Uppdateringstråd 28

[tanten]

@tanten - det här att han sticker, hur sticker han?

Rhiannon är inte att lita på, så hon är försedd med lina när hon är lös där vi kan riskera att det plötsligt dyker upp folk eller hundar (dvs i skogen). Egentligen kommer hon som ett skott på inkallning, men hon är väldigt lättstörd av oväntade uppdykanden och kan då fixera sig vid vad som nu dyker upp. Jag tolkar det som att hon på något sätt inte riktigt vågar springa till mig får då måste hon vända det oväntade ryggen (hon är rätt mesig i temperamentet). Okända människor kan hon dock få för sig att rusa fram och hälsa på. Så för oss funkar det med lina. Jag håller henne inom linans längd vid mig och så kan jag hala in henne om något händer. På öppna fält med fri sikt kan hon vara lös utan lina men även där håller jag henne nära. Det sistnämnda genom att använda visselpipa och träna olika saker (vänd, sitt osv), något hon tycker är kul. Ett mer aktivt förhållningssätt - utan att du behöver röra dig mer.

Om hunden drar som en avlöning bara bort från föraren kanske lina och/eller visselpipa är lösningar. Men annars kan det vara värt att testa.

Hittills har han stuckit i skogen när han hittat ett lockande spår. Då bara drar han iväg och varken ser eller hör. Han har gjort så här på tomten också vilket är vidrigt eftersom jag har en 70-väg med tung trafik några tiotal meter från tomten. Jag har i tankarna skrapat upp resterna av honom från vägbanan. ..
Sticker han åt andra hållet, upp i skogen är det stressande men inte lika livsfarligt. Men han får inte gå lös på tomten heller längre.

Han kommer tillbaka efter tio minuter eller så med innan dess har jag hunnit bryta ihop några gånger.

Ska ge mig ut på öppet fält med lina igen bara kroppen samarbetar. . Kanske kan mer intensiv träning på sånt han kan och är stolt över, hjälpa.

 

[Myrten]

Hittills har han stuckit i skogen när han hittat ett lockande spår. Då bara drar han iväg och varken ser eller hör. Han har gjort så här på tomten också vilket är vidrigt eftersom jag har en 70-väg med tung trafik några tiotal meter från tomten. Jag har i tankarna skrapat upp resterna av honom från vägbanan. ..
Sticker han åt andra hållet, upp i skogen är det stressande men inte lika livsfarligt. Men han får inte gå lös på tomten heller längre.

Han kommer tillbaka efter tio minuter eller så med innan dess har jag hunnit bryta ihop några gånger.

Ska ge mig ut på öppet fält med lina igen bara kroppen samarbetar. . Kanske kan mer intensiv träning på sånt han kan och är stolt över, hjälpa.

Kan du inte få hjälp att hägna in i alla fall en del av tomten? Du skulle nog vara hjälpt av lina men du behöver kunna träna någonstans där det är tryggt så att det finns utrymme för misstag.

 

[Trott]

@tanten nått sånt här kanske funkar att sätta upp på den sidan som är mot vägen? https://www.lantkompaniet.se/hoensn...2-spetsar-ej-stroemfoerande-voss-farming.html
Så slipper du oroa dig om han sticker ditåt.

Jag har köpt ett liknande men inte riktigt lika små rutor som sätts upp på pappas tomt när jag och Tilda är dit på sommaren, vi klippte isär det till två delar då vi behövde staket efter två långsidor av trädgården, och det är ganska smidigt att sätta upp.

 

[tanten]

@tanten nått sånt här kanske funkar att sätta upp på den sidan som är mot vägen? https://www.lantkompaniet.se/hoensn...2-spetsar-ej-stroemfoerande-voss-farming.html
Så slipper du oroa dig om han sticker ditåt.

Jag har köpt ett liknande men inte riktigt lika små rutor som sätts upp på pappas tomt när jag och Tilda är dit på sommaren, vi klippte isär det till två delar då vi behövde staket efter två långsidor av trädgården, och det är ganska smidigt att sätta upp.

