Uppdateringstråd 30

Tycker det är konstigt att inte fler ryker ihop 🙈
Folk går dit med hundar de inte motionerat innan, flera blir hyper och sen står alla människor stilla och bara hoppas att alla ska vara sams 🙃
Värsta är ju när någon står och kastar boll på det 😌

Jag skulle ändå vilja gå till en rastgård med min yngsta då han älskar att leka och träffa hundar men jag kommer verkligen vara noga med vad det är för människor där.
 
Tycker det är konstigt att inte fler ryker ihop 🙈
Folk går dit med hundar de inte motionerat innan, flera blir hyper och sen står alla människor stilla och bara hoppas att alla ska vara sams 🙃
Njae?
Tror vi har olika bilder av hundparker?

Den jag besöker är stor, rejält stor. Hundarna har stora ytor att vara på och hundar som ställer till det får inte vara där.

Många hundar känner varann sedan tidigare och det leks och strövas runt efter dofter. Hundar som ryker ihop har jag knappt sett. Utom idag då :(

Funderar rejält på om hormonerna har attackerat?
Han fyllde två för några dagar sedan och har de senaste veckorna blivit mer intensiv i sitt nosande och i reaktioner på rådjuren, m.fl. Tidigare har han bara morrat när vi kampar. Nu kan han morra om han hör ljud, eller ser nåt i trädgården
 
Njae?
Tror vi har olika bilder av hundparker?

Den jag besöker är stor, rejält stor. Hundarna har stora ytor att vara på och hundar som ställer till det får inte vara där.

Många hundar känner varann sedan tidigare och det leks och strövas runt efter dofter. Hundar som ryker ihop har jag knappt sett. Utom idag då :(

Funderar rejält på om hormonerna har attackerat?
Han fyllde två för några dagar sedan och har de senaste veckorna blivit mer intensiv i sitt nosande och i reaktioner på rådjuren, m.fl. Tidigare har han bara morrat när vi kampar. Nu kan han morra om han hör ljud, eller ser nåt i trädgården
Sista perioden av skithund, det går över, men håll tummen i ögat på honom.
 
Tycker det är konstigt att inte fler ryker ihop 🙈
Folk går dit med hundar de inte motionerat innan, flera blir hyper och sen står alla människor stilla och bara hoppas att alla ska vara sams 🙃
Jag är glad att det i alla rastgårdar i min kommun (vi har lyxen att ha många rastgårdar), är norm att vara ensam i rastgården och fråga om det är ok att komma in med annan hund. Vi är i rastgårdar snudd på dagligen, aldrig med okända hundar. Kommer det någon som vill in, då ber jag dem vänta någon minut, kopplar mina och går därifrån. Nu litar jag på mina hundar med vilka andra hundar som helst, men jag litar inte på alla andra hundar. Och även om det inte blir bråk så är det absolut inte så att de tycker det är kul/positivt att umgås med vilka hundar som helst. Det är i de flesta fall också en liten bit att gå från närmsta parkering till rastgård, så de flesta hundar har fått i alla fall en liten promenad på väg till rastgården.
 
Idag har vi en busig morgon här hemma. Började med att vi mötte vår bullmastiff-kompis på morgonrastningen. Lily tyckte att det var hur kul som helst och jag lät henne busa hejvilt trots att hon var kopplad. Mindre smart, eftersom hon vid något tillfälle ryckte till så att jag snubblade på Ebrah och flög som en vante ner på marken :rofl: Då blev alla hundarna busiga och jösses vilken cirkus det var. Fick säga åt dem att ta det lite lugnt så att vi kunde gå en prydlig liten promenad efter det, men åh vad gärna Lily hade velat springa och busa med den enorma bullmastiffen.

Efter frukost så var Lily busig igen, så vi hade lite brottningsmatch och sedan passade jag på att träna lite tricks. Salukipojken blev otroligt pepp på att vara med när han såg att Lily fick godis, och vips så blev det ett spontant träningspass med hela trion. En hund i taget, mest enkla tricks men oj så glada de var. Jag älskar hur de verkligen strålar av förväntan när vi tränar ihop, hur de på alla sätt visar att de verkligen älskar det vi gör och hur nöjda och glada de är efteråt. Borde nog kolla om det är någon rallylydnadstävling någonstans framöver, så att Ebrah kan få komma ut och visa hur duktig hon är.
 
