Vad är arbetsförmåga?

[Wille]

Frågan är väl om du skulle få mer gjort och vara/bli gladare då? Nu har du i alla fall en rutin du Måste hålla. Du kommer upp ur soffan, rör på dig och du får träffa människor varje dag. Du har dessutom en vettig inkomst. Tycker du inte att du har någon behållning alls av jobbet?

Det känns mest som slit för en dålig lön. Det tar tid från sånt jag tycker är roligt, eller rättare sagt, eliminerar det nästan helt. Jag känner att jag bara existerar när jag jobbar. Jag har inget liv. Jag är trött 24/7. Visst, det finns lite folk att prata med, men det borde ju gå att ordna utan jobb också.

 

[Sel]

Det känns mest som slit för en dålig lön. Det tar tid från sånt jag tycker är roligt, eller rättare sagt, eliminerar det nästan helt. Jag känner att jag bara existerar när jag jobbar. Jag har inget liv. Jag är trött 24/7. Visst, det finns lite folk att prata med, men det borde ju gå att ordna utan jobb också.

Välkommen till klubben. Men faktum är ju ändå att du kommer upp och grejar varje dag, och att folket finns där automatiskt. Du behöver inte anstränga dig för att söka och böka och känna dig besvärlig eller något utan det blir en naturlig, daglig social kontakt. Det har du ju kämpat med annars.

 

[Tilly_85]

De jag träffat verkar vara så.

Och när jag frågade en person om han var engagerad i miljöfrågor, så frågade han "vilka frågor". Sen började han gnälla över bensinpriset. Många verkar vara som han.


Jag vet inte riktigt, men plantera träd som ju tar upp koldioxid, är ju något i alla fall. Men det lilla jag kan göra räcker inte. Jag känner mig otillräcklig.


Att plantera blommor i samhället förhindrar inte växthuseffekten. Det bidrar inte heller till biologisk mångfald. Däremot använder vi torvbaserad jord vilket påverkar miljön negativt.

Vad synd med jorden ni använder. Det går inte att påverka, så att det blir något mer miljövänligt alternativ istället?

 

[grodan21]

Var ju mer depressiv då. Men det är ett faktum att jobbet kör slut på mig. Skulle inte jobba en dag till om jag slapp.

Jag skulle också helst slippa jobba, men just nu är alternativet att inte jobba för mig mycket sämre. Jobbet gör att jag idag kan betala mina räkningar och min hobby, plus att de sätter av pengar till pension.

 

[MJLee]

Nu antar jag att jag också är satt på ignore. Men, det ligger mycket i att om man hatar sig själv är det svårt att tycka om andra. Du har i princip under alla inlägg aldrig sagt något positivt om någon. Du har träffat bukefalister irl och dissade dem sedan på ett ganska otrevligt sätt. Damerna som du träffade någon gång som pratade om blod som du sa till att de inte fick prata om det. En bukefalist som bjudit hem dig över en högtid och som du tydligen helt glömt bort när du säger att alla ignorerar dig.

Med den ständiga negativiteten om alla du verkar träffa så är det inte konstigt att bekantskapskretsen är nere på noll. En vänskap är ömsesidigt. Vad har du att erbjuda din vän och vice versa. Personen du pratade med som gnällde om bensinpriserna, varför inte fortsätta samtalet, diskutera klimatkrisen. Om du fick hen att tänka till en extra runda så har du redan gjort något för miljön.

Nu är jag kanske väl hård, men att ständigt gå runt och älta hur miserabelt livet är och hur värdelös man själv är, så till slut blir man det. Jag tänker inte ge några råd eftersom du med emfas sagt att du inte vill ha några vilket är helt ok. Men, en utmärkt början på ett nytt liv och ett nytt jag är att hitta det bästa i människor du träffar. Och inte dissa dem lika mycket som du dissar dig själv.

Edit: Och om du ska jämföra dig med andra, varför välja vad-hon-nu-heter som tydligen har ett perfekt liv och se de bukefalister som går igenom otroliga trauman och svårigheter och inse hur lyckligt lottad du är i jämförelse med dem.

 

[Wille]

Välkommen till klubben. Men faktum är ju ändå att du kommer upp och grejar varje dag, och att folket finns där automatiskt. Du behöver inte anstränga dig för att söka och böka och känna dig besvärlig eller något utan det blir en naturlig, daglig social kontakt. Det har du ju kämpat med annars.

Det var ju inte ett sånt här jobb jag ville ha, men sökte ju en jäkla massa jobb i ren desperation, bl.a. det här.

Vad synd med jorden ni använder. Det går inte att påverka, så att det blir något mer miljövänligt alternativ istället?

Det saknas alternativ.

 

[Wille]

Jag skulle också helst slippa jobba, men just nu är alternativet att inte jobba för mig mycket sämre. Jobbet gör att jag idag kan betala mina räkningar och min hobby, plus att de sätter av pengar till pension.

Jag får en usel pension oavsett vad jag gör.

Men kan ju köpa växter för lönen.

 

[athena_arabians]

Det känns mest som slit för en dålig lön. Det tar tid från sånt jag tycker är roligt, eller rättare sagt, eliminerar det nästan helt. Jag känner att jag bara existerar när jag jobbar. Jag har inget liv. Jag är trött 24/7. Visst, det finns lite folk att prata med, men det borde ju gå att ordna utan jobb också.

Det finns jobb med helt ok lön utan att en sliter ut sig. Mitt sommarvikariat består av jobb 8tim per skift och jag jobbar sju dagar på raken och är sedan ledig fyra eller fem dagar. Lönen strax under 25' ut (det är i lägsta lönekategorin eftersom det bara är ett vik). Industrijobb är ofta väldigt bra på det sättet plus att det finns en massa framförhandlade förmåner.

 

[bettysmatte]

Var ju mer depressiv då. Men det är ett faktum att jobbet kör slut på mig. Skulle inte jobba en dag till om jag slapp.

Trots det verkar det som om du får gjort 10 gånger mer i trädgården NU än innan du hade det här jobbet.....

 

[MJLee]

Det finns jobb med helt ok lön utan att en sliter ut sig. Mitt sommarvikariat består av jobb 8tim per skift och jag jobbar sju dagar på raken och är sedan ledig fyra eller fem dagar. Lönen strax under 25' ut (det är i lägsta lönekategorin eftersom det bara är ett vik). Industrijobb är ofta väldigt bra på det sättet plus att det finns en massa framförhandlade förmåner.

Så mer rosor kan nu inhandlas

 

[Hippocampus]

Det var ju inte ett sånt här jobb jag ville ha, men sökte ju en jäkla massa jobb i ren desperation, bl.a. det här.


Det saknas alternativ.

Vad är det för jobb du vill ha?

 

[nullo-modo]

Var ju mer depressiv då. Men det är ett faktum att jobbet kör slut på mig. Skulle inte jobba en dag till om jag slapp.

Vi är många som inte skulle jobba om vi inte behöde.

 

[Wille]

Vad är det för jobb du vill ha?

Det jobbet finns nog inte. Men vill ha mer administrativa arbetsuppgifter och kunna nyttja kunskaper om permakultur och skogsträdgård.

 

[Sol]

Sjukskriven lär man inte bli. Det som återstår är att avstå inkomst och leva fattigt.

Jag är deltidssjukskriven pga depression. Att bli sjukskriven på deltid är inget ovanligt.

 

[Enya]

Nu antar jag att jag också är satt på ignore. Men, det ligger mycket i att om man hatar sig själv är det svårt att tycka om andra. Du har i princip under alla inlägg aldrig sagt något positivt om någon. Du har träffat bukefalister irl och dissade dem sedan på ett ganska otrevligt sätt. Damerna som du träffade någon gång som pratade om blod som du sa till att de inte fick prata om det. En bukefalist som bjudit hem dig över en högtid och som du tydligen helt glömt bort när du säger att alla ignorerar dig.

Med den ständiga negativiteten om alla du verkar träffa så är det inte konstigt att bekantskapskretsen är nere på noll. En vänskap är ömsesidigt. Vad har du att erbjuda din vän och vice versa. Personen du pratade med som gnällde om bensinpriserna, varför inte fortsätta samtalet, diskutera klimatkrisen. Om du fick hen att tänka till en extra runda så har du redan gjort något för miljön.

Nu är jag kanske väl hård, men att ständigt gå runt och älta hur miserabelt livet är och hur värdelös man själv är, så till slut blir man det. Jag tänker inte ge några råd eftersom du med emfas sagt att du inte vill ha några vilket är helt ok. Men, en utmärkt början på ett nytt liv och ett nytt jag är att hitta det bästa i människor du träffar. Och inte dissa dem lika mycket som du dissar dig själv.

Edit: Och om du ska jämföra dig med andra, varför välja vad-hon-nu-heter som tydligen har ett perfekt liv och se de bukefalister som går igenom otroliga trauman och svårigheter och inse hur lyckligt lottad du är i jämförelse med dem.

Jag tror att vissa människors negativitet och mörka syn på allt inte är självvalt utan tyder på trauma eller någon form av sjukdom/diagnos.
Jag förstår att det är triggande att se hur negativ, otacksam och otrevlig TS är ibland, men jag tror faktiskt inte att hon menar att vara just så, helt ärligt. Jag tror helt klart att när man är djupt nere så ser man det väldigt svart och missar det positiva helt, för det kan upplevas som små små enstaka korn i en hel öken. Och positiva korn i en hel öken av negativt, det ser man ju knappt ens.

Jag förstår känslan absolut, enligt vissa är jag negativ (enligt andra är jag inte, tänka sig att även det beror på mottagaren....) och det är inte alltid lätt att vända på steken och vara "hurra vad bra allting är, vad fiiiint det är, vad kul jag har det, osv". speciellt inte om man inte har någon direkt livslust ens.

Att skälla på och tillrättavisa TS ger inget, inte mer än en känsla av mer misslyckad och skam och skuld. Det kommer aldrig att få någon att må bättre och se vad den har för möjligheter, om det är en person som är så väldigt djupt nere som TS verkar vara.

 

[mumin]

@Wille jag tänkte på att du skrivit att du inte riktigt vet vad ni gör på terapin o att det inte ger dig något - har du provat att byta terapeut? Visserligen behöver man ofta ge det ett tag för att märka skillnad men samtidigt är personkemi väldigt viktigt o att du känner att du kan prata om det du behöver, annars blir det lätt känsla av slöseri med tid. Har du fått testa KBT? Passar inte alla men det blir ofta mer konkret än 'vanlig' terapi o du kan ju beskriva tydligt vad det är du inte känner att du klarar, t ex borsta tänderna, plocka undan eller annat som du känner att du inte orkar efter jobbet. Vissa saker behöver man hitta strategier för -jag säger inte att man kan 'stratergia' sig ur all trötthet men -vissa grejer kan man komma ur men det behövs hjälp. En mer hands on -terapi kanske passar dig bättre? Att få hjälp med hur du ska lösa en specifik situation.

Det är så klart jättebra att du får stöd i form av terapi, men den kanske kan bli bättre o mer anpassad till vad du känner behövs för att det ska kännas mer meningsfullt för dig.

 

[MJLee]

Jag tror att vissa människors negativitet och mörka syn på allt inte är självvalt utan tyder på trauma eller någon form av sjukdom/diagnos.
Jag förstår att det är triggande att se hur negativ, otacksam och otrevlig TS är ibland, men jag tror faktiskt inte att hon menar att vara just så, helt ärligt. Jag tror helt klart att när man är djupt nere så ser man det väldigt svart och missar det positiva helt, för det kan upplevas som små små enstaka korn i en hel öken. Och positiva korn i en hel öken av negativt, det ser man ju knappt ens.

Jag förstår känslan absolut, enligt vissa är jag negativ (enligt andra är jag inte, tänka sig att även det beror på mottagaren....) och det är inte alltid lätt att vända på steken och vara "hurra vad bra allting är, vad fiiiint det är, vad kul jag har det, osv". speciellt inte om man inte har någon direkt livslust ens.

Att skälla på och tillrättavisa TS ger inget, inte mer än en känsla av mer misslyckad och skam och skuld. Det kommer aldrig att få någon att må bättre och se vad den har för möjligheter, om det är en person som är så väldigt djupt nere som TS verkar vara.

Absolut är det så att vid djupa och långvariga depressioner ser man allt i svart. Men, man kan trots det se det fina i andra människor även om man hatar sig själv och sitt liv. Att ställa så otroligt höga krav på vänskap och umgänge som TS gör så är det i princip omöjligt att skapa relationer, vänskapliga eller andra. Kravprofilen är i princip omöjlig.

@athena_arabians jag skulle också gärna ha ett industrijobb! Men jag tror inte att de är intresserade av en halvblind person med noll avståndsbedömning och som inte ser var något är pga fyrdubbel syn. Inget körkort, svår svindel och kass balans. Eh....

 

[Enya]

Absolut är det så att vid djupa och långvariga depressioner ser man allt i svart. Men, man kan trots det se det fina i andra människor även om man hatar sig själv och sitt liv. Att ställa så otroligt höga krav på vänskap och umgänge som TS gör så är det i princip omöjligt att skapa relationer, vänskapliga eller andra. Kravprofilen är i princip omöjlig.

@athena_arabians jag skulle också gärna ha ett industrijobb! Men jag tror inte att de är intresserade av en halvblind person med noll avståndsbedömning och som inte ser var något är pga fyrdubbel syn. Inget körkort, svår svindel och kass balans. Eh....

Det vet du eftersom du har varit i TS skor och i alla andra skor där någon mår dåligt?

 

[MJLee]

Det vet du eftersom du har varit i TS skor och i alla andra skor där någon mår dåligt?

Naturligtvis inte, om det vore så skulle jag vara Gud och se varje sparv som trillar av varje gren. Men däremot så finns det forskning - som jag inte tänker leta upp nu - att ett första steg på vägen till tillfrisknande av djupa depressioner är att börja se andra människor. En symtom på just depression är en enorm själviskhet och en viktig del av att jobba sig ur och tillfriskna är just att se bortom sig själv. Depression betyder inte att man inte kan vara empatisk.

 

[Enya]

Naturligtvis inte, om det vore så skulle jag vara Gud och se varje sparv som trillar av varje gren. Men däremot så finns det forskning - som jag inte tänker leta upp nu - att ett första steg på vägen till tillfrisknande av djupa depressioner är att börja se andra människor. En symtom på just depression är en enorm själviskhet och en viktig del av att jobba sig ur och tillfriskna är just att se bortom sig själv. Depression betyder inte att man inte kan vara empatisk.

Där säger jag inte emot och har inte gjort alls i något inlägg.