Uppdatering och snackistråd 3

[McFlurry]

Usch, jag känner med dig. Min har också varit lite kass i omgångar, och framförallt "påfrestande" för att hon inte har gått att lämna ensam, vilket har begränsat mitt liv väldigt mycket. Så jag har tänkt på detta väldigt mycket gällande denna hunden, och brutit ihop fullständigt varje gång någon pressat på att du behöver ju inte leva med henne. Så usch, det är tufft när man måste fundera och tänka så mycket.

Ja, att behöva ta beslutet liksom. Att jag ska ringa en veterinär och säga att min hund ska avlivas. Fruktansvärt

 

[lady_vip]

Ja, att behöva ta beslutet liksom. Att jag ska ringa en veterinär och säga att min hund ska avlivas. Fruktansvärt

Jag behöver iaf bara skicka ett sms, lite lättare. Men ändå, beslutet, att NU.

 

[russinbulle]

Min sambo kan vara med, hon bor ju med honom så han är välkänd för henne.

Ja men då är ju det ett väldigt bra alternativ

 

[McFlurry]

Jag behöver iaf bara skicka ett sms, lite lättare. Men ändå, beslutet, att NU.

Vet inte vad jag ska skriva Men ja, vi sitter i samma hemska båt. Hoppas det dröjer tills du behöver ta beslutet. Kram och krama vovven från mig och min gammelman!

 

[lady_vip]

Vet inte vad jag ska skriva Men ja, vi sitter i samma hemska båt. Hoppas det dröjer tills du behöver ta beslutet. Kram och krama vovven från mig och min gammelman!

Hoppas detsamma för din del

 

[Malibu_Stacy]

Någon som sett hundmatsmärket Wonderboo?

Är det ett skämt eller? 140 kr PER PORTION för en liten hund

 

[TheaH]

Någon som sett hundmatsmärket Wonderboo?

Är det ett skämt eller? 140 kr PER PORTION för en liten hund

Måste varit ett skämt, såg ju helkorkat ut! Men man kan aldrig veta

 

[farin]

Just nu önskar jag (fast ändå inte) att hon självdör. Det är som du säger, det där dödsförberedandet och ångesten innan är oerhört påfrestande. Jag har gråtit mer innan hundens död än jag kommer göra efter, det är jag helt övertygad om. Försökte förklara för min sambo nyss hur jag tänker, men jag kan inte ens göra det utan att bryta ihop.
Och just denna hunden har ju också seperationsångest och gillar inte sprutor, så då får jag ännu mer ångest över mina tankar. Jag har iaf en vän som är veterinär, så hon kommer när jag ringer.

Nu är det snart ett år sedan vi tog bort gammelhunden. 3 veckor efter att hans husse dog. Beslutet var självklart, husse borde själv tagit det beslutet lite tidigare. Men ändå kände jag mig som en stor svikare som inte tog hand om den gamle. Men det är väl så det är, man vet att det är rätt beslut och rätt sak att göra, lik förb-t är det så smärtsamt och sorgligt. Känner med dig!

 

[Red_Chili]

Någon som sett hundmatsmärket Wonderboo?

Är det ett skämt eller? 140 kr PER PORTION för en liten hund

Hahah, jag var tvungen att googla nu. Jag tvivlar starkt på att det där kommer bli speciellt populärt... Fast vem vet... är de tillräckligt bra på marknadsföring så kanske?

 

[ainasoja]

Roligt när småhundsägare anser att min hund är så vacker för att han sträcker på sig och bär huvudet och svansen högt

Dom förstod inte varför jag sa till honom!!!

Jag bet mig i tungan... Vet dom inte att han visar ett dominant beteende

 

[TheaH]

@Red_Chili Har du mer bilder och filmer på pyttevalpar? (gärna Ebrah )

 

[Red_Chili]

@Red_Chili Har du mer bilder och filmer på pyttevalpar? (gärna Ebrah )

Några hundra, eller kanske tusen Ska se vad jag kan hitta, skickar PM om en stund!

 

[TheaH]

Några hundra, eller kanske tusen Ska se vad jag kan hitta, skickar PM om en stund!

Tack så mycket! Väntar spänt

 

[Kilauea]

Kan vi diskutera avlivning lite? Känner inte att jag behöver starta en egen tråd, men jag behöver ventilera lite.
Det närmar sig för min gamla hund, även om det kanske inte är inom den närmsta veckan så kommer hon inte bli ett år äldre.
Iaf, just nu känner jag att jag INTE vill vara med den stunden. Jag har sett massor av döda djur och varit med flertalet gånger vid avlivning, både av mina djur och andras. Jag kan ta beslutet när det gäller min egen hund, men jag vet inte om jag vill sitta där de minutrarna, det är total dödsångest. Jag menar, jag vet ju VAD som händer, det är inte så att jag behöver se den döda kroppen för att förstå. Men är det svekfullt? Jag kan inte låta bli att tänka så, typiska människotankar, men att jag sviker henne om jag inte är med.
Hur tänker ni?