Bra tips. Det var inget jag sett tidigare.
Tack!!
jag får fundera hur jag skulle sätta det

 

[Sleepan]

Ja, jag är skamset medveten om att han är aningen understimulerad. Det är mitt stora dåliga samvete. Jag är inte så frisk och har mest aktiverat under promenader med sök och lite lydnadsövningar. Senaste månaden har jag varit för krasslig för att ta längre promenader varje dag. Det hade varit enklare om han kunde gå lös för vi har stora fält att vara på men jag vägar inte eftersom han sticker.

Så snart min feber gett sig så kan vi vara ute igen. Sedan har vi nyupptäckta hundrastgården. Är det lämpligt stora hundar där blir han rejält trött av att interagera med dem.

Ja jag menar ju inte att ge dig dåligt samvete, utan snarare något dottern kanske kan lösa när hon har honom på besök. Så han är trött och nöjd när det är dags att utsättas för katt.

Ebba är som sagt mer chill med min kompis katt nu efter att ha passar av henne ett antal gånger. Andra katter är dock fortfarande katastrof.

 

[tanten]

Ja jag menar ju inte att ge dig dåligt samvete, utan snarare något avkommankanske kan lösa när hen har honom på besök. Så han är trött och nöjd när det är dags att utsättas för katt.

Ebba är som sagt mer chill med min kompis katt nu efter att ha passar av henne ett antal gånger. Andra katter är dock fortfarande katastrof.

Avkomman är en upptagen politiker och businessperson så den tiden finns inte. Däremot en studerande sambo som kan ta med hunden på joggingturer. De hade tränat lite sitt, stanna och kom på golvet och hunden hade varit jätteglad över att få beröm.

 

[Migo]

Avkomman är en upptagen politiker och businessperson så den tiden finns inte. Däremot en studerande sambo som kan ta med hunden på joggingturer. De hade tränat lite sitt, stanna och kom på golvet och hunden hade varit jätteglad över att få beröm.

Så, den högenergiska unghunden som behöver stimulans som du inte kan ge, lämnas till hundvakt som inte heller kan det?

Han får aldrig gå lös, du tränar inget med honom, du orkar inte gå promenader varje dag(?) och så undrar du varför han är intensiv och svår att få kontakt med ute.

Om du försöker tänka dig in i hur han upplever sin tillvaro, tror du att han skulle vilja ändra på den? Kan du ge honom möjligheten att vara nöjd?

Det suger att inse att man inte kan ge sin hund det den behöver, men det är faktiskt vårt jobb som djurägare att lägga mer än två strån i kors för att de ska ha det bra. Antingen får man ändra på omständigheterna hemma eller så får man hitta en bättre situation för hunden. Det gör skitont i själen, men ibland får man inse att man inte är det bästa hemmet. Jag har fått sälja flera fantastiska hundar genom åren för att jag insett att de inte mår optimalt i den vardag jag kan erbjuda. Det är pest och pina, men det är inte ett alternativ att tvinga ett djur att må dåligt för att spara på mina känslor.

 

[Wingates]

Så, den högenergiska unghunden som behöver stimulans som du inte kan ge, lämnas till hundvakt som inte heller kan det?

Han får aldrig gå lös, du tränar inget med honom, du orkar inte gå promenader varje dag(?) och så undrar du varför han är intensiv och svår att få kontakt med ute.

Om du försöker tänka dig in i hur han upplever sin tillvaro, tror du att han skulle vilja ändra på den? Kan du ge honom möjligheten att vara nöjd?

Det suger att inse att man inte kan ge sin hund det den behöver, men det är faktiskt vårt jobb som djurägare att lägga mer än två strån i kors för att de ska ha det bra. Antingen får man ändra på omständigheterna hemma eller så får man hitta en bättre situation för hunden. Det gör skitont i själen, men ibland får man inse att man inte är det bästa hemmet. Jag har fått sälja flera fantastiska hundar genom åren för att jag insett att de inte mår optimalt i den vardag jag kan erbjuda. Det är pest och pina, men det är inte ett alternativ att tvinga ett djur att må dåligt för att spara på mina känslor.

