Ja, vad djuren mår bäst av inte minst. Jag vet ett svenskt par boende i Thailand, som tagit hand om flera hundar under åren på ett riktigt bra sätt, i ett land där hundar lever verkligt farligt.Ja, det är ju oändligt om man inte löser situationen på plats! (Och det enorma resursslöseriet i att frakta ett djur till Sverige istället för att lägga pengarna på att hjälpa många på plats... ) Plus, vad mår faktiskt djuren bäst av. Och inte minst, vad är det för risker man tar in till vad som nyss var en relativt isolerad halvö...?
En av dem skickade de hem till Sverige för ett par år sedan, de ansåg honom för dum för att klara sig i Thailand. Och jag förstod dem, jag hade träffat hunden i Thailand och han var världens snällaste hund som trodde alla om gott. Inte streetsmart för fem öre. Risken att han skulle bli t ex förgiftad av hundhatande grannar var stor.
Men jag har också undrat hur han fick det i Sverige. I Thailand sprang han helt fritt, jag brukade möta honom nere på stranden där han kutade runt på egen hand, umgicks med andra hundar, badade, rullade sig i sanden osv. Undrar hur han klarar ett inomhusliv med koppelpromenader här.