Sv: Umgänge?
Men innan treårsåldern leker ju inte barn aktivt med varandra ändå, även om de kan sitta tillsammans. Så för lekandets skull behöver dom inte andra barn. Jag tycker och tror ändå att det är bra för små barn att lära sig umgås tillsammans, även om det absolut inte behöver handla om flera timmar varje dag, utan kanske någon gång per vecka.
En bekant till oss väntade av personliga anledningar till tvåårsåldern innan det blev aktuellt med dagis. Innan dess kunde våra söner inte umgås alls, då deras son aldrig tillbringat tid med andra barn, och således inte visste hur man umgicks med andra. Allt han gjorde, var för att få någon form av reaktion från både andra barn eller de vuxna i närheten. Han bet, slog, puttade, lämnade aldrig ifrån sig saker och ansåg allt som "sitt", även i andra barns hem. Fortfarande kan man inte lämna honom tillsammans med min son, eftersom den här äldste killen slåss och bits. Samma problem har de på dagis.
Jag tror att man bör göra allt med måtta. Kanske inte flänga iväg på alla aktiviteter som anordnas flera dagar i veckan. Första året gjorde jag som du, var i trädgården, pysslade hemma, grejade i stallet. Och sonen med hela tiden.
Men bara för att föräldrarna känner att de inte har det behovet att möta folk hela tiden, kanske barnen ändå vill träffa andra barn ibland? Öppna förskolan ser jag precis lika mycket för sönernas skull som för min egen.
Jag skulle inte vilja lämna min son på dagis i höst, när han är nästan 2.5 år, om jag inte hade en suck om hur han fungerar med andra barn.
Jag är imponerad över att du fixade att sitta vid datorn och ha barn samtidigt, kanske att jag skulle ha kunnat det med första. Men absolut inte med två barn. Nu måste vi ut. Oavsett om det bara är att gå till affären och handla, eller till lekparken. Tvååringen vill ut i luften, och min niomånadres har aldrig kunnat sitta längre än någon halvmeter ifrån mig. När jag gör någonting ute är i princip enda gången jag inte behöver bära honom.
Att ha tråkigt, det uppmuntrar ju uppfinnarindividen
(
). Men det är skillnad på att ha tråkigt någon dag (som ju kan vara nyttigt), mot att förgås i tristess och skrik (som det blir här om vi inte gör något).
IrpaSnirpa:
Nu är Saga bland de äldsta barnen, men jag vill ändå inte gå dit andra dagar än torsdagar för hon är ju fortfarande för liten för att finna det roligt att leka med äldre barn.
Hon kommer inte delta i andra barns lek förrän om flera år, när de är så här små är ju bara allt sorl och all rörelse tillräcklig. Precis som du säger är hon ju fortfarande liten, hon och Alvin måste väl vara i samma ålder? Alvin uppskattar fikastunden och sångstunden mest på ÖF, övrig tid får jag mest sitta med honom i knäet för han är lika otålig där som hemma.