Det är ju svårt att berätta om deras styrkor som ras när man har en blandras.
Min är en blandning mellan Amstaff och Rottweiler och har styrkor och svagheter från båda raserna. Men eftersom han är min livs stora kärlek kan jag i alla fall berätta lite om vad jag uppskattar hos honom som individ och en del av sakerna skulle jag absolut säga är generellt för "kamphundar" och blandningar med dessa. Först och främst är det nog hans livsglädje, han är en väldigt glad hund nästan hela tiden, alltid redo för lek och bus. Går under smeknamnet mupphunden. Han älskar att träna och han lär sig väldigt snabbt, till och med när han inte fattar tar han sig an problemet med energi och vilja eller så ber han matte om hjälp. Vi har tränat Freestyle, Rally, Agility, Drag weight och nu Specialsök och det är nog egentligen ingenting jag känner att det där skulle vi inte kunna prova på. Även om jag skämtsamt brukar säga att han skulle byta mig mot valfri kille på stan så älskar han verkligen de sina, han älskar närhet, älskar att sitta i knä, ligga på en, under täcket. Krypa upp i knäet gör han visserligen på okända killar på stan också om han får. Dessutom fungerar han klockrent med mina smådjur.
Jag har också en blandras med Staff. Vet inte riktigt vilken av raserna du undrar mest över, eller båda, eftersom du blandar mellan att skriva Amstaff och Staff. Att det blev blandraser för min del och inte renrasiga hundar är mest slump, båda är omplaceringar. Skulle jag skaffa valp skulle det vara en renrasig, jag är starkt emot all blandrasavel med "kamphundsraser" och mest troligt skulle det då bli en Staff. Alla Amstaff och Staffar jag känner har varit fantastiska hundar, inte perfekta såklart, men de har något i sin personlighet som tilltalar mig. Jag tror och hoppas att kamphundsboomen är övergående, att det blivit lite av en "moderas" eller snarare rasblandning. Det har ju tyvärr drabbat andra raser tidigare och resultatet brukar väl vara sisådär.
Tillägg: Dessutom är han skitsnygg (matte inte alls partisk).