Kunde inte sagt det bättre själv.

 

[Nepenthe]

Ja, jag är skamset medveten om att han är aningen understimulerad. Det är mitt stora dåliga samvete. Jag är inte så frisk och har mest aktiverat under promenader med sök och lite lydnadsövningar. Senaste månaden har jag varit för krasslig för att ta längre promenader varje dag. Det hade varit enklare om han kunde gå lös för vi har stora fält att vara på men jag vägar inte eftersom han sticker.

Så snart min feber gett sig så kan vi vara ute igen. Sedan har vi nyupptäckta hundrastgården. Är det lämpligt stora hundar där blir han rejält trött av att interagera med dem.

Antar att du inte bor nära Linköping?
Annars kunde jag haft han. Här motioneras det rejält o annars har han en labbe på 31 kg han kan busa med

 

[Bison]

Harry fortsätter att vara jätteduktig i stallet
Så glad över att det fungerar så bra och att han trivs med att vara stallhund
Han är väldigt trött och nöjd när vi kommer hem, tar på krafterna att hålla koll, leta efter möss och nosa runt.

Idag fick han följa med husse till fots när jag red till terrängbanan.

 

[tanten]

Antar att du inte bor nära Linköping?
Annars kunde jag haft han. Här motioneras det rejält o annars har han en labbe på 31 kg han kan busa med

Nä tyvärr. Men tack ändå

 

[tanten]

Så, den högenergiska unghunden som behöver stimulans som du inte kan ge, lämnas till hundvakt som inte heller kan det?

Han får aldrig gå lös, du tränar inget med honom, du orkar inte gå promenader varje dag(?) och så undrar du varför han är intensiv och svår att få kontakt med ute.

Om du försöker tänka dig in i hur han upplever sin tillvaro, tror du att han skulle vilja ändra på den? Kan du ge honom möjligheten att vara nöjd?

Det suger att inse att man inte kan ge sin hund det den behöver, men det är faktiskt vårt jobb som djurägare att lägga mer än två strån i kors för att de ska ha det bra. Antingen får man ändra på omständigheterna hemma eller så får man hitta en bättre situation för hunden. Det gör skitont i själen, men ibland får man inse att man inte är det bästa hemmet. Jag har fått sälja flera fantastiska hundar genom åren för att jag insett att de inte mår optimalt i den vardag jag kan erbjuda. Det är pest och pina, men det är inte ett alternativ att tvinga ett djur att må dåligt för att spara på mina känslor.

Alltså. Jag har inte feber och infektion jämt.
Jag gör det jag kan för att hans skalle och kropp ska få det den behöver. Men när jag råkar ut för infektioner funkar det sämre.
Jag förstår din synpunkt men delar den inte.

 

[tuaphua]

Alltså. Jag har inte feber och infektion jämt.
Jag gör det jag kan för att hans skalle och kropp ska få det den behöver. Men när jag råkar ut för infektioner funkar det sämre.
Jag förstår din synpunkt men delar den inte.

En av mina pappisar stack efter en hare lite i början av tiden hos mig. Hon ville inte ha tag i den. Bara driva den. Men oavsett oacceptabelt! Som tur är skar haren in framför mig och jag kunde slänga mig på magen i den leriga gräsmattan och hugga tag i hunden.
Jag hade väl henne 14 år till. Hon stacka aldrig efter vilt igen. Det räckte med att jag då visade missnöje.
Så även om det är skit nu och jobbigt att han gör så brukar ju pappisar vara väldigt formbara. Får ni till lite träning etc så löser det sig säkert! Samma med katterna. Haft hundar som reagerat på dem men snabbt lärt sig.

