Uppdatering och snackistråd

Status
Stängd för vidare inlägg.
Idag har jag bokat tid hos veterinären. Så imorgonkväll blir Fia änglahund. Det känns faktiskt himla skönt nu när beslutet är taget. Pappa har skickat ner en fullmakt och allt är i sin ordning. Både han och jag har pratat med mycket andra hundmänniskor som stödjer vårt beslut, vilket känns skönt.

Var ute och gick med dem för några dagar sen och Fia fick spår på något så on kastade sig fram i selen och började skälla - helt överlycklig. Och jag fick i princip släpa bort henne därifrån. I det ögonblicket bestämde jag mig på riktigt. Jag står inte ut med att inte låta henne jaga när hon älskar det.
 
Känner mig så nöjd med dagen.
Idag var en sådan dag då jag verkligen inte orkade ha Aysu i koppel, samtidigt som jag inte orkade gå någon jättelång runda för att komma till våra "springa lös-fält". Vad jag gjorde? Tog både morgonrundan och efter jobbet-rundan genom skogsdungar i närheten av bostadsområdena, gick på gångvägar över gräsmattor osv och jag hade Aysu lös i princip hela tiden. Andra människor struntade hon i, mötte vi någon som verkade reagera på henne eller barn så kopplade jag såklart. Allt var lugnt och fint, Aysu strosade runt och kom direkt när jag ropade. Ungefär halva promenaderna kunde hon vara lös tack vare det. Att kunna gå i relativt tätbebyggt område med vinthund lös på det sättet känns väldigt lyxigt :D Inget jag någonsin räknat med att kunna ha om vi säger så.
 
Såg precis en jättesöt(!) liten papillon på blocket.. Som tur är en okastrerad hane, annars hade jag säkert fått beslutsångest :p Är absolut sugen på att skaffa en någon gång i framtiden. Å andra sidan, när jag för några dagar sedan bad en vän hålla utkik efter lämplig omplaceringshund till mig så sa hon "Javisst, det kan jag ju göra, fast det är ingen idé, du kommer ju ändå köpa saluki!". Hon med. Jag fattar inte varför alla mina vänner och bekanta säger så :p
 
Såg precis en jättesöt(!) liten papillon på blocket.. Som tur är en okastrerad hane, annars hade jag säkert fått beslutsångest :p Är absolut sugen på att skaffa en någon gång i framtiden. Å andra sidan, när jag för några dagar sedan bad en vän hålla utkik efter lämplig omplaceringshund till mig så sa hon "Javisst, det kan jag ju göra, fast det är ingen idé, du kommer ju ändå köpa saluki!". Hon med. Jag fattar inte varför alla mina vänner och bekanta säger så :p
Som mina vänner säger då, fast om Amstaff. :angel:
 
Diva har precis agerat "Sista önskan jag har i livet".
Min väninna jobbar som vårdtagare för våran granne, en tant som är över 100 år. (Mer vet jag inte och det förstår ni säkert varför). Tanten i vilket fall som helst är helt galen i hundar. Hon sitter alltid i köket dom tiderna jag går ut med mina hundar (vad hon har berättat för min väninna som också har nämnt att hon känner mig). Tanten hade ju blivit överlycklig och tjatat länge om att få träffa dom, särskilt den svarta. "Hans päls glänser ju så, jag tycker han är så fin!", har hon sagt och även "Åh, men snälla. Kan du inte fråga henne om jag kan få träffa dom?".

