Vabb och föräldraledighet utbruten ur Barnlös slash barnfri i ett samhälle

[Hedinn]

Men det var liksom då och han var liksom inte normalt funtad heller, jag är förvånad att dagens kvinnor på något vis finner sig i att pappa härjar omkring på sin semester och jobbar medan hon bär föräldrarollen dubbelt upp. Fortfarande liksom?!

”Finner sig i”? Det är väl knappast kvinnans ansvar att se till att mannen drar sitt strå till stacken? Var istället förvånad över alla män som skaffar barn och fortfarande förväntar sig att kvinnan ska ta huvudansvaret.

 

[vemsomhelst123]

Jag tycker att det är lite sorgligt att läsa om alla mammor som fortfarande tar eller förväntas ta huvudansvaret för barnen. Själv är jag född -67 och min pappa vabbade minst lika mycket som min mamma. På somrarna gick de omlott i ledighet så att en först hade ett par veckor medan den andra jobbade, sen två veckor tillsammans och därefter var den andra föräldern med oss i några veckor. Vi hade fördelen att ha en sommarstuga så den som var kvar i stan fick ledigt från barnen.
Sen jobbade båda mina föräldrar på myndigheter som inte hade stängt på sommaren men hade dragit ner på verksamheten.

Jag har inte läst något om kön på de som vabbat/tagit fl i tråden.

 

[Enya]

”Finner sig i”? Det är väl knappast kvinnans ansvar att se till att mannen drar sitt strå till stacken? Var istället förvånad över alla män som skaffar barn och fortfarande förväntar sig att kvinnan ska ta huvudansvaret.

Det är inget att vara förvånad över. Det är män. De gör som de alltid gör liksom, de kommer undan med det som vanligt. Och jag tänker att man finner sig i att det är så när man väljer att bo kvar med en sådan man.

 

[vemsomhelst123]

När jag läser den här tråden känner jag mig väldigt lyckligt lottad över mina arbetsplatser. Jag arbetade ungefär 10 år innan jag fick barn för drygt två år sedan och har aldrig varit med om att det varit så stora problem med att folk sökt föräldraledighet om de inte fått semester. Visst har det hänt att vissa personer skrivit FL på de bästa veckorna när man ska önska semester men då har det också reagerats på detta. En gång hade jag en kollega som tyckte att de ”med familj” behövde gå före vid semesterplanering och som var helt oförstående när jag och en annan kollega sa att vi faktiskt har familj vi också även om vi inte hade barn.
Detta har dock verkligen varit undantag och jag upplever nog att alla gjort sitt för att försöka lösa somrarna. Då har jag ändå arbetat på socialtjänsten med akutverksamhet där vi behövt vara tio personer på plats varje dag. Ensamstående föräldrar har förstås fått företräde när de inte haft någon att lämna sina barn till, men jag upplever överlag att man verkligen försöker hjälpas åt. I år har jag tagit massa semester men går in den svåraste veckan mitt i för att andra ska kunna vara lediga då, och jag har också varit väldigt öppen för att ta bort en vecka vid behov. Så upplever jag att många gjort på mina arbeten.
Kanske har jag bara haft tur med kollegor.
Sen har mina chefer också skrivit upp vilka som flyttar sin semester så att de får företräde nästa år, eller till julledigheten eller liknande.

Det är min erfarenhet också, saker löser sig oftast rätt bra. Och den som inte pusslar är ofta den som inte kan pussla (obs inte jag, eftersom jag blivit tagen för ett undantag, jag behöver aldrig pussla med sommaren eller julen) och då är det ingen som säger något om det.

 

[Milosari]

Här är en till som aldrig har upplevt att föräldrar är ena giriga jävlar som roffar åt sig allt på andras bekostnad. Och jag undrar hur vanligt det är egentligen? Det blir lite som råttan i pizzan av det.

