Uppdatering och snackistråd 3

[isafore]

Fler avelsfunderingar i stil med @isafore
Själv satt jag nyss på Fb och läste i den rasgrupp för Dvärgschnauzers som jag är med i och reagerade på ett inlägg. Inläggets ämne var "Tycker era hundar om barn?" Flera stycken svarade att deras hundar inte var vana med barn och därför inte gillade dom.
Jag kanske är ute och cyklar här men ska man verkligen behöva vänja hundarna för sånt som dom ska gilla? Helt ärligt så tycker jag det mer lutar åt en osäker mentalitet. Och sånt ska ut ur avelslinjerna!!
Jag tycker inte det är ok med hundar som är miljösvaga och har sociala rädslor oavsett storlek. Om det hade gällt en schäfer hade inte ens en halvseriös människa avlat på ett sånt beteende. Men på småhundar verkar det vara ok och man slätar över det med "Han är inte van....."
Mitt skägg upplever då och då en massa saker och situationer som han är helt ovan vid och jag tar för givet att han ska fixa dem.
Eller vad tycker ni? Känns det som en okej och normal sak att hundar ogillar/ är rädda för barn (som finns överallt i vårat samhälle) av den ursäkten att de inte är vana? ( Om de varit med om ett trauma är det ju en annan sak)

Alltså.. Lite kluven i den frågan. Förstår poängen, men tror också att det blir vääääldigt få hundar som kan gå i avel om man tar bort alla hundar som är osäker på nya saker? Jag tror man får titta mer på hur hunden tar sig an det läskiga. Om den springer därifrån och inte vågar gå fram eller om den löser problemet och överkommer rädslan? Är den lika rädd nästa gång den träffar på barnet, eller lär den sig efter en gång att det inte är farligt?

På tal om skillnad på avel, brukshundar vs. sällskapshundar. En dalmatinerhane som använts hyfsat flitigt senaste året har ett hemskt MH med 5 på skott, 3 på avreaktioner, 4 på aktivitet osv. Varför ens göra MH om ingen bryr sig ändå? Och sen har vi en hane på hanhundslistan som har Good, Sufficicent och Disk med rapportering på utställning samt ett brutet MH (beskrivaren bröt). Brukar säga att hade det varit en schäfer hade ingen tagit i den med tång ens..

 

[Raderad medlem 94602]

Alltså.. Lite kluven i den frågan. Förstår poängen, men tror också att det blir vääääldigt få hundar som kan gå i avel om man tar bort alla hundar som är osäker på nya saker? Jag tror man får titta mer på hur hunden tar sig an det läskiga. Om den springer därifrån och inte vågar gå fram eller om den löser problemet och överkommer rädslan? Är den lika rädd nästa gång den träffar på barnet, eller lär den sig efter en gång att det inte är farligt?

På tal om skillnad på avel, brukshundar vs. sällskapshundar. En dalmatinerhane som använts hyfsat flitigt senaste året har ett hemskt MH med 5 på skott, 3 på avreaktioner, 4 på aktivitet osv. Varför ens göra MH om ingen bryr sig ändå? Och sen har vi en hane på hanhundslistan som har Good, Sufficicent och Disk med rapportering på utställning samt ett brutet MH (beskrivaren bröt). Brukar säga att hade det varit en schäfer hade ingen tagit i den med tång ens..

Jag kan förstå om en hund är rädd för att gå i en brant gallertrappa eller gå ombord på en kraftigt guppande båt. Men barn, är de så himla mystiska, avvikande saker?
Nä, kan inte hunden avreagera sig och komma förbi rädslan så tycker jag inte att den har i avel att göra. Sånt här kan BPH och MH fixa om alla gjorde det och kullar utvärderades. Rädslor ärvs så jag tycker fegskitar ska hållas utanför aveln oavsett ras.

 

[snorp]

Jag kan förstå om en hund är rädd för att gå i en brant gallertrappa eller gå ombord på en kraftigt guppande båt. Men barn, är de så himla mystiska, avvikande saker?
Nä, kan inte hunden avreagera sig och komma förbi rädslan så tycker jag inte att den har i avel att göra. Sånt här kan BPH och MH fixa om alla gjorde det och kullar utvärderades. Rädslor ärvs så jag tycker fegskitar ska hållas utanför aveln oavsett ras.

Minn går glatt på galler men tycker att barn är jättekonstiga. Hon är inte van vid barn och igår när sambons kompis och hans 5-6 åriga dotter stod i hallen så skällde Minn på barnet. Hon kunde dock äta godis som barnet höll i.