Idag ringde min väninna och frågade om hon fick låna någon utav dom så hon fick hälsa på dom. Eftersom Ciro "den svarta" kan vara lite klumpig så tyckte jag att det var bäst med Diva och tanten hade börjat gråta! :(

"Jag kan inte ens minnas senast jag fick klappa på en hund! Tänk sen när hon är stor. Då ska jag peka och skryta om att jag hade henne i knäet när hon var liten" och började tjata med en gång om att få träffa den svarta, som är hennes favorit. :D
 
Diva har precis agerat "Sista önskan jag har i livet".
Min väninna jobbar som vårdtagare för våran granne, en tant som är över 100 år. (Mer vet jag inte och det förstår ni säkert varför). Tanten i vilket fall som helst är helt galen i hundar. Hon sitter alltid i köket dom tiderna jag går ut med mina hundar (vad hon har berättat för min väninna som också har nämnt att hon känner mig). Tanten hade ju blivit överlycklig och tjatat länge om att få träffa dom, särskilt den svarta. "Hans päls glänser ju så, jag tycker han är så fin!", har hon sagt och även "Åh, men snälla. Kan du inte fråga henne om jag kan få träffa dom?".

Idag ringde min väninna och frågade om hon fick låna någon utav dom så hon fick hälsa på dom. Eftersom Ciro "den svarta" kan vara lite klumpig så tyckte jag att det var bäst med Diva och tanten hade börjat gråta! :(

"Jag kan inte ens minnas senast jag fick klappa på en hund! Tänk sen när hon är stor. Då ska jag peka och skryta om att jag hade henne i knäet när hon var liten" och började tjata med en gång om att få träffa den svarta, som är hennes favorit. :D

Visst är det häftigt hur ett hundbesök kan lysa upp någons tillvaro! :love: På mitt gamla jobb bodde också en funktionshindrad klient vars stora glädje i livet var när nån av oss anställda kom och hälsade på med våra hundar. Hon frågade ständigt efter dom och inredde hela sitt rum med bilder på "sina" hundar. :D Russel älskade henne, därinne fanns det alltid godis att hämta. ;)
 
Åh så fint @Askur! Vet själv hur glada gamlingarna här i området blir när de får hälsa på hundarna... Vissa pratar om hur de haft hund när de varit yngre, andra är tydligt senila (men väldigt vänliga) och får för sig att de tidigare varit hundvakter åt mina hundar :p Kan utan tvekan tänka mig att det blir ännu kraftigare reaktioner hos de personer som av någon anledning inte kan ta sig ut på egen hand.
 
Suck, har en liten höna som ligger på soffan och tycker synd om sig själv nu. Hon och lånehunden rök ihop i fredags kväll, vilket resulterade i en lång reva i hennes ena öra :/ Jag tvättade ur och i lördags morgon såg det fint ut, så vi åkte och jagade... När vi kom hem såg det inte lika fint ut längre, det hade kommit in en del smuts och såg inte så roligt ut. Tvättade ur igen, men igår hade det börjat vara sig så det fick bli en tripp till veterinären idag.
Hon tyckte det såg fint ut när vi fått bort skorpan och sådär, men det blir en antibiotikakur nu och så får vi hålla tummarna för att infektionen ger sig.
 
Det är rörande och fantastiskt roligt att någon utomstående finner glädje i MINA hundar.
Som häst/hund/djur intresserad så pratar man många gånger utifrån sitt egna eftersom att ens egna alltid är bäst. Men den här tanten visade samma lycka och tacksamhet som jag själv gör till mina djur och det är DET som får mitt hjärta att blöda. :love:
 
Nämen, krya på dig Ladda! Öronsår är helt kass @AraSlei, Devil rev upp en liten reva på taggtråd i höstas och det tog evigheter att läka eftersom så fort han kunde ruskade han upp såret..
 