Jag vill vara med mina djur in i det sista, för mig vore det fel att inte göra det.
Men, om någon annan känner annorlunda så är det inget fel. Däremot då att man kanske kan skicka med nån annan som hunden känner.
Om vi på jobbet ska avliva någon inneliggande patient (eller någon där djurägaren inte vill vara med) så ser vi alltid till att nån sitter med hunden så den aldrig är helt ensam. Onödigt? Inte i våra ögon, det känns bättre för oss.

Edit: läste att husse kan vara med hunden. Känns det rätt för dig att inte vara med, så var inte med. Bättre det än att du har den där ångesten som du säger.

Har för övrigt redan nu gråtit till och från över hunden med njursvikt, då jag vet att vi har en begränsad tid kvar tillsammans - och det trots att hon är pigg och glad.
Fan att man ska älska dom så mycket!

 

[TheaH]

Vad sägs om de här titlarna?

Int, Nord, US, FI, EE, PL, LU & PT Ch, SLO V Ch
FI V-05,-11, PlW-06, WW-06,-08, SE V-06,-07,-08,-12, KbhV-08,-09, LW-08,
MW-08, NV-08, NordV-08,-09,-10, VEuW-10, Nord VV-11, VWW-12, DKVW-13

 

[Aningsfull]

Nu när Ila är borta och agerar mamma så passar jag på att hårdträna med Kjapp. Vi har börjat träna kontaktfält och slalom så förhoppningen är att han i alla fall efter dessa 10 veckor ska ha en grundförståelse för dom hindren.
Igår vågade jag för första gången träna honom utan koppel. Tyvärr har han inte utrustats med någon självbevarelsedrift så tidigare har han mest ramlat av bommen för att han haft så bråttom. Men nu när han i alla fall börjat tänka broms på nedfarten så vågar jag köra honom lös. Han har helt klart rätt tänk och 9 gånger av 10 så springer han verkligen hela vägen ner. Nu vill jag bara att han ska få en större förståelse för VAD det är han gör som är rätt.

 

[Jenka]

Kan vi diskutera avlivning lite? Känner inte att jag behöver starta en egen tråd, men jag behöver ventilera lite.
Det närmar sig för min gamla hund, även om det kanske inte är inom den närmsta veckan så kommer hon inte bli ett år äldre.
Iaf, just nu känner jag att jag INTE vill vara med den stunden. Jag har sett massor av döda djur och varit med flertalet gånger vid avlivning, både av mina djur och andras. Jag kan ta beslutet när det gäller min egen hund, men jag vet inte om jag vill sitta där de minutrarna, det är total dödsångest. Jag menar, jag vet ju VAD som händer, det är inte så att jag behöver se den döda kroppen för att förstå. Men är det svekfullt? Jag kan inte låta bli att tänka så, typiska människotankar, men att jag sviker henne om jag inte är med.
Hur tänker ni?

Hunden tänker inte att du sviker henne, det är jag säker på. Om hon är någorlunda trygg med andra är sannolikheten kanske snarare att hon är tryggare om du inte är med och "konstig" (dvs ledsen och ångestfylld)?
Jag hade velat vara med, men tycker inte det är fel att inte vara det.

 

[Jenka]

Och usch... Vi är lite i samma sits fast med katten. Inte dags än men vi får väl se hur länge hon får må bra. Skulle gärna vilja att det sker hemma i så fall men vet inte alls hur man får tag på nån sån?

 

[bollen__]

Idag tittade solen fram, så vi drog till rastgården tillsammans med en kompis och hennes två tikar. Vi var alldeles ensamma där så Zeppe och tiken som inte var i höglöp fick busa. De hade skitkul! Lite varmare idag, -17 typ.

 

[Red_Chili]

Hunden tänker inte att du sviker henne, det är jag säker på. Om hon är någorlunda trygg med andra är sannolikheten kanske snarare att hon är tryggare om du inte är med och "konstig" (dvs ledsen och ångestfylld)?
Jag hade velat vara med, men tycker inte det är fel att inte vara det.

Tänker precis likadant. Jag är alltid med när något djur måste tas bort, men jag kan kontrollera mig tillräckligt för att bete mig "som vanligt" tills att allt är över. (men med min tant Zala, då skrek jag rakt ut när hon var borta. Fram till dess hade jag varit avslappad och kunnat hålla henne lugn osv, men när allt var över, då brast allt för mig. Börjar fortfarande gråta bara jag tänker på det, trots att det är flera år sedan nu)