Nu har vi varit hos veterinären med Alvin. Stackars mamma fick vänta över en timme med en Milou som tydligen hade ylat och gråtit större delen av tiden för att både jag och Alvin försvann,det gillar han inte alls
Ultraljudet på Alvin visade en liten försämring, ungefär som en förväntad försämring men så pass att han nu livet ut kommer stå på hjärtmedicin. Jag frågade om hans seghet och att han inte kan gå lika snabbt som förut och han ska gå 3-4 veckor på medicinen och är det inte bättre lutar diagnosen åt artros och då kan han behöva smärtstillande. Vi får gå hur mycket som helst och vara aktiva bara det är på Alvins vilkor, anpassa oss efter honom. Men det gör vi så gott vi kan redan. Han mår ändå bra och är ju inte döende men man påminns om skört allt är, han fick beröm för hur snäll och lätthanterlig han är. Duktiga Alvin.
Jag sa till dom att jag ville att det var jag som la honom ner och höll i honom, sist han ultraljudades på en annan klinik vräkte dom omkull honom och höll som om han var stor och vild tills jag sa till dom, dom trodde att han skulle göra motstånd så dom tog i fast Alvin är så känslig att han la sig av sig själv samtidigt och sen låg han ju kvar där på egen hand. Förstår ju att man ska hålla i men inte så hårt, han ligger så snällt själv. Idag när jag höll var han mycket lugnare, ovanligt låg puls för att vara en hund på klinik med den stresspåverkan som många upplever sa veterinären.
Nu ska dom avmaskas också för att utesluta eventuella parasiter som kan göra att han hostar ibland för hon hittade ingen förklaring till hostan.
Hoppas verkligen att han ska må bra nu min lilla pojke.
