Första omgången fresstylekurs sen ett år eller lite mer och vi har inte tränat jätte mycket så jag kände mig ringrostning.
Vi tränade rally och agility den tiden så han tränade ju något men rallyn var vi mest trötta på. Har inte tränat just freestyle på bara 1 åt heller förutom lite sporadiskt hemma.
Jag känner mig ledsen för det känns som att jag
Kursen verkade först inte definitivt inte passa alls, det var saker schemat var så lätt att jag sa till instruktören att kursen inte passar mig. Då sa hon att hon kommer anpassa min träning. Hon bad mig visa vad vi kan. Vad av allt skulle vi göra, vi har ju tusen trick, hjärtan låste dig så jag visade någta saker. Det första hon sa var att vi är redo att tävla, redan innan kursen startade
Så jag ska fundera ut ett nytt program till ny lugnare låt än dom jag program eftersom jag så fort någon ser mig blir ett nervvrak och gör allt jätte snabbt och skakar okontrollerbart . Så jag fick eftersom vi kan väldigt mycket fick jag i uppgift att bara ha roligt och slappna av, vi förbättrade några moment vi kunnat i flera år men förfinade och sen lite nytt.
Mamma hörde två andra deltagare prata hur länge en av dom gått där och då,pekade hon på mig och sa att jag var en veteran.
När jag slappnade av lite gjorde Milou självklart det med. Instruktören sa när vi kom till henne att Milou var så maffig och snygg. När vi tränade var Milou helt fokuserad på mig. Jag vet precis när jag kan ha Milou lös för det syns på ögonkontakten. Jag lärde mig lite smått i alla fall. När jag visade vad vi tränat på idag sa hon att han var en fantastisk hund, så lydig, utstrålning, kontakt arbetsvilja.
Allt det här borde ge mig självförtroende men jag hör allt det där dom säger, men att höra dom där snälla sakerna är lite som att förstå att det är jag som, får beröm, jag ser ju alla saker vi kan bli bättre på och alla små fel jag tycker jag gör