Unghund som gör utfall

[Jomenvisst]

Hej!

Jag har en hund som är ca 6 månader gammal (som jag har fått för mina synder) och våra hundmöten är hemsk... Så fort han får syn på en hund så börjar han dra och skälla, och han skäller konstant tills hunden är utom synhåll. Jag ser honom inte som aggressiv, för han är glad och snäll om han får gå fram och heja. Men att hälsa på alla vi möter är inte okej, och jag känner att det här beteendet måste brytas.

Att avleda med godis har vi försökt med i flera månader, men han låser sig helt och skiter fullständigt i hur rolig jag och husse försöker vara. Jag brukar försöka hinna med att "stöta" till honom och få kontakt innan han hinner jaga upp sig för mycket och då går det ibland lite bättre.

Har ni något magiskt tips? Vi gör mycket kontaktövningar och det känns som att jag måste få kontakt med honom även i detta läge, men jag lyckas fasiken inte...

 

[Red_Chili]

Får hunden tillräckligt med promenader och tillräckligt med mental träning i vardagen? Har den några hundkompisar som den får umgås och "vara hund med"? Det är inte helt ovanligt att hundar som saknar sådana saker börjar visa oönskade beteenden vid hundmöten.

Att du försöker hålla på med kontaktövningar osv är toppenbra! Försök att träna lite olika kontaktövningar, kanske lite lydnadsgrejer m.m. i olika miljöer, börja hemma där det inte finns någon störning och flytta sedan ut till svårare och svårare platser allt eftersom det fungerar perfekt i den miljö ni håller på i. Förr eller senare bör du då kunna ge din hund en uppgift att ägna sig åt istället för att göra utfall mot den mötande hunden. Det kan vara fotgående där den ska gå fint vid din sida med ögonkontakt, det kan vara att ni stannar vid vägkanten och kör lite "vacker tass" och andra tricks som gör att hunden glömmer den mötande hunden osv.

Det kan även vara klokt att passivitetsträna. Min egna unga dåre, hon tyckte att det var väldigt jobbigt med hundmöten när hon kom till mig. Med henne blev det nästan bara värre om jag försökte träna grejer vid andra hundar. Det hon behövde var istället att få gå rejält åt sidan och ta ut avståndet så mycket som möjligt. Sedan stå där nära mig samtidigt som jag kliade henne på halsen och hon fick titta på den andra hunden för att se att inget hände. Gjorde jag så, då stod hon bara tyst, stilla och tittade på den andra hunden istället för att försöka fly/göra utfall.

 

[Gabbi]

Jag upplever att många hundägare inte ser hur tidigt deras hundar börjar fixera andra hundar vid möten. Hunden spetsar öron, lyfter svansen, stannar och är helt fokuserad, men då resonerar många som att "Han tittar ju bara", medan det beteendet i mina ögon är ett utfall i sig, bara det att intensiteten är en etta eller en tvåa istället för en tia. Allt intresse utöver att notera är lite intresse för mycket i min smak, och det måste bemötas redan när intensiteten är ett, men oftast blir det inte riktigt jobbigt förrän intensiteten är 8, 9 eller 10. Då är det mycket svårare att gå in och åtgärda det hela.

 

[Jomenvisst]

Tack för snabbt svar! Jag tycker att han får tillräckligt fysisk stimulans, däremot kan jag erkänna att det är lite sämre med den mentala... Det vi gör som hjärngympa är enklare godissök och den vardagliga lydnaden (sitt, ligg, stanna, kontaktövningar, gå i koppel utan att försöka strypa sig själv). Utöver dom vanliga kissrundorna så brukar det bli en kortare sväng på ca 40 minuter på förmiddagen och sen en längre på kvällen, kan vara allt mellan 1 timme och 2. Vi varierar mellan att gå i skogen så han kan vara lös men också ute runt byn för mer social träning. Kan tillägga att det är en liten hund på 4,5 kg så fysiskt tycker jag det är tillräckligt. Han vilar 1 dag i veckan.

Han har många hundkompisar, vi har en till hund i samma storlek som är 1.5år så dom umgås ju varje dag, och min mamma och syster har varsin hund som han träffar flera gånger i veckan. Med dom är det aldrig några problem, han är förvisso väldigt framåt och på, men det är två äldre damer så dom brukar ryta ifrån om han blir för jobbig

Tar jättegärna emot tips på fler kontaktövningar och hjärngympa! Tanken är att vi ska börja spåra med honom, det är tax i honom så jag tror det kan vara bra för hans huvud att få jobba på det viset. Jag ska bara få med mig syster min ut så hon får visa och hjälpa mig i början, jag har ingen erfarenhet av spår sen tidigare.

 

[Jomenvisst]

Jag håller med dig helt Gabbi, det är timingen som måste vara rätt. Får min instruktör hålla i kopplet så går han som ett litet ljus den rackaren...

