Jag tror att många är mer nöjda med sina liv än missnöjda och att man accepterat att livet "är som det är". Att man som flera beskriver i tråden har en förmåga att vända blicken mot det som är bra snarare än att låta det som är dåligt överskugga. Så där tror jag att du har rätt. Kanske skulle jag inte beskriva det som liknöjd. Jag tänker också att dålig självkänsla och en känsla av att man måste prestera mer än alla andra och "göra skillnad" hänger ihop, man måste liksom bevisa sig eftersom man inte duger som man är.
Men, det är ju det du gör, du duger precis som du är. Du duger när du inte borstar tänderna, du duger när du inte städar hemma, du duger när du äter dina köpta färdigrätter, när du ligger på soffan och skrolla dig igenom flödet på instagram eller Facebook. Du har en mening och ett existensberättigande bara genom att vara Wille. Jag förstår att du inte känner så, men så är det. Du är som du är och det är ok, du är älskvärd och har en mening och så långe du lever så finns det en möjlighet att finna det sammanhang som du längtar så mycket efter
.