Suck. Gick lite längre morgonrunda med hundarna. De fick syn på en katt och blev väldigt nyfikna. Ebrah började studsa runt som en komplett vilde eftersom hon ville leka… Under tiden står en man en liten bit fram på vägen och tittar på oss. Ebrah lugnar sig efter en liten stund såpass att hon kan gå i hyfsat slakt koppel bredvid mig och jag lägger då allt fokus på Aysu för att få henne att gå fint bredvid mig, bort från katten. Ebrah var dock fortfarande studsig i steget och på klart bushumör, men ja, gick fint i alla fall.
Vad händer när vi går förbi mannen? Jo, då börjar han prata med oss, vänt mot Ebrah och hon flyger såklart rakt upp i luften igen för att hoppa på honom och leka med honom istället… Mannen började hojta "NEJ! INTE HOPPA!!" och vifta med armarna (vilket jag iofs kan förstå). Fick bort Ebrah från honom, gick någon meter till och vände mig sedan om för att säga till honom att det blev så för att han pratade med henne när hon var busig, då tänkte hon att han var en ny och rolig lekkamrat. Han såg lite förvånad ut men protesterade i alla fall inte.
Men alltså. GAH. Jag vet att folk inte är hundkunniga. Jag förstår att han nog tyckte att situationen såg rolig ut på något vis. Jag förstår att han säkert tyckte att hundarna var fina (när de inte hoppade på honom) osv. Men alltså… De var helspattiga och det kan inte ha varit det minsta otydligt att jag jobbade med att hålla ordning på dem. Vaaaarför välja att försöka prata med oss i en sådan situation?
Nåja… Ingen blev arg på någon och ingen gjorde sig illa i alla fall.
Jag har varit med om liknande scenarion med Princess Diva som alskar alla. Det ar nastan lustigt hur fruktansvart radda folk som pakallar hennes uppmarksamhet genom att prata babysprak med henne och ta hennes ogonkontakt blir nar hon studsar. Da hon ar en rottis forutsatter folk att hon hoppar for att "attakera" dem ... och har sa svart att forsta att de startat det sjalva.