Sv: Uppdrag bantning del 5
Jag tror vi definierar svinhungrig olika faktiskt. Att de gnäggar och blir glada när man kommer med maten är en sak. Svinhungrig för mig är att de pillar i sig ALLT de kan hitta och i princip med våld försöker ta höpåsen ifrån en och verkligen kastar i sig maten. Då borde de få mer mat och då får man helt enkelt öka motionen också. Min häst blir inte heller mätt på det höet hon får men hon blir ändå nöjd och sen står hon ofta och vilar till nästa mål mat såvida hon inte leker eller mobbar de andra hästarna.
Angående halm, kan du inte blötlägga den också? Tillsammans med höt? Så slipper du kanske hostan.
Svinhungrig = Jag hör hästarna 'skrika' (mat-gnägga) och galoppera ner till grinden i hagen när de HÖR mig gå ut genom ytterdörren. När de kastar sig (de är normalt mkt väluppfostrade) över allt de får syn på när man leder dem. När de på väg IN till boxen med fräscht silage kastar sig (släpar med sig mig) till högen med dåligt silage som ligger i skottkärran.
Sliter höpåsen - det gör de alltid, man kan aldrig få för mycket mat vet du
NÖJD finns liksom inte matmässigt för mina om de inte fått äta MASSOR. Som när Lillen smitit och tuggat i sig 10 kg silage på 2 h. Då är han 'nöjd', men äter genast upp det som ev ligger i boxen när han återbördas till den - och sliter påsen ur händerna på en nästa mål..
Man KAN som sagt inte förstå det förrän man varit där - de där hästarna som det inte 'finns någon botten i'. Jag provade ju ha Lillen på fritt silage MED munkorg (hinkmodell). Han åt 10 kg på 4 h och där avbröt jag DET försöket. HAN var INTE mätt och INTE nöjd och hade INTE slutat äta vid det laget. Faktum är att Lillen ute aldrig slutar leta mat förutom den stund han ligger och sover (på den tiden de gick ute dygnet runt) eller när han fått syn på någonting alt väntar på personalen (dvs vid insläpp etc).
När han var liten och svårfödd, så det gick att trycka i honom HUR mycket mat som helst. Och på bete så förutom när han lekte eller låg och sov - han åt HELA tiden. När de andra stod och dåsade och viftade flugor - Lillen han betade. DÅ var det ju hemskt bra - NU är det.. inte det..
Sen, mina är nöjda med att de vet att 'det kommer snart mer mat'. De får mat var fjärde timme (dygnet om) inne. Och när de ätit upp sin giva, städat, städat igen och kollat en tredje gång om de missat något strå, då står de ju och sover. För de vet att det kommer mer mat sen, igen och igen. Att just ge dem lite men tätt har gjort STOR skillnad. Men de tackar aldrig NEJ till mat, och går jag i närheten av silaget när jag är i stallet blir de närmast rabiata 'nu kommer MAAAATEN' (även om de nyss ätit upp).
De gräver sig ner genom 1 meter snö (och ser helt knäppa ut när de står med framdelen därnere) för att försöka gräva upp rötter under snön vintertid. TROTS mat var 4e h, och även den vinter han fick halm.
När Lillen stod på halm, dvs hade 'mat hela tiden', så han slet höpåsarna ur handen på mig och kastade i sig silaget ÄNDÅ. De facto - enda gången han INTE varit sådär, och lämnat mat etc - det var när han hade magsår...
Så, nöjd finns inte rent så. Det skulle kräva mängder som är många, många gånger över deras behov.
Nej det hjälper inte att blöta halmen, det är sporer och grejer i den ändå. Hö blöter jag inget, jag ger som sagt silage och inte hö.
Men 'hungrig jämt' är inget som kommer ändras. Och jag kommer aldrig kunna ge honom mat så han är mätt sålänge han har så lågt behov. Och än har motionen ökat behov med ungefär 5 MJ. Det är alltså 1 kilo silage, ½ kg TS och 10 minuter ättid.
Däremot, han är som NÖJDAST när han får i sig mat hela tiden. ÄVEN om det är 'ett grässtrå i minuten'. Eller gnaga bark. Dvs 'mätt' tycks underordnat 'ÄTA!'.