Min sambo för ca 14 år sen skjuter sig i huvudet efter ett gräl vid middan. Han gick bara in i ett annat rum o sen var det slut. Den synen när man öppnar dörren o ser vad som hänt, utan att egentligen fatta det, o sen sitta med honom tills ambulans kommer, det slipper jag gärna igen. I efterhand kom det fram att han var alkoholist med svåra psykiska problem sen lång tid tillbaka, men just där o då när man levde mitt i eländet så fattade jag aldrig det. Just den biten kan jag fortfarande känna skuld o dåligt samvete över.