 

[isafore]

Jag kan förstå om en hund är rädd för att gå i en brant gallertrappa eller gå ombord på en kraftigt guppande båt. Men barn, är de så himla mystiska, avvikande saker?
Nä, kan inte hunden avreagera sig och komma förbi rädslan så tycker jag inte att den har i avel att göra. Sånt här kan BPH och MH fixa om alla gjorde det och kullar utvärderades. Rädslor ärvs så jag tycker fegskitar ska hållas utanför aveln oavsett ras.

Hahaha ja, barn är hemska varelser Det kan jag skriva under på!

 

[lady_vip]

Jag kan förstå om en hund är rädd för att gå i en brant gallertrappa eller gå ombord på en kraftigt guppande båt. Men barn, är de så himla mystiska, avvikande saker?
Nä, kan inte hunden avreagera sig och komma förbi rädslan så tycker jag inte att den har i avel att göra. Sånt här kan BPH och MH fixa om alla gjorde det och kullar utvärderades. Rädslor ärvs så jag tycker fegskitar ska hållas utanför aveln oavsett ras.

Jag tror att problemet med barn är att de liksom har en egen vilja. Och låter. Och vaggar.
Det är inte så att mina hundar är rädda för barn, däremot är de inte vana och jag skulle därför inte lämna dem ensamma med barn. Kan det vara så folk tänker? Jag hade överlag inte lämnat mina hundar med folk som inte är hundvana, så det är väl inte konstigare än så.

Men rädda hundar har inget i avel att göra.

 

[Raderad medlem 94602]

Minn går glatt på galler men tycker att barn är jättekonstiga. Hon är inte van vid barn och igår när sambons kompis och hans 5-6 åriga dotter stod i hallen så skällde Minn på barnet. Hon kunde dock äta godis som barnet höll i.

En trappa eller en båt tex är ju miljö medans människor går under mer sociala egenskaper så man kanske inte kan jämföra dem ändå?
Skällde hunden för att den såg barnet som ett hot eller var det mer upphetsning och nyfikenhet?

 

[Raderad medlem 94602]

Jag tror att problemet med barn är att de liksom har en egen vilja. Och låter. Och vaggar.
Det är inte så att mina hundar är rädda för barn, däremot är de inte vana och jag skulle därför inte lämna dem ensamma med barn. Kan det vara så folk tänker? Jag hade överlag inte lämnat mina hundar med folk som inte är hundvana, så det är väl inte konstigare än så.

Men rädda hundar har inget i avel att göra.

Det var nog blandat men några var rädda. Jag har en bekant med en dvärg med en hel del rädslor och den ställs ut i parti och minut för att få så mycket utställningsmeriter som möjligt då den är såld med avelsrätt och uppfödaren (som är stor i rasen) har högtflygande planer.
Var väl därför jag reagerade som jag gjorde när jag såg resonemanget i inlägget. Att rädslor verkade ok och att det bara handlade om "vi har inte vant hunden".

 

[snorp]

En trappa eller en båt tex är ju miljö medans människor går under mer sociala egenskaper så man kanske inte kan jämföra dem ändå?
Skällde hunden för att den såg barnet som ett hot eller var det mer upphetsning och nyfikenhet?

Hon skällde av osäkerhet upplevde jag. Hon tycker barn är konstiga när vi går förbi skolgården också. Det kan mycket väl vara jag som för över det på henne. Jag vill inte att barn kommer fram och hälsar och är väldigt kort när barn frågar om de får klappa.

 

[Raderad medlem 94602]

Hon skällde av osäkerhet upplevde jag. Hon tycker barn är konstiga när vi går förbi skolgården också. Det kan mycket väl vara jag som för över det på henne. Jag vill inte att barn kommer fram och hälsar och är väldigt kort när barn frågar om de får klappa.

Låter inte heller kreti och pleti klappa våra hundar om vi är ute någon stans men det händer dock sällan. Ser ingen anledning till att hundarna ska bli klappade av främlingar för nöjes skull.

 

[Miao]

Fler avelsfunderingar i stil med @isafore
Själv satt jag nyss på Fb och läste i den rasgrupp för Dvärgschnauzers som jag är med i och reagerade på ett inlägg. Inläggets ämne var "Tycker era hundar om barn?" Flera stycken svarade att deras hundar inte var vana med barn och därför inte gillade dom.
Jag kanske är ute och cyklar här men ska man verkligen behöva vänja hundarna för sånt som dom ska gilla? Helt ärligt så tycker jag det mer lutar åt en osäker mentalitet. Och sånt ska ut ur avelslinjerna!!
Jag tycker inte det är ok med hundar som är miljösvaga och har sociala rädslor oavsett storlek. Om det hade gällt en schäfer hade inte ens en halvseriös människa avlat på ett sånt beteende. Men på småhundar verkar det vara ok och man slätar över det med "Han är inte van....."
Mitt skägg upplever då och då en massa saker och situationer som han är helt ovan vid och jag tar för givet att han ska fixa dem.
Eller vad tycker ni? Känns det som en okej och normal sak att hundar ogillar/ är rädda för barn (som finns överallt i vårat samhälle) av den ursäkten att de inte är vana? ( Om de varit med om ett trauma är det ju en annan sak)