Jag är glad att det i alla rastgårdar i min kommun (vi har lyxen att ha många rastgårdar), är norm att vara ensam i rastgården och fråga om det är ok att komma in med annan hund. Vi är i rastgårdar snudd på dagligen, aldrig med okända hundar. Kommer det någon som vill in, då ber jag dem vänta någon minut, kopplar mina och går därifrån. Nu litar jag på mina hundar med vilka andra hundar som helst, men jag litar inte på alla andra hundar. Och även om det inte blir bråk så är det absolut inte så att de tycker det är kul/positivt att umgås med vilka hundar som helst. Det är i de flesta fall också en liten bit att gå från närmsta parkering till rastgård, så de flesta hundar har fått i alla fall en liten promenad på väg till rastgården.

Det låter ju perfekt 🙂 förstår att vissa vill kunna släppa sina hundar utan oro och då är rastgårdarna perfekta.

Jag passerar två olika o ena är ju relativt central och går förbi 1-3 gånger i veckan. DOCK på lunchtid. Och då är det mayhem.

Sen har jag varit inne med mina och en kompis med sin hund då det kom några som jag trodde skulle vänta så jag hann ut men de strunta de i 🙃
Jag kunde dock släppa Knut som kanonmat så ja kunde få ut Gry (som är rädd)
 
Det låter ju perfekt 🙂 förstår att vissa vill kunna släppa sina hundar utan oro och då är rastgårdarna perfekta.

Jag passerar två olika o ena är ju relativt central och går förbi 1-3 gånger i veckan. DOCK på lunchtid. Och då är det mayhem.

Sen har jag varit inne med mina och en kompis med sin hund då det kom några som jag trodde skulle vänta så jag hann ut men de strunta de i 🙃
Jag kunde dock släppa Knut som kanonmat så ja kunde få ut Gry (som är rädd)
Ja, det är guld värt. Både för att själv kunna släppa utan oro, men också för att kunna släppa utan att andra blir oroade. Det är ju (av förklarliga skäl) inte jättepopulärt med hundar som springer och leker lösa på icke inhägnat område nära skolor, vägar och/eller bostadsområden. Att då ha en avgränsad yta där man vet att de kommer stanna även om någon passerar är väldigt skönt. Jag vet att mina inte springer fram till främmande, men andra vet ju inte det. Själv hade jag nog tagit med ett cykellås och satt runt grinden om jag var rädd att någon skulle komma in när jag var där med hund (och såklart då gått iväg om det kom någon, men bara för att ge mig själv tid att koppla hundarna utan att någon annan kom in).
 
Det låter ju perfekt 🙂 förstår att vissa vill kunna släppa sina hundar utan oro och då är rastgårdarna perfekta.

Jag passerar två olika o ena är ju relativt central och går förbi 1-3 gånger i veckan. DOCK på lunchtid. Och då är det mayhem.

Sen har jag varit inne med mina och en kompis med sin hund då det kom några som jag trodde skulle vänta så jag hann ut men de strunta de i 🙃
Jag kunde dock släppa Knut som kanonmat så ja kunde få ut Gry (som är rädd)
Är det inte normalt att fråga om man få komma in?

Ttor också de flesta kommer dit just för att hundarna ska få leka och springa av sig. Det är ofta meddelanden i gruppen om att nån ska åka dit och frågar om nån annan vill hänga på.
 
Är det inte normalt att fråga om man få komma in?

Ttor också de flesta kommer dit just för att hundarna ska få leka och springa av sig. Det är ofta meddelanden i gruppen om att nån ska åka dit och frågar om nån annan vill hänga på.
Egentligen har väl varenda rastgård den regeln?
Åtminstone i dom jag besökt genom åren har det stått på en skylt utanför men sen verkar det råda lite lokala regler i olika rastgårdar.
Där jag bodde förut gick folk bara rakt in och det var ofta 20 tal hundar där särskilt under lunch och helger.

