Utdömda

[Lejonelle]

Sv: Utdömda

*off topic men svarar till kkaarriinn*
Mitrolles skada i bogen var en skada i en kort sena mellan muskel och ben (några andra senor finns inte i bogen). Det problem du skrivit om i andra trådar är en skada i en böjsena, långa senor som går på benets baksida. Det är en helt annan typ av skada även om det i princip är samma fenomen. Senor består av buntar av sega bindvävstrådar och en översträckning eller senskada är när dessa trådar går av. Senskador kan vara allt från väldigt allvarliga och leda till utdömning till väldigt lindriga, knappt någon betydelse. Det beror helt på vilken sena det handlar om, vilken belastning den ska tåla för och hur trasig den är. En kort sena i en muskel som inte gör något avgörande jobb eller där andra muskler kan ta över funktionen - inget problem för framtiden. En böjsena däremot ska visserligen fungera för att böja benets leder men viktigast är den belastning som den ska hålla för när benet bär vikt och kotan fjädrar, t ex i galopp eller ladning efter hinder. Det är en "stöddämpare" helt enkelt. Det är därför en skada i en böjsena är så besvärlig.

 

[kkaarriinn]

Sv: Utdömda

oh, tack för det svaret! Jag är helkass på alla senor och grejer tyvärr. Fast tyvärr har de nu gjort sig välkända i pållens ben...

 

[Miss Sixty]

Sv: Utdömda

Jag hade aldrig kunat leva med ett rent samvete om min häst blivit utdömd i onödan eller pga felridningen

 

[ako]

Sv: Utdömda

Man kan alltså dömma ut häst pga senskada?

Varför skulle man INTE kunna?

En senskada kan ju vara allt från en liten varning som förhoppningsvis inte tar mer än ett par månader att läka ut tar ett par månader till att senan är helt av och allt däremellan. Svårare senskador har tyvärr inte alls bra prognos, och en häst som inte ens klarar hagliv och promenadridning är ju knappast shysst att ha kvar.

Sedan finns det ju senskador som läker ut helt också, som tur är. Förhoppningsvis kan veterinären bedöma skadans omfattning och därmed ordineraom behandling eller värsta fall avlivning.

 

[Piraja]

Sv: Utdömda

Min var 17 år när vi märkte att han inte ville jobba längre. RTG-bilderna visade pålagringar grad 3 på alla fyra samt att han hade artroser på båda bakknäna. Veterinären dömde ut honom direkt när hon såg bilderna.Han var en humörshäst och blev ohanterbar för alla utom mig när han hade ont, så det var aldrig frågan om han skulle bli sällskapshäst till någon..

 

[Immer]

Sv: Utdömda

Jag hade aldrig kunat leva med ett rent samvete om min häst blivit utdömd i onödan eller pga felridningen

De personer som jag syftar på fattar inte (eller vill inte fatta) att hästarnas skador beror på felridning.

Immer

 

[Mitrolle]

Sv: Utdömda

Den i bogen gick inte att göra något alls åt, hon vilade ju över ett halvår i box medan den andra senan läkte efter operationen, men eftersom den i bogen bara blev sämre trots vila så var det kört.

Tack för ett bra svar Lejonelle.

 

[lil-sis]

Sv: Utdömda

En. Upprepade skador på samma ben (vänster bak, knäet), första gången som tvååring. Hemmaveterinären hade en teori om att det benet blev försvagat pga hon ej var färdig när skadan uppkom första gången och dessutom fick en släng erlichios i samband med detta.

Togs bort som femåring i år när hon inte längre svarade på behandling, hade även utvecklat en pålagring i det aktuella området.

Troligen finns det saker jag kunnat göra för att förebygga men det är sånt som folk kläckt ur sig efteråt.

Hon stod på lösdrift, åt analyserat foder, träffade regelbundet (ofta...) veterinär, massör och kiropraktor så på den fronten känner jag inte att jag kunnat göra så mkt.