Det finns ingen granne som skulle tycka det var kul att gå en sväng med din hund när du är dålig?
Eller någon som vill ha en träningskompis i någon lämplig gren?
Vet att du bor lite off och det kanske inte finns. Just mina pappisar har iaf folk bett om att få låna/ha om jag åker bort etc. Även såna som inte vill sånt med andra hundar.

 

[tuaphua]

Sambos lille Peb som förut var så dålig av giardia och kronisk tarminflammation efter det hade så svårt att lägga på sig och i perioder blev hon sämre och ville inte äta, fick diarré etc. Trots endast veterinärfoder och Fortifloraså var det alltid upp och ner i perioder.
Nu har hon varit helt bra hur länge som helst sen vi började ge henne en olja trots att veterinär trodde det kunde ev försämra. Det fick hon backa på sen. Peb äter bra, plingar själv i skålen för mer mat, hon är bra i mage/avföring och hennes päls har blivit längre, mjukare, fluffigare. Inte minsta symptom på kanske 8 månader eller så. Så skönt att hon mår bra!
Och hon har lagt på sig massa muskler och lite för mkt fett rent av. Så nu blir det mindre portioner mat. Nu är hon tyngre än min hund som eg är större modell. Så himla märkligt att en så liten hund kan vara så tung. Hög densitet! Som en sån där dank-kula..

 

[tanten]

En av mina pappisar stack efter en hare lite i början av tiden hos mig. Hon ville inte ha tag i den. Bara driva den. Men oavsett oacceptabelt! Som tur är skar haren in framför mig och jag kunde slänga mig på magen i den leriga gräsmattan och hugga tag i hunden.
Jag hade väl henne 14 år till. Hon stacka aldrig efter vilt igen. Det räckte med att jag då visade missnöje.
Så även om det är skit nu och jobbigt att han gör så brukar ju pappisar vara väldigt formbara. Får ni till lite träning etc så löser det sig säkert! Samma med katterna. Haft hundar som reagerat på dem men snabbt lärt sig.

Det finns ingen granne som skulle tycka det var kul att gå en sväng med din hund när du är dålig?
Eller någon som vill ha en träningskompis i någon lämplig gren?
Vet att du bor lite off och det kanske inte finns. Just mina pappisar har iaf folk bett om att få låna/ha om jag åker bort etc. Även såna som inte vill sånt med andra hundar.

Det jag numera kan ta till är hundgården i stan. Tog mig dit på småhundstiden idag och han har lekt busat och rusat runt med nyvunna kompisar i en timme.
Han fick massor att fundera över och det syntes att knoppen blev trött. Kroppen hade nog kunnat rusa runt på fjärilsvis i en timme till

Kommer att nyttja stället fler gånger när jag är off i kroppen.

 

[Bison]

Avkomman tror att det ger sig. Han jagar katten här hemma också men då för lek och umgänge. Vilket tyvärr inte är helt ömsesidigt... Men här är vi på varsin våning. Katten dagvilar på övervåningen och när vi sover där smiter katten ner för natten.

Han jagade upp sig rejält och eftersom de inte klarade att hålla björnkoll på honom så fick han vara i sin komposthage, som han är van vid hemifrån. Men katterna promenerade förbi och då morrade han åt dem.
Vi har en kvinna som är vän med oss båda som är skicklig hundtränare som kanske kan hjälpa till.
Avkomman har inte gett upp hoppet, vilket jag nog har. Men det var bara ett dygn, kanske blir det bättre med tränare och lite längre stund.
Lille skithund.

Att han morrade när han satt i hagen behöver inte vara aggressivt, det hade antagligen Harry också gjort pga trängd och orättvisa.

När han var liten hade vi nagel i ögat på honom när det gällde katterna, man får under inga omständigheter jaga katter. De ska kunna röra sig fritt och obehindrat hemma, han måste kunna hejda sig.
Nu är han äldre och lugnare men när den nya katten kom som inte var hundvan hade vi Harry i koppel inne de första dagarna. Inte svinkul för honom men hellre det än att han skulle råka skrämma katten av misstag i sin iver att hälsa.