Första gången stod jag utanför och väntade och väntade på att få komma in med en hund som inte gillade andra hundar , men det fylldes bara på med folk så att få vara ensam i den rastgården var bara att glömma :)
 
Tidig morgon i fårhagen med Spock och corgifröken. Spock fick ett ordentligt träningspass och även lilla M fick gå lite på fåren. Hon har ju inte fått gå på dem på hela sommaren då jag vill hålla till i en 25a med henne men nu var hon riktigt taggad på att flytta lite på dem 🙂.

20241024_091012.webp
 
Egentligen har väl varenda rastgård den regeln?
Åtminstone i dom jag besökt genom åren har det stått på en skylt utanför men sen verkar det råda lite lokala regler i olika rastgårdar.
Där jag bodde förut gick folk bara rakt in och det var ofta 20 tal hundar där särskilt under lunch och helger.

Första gången stod jag utanför och väntade och väntade på att få komma in med en hund som inte gillade andra hundar , men det fylldes bara på med folk så att få vara ensam i den rastgården var bara att glömma :)
Trist. Vår hundpark är inte så välbesökt. Rekord när vi varit dit är väl ungefär 7-8 hundar? Inte sällan är vi ensamma. (mindre kommun där parken ligger i största tätorten)

Och som sagt - det finns en fb-grupp där även krångel avhandlas.
 
Apropå rastgårdar så undviker jag dessa jag med.
Men, i Tantolunden i Stockholm finns en ställe där det brukar vara ”småhundsträff”. Det är ett icke-inhägnat område i parken där hundar får vara lösa och kring lunchtid på vardagar brukar många med små hundar samlas där och låta hundarna hälsa och leka. När jag jobbade på Söder så gick jag dit med min unghund som uppskattade det jättemycket. Hon var lite blyg som valp mot andra hundar och kunde vara reaktiv, men där så lärde hon sig att andra hundar faktiskt kan vara riktigt roliga och hennes relativitet i princip försvann efter det. Hundarna som var där var dessutom snälla och lydiga eftersom det inte hade funkat att ha de lösa annars med passerande hundar osv. De som inte kunde ha sin hund lös gick till rastgården, men där skulle jag aldrig sätta min fot.
 
En period gick jag skogspromenad i grupp tre/fyra gånger i veckan. En väldigt brokig skara av raser, åldrar, åldrar på ägare och uppfostran. Det här var när jag bara hade Alvin. Han hatade själva träffen när 7-20 hundar träffades på en liten parkering , olika från gång till gång men med ett par stammisar. Blev lite pressad situation ibland men så fort vi började gå blev Alvin lugn.

En flock med säg 15 hundar som känner varandra olika mycket och går lösa tillsammans är mäktigt att se. Tills det spårar ur. En gång drog en hel flock iväg förutom Alvin för jag var den enda som lyckades bryta gruppsykosen och vi ägare fattade inte vad hundarna gjorde tills vi såg att dom fått vittring på en irländsk setter och ca 12 hundar jagade och attackerade den. Slet av den reflexvästen och den var ju helt förstörd. Jag vet att det säkert var dumt men jag gick in i situationen och försökte sära på hundarna. Sa till dom andra att hjälpa till men alla var i chock och gjorde ingenting. Efter gick dom andra bara vidare, Alvin var aldrig inblandad men jag stannade med setterns ägare och frågade om han ville ha kontaktuppgifter till den ansvariga för promenaderna men han var så chockad att han bara gick, inte ens arg men det kom nog sen. Hunden verkade som tur var hel och oskadd fysiskt men hur den mådde psykiskt efteråt kanske var mycket värre.

Efter det gick jag aldrig med dom igen, vet genom kontakter att två golden och en springer spaniel attackerat andra inom gruppen innan jag slutade gå i den.. Det är verkligen en fin idé och underbart när det fungerar men ibland går det bara fel. Dom bra promenaderna var 90% av tiden men för min del vågade jag inte utsätta Alvin för dom 10% ifall dom drabbade honom och jag tyckte dom flesta hundarna var tveksamt uppfostrade
 
Trist. Vår hundpark är inte så välbesökt. Rekord när vi varit dit är väl ungefär 7-8 hundar? Inte sällan är vi ensamma. (mindre kommun där parken ligger i största tätorten)

Och som sagt - det finns en fb-grupp där även krångel avhandlas.
Det var ingen större fara var bara jag som inte hade inte hade koll på läget och inte varit med om den typen av regler innan :)
 
En period gick jag skogspromenad i grupp tre/fyra gånger i veckan. En väldigt brokig skara av raser, åldrar, åldrar på ägare och uppfostran. Det här var när jag bara hade Alvin. Han hatade själva träffen när 7-20 hundar träffades på en liten parkering , olika från gång till gång men med ett par stammisar. Blev lite pressad situation ibland men så fort vi började gå blev Alvin lugn.