Där är jag lite tudelad i den frågan, helt beroende på vad man menar med "gilla barn". Kunna vara omkring barn som sköter sig och sina beteenden mot hunden, utan att hunden svarar med rädsla, nervositet eller aggression? Självklart! Stå ut med allt barn gör och allt de kan utsätta en hund för? Givetvis inte! Tyvärr är det ju ofta det andra alternativet som folk menar när de ställer den frågan....

 

[Raderad medlem 94602]

Där är jag lite tudelad i den frågan, helt beroende på vad man menar med "gilla barn". Kunna vara omkring barn som sköter sig och sina beteenden mot hunden, utan att hunden svarar med rädsla, nervositet eller aggression? Självklart! Stå ut med allt barn gör och allt de kan utsätta en hund för? Givetvis inte! Tyvärr är det ju ofta det andra alternativet som folk menar när de ställer den frågan....

Någon beskrev att deras hund tyckte barn var skrämmande och morrade. En annan skrev att hunden gjorde utfall. Då tycker jag man har gått över acceptansgränsen. Medans andra skrev att hunden undviker barn eller att den hade svårt att slappna av. Där känner jag att fine, hunden gillar inte situationen men har viss kontroll. Av ursprungsinlägget framgick bara att hunden hade svårt att träffa barn även om de ignorerade hunden, vad nu det kan innebära.

 

[Jenka]

Hmm.. Tror vi behöver en tråd för seriös avel också. Känns onödigt att göra en egen tråd för mina små frågor.. Men det finns så mycket duktigt folk här, uppfödare eller ej.

Tandbortfall, hur ser ni på det? Inom en ras där det är ganska vanligt. OK att avla på eller ej? Eller rättare sagt, värt att tas med i beräkningen eller ej? Ingen hund är ju perfekt, och att sakna någon tand är väl inte hela världen. Men är det ärftligt? Isf kanske det iallafall ska vara med i beräkningen när man går igenom om hunden passar i avel eller ej? Om man parar hundar där tandbortfall är vanligt förekommande i släkten, kan det till slut leda till att fler tänder än ett par-tre stycken saknas?

Vad säger ni om dövhet, är det ärftligt? Är det rimligt att para en hund som är enkelsidigt döv? Isf med en fullt hörande, eller är det ok att matcha den med en annan enkelsidigt döv hund?

Tror ni/vet ni om tandbortfall, dövhet, blå ögon och dåliga pigment hör ihop?

I min ras är det ju vanligt med både dövhet och tandbortfall. Jag vill att avelsdjuren och släkten i största möjliga mån ska vara fulltandade och fullt hörande. Men många tycker att jag är en idiot i stort sätt, för att hunden inte lider av sakna någon tand, det är ju ingen sjukdom. Och att enkelsidig dövhet inte är ärftlig och heller ingen sjukdom. Att det inte är sjukdomar vet jag ju, men jag tycker inte att det är optimalt.

Jag är för okunnig om ärftligheten... Bristande pigment och dövhet hör ju ihop.
Överlag så om dövhet har en risk att vara ärftligt (vilket jag antar, men vet inte som sagt) så nej, det går bort ur aveln. Även om hunden kanske inte lider av det så blir det för stort handikapp i användbarheten och det är ju definitivt en defekt.

Ang. tänder så är det ju precis som du skriver, det bör ju vara ärftligt och i så fall ska det ju definitivt vägas in i hundens plus- och minuslista (sån har ju alla hundar) och det ska väl krävas rätt mycket för att väga upp en sån sak. Där får man väl också väga in hur det ser ur i övriga rasen.

@Voff jag har en barnrädd dvärgschnauzer (förutom de han är van vid, de har han istället en ängels tålamod med), det är en av två saker som direkt diskvalificerar honom ur aveln i mina ögon (det andra är allergin såklart. Sen har han diverse negativa saker som storlek och dålig päls som kanske hade varit ok om han hade haft massa positivt som vägt upp).

 

[Jenka]

Vidare ang. tandbortfall/brist på tänder... Hos kineserna hänger det väl ihop med nakenanlaget.

 

[Red_Chili]

Alltså, det är SÄLLAN jag skrattar SÅ mycket i hundträning som när jag frishejpar Smalis !

Stadga finns ingen, och det går inte att hinna med i hans svängar tillräckligt för att bygga beteenden som jag vill ha dem, men så kul vi har !

