IrpaSnirpa

Trådstartare
Har ni vänner med barn i samma ålder som ni kan gå på promenader med osv?

Jag har inga vänner i närheten som har barn. Jag börjar tycka det är riktigt tråkigt. På Öppna förskolan är det roliga mammor och pappor, men alla har ju sina egna liv såklart.

Däremot umgås jag ju flitigt med andra vänner, men oftast vill jag göra det "utan" Saga. Dvs att hon är med sin pappa eftersom mina vänner främst är hästintresserade. (Förutom Prosit då som är lika go som min unge!!! fast visserligen hästintresserad.. men ja.. )

Hur har ni det?
 
Sv: Umgänge?

Nope ingen med barn i samma ålder. Fast jag är så blyg att jag inte ens vågat mej ner till öppna förskolan :D Eller jag är inte så jätteblyg egentligen jag är mest fånig.
Jag hade en kompis vars son är 6 månader äldre men hon flyttade tillbaka till Wales före Sam föddes.
Jag har inte direkt många nära vänner här, har väl inte ansträngt mej speciellt för att få det heller.
Men jag håller med, det är tråkigt att inte ha nån med barn i samma ålder. Jag får nog gå ner till öppna förskolan i alla fall.
 
Sv: Umgänge?

Med Elin var jag väldigt ensam, det var en bekant som hade barn i närheten och deras gick på dagis och de jobbade heltid så där blev det inte så mycket umgänge

Jag gick på öppna förskolan någon gång men eftersom jag var inflyttad så kunde jag inte diskutera vilka skola alla hade gått på och sen var det kört...

Kyrkis var lite roligare för där var vi ialla fall tre mammor ett tag så där blev det en del prat och umgänge.

Så jag härdade ut helt enkelt och umgick med vänner som inte hade barn, närmsta vännerna tex hade hästar, älskade barn men hade inga själva än så där var jag rätt ofta. :angel:

Sen lärde jag känna rätt många föräldrar när Elin började på dagis, och de har jag kontakt med lite då och då nu med trots att barnen kan leka "själva" hemma hos varandra.

Med Fredrik var det fler som hade fått barn och då hade jag även kontakt med ett stort gäng på ett annat forum som jag umgicks med, nu tyvärr har jag tappt en hel del av de vännerna när tiden inte har räckt till.
 
Sv: Umgänge?

Jag har en vän jag umgås mycket med (vi umgicks även innan vi fick barn), hon har två söner, en snart tre år och en ett halvår. Passar perfekt ihop med mina barn som är nio månader och två år. Alla är killar :D

Vi är båda föräldralediga, och går ofta på öppna förskolan tillsammans. Tyvärr har hon flyttat till en anna by en halvmil härifrån, men det ligger på vägen ut till min häst så det är lätt att svänga förbi. Men speciellt många promenader blir det inte då det är svårt med de två äldre barnen som mest busa. Dock har vi stooora planer för sommaren och alla lekplatser vi ska besöka :D Första sommaren ingen av oss är varesig gravid eller nyförlöst :crazy:

Sedan umgås jag lite ytligt med andra från öppna förskolan, tar en fika på stan eller så. Men där känns det som att man umgås bara för att man har barn, inte för att man faktiskt gillar personen.
 
Sv: Umgänge?

Nu är det ett tag sedan jag var föräldraledig, men jag tillbringade i stort sett hela föräldraledigheten i ensamhet - och tyckte det var jätteskönt!!! Gick långa promenader, fixade i stallet , höll på med min unghäst som var under inridning, grävde i trädgården, pysslade hemma och gjorde "ingenting". Jag saknade visserligen jobbet en del, men inte av sociala skäl, utan för att jag saknade att tänka. Så en bit in i föräldraledigheten så såg jag till att lära mig html och snickrade en egen hemsida. Men ensam var jag och jag gillade det!

Nuförtiden tycker jag det verkar så hemskt viktigt att vara social och att ha aktiviteter inplanerade hela tiden. Men jag tror det är nyttigt för både vuxna och barn att kunna göra ingenting, och att till och med våga ha lite tråkigt emellanåt!
 
Sv: Umgänge?

Har ni vänner med barn i samma ålder som ni kan gå på promenader med osv?