Sen tänker jag att som vettig förälder så går barnet alltid först. Målet måste liksom vara högre än att de ska överleva och göra karriär. För mitt barn så innebär det att att sommarförskola aldrig har varit aktuellt, inte heller att stanna 10 timmar eller mer varje dag. (Samma barn får massor av positiv energi av att resa, och veckorna efter en intensiv semester mår han alltid bättre i skola/förskola på tal om det är viktigt eller ej att åka på semester). MINA möjligheter att vara flexibel på arbetsplatsen är jättestora, ungen har en bra pappa som tar mer än 50 % av ansvaret, jag har båda mina föräldrar boendes nära mig och de är dessutom pensionärer OCH villiga att hjälpa till. Min unge vägrar förvisso att sova med någon annan än mamma eller pappa och visst kan jag låta honom vara orolig och gråta sig till sömns och tänka "det överlever han nog", men igen: ribban måste vara högre. Finns det risk för nattjobb så får pappan rycka in även på mina veckor (och det gör han, för han är en sån där bra person). Jag har möjlighet att jobba hemifrån så jag tar i princip aldrig ut vab utan jag jobbar minst halvdagar (8 h i sträck framför mobilen är lite väl mycket för en 7-åring tycker jag). Jag är väldigt, väldigt priviligierad.

Min vän har samma ribba som jag, men helt andra förutsättningar. Hon har två barn, och pappan sa tack men nej tack till dem när hon ville skiljas. Sedan dog hennes mamma och bara ett halvår efter dog även hennes pappa. Nu står hon ensam i världen med två skolbarn. De är stora nog att anse att julafton är viktig, lite extra så eftersom morfar dog dagen innan julafton. Att prioritera kollegors ledighet framför egna barn i ett sådant läge gör att hon kommer ganska långt från önskad lägstanivå på föräldraskapet. Hon har dock tur i oturen att ha en bror och en granne som ställer upp, och de får sova hos mig när hon ska iväg över natten.

Mitt ex hade bara ett barn, med en mamma som inte ens kunde ta hand om sig själv och hans föräldrar tyckte det var jobbigt att passa barn så det var ytterst sällan de sa ja, och helt opålitligt eftersom de kunde ångra sig i sista sekund. Han hade inga vänner, ingen snäll granne och inga syskon som ställde upp. Han är helt extremt lojal mot sin arbetsplats vilket gör att barnet spenderat långa stunder sovandes i bilen på jobbet och skickats till barnomsorg i tveksamt skick, men trots det måste han ju ta ut ledighet ibland. Vem ska liksom passa hans unge på julafton? Det finns inget fritids som är öppet då.

Normen kan inte vara så strikt att bara barn som har mamma, pappa och far- och morföräldrar tillgängliga har rätt till en barndom som är snäppet bättre än okej. Lobba för att höja nivån på storhelgs-OB för att göra det mer attraktivt att jobba då? Inför lönepåslag för den som jobbar under industrisemestern? Tänk kompensera istället för begränsa helt enkelt.

 

[Lingon]

Här är en till som aldrig har upplevt att föräldrar är ena giriga jävlar som roffar åt sig allt på andras bekostnad. Och jag undrar hur vanligt det är egentligen? Det blir lite som råttan i pizzan av det.

Sen tänker jag att som vettig förälder så går barnet alltid först. Målet måste liksom vara högre än att de ska överleva och göra karriär. För mitt barn så innebär det att att sommarförskola aldrig har varit aktuellt, inte heller att stanna 10 timmar eller mer varje dag. (Samma barn får massor av positiv energi av att resa, och veckorna efter en intensiv semester mår han alltid bättre i skola/förskola på tal om det är viktigt eller ej att åka på semester). MINA möjligheter att vara flexibel på arbetsplatsen är jättestora, ungen har en bra pappa som tar mer än 50 % av ansvaret, jag har båda mina föräldrar boendes nära mig och de är dessutom pensionärer OCH villiga att hjälpa till. Min unge vägrar förvisso att sova med någon annan än mamma eller pappa och visst kan jag låta honom vara orolig och gråta sig till sömns och tänka "det överlever han nog", men igen: ribban måste vara högre. Finns det risk för nattjobb så får pappan rycka in även på mina veckor (och det gör han, för han är en sån där bra person). Jag har möjlighet att jobba hemifrån så jag tar i princip aldrig ut vab utan jag jobbar minst halvdagar (8 h i sträck framför mobilen är lite väl mycket för en 7-åring tycker jag). Jag är väldigt, väldigt priviligierad.

Min vän har samma ribba som jag, men helt andra förutsättningar. Hon har två barn, och pappan sa tack men nej tack till dem när hon ville skiljas. Sedan dog hennes mamma och bara ett halvår efter dog även hennes pappa. Nu står hon ensam i världen med två skolbarn. De är stora nog att anse att julafton är viktig, lite extra så eftersom morfar dog dagen innan julafton. Att prioritera kollegors ledighet framför egna barn i ett sådant läge gör att hon kommer ganska långt från önskad lägstanivå på föräldraskapet. Hon har dock tur i oturen att ha en bror och en granne som ställer upp, och de får sova hos mig när hon ska iväg över natten.

Mitt ex hade bara ett barn, med en mamma som inte ens kunde ta hand om sig själv och hans föräldrar tyckte det var jobbigt att passa barn så det var ytterst sällan de sa ja, och helt opålitligt eftersom de kunde ångra sig i sista sekund. Han hade inga vänner, ingen snäll granne och inga syskon som ställde upp. Han är helt extremt lojal mot sin arbetsplats vilket gör att barnet spenderat långa stunder sovandes i bilen på jobbet och skickats till barnomsorg i tveksamt skick, men trots det måste han ju ta ut ledighet ibland. Vem ska liksom passa hans unge på julafton? Det finns inget fritids som är öppet då.

Normen kan inte vara så strikt att bara barn som har mamma, pappa och far- och morföräldrar tillgängliga har rätt till en barndom som är snäppet bättre än okej. Lobba för att höja nivån på storhelgs-OB för att göra det mer attraktivt att jobba då? Inför lönepåslag för den som jobbar under industrisemestern? Tänk kompensera istället för begränsa helt enkelt.

 

[nullo-modo]

Jaha nästan samma som förra året förutom 1 som vill ha samtidigt som sin fru och därför fick söka semester i september för att kunna lösa det. Så blir 2 ordinarie och 1 sommarjobbare kvar när 5 ordinarie går på semester.

Vi ska egentligen ha 3 perioder (som inte följs så bra) som ska roteras på och nästa år är det jag som har den attraktiva perioden. Kommer bli intressant för jag har redan planer på nästa års semester period.

 

[LadyCovergirl]

Det tycks ju inte vara en alldeles obetydlig del av kassan som försvinner till fusk: länk
Jag har dock för mig att det "bara" var sisådär 1 700 som polisanmäldes för det men ändå.

 

[vemsomhelst123]

Det tycks ju inte vara en alldeles obetydlig del av kassan som försvinner till fusk: länk
Jag har dock för mig att det "bara" var sisådär 1 700 som polisanmäldes för det men ändå.

Men fusket verkar ju främst vara att folk jobbat och haft vabb samtidigt, det berör ju inte kollegor. Tar helt avstånd från fusk.

 

[LadyCovergirl]

Men fusket verkar ju främst vara att folk jobbat och haft vabb samtidigt, det berör ju inte kollegor. Tar helt avstånd från fusk.

Fullt möjligt men faktum kvarstår att även föräldrar fuskar. Sen är det förstås svårare att kontrollera om det är fusk om barnet de facto är hemma men inte är sjukt.

 

[vemsomhelst123]

Här är en till som aldrig har upplevt att föräldrar är ena giriga jävlar som roffar åt sig allt på andras bekostnad. Och jag undrar hur vanligt det är egentligen? Det blir lite som råttan i pizzan av det.

Sen tänker jag att som vettig förälder så går barnet alltid först. Målet måste liksom vara högre än att de ska överleva och göra karriär. För mitt barn så innebär det att att sommarförskola aldrig har varit aktuellt, inte heller att stanna 10 timmar eller mer varje dag. (Samma barn får massor av positiv energi av att resa, och veckorna efter en intensiv semester mår han alltid bättre i skola/förskola på tal om det är viktigt eller ej att åka på semester). MINA möjligheter att vara flexibel på arbetsplatsen är jättestora, ungen har en bra pappa som tar mer än 50 % av ansvaret, jag har båda mina föräldrar boendes nära mig och de är dessutom pensionärer OCH villiga att hjälpa till. Min unge vägrar förvisso att sova med någon annan än mamma eller pappa och visst kan jag låta honom vara orolig och gråta sig till sömns och tänka "det överlever han nog", men igen: ribban måste vara högre. Finns det risk för nattjobb så får pappan rycka in även på mina veckor (och det gör han, för han är en sån där bra person). Jag har möjlighet att jobba hemifrån så jag tar i princip aldrig ut vab utan jag jobbar minst halvdagar (8 h i sträck framför mobilen är lite väl mycket för en 7-åring tycker jag). Jag är väldigt, väldigt priviligierad.

Min vän har samma ribba som jag, men helt andra förutsättningar. Hon har två barn, och pappan sa tack men nej tack till dem när hon ville skiljas. Sedan dog hennes mamma och bara ett halvår efter dog även hennes pappa. Nu står hon ensam i världen med två skolbarn. De är stora nog att anse att julafton är viktig, lite extra så eftersom morfar dog dagen innan julafton. Att prioritera kollegors ledighet framför egna barn i ett sådant läge gör att hon kommer ganska långt från önskad lägstanivå på föräldraskapet. Hon har dock tur i oturen att ha en bror och en granne som ställer upp, och de får sova hos mig när hon ska iväg över natten.

Mitt ex hade bara ett barn, med en mamma som inte ens kunde ta hand om sig själv och hans föräldrar tyckte det var jobbigt att passa barn så det var ytterst sällan de sa ja, och helt opålitligt eftersom de kunde ångra sig i sista sekund. Han hade inga vänner, ingen snäll granne och inga syskon som ställde upp. Han är helt extremt lojal mot sin arbetsplats vilket gör att barnet spenderat långa stunder sovandes i bilen på jobbet och skickats till barnomsorg i tveksamt skick, men trots det måste han ju ta ut ledighet ibland. Vem ska liksom passa hans unge på julafton? Det finns inget fritids som är öppet då.

Normen kan inte vara så strikt att bara barn som har mamma, pappa och far- och morföräldrar tillgängliga har rätt till en barndom som är snäppet bättre än okej. Lobba för att höja nivån på storhelgs-OB för att göra det mer attraktivt att jobba då? Inför lönepåslag för den som jobbar under industrisemestern? Tänk kompensera istället för begränsa helt enkelt.

Håller med. Nu har jag ju blivit anklagad för att ta upp mig själv som ”undantag” i tråden, men det verkar svårt för en del att förstå att föräldrar faktiskt måste sätta barnen först ibland. Och att vuxna kollegors önskemål behöver prioriteras ner då.
Mitt barn har engagerade morföräldrar men de bor långt bort och en engagerad pappa men som har svårt att få ett jobb där han är hemma mer. Är julafton en lördag och vi är ensamma måste jag ta ledigt på fredagen. Innan barn kunde jag ta tåget upp fre kväll eller lör fm.

 

[vemsomhelst123]

Fullt möjligt men faktum kvarstår att även föräldrar fuskar. Sen är det förstås svårare att kontrollera om det är fusk om barnet de facto är hemma men inte är sjukt.

Faktum kvarstår att de flesta föräldrar inte fuskar.

 

[LadyCovergirl]

Faktum kvarstår att de flesta föräldrar inte fuskar.

Givetvis gör inte de flesta föräldrar det. Har någon påstått det?
Men precis som att de flesta inte stjäl från sina arbetsplatser och de som gör det ska få reprimander för det så gäller samma sak kring VAB.

 

[warg]

Självklart fuskar inte de flesta föräldrar, och föräldraledighet är en viktig rättighet för ett jämställt samhälle och för barnens bästa. Jag tror ingen har några större protester mot den bilden.
Men även om de flesta inte håller på och dribblar är vi många som sett de problem som uppstår när systemet utnyttjas. Jag har sett det på flera olika arbetsplatser och jag har behövt hantera det som chef i flera olika organisationer. Det betyder FORTFARANDE inte att alla föräldrar är problematiska på arbetsplatsen, att det är elakt mot kollegorna att ta ut VAB eller FL vid behov eller att systemet är orättvist. Men samtidigt så är det tydligt att detta kan bli ett problem, när det finns personer som väljer att utnyttja systemet av egoistiska behov (som inte alltid handlar om barnens bästa ens).

 

[vemsomhelst123]

Givetvis gör inte de flesta föräldrar det. Har någon påstått det?
Men precis som att de flesta inte stjäl från sina arbetsplatser och de som gör det ska få reprimander för det så gäller samma sak kring VAB.

Ja, precis som en del sjukskrivna fuskar. Har svårt att se en hel tråd om hur sjukskrivna fuskar och utnyttjar systemet..

 

[vemsomhelst123]

Självklart fuskar inte de flesta föräldrar, och föräldraledighet är en viktig rättighet för ett jämställt samhälle och för barnens bästa. Jag tror ingen har några större protester mot den bilden.
Men även om de flesta inte håller på och dribblar är vi många som sett de problem som uppstår när systemet utnyttjas. Jag har sett det på flera olika arbetsplatser och jag har behövt hantera det som chef i flera olika organisationer. Det betyder FORTFARANDE inte att alla föräldrar är problematiska på arbetsplatsen, att det är elakt mot kollegorna att ta ut VAB eller FL vid behov eller att systemet är orättvist. Men samtidigt så är det tydligt att detta kan bli ett problem, när det finns personer som väljer att utnyttja systemet av egoistiska behov (som inte alltid handlar om barnens bästa ens).

Men var finns de egoistiska behoven? Den svänger ju fram och tillbaka den här tråden, allt ifrån att det är jobbigt med kollegor som är bort mycket och sen tom går till jobbet sjuka (antagligen tyngda av dåligt samvete) och att de borde vara tacksamma till att föräldrar utnyttjar systemet av rent egoistiska skäl. Som chef har jag aldrig sett några egoistiska skäl. Vilka är dem?

 

[stjarnhimmel]

Håller med. Nu har jag ju blivit anklagad för att ta upp mig själv som ”undantag” i tråden, men det verkar svårt för en del att förstå att föräldrar faktiskt måste sätta barnen först ibland. Och att vuxna kollegors önskemål behöver prioriteras ner då.
Mitt barn har engagerade morföräldrar men de bor långt bort och en engagerad pappa men som har svårt att få ett jobb där han är hemma mer. Är julafton en lördag och vi är ensamma måste jag ta ledigt på fredagen. Innan barn kunde jag ta tåget upp fre kväll eller lör fm.

Jag tycker många uttrycker att man fattar att barnen måste tas om hand.
Men- det som stör är de som ständigt tar FL eller tycker de ska få välja semester trots att det inte finns ett barn som måste tas om hand.

 

[LadyCovergirl]

Ja, precis som en del sjukskrivna fuskar. Har svårt att se en hel tråd om hur sjukskrivna fuskar och utnyttjar systemet..

Det har säkerligen diskuterats tidigare. Men för mig blir det där snubblande nära whatabout-ism.
Varför är det så besvärande att acceptera att det för vissa är ett problem när föräldrar "drar FL-kortet" och att det drabbar andra?

 

[warg]

Men var finns de egoistiska behoven? Den svänger ju fram och tillbaka den här tråden, allt ifrån att det är jobbigt med kollegor som är bort mycket och sen tom går till jobbet sjuka (antagligen tyngda av dåligt samvete) och att de borde vara tacksamma till att föräldrar utnyttjar systemet av rent egoistiska skäl. Som chef har jag aldrig sett några egoistiska skäl. Vilka är dem?

Jag har absolut sett egoistiska skäl som chef. Det betyder inte att det gäller alla. Det betyder inte ens att det gäller de flesta eller många. Men ja, jag har sett det, på flera ställen. Och det skapar problem. Det betyder inte att alla skapar problem.

 

[vemsomhelst123]

Jag har absolut sett egoistiska skäl som chef. Det betyder inte att det gäller alla. Det betyder inte ens att det gäller de flesta eller många. Men ja, jag har sett det, på flera ställen. Och det skapar problem. Det betyder inte att alla skapar problem.

Lite som folk är mest alltså?