Hahaha, åh, nu vill jag ha en skäggis! Hur har du gjort för att få hunden så sprattelglad? Jag vill få till samma energi och glädje i mina. Ebrah skuttade runt och lekmorrade idag när jag tränade med henne, hon är jätterolig och har jättekul också, Aysu är lite mer.. stillsam av sig, funderar lääänge innan hon testar något "säkert kort" och sedan blir hon ledsen om hon inte klurar ut vad jag vill (jag brukar mest försöka få henne att göra något annat än standardgrejerna).

 

[Red_Chili]

Personligen tycker jag att alla hundar som har något avvikande i hälsan inte skall vara i aveln.

Men ja.. det är knepigt det där. På tex engelsk bulldogg vore det ju underbart bra om det gick att para två hundar med C-höfter och bara lindriga andningsproblem. Hade det varit någon sund jakthund tex så vore det ju verkligen inte bra att para hundar med C-höfter och lindriga andningsproblem... Det är väl här det där med "tillföra rasen något positivt" kommer in

 

[Raderad medlem 94602]

Men ja.. det är knepigt det där. På tex engelsk bulldogg vore det ju underbart bra om det gick att para två hundar med C-höfter och bara lindriga andningsproblem. Hade det varit någon sund jakthund tex så vore det ju verkligen inte bra att para hundar med C-höfter och lindriga andningsproblem... Det är väl här det där med "tillföra rasen något positivt" kommer in

Ja allt är ju relativt. Det som inom vissa raser i princip hade inneburit avlivning tycker andra är nemas problemas

 

[isafore]

Men ja.. det är knepigt det där. På tex engelsk bulldogg vore det ju underbart bra om det gick att para två hundar med C-höfter och bara lindriga andningsproblem. Hade det varit någon sund jakthund tex så vore det ju verkligen inte bra att para hundar med C-höfter och lindriga andningsproblem... Det är väl här det där med "tillföra rasen något positivt" kommer in

Precis, tillföra rasen något bra. Använda hundar som ligger på den övre halvan av friska och sunda hundar inom rasen. Vi har problem med tandbortfall, men det finns ju massor med hundar som har alla tänder. Så det är ju inte några problem direkt att bara avla på hundar som har alla tänder. Så det finns ju egentligen ingen anledning till att avla på hundar utan tänder ?! Men än att "det är ingen sjukdom/hunden lider inte". Men såklart, alltid en avvägning.

 

[Red_Chili]

Precis, tillföra rasen något bra. Använda hundar som ligger på den övre halvan av friska och sunda hundar inom rasen. Vi har problem med tandbortfall, men det finns ju massor med hundar som har alla tänder. Så det är ju inte några problem direkt att bara avla på hundar som har alla tänder. Så det finns ju egentligen ingen anledning till att avla på hundar utan tänder ?! Men än att "det är ingen sjukdom/hunden lider inte". Men såklart, alltid en avvägning.

Ja och där får man ju även fundera på om rasen har andra problem också. Om det tex är jättevanligt med.. kraftiga allergier, hjärtfel eller annat som verkligen ställer till med problem inom rasen, då är ju tandbortfall kanske inte det värsta. Det går ju inte att avla på bara perfekta hundar heller, för då blir avelsbasen i många raser på tok för liten... Men ja, jag håller med dig, tandbortfall ÄR ju ett hälsofel och ska såklart betraktas som ett sådant också. Om någon rycker på axlarna och säger "Äh, skitsamma, hunden lider inte" så anser åtminstone jag att personen inte borde få vara uppfödare eller få låna ut sin hund till avel...

 

[Raderad medlem 94602]

Precis, tillföra rasen något bra. Använda hundar som ligger på den övre halvan av friska och sunda hundar inom rasen. Vi har problem med tandbortfall, men det finns ju massor med hundar som har alla tänder. Så det är ju inte några problem direkt att bara avla på hundar som har alla tänder. Så det finns ju egentligen ingen anledning till att avla på hundar utan tänder ?! Men än att "det är ingen sjukdom/hunden lider inte". Men såklart, alltid en avvägning.

Men om det finns en ärftlig faktor bakom dålig tandstatus och man fortsätter avla på dom så finns tillslut inga hundar kvar i rasen med bra tänder. Så nog spelar det roll i slutändan. Alla dåliga gener förs ju också vidare även om merparten i en hund är goda.

 

[isafore]

Men om det finns en ärftlig faktor bakom dålig tandstatus och man fortsätter avla på dom så finns tillslut inga hundar kvar i rasen med bra tänder. Så nog spelar det roll i slutändan. Alla dåliga gener förs ju också vidare även om merparten i en hund är goda.

Preciiiis