Jag har inga vänner i närheten som har barn. Jag börjar tycka det är riktigt tråkigt. På Öppna förskolan är det roliga mammor och pappor, men alla har ju sina egna liv såklart.

Däremot umgås jag ju flitigt med andra vänner, men oftast vill jag göra det "utan" Saga. Dvs att hon är med sin pappa eftersom mina vänner främst är hästintresserade. (Förutom Prosit då som är lika go som min unge!!! fast visserligen hästintresserad.. men ja.. )

Hur har ni det?

Jag känner bara en, min bästa vän. Hon har en son på 2 år, men bor dessvärre lite långt ifrån så vi träffas inte särskilt ofta, inte ens varje månad.

Jag tycker det är jävligt ensamt med tanke på att jag är ensam måndag till fredag från 7 på morran till 6 på eftermiddagen.
 
Sv: Umgänge?

Än så länge har jag börjat umgås med någon annan förälder, men lilltjejen är å andra sidan bara 3 veckor så vi har inte börjat aktivera oss med något där vi kan träffa andra barn och föräldrar.

Får se ifall jag hittar nån öppen förskola, kyrkis eller liknande här i mitt område.
 
Sv: Umgänge?

Nu är det ett tag sedan jag var föräldraledig, men jag tillbringade i stort sett hela föräldraledigheten i ensamhet - och tyckte det var jätteskönt!!! Gick långa promenader, fixade i stallet , höll på med min unghäst som var under inridning, grävde i trädgården, pysslade hemma och gjorde "ingenting". Jag saknade visserligen jobbet en del, men inte av sociala skäl, utan för att jag saknade att tänka. Så en bit in i föräldraledigheten så såg jag till att lära mig html och snickrade en egen hemsida. Men ensam var jag och jag gillade det!

Nuförtiden tycker jag det verkar så hemskt viktigt att vara social och att ha aktiviteter inplanerade hela tiden. Men jag tror det är nyttigt för både vuxna och barn att kunna göra ingenting, och att till och med våga ha lite tråkigt emellanåt!

Känner igen mig i mkt av det du skriver, äntligen någon fler som är som mig. ;) Jag är ingen social person, var det inte innan jag fick barn & kommer inte att bli det nu då jag har barn heller.

Jag har mina vänner sedan innan jag fick barn som jag umgås med, dom har antingen inga barn eller barn från 3 år & uppåt. Umgås med dom även nu, inga som helst problem även om jag har med mig Emil som är ½ året nu. Annars gillar jag mest att vara själv, är mkt i stallet och pysslar på.

Alla tjatar hela tiden om att jag måste skaffa mig vänner som har barn i samma ålder, skaffa mig vänner här i byn osv. Vi har nyss flyttat till en by där jag inte känner någon, har 5 mil till närmsta kompis. Men herregud, jag trivs ju med mitt liv och vill ju ha det såhär, tycker det är grymt jobbigt med allt tjat hela tiden. :crazy:

Innan jag fick barn så gick all fritid åt till hästarna & så är det även nu med barn. Brinner för hästarna & det är mitt stora intresse & har alltid varit. Det är där jag tillbringar den mesta tiden. Då finns det inte tid till så mkt socialt umgänge, mer än dom vänner jag redan har.
 
Sv: Umgänge?

Med första barnet så passade jag på att besöka alla vänner som jag inte riktigt hann med när jag jobbade.
Jag tog henne på armen, en blöja i fickan och så drog jag iväg.
Friheten bestod i att jag inte hade någon tid att passa när jag var tvungen att vara tillbaka.
 
Sv: Umgänge?

:love:Vad söt du är, jag älskar din lilla unge :D Men jag förstår ditt dilemma. Det finns inga grannar som har barn i ungefär samma ålder?

:love:

Hon ovanför oss har en bebis som är 1 vecka äldre än Saga. Men jag är tveksam, jag vet att det inte är lätt för henne och jag orkar inte bli indragen i massa familjära problem. Men träffar jag henne på Öppna förskolan så pratar vi och så. Hon har en äldre pojk med som är 4 år tror jag.

Kanske skall jag bjuda in henne på kaffe någongång. Men då får jag nog ha städat först... :rofl: :rofl:
 
Sv: Umgänge?