Nu känns livet tungt igen :(
Jag var och skulle kontrollröntga lungorna på min Mini idag, för att se hur mycket bättre dom blivit - det är lite över två månader sen senaste röntgen. Hon har ju mått mycket bättre sen hon fått äta kortison + använt inhalatorn nu sen dess. Bakslaget blev hårt att lungorna inte är det minsta bättre, utan har fortfarande massor med av förtätningar:cry: Mini verkar ändå må rätt bra, är pigg och glad även om det låter om henne när hon andas - men lungorna är fortfarande lika sjuka som förut och någon diagnos har ännu inte kunnat ställas med säkerhet, då de flesta prover visat felfritt. Så förutom röntgen, så togs nya prover idag för att se om något nytt dykt upp. Jag ska även samla träckprover i 3 dagar för att skicka iväg för lungmaskkontroll. Vi har ju gjort ett lungsköljprov där inget hittats - vare sig mask, eosinofila celler eller tumörceller, men just lungmask kan tydligen vara luriga enligt veterinären. Jag har gått tillbaka till min veterinär som jag haft i många år förut och litar helt på, så jag hoppas hon ska rota i detta ordentligt nu. Vi hamnade ju i grannstaden då det inte fanns akuttider när Mini blev sjuk, men nu har dom som sagt fått journalen och allting.
Om ingenting visar något, så är nästa steg att göra en biopsi på lungorna. Det känns så oerhört tragiskt att en 4-årig glad hund ska ha lungproblem - som dom ännu efter 4 månader inte hittat orsaken till. Endast att lungorna har rejält mycket förtätningar och utan kortisonet så skulle hon i dagsläget må skit rent ut sagt. Börjar få dåliga vibbar av allting nu :(
 
Nu har Fia fått somna in. Det gick ganska bra och jag höll mig lugn till sista sprutan, då knöt det sig i bröstet på mig. Fia var väldigt känslig för smärta och lättskrämd. Så hon skrämde halvt livet ur veterinären när hon fick lugnande. Skrek som om kniven satt i henne. Och samma gallskrik när de satte kanyl och gav sista sprutan. Stackars veterinär! (Fia kunde skrika till när man klappade henne utan att hon var beredd. Mycket fånig hund, alltid varit.)

Både veterinären och djursjukskötaren tyckte hon var i dåligt skick. Djursjukskötaren såg förvånad ut när jag sa att hon bara var 4,5 år. Så på ett sätt tar jag stöd i det. Att proffsen kunde se på henne att det inte var en välmående hund. De tyckte också det var rätt att låta en tränad jakthund somna in när hon inte kunde jaga mer. Det kändes skönt.

Alice verkar inte bry sig alls om att Fia är borta. Lika glad och tramsig som innan. Så vi gick ut och gick när vi kom hem. Få lite luft och rensa tankarna. Det är tomt utan Fia men, om jag ska vara ärlig, så känns livet ganska mycket lättare nu.
 
Nämen, krya på dig Ladda! Öronsår är helt kass @AraSlei, Devil rev upp en liten reva på taggtråd i höstas och det tog evigheter att läka eftersom så fort han kunde ruskade han upp såret..

Ja, det är skitdrygt! :(
Hon är dessutom superrädd om öronen sedan vi var hos veterinären idag, först nu efter typ 150 bitar frolic samtidigt som jag försiktigt tar på öronlappen får jag röra sårskorpan "underifrån" så att säga. Får inte lyfta på örat än. Vet inte riktigt hur vi ska kunna rengöra såret morgon och kväll när vi knappt får röra örat på henne.
Gissar att det bara är att fortsätta mata med godis samtidigt som jag rör öronen tills hon accepterar rengöringen.
Hoppas att antibiotikan ska ta den värsta skiten...
 
Ja, det är skitdrygt! :(
Hon är dessutom superrädd om öronen sedan vi var hos veterinären idag, först nu efter typ 150 bitar frolic samtidigt som jag försiktigt tar på öronlappen får jag röra sårskorpan "underifrån" så att säga. Får inte lyfta på örat än. Vet inte riktigt hur vi ska kunna rengöra såret morgon och kväll när vi knappt får röra örat på henne.
Gissar att det bara är att fortsätta mata med godis samtidigt som jag rör öronen tills hon accepterar rengöringen.
Hoppas att antibiotikan ska ta den värsta skiten...

Det kanske är lättare att bara spola med rent vatten och torka torrt med rena trasor? Fast nej.. Hon har ju ganska mycket päls och då är det dumt. Men om ni rakat örat skulle jag satsa på att spola, det är det bästa för såren ändå :)

Och håll koll på det, är sårskorpan intakt och torr så behöver ni inte röra det alls så länge såret inte utsätts för smuts.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp