Vad är er syn på otrohet?

[cirkus]

Nej, det tycker jag inte. Otroget kan vara mycket mer än så

Vad jag menar är om paret inte har sex.
Kvinnan har (bara) sex med en annan man. Är hon då otrogen?
Om hon inte delar sex(biten) med sin man
Då kan hon ju inte vara "otrogen" när det gäller sex?

Det beror väl på vad paret har kommit överens om.

 

[Petruska]

Jamen de menar ju andras öppna förhållanden. Har man ett öppet förhållande är det ok med fler partners. Men själva vill de uppenbarligen inte ha det öppet, för då hade de haft det. Då hade de definierat om förhållandet, dvs haft ett annat sätt att leva tillsammans.

Jo, det förstår jag. Men den projektet har sina uppenbara fallgropar.

 

[Amha]

När det gäller std så finns det lagstiftning kring hur det hanteras.

KL
För många år sedan hade jag ett långvarigt förhållande med en gift man. Han drog på sig gonorré med ett ONS. Blev lite rörigt, hans fru blev inte så glad. Innan jag fick veta hade jag legat med mitt ex vars dåvarande sambo inte uppskattade situationen.
Ingen av oss visste innan frun sökte för underlivsbesvär. Det blev många telefonsamtal...

vilken soppa!

Vi säger väl inte att man ska redovisa varenda jävla grej. Det handlar väl om att vara ärlig?! Frågar min partner mig hur mycket godis jah har ätit så ska jag väl svara på det?

Vet inte vad ni lever i för värld men både jag och min sambo öppnar varandras post, läser sms osv. Inte i hemlighet utan för att vi har inget att dölja för varandra. Vi pratar oxå med varandra. Vi har gemensam ekonomi därför är räkningen ifrån ok lika intressant för mig som för honom även om den kommer i hand namn.

I vilken situation läser man varandras sms? det hade jag nog sett som snokande. Den enda gången jag kan hitta en anledning till att läsa dem är om vi är på väg någonstans och någon vi åker till/med skickar något meddelande men då frågar jag ju först. Jag ser det nog som respektlöst att öppna makens post bara sådär även om han är ok med det, om det inte är från företag x som vi får räkningar ifrån varje månad.

 

[Kiwifrukt]

vilken soppa!


I vilken situation läser man varandras sms? det hade jag nog sett som snokande. Den enda gången jag kan hitta en anledning till att läsa dem är om vi är på väg någonstans och någon vi åker till/med skickar något meddelande men då frågar jag ju först. Jag ser det nog som respektlöst att öppna makens post bara sådär även om han är ok med det, om det inte är från företag x som vi får räkningar ifrån varje månad.

Jag har på riktigt en släkting som envisas med att försöka ta sig in i andras mobiler. Hen har någon kass ursäkt om att det är för att titta på bilder (?) och inte för att läsa sms, men det känns lite same-same. Mobillås är världens bästa grej, men inte ens då fattar människan, utan är mer men varför har du låst din mobil?
Svar: Kanske för att nyfikna människor som du inte ska titta i den.

(Jag har inget att dölja i min telefon. Men för det vill jag inte ha någon som glor i den. Eller öppnar min post/kollar min mejl/whatever i den riktningen. Även om man inte har något att dölja är det väl fortfarande privat?)

 

[CillaW]

Jag tycker det borde vara ganska lätt vad det gäller öppenhet och ärlighet. En kan ju ligga med vem som helst. Blir en kär inpgon annan, då gör en slut på förhållandet.
Rannsaka sig själv och komma fram till beslut om öppet förhållande, är säkert svårare för många.

Att "ligga med vem som helst" eller att bli kär i någon annan är inget som är speciellt för öppna relationer.

 

[CillaW]

Uppenbarligen är ju även sk monogama relationer svåra. Folk verkar tex oroa sig väldigt mycket för otrohet och för "gränserna" för otrohet.

Javisst.
Men det är svårt på olika sätt.

 

[Lampan]

Att "ligga med vem som helst" eller att bli kär i någon annan är inget som är speciellt för öppna relationer.

Får en inre ligga med vem en vill i en öppen relation?

 

[CillaW]

Får en inre ligga med vem en vill i en öppen relation?

Det beror ju på vad man kommer överens om. Vad jag menade var att det förekommer i alla relationer.

 

[Lampan]

Det beror ju på vad man kommer överens om. Vad jag menade var att det förekommer i alla relationer.

Mindre regler brukar vara enklare att anpassa sig till, till en början. Det ställer också självklart krav på bättre kommunikation i längden.

 

[athena_arabians]

@Amha: Jag känner likadant. Särbon ber mig ibland öppna hans mail för att kolla något när han inte har möjlighet själv och det känns lika fel varje gång. Får han sms och inte har glasögonen händer det att jag får läsa dem åt honom Hittills har det inte varit hans älskarinna

 

[mandalaki]

@Amha: Jag känner likadant. Särbon ber mig ibland öppna hans mail för att kolla något när han inte har möjlighet själv och det känns lika fel varje gång. Får han sms och inte har glasögonen händer det att jag får läsa dem åt honom Hittills har det inte varit hans älskarinna

Hur vet du det? "Viktigt lunchmöte på torsdag kl 12 mvh chefen" kan vara kod från hans dominanta älskarinna som vill träffa honom på torsdag

 

[athena_arabians]

Hur vet du det? "Viktigt lunchmöte på torsdag kl 12 mvh chefen" kan vara kod från hans dominanta älskarinna som vill träffa honom på torsdag

Hittills har sms:en från hans chef varit tämligen felstavade (samt väldigt roliga om chefen inte varit helt nykter, jag har fått några också ) och eftersom jag känner chefen (och varit projektledare för honom ) så är jag rätt säker på att det inte är älskarinnan

 

[CillaW]

Mindre regler brukar vara enklare att anpassa sig till, till en början. Det ställer också självklart krav på bättre kommunikation i längden.

Det handlar alltid om kommunikation.
Hur många öppna relationer har du erfarenhet av?

 

[Petruska]

Javisst.
Men det är svårt på olika sätt.

Tråden illustrerar väldigt väl svårigheter med (strikt) exklusivitet, tycker jag. Vore det inte för att "snedsprång" är så vanliga, fanns det ju inget problem med exklusiviteten. Men som det nu är framstår det ju som ett försök att lösa ett problem genom att skapa fler.

 

[Vallmo]

Precis!

Ush får kalla kårar av sådana förhållanden som tyvärr verkar vara de vanligaste iallafall i min närhet. Det är som ett indirekt kontrollbehov folk har. Att partnern alltid ska veta var hen är och att alla känner alla så otrohet skulle vara omöjligt att dölja.

Jag hoppas inte det här upprör någon, men jag ångrar faktiskt att jag inte var otrogen i min senaste relation. Jag hade en distansrelation i över ett år. Han var min nr 1, men det hade varit skönt att kunna känna mig fri och att kanske om jag velat få känna närhet med någon annan. Jag var trogen för jag visste att han skulle dumpa mig om han fick reda på det och han var för speciell att förlora tänkte jag. Och sen dumpade han mig :/.

Jag ser ingen prestige i att vara trogen.

Varför skulle det vara fel?
Det kanske finns familjer som vill vara tillsammans hela tiden och som har bekanta med liknande intressen som de gärna hänger med.
Eller familjer där de har generationsboende för att det passar dom individerna och alla tycker att man får ut något av det.
Jag kan faktiskt inte se något fel i det alls.

Med det inte sagt att jag själv lever eller vill leva så.
Jag skulle inte vilja ha det så men jag kan förstå att det kan passa andra.

 

[CillaW]

Tråden illustrerar väldigt väl svårigheter med (strikt) exklusivitet, tycker jag. Vore det inte för att "snedsprång" är så vanliga, fanns det ju inget problem med exklusiviteten. Men som det nu är framstår det ju som ett försök att lösa ett problem genom att skapa fler.

Eller så har man problem med exklusivitet och vill leva på ett annat sätt.

 

[Return_to_the_moon]

Varför skulle det vara fel?
Det kanske finns familjer som vill vara tillsammans hela tiden och som har bekanta med liknande intressen som de gärna hänger med.
Eller familjer där de har generationsboende för att det passar dom individerna och alla tycker att man får ut något av det.
Jag kan faktiskt inte se något fel i det alls.

Med det inte sagt att jag själv lever eller vill leva så.
Jag skulle inte vilja ha det så men jag kan förstå att det kan passa andra.

Absolut kan det passa vissa och i vissa perioder i livet kan det ju bli så. Tycker bara det är konstigt att det är så vanligt. Även det att manliga kompisar slutar umgås med sina kvinnliga kompisar (eller vice versa) när de skaffar partner. Det tycker jag är tragiskt för det handlar ofta om svartsjuka och kontrollbehov. Att exponeras så lite som möjligt inför eventuella frestelser och går man emot det i relationen kan det bli dålig stämning och det vill man undvika. Allt för den heliga husfriden :/.

 

[Petruska]

Eller så har man problem med exklusivitet och vill leva på ett annat sätt.

De många förekomsterna av otrohet tyder ju på att problem med exklusiviteten är rätt vanligt förekommande.

Själv tycker jag att regler för (var)andra är problematiskt på oändligt många sätt, men just nu går mina funderingar mer generellt.

 

[honung]

Det är lätt att säga att man ALDRIG skulle vara otrogen. Hur skulle det kunna hända typ.
Jag tror det bl.a. handlar om möjligheter. När jag bodde i ett varmare land verkade det som att det var mycket vanligare med otrohet. Det fanns liksom så många möjligheter. Det var varmt, folk var ute på gatan/stranden, glada, sociala så chanser kom såklart då och då.

När jag hade min långa relation satt jag mest inne med mitt ex. Var jag ute var han oftast med. Då var det såklart lätt att påstå att det är så lätt att vara trogen, men sen började jag bryta mig loss och resa och göra saker själv. Då kom möjligheterna och möten med nya attraktiva människor.

Jag har generellt ingen förståelse eller sympati för vare sig otrohet eller så kallade 'öppna förhållanden' men det exempel du ger av ett monogamt förhållande vore väl ett öde värre än något annat. Det du beskriver är väl ändå inte ett vanligt förhållande, det låter mer som ett övergrepp.

 

[Miran]

Alltså, jag har funderat och kommit fram till att jag egentligen inte har några åsikter alls i den här frågan. Inga sådana där som jag "har" oavsett. Vad jag tycker och känner har alltid varierat med förhållandet jag är i och också över tid i förhållanden. Jag har varit svartsjuk för att jag känt mig osäker och känt som om min partner inte tycker om mig egentligen. Jag har varit galen av irritation över svartsjuk partner som misstrott mig och försökt bevaka mig. Jag har varit i förhållande där jag inte önskat något högre än att partnern skulle vara otrogen eller göra något riktigt genomvidrigt så att jag skulle få kraft och en vettig anledning att lämna. Jag har varit i förhållanden där en otrohet skulle ha fått hela universum att skaka av sorg. Så någon principiell åsikt kan jag nog inte skaka fram och jag fattar inte hur någon kan det, egentligen.