Vad är en normal relation?

[Monstermom]

Jag kände dock att när han pratade så var jag helt lugn inombords, för jag vet hur vi är som personer och att det aldrig riktigt har funkat, och troligen aldrig kommer att funka helt. Jag kände mig inte ledsen över om vi tog slut, utan mera "hur fan gör man nu?!"

Där har du ju svarat dig själv. Du har egentligen fattat beslutet redan, efter hur det ser ut, och det som fattas är att du tacklar den praktiska biten.

 

[Ramona]

Fast allting kommer att ordna sig. Vi är mååååånga här inne på Buke som gjort samma resa som du - flera gånger om. Det är just innan man separerar som man känner oro för framtiden. Men när man är mitt uppe i separationen och efteråt så undrar man varför man inte tagit steget ut ur relationen tidigare.

Du är ju inte den första som separerat precis. Vi är många här på Buke som ägt gårdar, massor med djur, etc med våra fd partners. Men det gick bra det med. Man börjar med att bestämma hur man vill ha det. Vill du bo kvar i huset? Vill han bo kvar i huset? Vill ingen bo kvar i huset så säljer man det helt sonika, delar upp pengarna som man kommit överens om och så flyttar man till egna boenden. Vill någon bo kvar och man kommer överens så köper den som ska bo kvar ut den som kommer att flytta. Behövs en värdering tar man ut en mäklare och får huset värderat innan man kommer överens om pris.

Man skaffar sig ett boende, ser till så att det går att bo där med möbler och allt och sen lever man vidare sitt liv. Man går till jobbet, man betalar räkningarna, man träffar kompisar och man gör allt det där man gjorde innan - förutom att man inte har med sig sin fd partner. I början har jag haft kontakt med mina fd, men det har gett med sig efter ett tag. Och sen när båda träffat nya, så rinner ofta den där kontakten ut i sanden, precis som den intimiteten man trodde att man hade. Innan separationen tror man att personen är viktig i ens liv och att den alltid kommer att ha en speciell plats i ens hjärta, men med tiden försvinner de känslorna också och prioriteringen som ens fd en gång hade är helt borta.

Livet kommer bara att bli bättre efter en separation, för när man tänker på att separera och tänker sådär som du gör, så har man indirekt inget lyckligt liv. Och livet är för kort för att inte trivas.

 

[MalinJ]

Det ÄR jättesvårt att ta steget och våga släppa taget. När man har varit ett så etablerat "vi" i så unga år, har man inte riktigt hunnit skapa sig ett eget "jag". Man har haft släkt, vänner och allt praktiskt gemensamt i hela sitt vuxna liv så man vet inte vem man egentligen är, vad man vill och vad man klarar ensam. Men det är samtidigt väldigt spännande att få upptäcka sig själv. Skrämmande men spännande. Och för att kunna ha ett bra liv är det nog helt enkelt nödvändigt. Även om det skulle bli ni två igen någon gång i framtiden, tror jag att du behöver göra det här.

 

[sthu]

man ser så många som har det "halvdant" och då tänker jag att jag kanske ska vara nöjd?

Jämför aldrig din relation med andras!
Alla är olika och alla relationer är olika. Man ska inte tänka "det är ju inte lika illa som för xxx" och tro att det är en anledning att "bita ihop" och fortsätta i ett förhållande.