Duktigt! Minns när jag lyckades kalla in Wahidah trots att en hare flög upp framför näsan på henne första gången, jag var själv SÅ skakis när hon väl var kopplad, sådär så att det nog syntes lång väg hur benen skakade och att jag alls klarade av att stå förstår jag inte
Med min hund är det ju ingen egentlig risk att han faktiskt hinner ikapp en hare, i alla fall inte efter de första meterna.
Men jag vill ju såklart inte att han ska sticka efter ändå, så det var jäkligt skönt att inkallningen funkade fast han redan var uppe i femtitusen varv innan han fick syn på haren.
Jag har två misslyckade inkallningar på honom totalt, och ena gången var när jag kastade en belöningstrasa ut över en gräsplätt, hunden rusade glatt efter - och jag ser en katt sätta sig upp bakom en grästuva och undrande kika efter trasan som singlade över huvudet på den... Monster som ju redan var i jakt efter trasan tvekade ett halvsteg innan han bytte mål till katten som sprang iväg en halvmeter framför näsan på honom. Då var det totalkört att bryta honom med inkallning.
Fick tag på honom bara 20-30 sekunder senare (katten kröp in i en rishög), men då mådde jag riktigt, riktigt illa. Inte för att han sannolikt skulle gjort något med katten (han har inget avslut i förföljande verkar det som) om han alls lyckats komma ikapp, utan bara för den där känslan av att han var helt utanför min kontroll - ingen fysisk påverkan eftersom han var lös, ingen mental påverkan eftersom han var totalt blockerad. Hemskt.
Och ändå är jag bortskämd med att han ju faktiskt bara stuckit två gånger på fyra år. (Andra gången var harar, han hade långlina som small av - det var innan vi hade en inkallning jag ansåg säker nog. Och ja, det stämde ju. ) Jag tror inte svårigheten ens är i närheten av att få till en sådan inkallning på en saluki! Colour me impad!