Så det är ju jag som måste lära mig, men jag har uppenbarligen för dålig timing, men jag försöker vara mer uppmärksam på honom. Vad tycker du ska göras i det läget han börjar titta/spänna sig? Söka kontakt med godis/leksak?

 

[Red_Chili]

Han har många hundkompisar, vi har en till hund i samma storlek som är 1.5år så dom umgås ju varje dag, och min mamma och syster har varsin hund som han träffar flera gånger i veckan. Med dom är det aldrig några problem, han är förvisso väldigt framåt och på, men det är två äldre damer så dom brukar ryta ifrån om han blir för jobbig

Hur gör du när ni träffar hundkompisarna? Får han rusa fram i full fart och hälsa hur han vill och så fortsätter allt vara kul tills kompisarna säger ifrån? En bra grej kan i så fall vara att träna redan där, framförallt eftersom du upplever att han kanske inte är osäker vid hundmöten utan mest vill fram och säga hej. Träna på att han INTE får umgås med vännerna innan han går lugnt i koppel, inte får nosa, inte hälsa, utan han ska bete sig ordentligt och gå fint i kopplet. Beter han sig bra, ja då får han göra det roliga. Beter han sig inte bra, ja då blir det inte roligt heller.

Mina hundar har tex en gammal tant här på gatan som de älskar. Hon ger dem alltid godis (vilket hon får göra) och därför drar mina hundar gärna som idioter när de får syn på henne. Det har mer än en gång blivit så vilt att jag nästan ramlat omkull... Det fick mig att börja träna hundarna på möten med henne. De fick inte ta godis från henne förrän de stod lugnt med alla fyra tassar i marken. De fick inte putta på henne, inte hoppa runt, inte skälla, ingenting sådant. Inte heller fick de komma fram till henne så länge de drog i kopplen. Nu uppför de sig inte exemplariskt när de får se henne, för det har jag inte brytt mig om att träna in, men nu är de så lugna att jag betydligt lättare kan kontrollera dem

 

[Jomenvisst]

Om vi kommer hem till dom andra hundarna så brukar jag ha honom kopplad tills han har varvat ner och lägger sig ner, sedan släppa lös honom utan att säga något så det inte blir full rulle. Han har lite bråttom fram, så egentligen kanske jag ska bromsa honom där också?

Är vi ute och går tillsammans så går han kopplad en bit även om tikarna är lös, och innan jag släpper honom så ska han sitta och ta kontakt med mig. När han får gå iväg så brukar han först prova att springa fram och dra igång en lek, men dom brukar bara ignorera honom så han tappar intresset rätt fort.

Han har i största allmänhet väldigt bråttom i livet, så mycket träning just nu är att bara kunna koppla av och sitta still. Väääldigt jobbigt för en liten kille med mycket spring i benen

 

[Blandrastik]

Jag jobbar som problemhundsutredare och ungefär 80% av mina kunder har problem med hundmöten. Fanns det några magiska tips hade jag garanterat använt mig av dem. Jag jobbar lite som Gabbi beskriver, du måste lära dig läsa hunden innan den har bestämt sig för ett utfall och lägga krutet där. Det är tekniskt sett ganska lätt, men kräver tid och nån som är skicklig på att läsa hund.

Sen tänker jag aldrig på felbeteenden som "nåt som ska brytas" utan jag tänker: Hur hjälper jag min hund bäst just nu? Vad vill jag ha för beteende istället? Om hunden redan farit ut i kopplet är jag för slö och det enda jag kan göra är att ta mig ifrån platsen och öka avståndet till den andra hunden, i själva utfallet är det inget du kan göra, där är din hund är inte mottaglig för information.

 

[Jomenvisst]

Blandrastik: Jag förstår att det inte finns något magiskt, tyvärr! Och att det är jag och husse som är för långsam är jag också helt på det klara med. Men vad är bästa tekniken att ta till innan hunden reagerar? Godis/leksak och försöka hålla kontakten, gå snirkliga vägar med kontakt, stanna och träna på något trick?

Det är svårt att behålla hans fokus på mig/oss, får han syn på en hund/människa i ögonvrån så skiter han fullständigt i godis. Men jag antar att det bara är att fortsätta nöta och hitta supergott godis

 

[Elektronen]

Är ju svårt att hinna med på timmingen! Hade en hund som också ofta kunde hetsa upp sej när man mötte andra om den mötande hunden svarade på nån av hennes spända signaler. Gäller ju att försöka bryta innan. Men annars vad jag gjort har varit att hunden har fått springa runt mej, alltså att den gör en "volt" och kommer tillbaks till min sida. Då bryter man ju "spänningen" mellan hundarna, och att din hund vänder sej bort uppfattas ju även avväpnande för den andra hunden. Plus att man kan hinna få kontakt med sin hund igen. Annars har jag gjort om samma sak och kanske även börjat gå åt ett annat håll.

 

[Jomenvisst]

Ja den där timingen är skitsvår, fast det ser väldigt enkelt ut för dom som behärskar det haha... Men att gå med han i en cirkel kan absolut funka, när vi koppeltränar så springer jag cirklar, hoppar och skuttar och prasslar med godispåsen med jämna mellanrum, annars tycker han det blir tråkigt fort Så han förstår ju vad som menas när matte går runt och fånar sig=fokus!

 

[Blandrastik]

Så han förstår ju vad som menas när matte går runt och fånar sig=fokus!

Du kan aldrig kräva mer fokus av en hund än vad den kan leverera just där och då. Vi tar en generell situation på en, låt säga, liten hanhund som har svårt för möten. Cykelväg, god sikt, vi möter en pudel. Den lilla hanhunden kommer nu att i första hand jobba med sig själv utifrån att "det finns ingen pudel". Den nosar i backen, stretar åt andra hållet och för föraren ser det ut som vanligt men hunden är redan i full gång och jobbar med mötesprocessen. Nu kommer pudeln nära, då åker öronen fram på vår lilla hanhund. Vår hanhund kanske stilla morrar i förhoppning om att pudeln ska gå upp i rök. Nu först vaknar föraren och säger till sin hund, meeeen försent. Pudeln har nu kommit för nära in i vår hunds privata zon och utfallet är ett faktum.
Vi tar samma scen med med ett annat förhållningssätt: Ser pudeln, börjar nosa i backen, föraren har nu lärt sig läsa sin hund och går helt enkelt i en så stor båge runt pudeln att den aldrig kommer in i hunden privata zon. För att checka av detta använder föraren sig av ögonkontakt och belöning av rätt beteende. Så att du förklarar för hunden: "Jag ger dig utrymme och du uppför dig=belöning"

Sen ska en intruktör inte ta över din hund tycker jag med en sånt problem du beskriver, hunden håller en låg profil mot nån den inte känner, hundmötet går bra och du som ägare får stå där med dumstruten på huvudet.

 

[Jomenvisst]

Tack för utförligt svar! Jag har tidigare tyckt det känns fel att gå en "omväg" runt det vi möter men det är kanske rätt sätt att börja på! Och successivt minska avståndet när hunden klarar att ha fokus på mig på längre avstånd?

 

[Red_Chili]

Tack för utförligt svar! Jag har tidigare tyckt det känns fel att gå en "omväg" runt det vi möter men det är kanske rätt sätt att börja på! Och successivt minska avståndet när hunden klarar att ha fokus på mig på längre avstånd?

Det är precis rätt väg att gå.

Min dåre, som förut försökte fly, kan nu möta de flesta hundar när vi är kvar på samma gångväg MEN det är bara för att hon hela tiden fått det utrymme hon velat ha. Det innebar i början att vi kanske gick 20 meter rakt ut i skogen eller på ett fält. Det har inneburit att vi korsat gator på de mest konstiga platser och klättrat i backar för att komma undan, men hon har alltid fått ta ut avståndet. Efter ett tag (någon månad) började hon med att själv bara gå tyst i en båge bort från mötande hund. Nu när jag själv följer efter så märker jag att hon tyst och lugnt fixar hundmötet bara jag följer efter henne i hennes båge. Då kan det åter igen bli att vi går ut på något fält eller ut i skogen en liten bit, men eftersom hon vid vissa hundar känner att det behövs, ja då får hon göra det.

 

[Jomenvisst]

Provade att gå över till andra sidan gatan idag när jag såg en hund komma på ganska långt avstånd, försökte sedan med hjälp av godis hålla kontakten. Han skällde till lite grann och drog en del, men han blev inte alls lika "hysterisk" så helt klart mycket bättre än tidigare!

 

[Red_Chili]

Underbart att det gick bättre! Bara att fortsätta jobba på då Till nästa gång kan du ju testa att försöka få kontakt redan innan ni går över, för mest troligt tittar sig ju hunden omkring lite och börjar fundera på varför ni går över just där ni gör det. Så fungerar det i alla fall för mig. När jag byter sida av gatan blir det alltså "Åh, hej Aysu, nu ska vi byta sida tillsammans! Kom här! Andra sidan är mycket roligare för oss!". Kan såklart bli lite bökigt om det är högtrafikerad gata där man också måste hålla koll på tusen bilar, cyklister m.m. Men det kan vara värt ett försök i alla fall

 

[Jomenvisst]

Tänkte skriva lite uppdatering här! Nu har det ju bara gått ca 2 veckor, men jag tycker det går mycket bättre på den här korta tiden Nu har vi mer koll på omgivningarna för att se mötande hundar i tid, då går vi undan en bit, kör lite olika trick och det fungerar väldigt bra. Ibland tappar han fokus, men han blir inte hysterisk. Jag tror inte jag kan kräva så mycket mer just nu, han orkar inte ha 100% fokus för långa stunder

Tack för alla tips!!