Ingen av mina har varit jätte-orala. De har inte hälsat så eller reagerat så på beröring. Men nuvarande hunds mormor kunde om man lekte med henne rycka till i byxben eller om hon själv drabbades av extra glädje typ gräva/snurra runt etc och då hugga till i något hyfsat litet som hon nådde och kasta iväg det. Och bita en i tårna om man lekte favoritleken "stå och åka på fot".
Hon var då jag fick henne betydligt mindre förtjust i beröring och sökte inte kontakt lika mk som pappisar brukar. När vi sover har jag alltid haft hundarna i sängen. Alla har velat ligga nära utom hon. Hon låg i fotändan utan att nudda en. Efter några månader låg hon mot mina fötter. Sedan avancerade hon under ngt halvår/år upp mot kudden. Här började hon själv söka kontakt och hålla den långa stunder.
Hon var lite så som du beskriver Torsten med att inte vilja testa olika mat etc först. Hon åt endast sitt torrfoder hon fötts upp på. Jag tog ibland sånt jag tyckte hon borde gilla och duttade på munnen så att hon fick slicka bort det. Oftast ledde det till att hon insåg att det var gott. Hon började tigga etc efter dessa nya saker. Sen blev favoritmaten pizzakanter och äpple.
Detsamma med närkontakt. Jag lade mycket tid på att hitta hur hon ville bli berörd. Hon kände sig trängd om man inte flyttade beröringspunkt hela tiden. Flyttade man hela tiden runt den och på ett särskilt vis så började hon slappna av och uppskatta det.
Det blev också så att hon lärde sig slappna av och få en möjlighet till att uppleva att närkontakt var behagligt om man lätt, lugnt etc höll om henne när hon skulle iväg. Hon var liksom så inne i "måste gå, känns för nära" för att kunna slappna av och känna vad hon egentligen tyckte om nära. När hon väl insåg att man kunde göra så blev hon en närgången stalker hon med.
När du lyfter Torsten, lyfter du bara då eller känner du in att han säger "ok, lyft?".
Nuvarande är lite känsligare för sånt än mina andra varit. Jag placerar händerna för lyft och väntar någon sek på att hon visar att jag får lyfta.
Sambon missade det i början och bara små-försiktigt lyfte och hon surade till någon gång och såg besvärad ut än fler ggr. Nu börjar han hitta "ok"-et från henne.
Förstår att hundägandet blev något helt annat än du förväntat dig. Hoppas det löser sig snart!