En flock med säg 15 hundar som känner varandra olika mycket och går lösa tillsammans är mäktigt att se. Tills det spårar ur. En gång drog en hel flock iväg förutom Alvin för jag var den enda som lyckades bryta gruppsykosen och vi ägare fattade inte vad hundarna gjorde tills vi såg att dom fått vittring på en irländsk setter och ca 12 hundar jagade och attackerade den. Slet av den reflexvästen och den var ju helt förstörd. Jag vet att det säkert var dumt men jag gick in i situationen och försökte sära på hundarna. Sa till dom andra att hjälpa till men alla var i chock och gjorde ingenting. Efter gick dom andra bara vidare, Alvin var aldrig inblandad men jag stannade med setterns ägare och frågade om han ville ha kontaktuppgifter till den ansvariga för promenaderna men han var så chockad att han bara gick, inte ens arg men det kom nog sen. Hunden verkade som tur var hel och oskadd fysiskt men hur den mådde psykiskt efteråt kanske var mycket värre.

Efter det gick jag aldrig med dom igen, vet genom kontakter att två golden och en springer spaniel attackerat andra inom gruppen innan jag slutade gå i den.. Det är verkligen en fin idé och underbart när det fungerar men ibland går det bara fel. Dom bra promenaderna var 90% av tiden men för min del vågade jag inte utsätta Alvin för dom 10% ifall dom drabbade honom och jag tyckte dom flesta hundarna var tveksamt uppfostrade
Låter som ett vågat upplägg? Ett helt gäng hundar som inte är bekanta med alla, får vara lösa? Jag hade inte vågat.

Efter att min förra blivit attackerad ev en schäfer i skogen så gick jag med på promenaderna i stan. Men där var samtliga hundar kopplade. Det var tryggt och min hund var helt avspänd där eftrsom det var så lugnt.
 
Låter som ett vågat upplägg? Ett helt gäng hundar som inte är bekanta med alla, får vara lösa? Jag hade inte vågat.

Efter att min förra blivit attackerad ev en schäfer i skogen så gick jag med på promenaderna i stan. Men där var samtliga hundar kopplade. Det var tryggt och min hund var helt avspänd där eftrsom det var så lugnt.
Så länge man går dvs rör sig framåt brukar det sällan vara något problem så länge hundarna är av relativt lugna raser och individer :)
 
Aldrig i hell att jag skulle släppa mina hundar i en offentlig rastgård, smittrisken för gud vet vad borde vara på topp.
Men lös i parken eller med sällskap i skogen det funkar utmärkt för mig och jag har bara hundar som kan gå lösa + gillar andra hundar oavsett storlek o ras.
 
Så länge man går dvs rör sig framåt brukar det sällan vara något problem så länge hundarna är av relativt lugna raser och individer :)
Ja för det mest var det lugn och ro i ”flocken”. Att det inte spårade ur oftare kanske förvånar men alla var i vanliga fall lugna snälla hundar med kravet på att dom skulle klara att gå lösa
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag och sambo ska skaffa hund. 😊 Både han och jag jobbar skift och han jobbar mestadels natt. Det här innebär att vi har ett glapp 3ggr...
Svar
8
· Visningar
743
Övr. Hund Hej Min Corgi gick bort för ca 3år sedan och saknar en hund i mitt liv Bor på landet med barn 5,9,11 varannan vecka och några katter som...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
2 761
Hundavel & Ras Jag har alltid älskat hundar och är uppvuxen med labradorer i kärnfamiljen. Har från det jag var barn gått ut med hundar, genomgående...
2 3
Svar
50
· Visningar
3 567
Senast: Cissi_ma
·
Övr. Hund Min dotter vill ha en tax, och jag är skeptiskt. De är suveräna, men jag ser det mer som en jakthund än sällskapshund. Mentalitet och...
2
Svar
23
· Visningar
1 703
Senast: Tantan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp