Jag var vittne till en olycka när jag var runt,.. 7-8 kanske? Mellan en långtradare och en personbil. Långtradaren vann kan man ju säga. Jag gick såklart aldrig fram, var ju liten och cyklade på vägen som går parallellt med den här vägen. Var enda vittnet så fick prata med polisen. Det är det mest chockartade.
Det äckligaste var när jag och kompisen skulle rida. Jag hämtar ena hästen i hagen, hon går iväg efter andra. Jag hör ett gallskrik och springer dit. Då står hästen upp med ena hoven släpandes på marken. Det stod liksom på kotan. Benet hade gått rätt av vid kotan så hoven liksom släpade efter. Hästen var i chock så adrenalinet var på fullt påslag så hon stod och åt. Hon kunde ju inte röra sig så bra så jag stannade hos henne i hagen och matade med vatten och färskt gräs tills veterinären kom. Det var riktigt vidrigt att se.
Uppseendeväckande var när jag skulle på möte i jobbet, myndighetsutövning, och kliver in på rummet där det väntar en man i full indianutstyrsel. Alltså.. fullkomligt från topp till tå med fjädrar och allt. Han var såklart inte helt frisk, men jag blev helt stum och fick faktiskt ursäkta mig lite snabbt för att kväva ett fnissanfall.
Misären i en viss missbrukarlägenhet glömmer jag aldrig heller. Lukten var nog värst. Det var avföring från golv till tak. Om ni tänker er någon med rejäl diarré gå runt naken och bara släppa efter, sen att den människan gör det månad efter månad. Madrassen kunde man i stort sett vrida ur. Vi slängde tidningar på golvet för att kunna ha nåt att kliva på. Där bodde en människa. Det är det sorgligaste och svåraste jag sett.