Så jag tror att det kommer gå bra med tid men det krävs lite av människorna, tydliga ramar om vad som är okej och inte okej.

Sen tycker jag fortfarande att du ska låna spårböcker på biblioteket. Det behöver inte bli perfekt, antar att du inte är så intresserad av anslagsprov.
Jag freebasar ganska mycket i vårt spårande och det går jättebra. Harry blir nöjd och aktiverad, det är det viktigaste.
Kolla upp om det finns någon nosework kurs i närheten?
Det kräver inte så mycket förberedelser och bi kan hålla på hemma även när du är nedsatt och inte orkar gå långa turer.

 

[tanten]

Sambos lille Peb som förut var så dålig av giardia och kronisk tarminflammation efter det hade så svårt att lägga på sig och i perioder blev hon sämre och ville inte äta, fick diarré etc. Trots endast veterinärfoder och Fortifloraså var det alltid upp och ner i perioder.
Nu har hon varit helt bra hur länge som helst sen vi började ge henne en olja trots att veterinär trodde det kunde ev försämra. Det fick hon backa på sen. Peb äter bra, plingar själv i skålen för mer mat, hon är bra i mage/avföring och hennes päls har blivit längre, mjukare, fluffigare. Inte minsta symptom på kanske 8 månader eller så. Så skönt att hon mår bra!
Och hon har lagt på sig massa muskler och lite för mkt fett rent av. Så nu blir det mindre portioner mat. Nu är hon tyngre än min hund som eg är större modell. Så himla märkligt att en så liten hund kan vara så tung. Hög densitet! Som en sån där dank-kula..

PMa gärna vilken olja det är. Mitt spjälstaket kunde behöva biffa på sig lite. Mer hull och matlust borde betyda att han inte fryser lika lätt som nu.

 

[Dentaku]

Alltså. Jag har inte feber och infektion jämt.
Jag gör det jag kan för att hans skalle och kropp ska få det den behöver. Men när jag råkar ut för infektioner funkar det sämre.
Jag förstår din synpunkt men delar den inte.

Men det finns många sätt att stimulera en hund, åtminstone mentalt, även om man inte hinner eller klarar långpromenader.
Många bra exempel finns i trådar där folk ber om tips på aktivering till skadade hundar, kanske kan du hitta något användbart där?

 

[snorp]

Sambos lille Peb som förut var så dålig av giardia och kronisk tarminflammation efter det hade så svårt att lägga på sig och i perioder blev hon sämre och ville inte äta, fick diarré etc. Trots endast veterinärfoder och Fortifloraså var det alltid upp och ner i perioder.
Nu har hon varit helt bra hur länge som helst sen vi började ge henne en olja trots att veterinär trodde det kunde ev försämra. Det fick hon backa på sen. Peb äter bra, plingar själv i skålen för mer mat, hon är bra i mage/avföring och hennes päls har blivit längre, mjukare, fluffigare. Inte minsta symptom på kanske 8 månader eller så. Så skönt att hon mår bra!
Och hon har lagt på sig massa muskler och lite för mkt fett rent av. Så nu blir det mindre portioner mat. Nu är hon tyngre än min hund som eg är större modell. Så himla märkligt att en så liten hund kan vara så tung. Hög densitet! Som en sån där dank-kula..

Skönt att hon mår bra nu

Jag funderar på om dina och min lilla pappis är släkt på nått sätt. Min hunds farmor kommer från dina hundars uppfödare om jag inte har helt fel.

 

[tuaphua]

Skönt att hon mår bra nu

Jag funderar på om dina och min lilla pappis är släkt på nått sätt. Min hunds farmor kommer från dina hundars uppfödare om jag inte har helt fel.

Ja, verkligen!

Jasså, vad kul! Jag har haft 5 hundar från kenneln. Så den kan ju vara släkt med någon av dem. Du kan gärna PM:stam om du vill.