anonymious
Trådstartare
Nytt nick men gammal användare.. vet inte varför detta är så känsligt för mig. Skäms väl.
jag tror jag är påväg in i väggen, och jag känner mig så klen!
Fast sammtidigt undrar jag om jag kanske bara är deprimerad, eller helt enkelt lat.
jag har absolut ingen ork, jag är aldrig glad - inte sådär RIKTIGT glad, visst skrattar och ler jag, men det var längesedan jag var sådär sprudlande glad, så full i skratt att man tappar andan.
och den där ångesten. Den äter upp mig! Ofta vet jag inte varför jag har ångest, jag bara känner den där klumpen i magen, trycket över bröstet, känslan av att vara otillräcklig och maktlös. Jag har tusen saker att ta tag i, men skjuter fram det.
jag vill bara ligga i soffan hela dagarna. Kolla på film eller tv. får dåligt samvete för jag inte gör något mer än det absolut nödvändigaste.
Jag går till jobbet varje dag, jag sköter det exemplariskt och gör det där lilla extra. Jag är en bra anställd och en bra medarbetare. Ställer upp och klagar aldrig.
De flesta på min arbetsplats hatar jag. Vi kommer inte överrens, jag blir nedtryckt och aldrig hörd. De få gångerna de håller med om vad jag har att säga tänker jag bara: driver dom med mig? Kommer de skratta åt att ha hållt med MIG sen när jag inte är här?
Det är full fart, mycket ska hinnas med på kort tid. Varje minut räknas. Självklart vill inte chefen betala ut övertid, på 8 h ska man hinna med sitt jobb. Detta resulterar i att jag är arg, ledsen, besviken på människorna jag jobbar med, men jag visar det aldrig. Jag vill att alla ska tycka om mig, så jag säger aldrig emot. Men innombords.. ojoj.. jag är så arg och ledsen!
Men jag älskar jobbet i sig, det är tidspressen i kombination med idioter till kollegor jag hatar.
har vi möten på jobbet eller styrelsemöte på klubben uppfattar jag inte vad som sägs. Jag sitter i min egna värld, försöker verkligen höra, jag ser hur läppar rör sig och hör orden, men inte helheten. Läser protokollen efteråt och försöker förstå.
jag är så matt, vill bara sova, när huvudet nuddar kudden på kvällen somnar jag på 2 sek, men vaknar aldrig utvilad. När jag jobbar sover jag 6 h, när jag är ledig sover jag i regel 13. Men är inte utvilad. Vaknar, går upp, sen känns det som jag blivit överkörd, hela dan.
Lever i stort sett på koffein och nikotin för att få ork + lugna nerverna. Äter som en häst med, konstant hungrig. Absolut inte överviktig, snarare snudd på undervikt.
jag vet att jag borde gå till psykolog, men vill inte. Eller till en läkare och kolla över mina värden. Hah, jag varken vill eller *tadaa* orkar.
lite input från någon som vart eller är i liknade situation önskas. Förlåt för långt inlägg, buke får som vanligt agera psykolog.
....Och jag har ångest över att ha skapat denna tråd.
jag tror jag är påväg in i väggen, och jag känner mig så klen!
Fast sammtidigt undrar jag om jag kanske bara är deprimerad, eller helt enkelt lat.
jag har absolut ingen ork, jag är aldrig glad - inte sådär RIKTIGT glad, visst skrattar och ler jag, men det var längesedan jag var sådär sprudlande glad, så full i skratt att man tappar andan.
och den där ångesten. Den äter upp mig! Ofta vet jag inte varför jag har ångest, jag bara känner den där klumpen i magen, trycket över bröstet, känslan av att vara otillräcklig och maktlös. Jag har tusen saker att ta tag i, men skjuter fram det.
jag vill bara ligga i soffan hela dagarna. Kolla på film eller tv. får dåligt samvete för jag inte gör något mer än det absolut nödvändigaste.
Jag går till jobbet varje dag, jag sköter det exemplariskt och gör det där lilla extra. Jag är en bra anställd och en bra medarbetare. Ställer upp och klagar aldrig.
De flesta på min arbetsplats hatar jag. Vi kommer inte överrens, jag blir nedtryckt och aldrig hörd. De få gångerna de håller med om vad jag har att säga tänker jag bara: driver dom med mig? Kommer de skratta åt att ha hållt med MIG sen när jag inte är här?
Det är full fart, mycket ska hinnas med på kort tid. Varje minut räknas. Självklart vill inte chefen betala ut övertid, på 8 h ska man hinna med sitt jobb. Detta resulterar i att jag är arg, ledsen, besviken på människorna jag jobbar med, men jag visar det aldrig. Jag vill att alla ska tycka om mig, så jag säger aldrig emot. Men innombords.. ojoj.. jag är så arg och ledsen!
Men jag älskar jobbet i sig, det är tidspressen i kombination med idioter till kollegor jag hatar.
har vi möten på jobbet eller styrelsemöte på klubben uppfattar jag inte vad som sägs. Jag sitter i min egna värld, försöker verkligen höra, jag ser hur läppar rör sig och hör orden, men inte helheten. Läser protokollen efteråt och försöker förstå.
jag är så matt, vill bara sova, när huvudet nuddar kudden på kvällen somnar jag på 2 sek, men vaknar aldrig utvilad. När jag jobbar sover jag 6 h, när jag är ledig sover jag i regel 13. Men är inte utvilad. Vaknar, går upp, sen känns det som jag blivit överkörd, hela dan.
Lever i stort sett på koffein och nikotin för att få ork + lugna nerverna. Äter som en häst med, konstant hungrig. Absolut inte överviktig, snarare snudd på undervikt.
jag vet att jag borde gå till psykolog, men vill inte. Eller till en läkare och kolla över mina värden. Hah, jag varken vill eller *tadaa* orkar.
lite input från någon som vart eller är i liknade situation önskas. Förlåt för långt inlägg, buke får som vanligt agera psykolog.
....Och jag har ångest över att ha skapat denna tråd.
