Tror det stämmer ganska bra! Ibland känns det som att allt med krullig svans är en fluffig gåta Men jag vet att det finns en hel del will to please bland lappisarna också, Kosmos kullsyster är t ex superglad i träning. Han å andra sidan är en riktig yolo-hund som mest går runt såhär med "everything is awesome" på repeat i bakhuvudet:
På ett sätt förstår jag tipsen du fått om att satsa på en mer träningsglad hund från början, å andra sidan tycker jag att det känns väldigt praktiskt att kunna komplettera med en aktivare hund senare om vi har lust/möjlighet. Nu har vi ju en hund som är ju kalasnöjd så länge han får bröta runt i skogen och busa ur sig ordentligt varje dag. Inte världens lydigaste hund för all del men nöjd och glad! Han hade inte alls haft något emot att stanna hemma på sofflocket om vi t ex skaffar en kelpie och jag drar iväg på träning ett par gånger i veckan. För (minst) två hundar måste man ju ha?! Till och med min man har börjat prata om att "Kosmos är såååå ensam" och "han behöver nog en kompis att leka med".........
Precis, min tanke är att ytterligare en till i framtiden kanske inte är omöjligt.
Men visst finns det lapphundar med will to please också, förnekar jag inte! Menade bara att som det finns vissa sådana inom rasen finns det även Eurasier med lite mer will to please. Jämförde dem mot varandra så att säga. Det jag har uppfattat inom finska lapphundarna är också att deras aktiveringsbehov verkar variera väldigt mellan de olika individerna! Inte bara mellan linjer utan även i en och samma kull. Känns som ett lotteri.
Håller mig dig absolut, allt med krullsvans verkar vara en gåta för sig. Det är ju dock en del av charmen tycker jag. Så jag borde sluta tjöta.