 

[Dirk]

Sv: Utdömda

Hej, jag har haft en häst som blev utdömd. Min första häst var det som jag köpte när jag var 17 år. På den tiden (13 år sedan) så var det ett helt annat tänk kring hästeriet, åtminstone på den ridskolan jag gick på.
Det var en väldigt tuff stil mot hästarna och den annammade jag tyvärr också. Jag köpte min häst som 5-åring och då hade han redan haft en kotledsinflammation. Eftersom jag tyckte så mycket om den hästen så ville jag köpa den ändå. Det pratades aldrig om att sådana hältor kunde bero på dålig ridning så jag var lycklig och ovetande. :smirk:
Jag fortsatte också att rida honom i samma stil som jag lärt mig så kotledsinflammationerna kom givetvis tillbaka... små volter i övertempo, för långa pass, driv & håll emot, bli arg när det inte funkar, stressig häst mm, mår väldigt dåligt när jag tänker tillbaka på det.
Han blev halt på båda fram med 6 månaders-intervaller. Till klinik, sprutad med tuppkam, 3 veckors skritt och sedan igång igen. Det var aldrig tal om att åka in igen för att kolla om hältan var borta innan igångsättning....
Blev utskälld av min A-tränare som kom en gång i månaden då jag var med på träningen 2 veckor efter att min häst blivit friskförklarad. Det var en rejäl tankeställare.. Men tyvärr försent. Efter 3 år blev han utdömd. Kunde inte ta bort honom så jag gjorde en sista behandling, t-märkte honom och sålde honom som sällskapshäst till ett fantastiskt bra hem!

Hur ironiskt det än kan låta så älskade jag verkligen den hästen. Och han avgudade mig... När jag kom så gnäggade han bara av att höra mina fotsteg runt hörnet. Han kom alltid springande i hagen superglad och positiv! Och vi hade underbara mysstunder tillsammans då han vilade sitt huvud i mitt knä och jag kliade honom på huvudet. Det fanns ett väldigt starkt band mellan oss. Så det gör verkligen ont i mig när jag tänker på hur otroligt fel jag red honom och så otroligt förlåtande han var!

Först något år senare (Utan häst) insåg jag på riktigt att allt var mitt fel. Så jag vet hur det känns att leva med att ha förstört en häst.

Efter detta har jag ridit olika hästar under kortare och längre perioder som alla varit friska och jag har haft möjlighet att utveckla min ridning.
Först idag har jag råkat ut för en halt häst igen, fast denna gång i ena bakbenet. Jag är givetvis livrädd för att det återigen är mitt fel. Men tror egentligen inte det då den ridningen jag utför nu är ljusår ifrån ridningen då. Men oron går inte att ta bort ändå...
Denna gång ska jag försöka göra allt rätt...

 

[kkaarriinn]

Sv: Utdömda

Varför skulle man INTE kunna?

Nä, jag vet inte men alla jag känner verkar väldigt säkra på att veterinärerna inte dömmer ut pga senskada i första taget, jag menar INTE att veterinärena ska hålla på att dömma ut varenda häst som har en senskada, men jag menar att de ibland verkar som de drar ut på hästens lidande utan någon som helst förbättring i slutändan. (Det kan kasnke inte de veta ifs.. ,men en någorlunda rättvis prognos kan de väl ställa? Jag som ägaren vet ju bäst hur hästen mår, men det känns inte som att de tar ngn störr hänsyn tilldet ? )
Det känns som att min häst går och lider och det gör så fruktansvärt ont i mig!! Han har inte blivit de minsta bättre på fyra månader.. (jo kasnke en aning när jag tänker efter.. men inte alls så bra som han borde)

 

[ghost]

Sv: Utdömda

Jag har ju mist fyra hästar i år bara (och så några tidigare om åren)

En hade kvickdrag och blev extremt mycket sämre när hennes medicin (Inhalator) slutade tillverkas, den hon fick som ersättning funkade inte.

Nästa hade ett missbildat struplock vilket lett till att han fick kronisk hjärtmuskelinflammation.

Den efter det hade kraftiga pålagringar samt broskskador i båda framknäna plus pålagringar i båda haserna. Hon friröntgades som ettåring och var nu sex år.

Och så miste jag min favorithäst i en bilolycka efter att fyra hästar kommit lös vid insläpp.

Jag tror inte att det beror på att Buke-folk är extra utsatta, eller att hästarna blivit klenare. Snarare så är det väl så att informationen sprids på ett annat sätt när man har möjlighet att ventilera saker på ett forum och att man lär sig av andra människor. Häst nr 2 hittade jag "rätt" veterinär till genom mina bekanta på Buke. Annars hade han kanske levt och plågats fortfarande???

 

[Center]

Sv: Utdömda

Tack för att ni tagit tid att svara. Det är intresant läsning (om än sorglig).
Själv har jag förskonats från utdömningar.
Fortsätt gärna berätta mer.

 

[Sunnyann]

Sv: Utdömda

Håppløst....

Der jag jobbar nu, kommer det hästar som Agria köper fordi ägarna inta klarar av dom o så hittar vet nån skada o hästen måste avlivas...Hmf...

Rider nu en 5åring som eg skulle slaktas da han hadde ont i ryggen(kissing spines sa vet+en låsning i bogen). Jada.. Hästen er frisk som en fisk, går jättefint og ska tävla dressyr 2006. Dårlig ryttare, hästen levde inte upp til ägarens förhoppningar...

7årig hanoveraner som var knäpp när man satt upp på honnom, skulle slaktas pga. ont i ryggen. Nå är han plasserad i 110 hoppning, o jag skal tävla fälttavlan på honnom 2006.

Har mååååånga sånna historier...
Dårlige ryttare som tycker dom är världsmästare!!!!

 

[shampiz]

Sv: Utdömda

Jag var på ett intressant föredrag med min veterinär, där hon sa att en hästägare "förstör" igenomsnitt 3 hästar innan man har lärt sig av sina misstag

 

[ann80]

Sv: Utdömda

Jag är helt säker på att många av de skador vi dömer ut våra hästar för går att läka ut om man bara ger sin häst TID. Men många har bråttom, ska ha en ridbar häst och köper hellre en ny än låter det ta sin tid att läka ut...tyvärr..

 

[ann80]

Sv: Utdömda

Det där har jag oxå hört ngnstans. Så gräsligt..får verkligen hoppas att det är fel...

 

[Piraja]

Sv: Utdömda

Sv*l*nd har samma erfarenheter och har också köpt upp hästar framförallt med s.k. lynnesfel vilket har visat sig vara helt andra orsaker och det har blivit häst av de flesta med rätt omsorg och tid och träning.

Varför har man så bråttom i hästvärlden? Hade en fyraåring på inridning i sommar som började växa så han fick gå på syrrans enorma bete i två månader innan jag fortsatte med honom...då ägaren ringde och ville att jag skulle göra hästen klar för Kvalitétsbedömning med uppsutten hoppning ...nu insåg ägaren att det kanske var i snabbaste laget så det blev förflyttat till nästa år istället...men varför ska det vara så tidigt? En del hästar är ju senare och dessa ska ju inte behöva stressas på för att nödvändigtvis visas upp innan dom är färdiga för det. Jag blir inte klok på detta......

 

[Generalen]

Sv: Utdömda

En sköthäst till mig blev utdömd pga kronisk hälta. Han hade problem med hälta i frambenen då och då men varje gång han frisknade till satte ägaren igång honom för hårt, så hältan kom naturligtvis tillbaka. Under tiden jag skötte om honom var han dock frisk som en nötkärna, men under sommaren lånades han ut till en yngre tjej, antagligen för att ägarna ville se "hur mycket han skulle tåla". Han kom tillbaka med bedömningen kronisk hälta och ägarna valde att låta veterinären döma ut honom för att kunna få ut försäkringspengarna. Han var runt tio år när detta hände, och hade bland annat deltagit i SM i dressyr. Riktigt slöseri på en sån fin häst, enligt mig . Men det som ändå gjorde ondast var nog att allt detta med utdömningen och avlivningen skedde bakom ryggen på mig, för att jag inget skulle få veta .

 

[break_a_leg]

Sv: Utdömda

Vad skulle ägaren ha gjort då?

 

[turbofling]

Sv: Utdömda

Jag har fått ta bort två ponnyer

Min första häst, köptes när han var 12 år (jag var 14). Han gick igenom vetbesikningen utan anmärkning (fattar inte hur). Redan två dagar efter jag fått hem honom blev han halt. Trodde då att det berodde på att han kommit ut med nya hästar, sprungit mkt eller fått en spark. Han fick vila ngr dagar och blev bra igen, enl förra ägaren hade han bara varit halt en gång innan så vi tog dte inte så allvarligt. Vi tog det lugnt och lärde känna varandra. Han hade redan i början mkt problem, öm i ryggen, magrade mkt på vinterna, stel och ovillig. Hade jag varit äldre och kunnigare hade jag reagerat tidigare. När jag haft honom ungefär 1 år blev han rejält halt och veterinären konstaterade inflammation hov- och kotled. Han hade även stora problem med sina hovar och sin rygg. Behandligar med specillaskor, massage, laser, mediciner hjälpt honom inte och tillslut började han "ramla ihop" när jag satt upp och när jag inte kunde rida blev han allt stelare och visa mornar kunde han inte ta sig ut ur boxen så ont och stel var han. Han hade ingen livsgnista alls och v aldrig glad så vi tog beslutet att ta bort honom. Har i efterhand fått veta att han haft stora problem även hos förra ägaren och att dressyrdomare avbrutit ritterna ett antal gånger pga av hälta (aldig varait halt, visst). Jag är så arg på de förra ägarna som kunde sälja en häst i det skicket. Jag undrar även vad de gjort för att han skulle gå igenom vet. besikningen.

Min andra häst köptes strax därefter, en unghäst på 4 år. Allt fungerade bra med henne och vi tävlade/tränade hoppning och dressyr. När jag börjde närma mig 18 år bestämde vi oss för att sälja henne, när de första var och tittade på henne var hon halt. Inte mkt utan mer bara markering. Hon var lite svullen över senan så vi misstänkte att hon trampat snett eller var överansträngd. Vet ordinerade vila och hon blev bättre. Började sätta igång henne lite försiktigt men då blev hon halt igen. Hon fick laserbehandlig och vilade hela sommaren, när hon inte var bättre till hösten åkte vi till klinik där de konstaterade förändringar på stålbenen båda fram. Speciallskor provades men hon blev allt sämre. Vi ville gärna ge henne chansen att bli bra genom en lång vila, kanske kunde hon fungera som sällskapshäst/promenadhäst. Men från att vara en posetiv och glad häst blev hon en sur och arg häst som sparkade och bet efter både människor och andra hästar. Hon var inte så väldigt halt av att bara gå men tydligen hade hon ändå ont eller trivdes väldigt dåligt av att bara gå så vi beslöt vi i samråd med min veterinär som jag haft sen jag köpte min första häst att ta bort henne, 8 år gammal blev hon.

När det gäller den första hästen var det aldrig ngn tvekan om att ta bort honom och efter att ha pratat med folk i efterhand försår jag att den hästen haft problem väldigt länge och aldrig skulle kunnat få ett bra liv. Den andra hästen var jobbigare, kanske kunde hon blivit bra om hon fått vila länge, funderade även på att betäcka henne men eftersom det är osäkert på hur stålbenshälta ärvs ville vi inte ta den risken. Samtidigt var vetärinärerna oänse om hur de skulle göra (klinikvet höll på med forkning och ville använda henne som "försökskanin"), men hemma veterinären som känt henne sen hon var 4 år och även jag (och de i stallet, tränare) märkte hur hon förändrades och hur dåligt hon mådde.