Nuförtiden tycker jag det verkar så hemskt viktigt att vara social och att ha aktiviteter inplanerade hela tiden. Men jag tror det är nyttigt för både vuxna och barn att kunna göra ingenting, och att till och med våga ha lite tråkigt emellanåt!

Jag ogillar massa aktiviteter, men jag vill såklart inte hämma Saga i hennes utveckling. Och jag vill inte hamna i en situation där hon blir understimulerad. Nu handlar det inte om dagsläget utan när hon blir äldre. Om jag inte lär känna lite folk som har barn så blir det ju också svårt att lära känna lite andra bebisar som Saga kan slåss med när hon blir 1-2 år.

Aktiviteter har vi ju väldigt mycket av annars, jag försöker gå ut och promenera 1-2 timmar om dagen, men då sover ju Saga oftast. Sen är vi mycket i stallet. Förutom onsdagar då jag är där själv (med prosit) det är min egen dag i stallet då jag kan pula med lite allt möjligt.

Öppna förskolan är på torsdagar och dit går jag i princip varje vecka såvida Saga inte är sjuk (eller jag). Det är babygrupp0-10 månader. Nu är Saga bland de äldsta barnen, men jag vill ändå inte gå dit andra dagar än torsdagar för hon är ju fortfarande för liten för att finna det roligt att leka med äldre barn.

Jag får ju mitt umgänge via mina vänner som jag träffar (bla Prosit och ainasoja härifrån, sen alla i stallet med). Jag och sambon har iofs inte så mycket tid tillsammans längre, men vi har en liten "paus". Vi bor dock tillsammans och skall fortsätta med det men vi försöker att inte gå varandra på nerverna vilket gör att jag inte är hemma så mkt längre. Han är pappaledig nu, jag har börjat jobba igen.
 
Sv: Umgänge?

Jag ogillar massa aktiviteter, men jag vill såklart inte hämma Saga i hennes utveckling. Och jag vill inte hamna i en situation där hon blir understimulerad.

Med de åldrar på barn vi pratar om när föräldrarna fortfarande är föräldralediga (0-1½ år?) är jag helt övertygad om att man inte "måste" ägna sig åt några andra aktiviteter än att bara själv ta hand om och vara nära sitt barn. Om man själv VILL gå på öppna förskolan, gå på "mammacafé" och diverse bebisträffar, babysim, babyrytmik och allt vad det är så skall man givetvis göra det, men jag tror som sagt inte att det behövs för barnets utveckling.

Vad gäller barnets sociala samspel med andra barn, så börjar ju de allra flesta barn på dagis, och får nog en hel del social träning där. Jag har i alla fall aldrig känt att jag aktivt måste söka upp andra barn i samma ålder som min dotter, och då är hon ändå ensambarn. Hon har gått på dagis sedan hon var drygt året (är nu 7½ år), och det var väl egentligen först i 3-årsåldern som det började bli viktigt med kompisarna, och man såg att barnen på dagis verkligen lekte MED varandra och inte bara bredvid varandra. Kompisar har hon gott om, de allra flesta är sådana hon träffat genom dagis/skolan och så att säga på egen hand blivit kompis med.
 
Sv: Umgänge?

Jag känner ingen med barn, å ett fåtal som är hemma på dagarna som jag kan besöka. Jag får försöka att tvinga mig ut för jag kan verkligen bli en eremit och efter ½ år så upptäcker jag att jag blivit folkskygg utan att tänka på det. Vår föräldragrupp har startat och många av dem verkade lite sugna på att träffas annars också, så jag hoppas på det. Alla bor ju inom krypavstånd. Sonen tycker att det är lite spännande att se annat, men främst behöver jag träffa lite folk innan jag grottar in mig allt för mycket :) Jag är inflyttad och har ingen släkt eller gamla vänner etc.
 
Sv: Umgänge?

Nu har ju inte jag haft så mycket tid att känna efter... Har ju inte ens tid med mina stackars hästar...

Men här i "byn" var det en som fick barn för en månad sen och tanken är väl att vi ska börja träffas... Bara jag kan börja gå och sitta ordentligt igen :angel:


Jag är ju lite blyg av mig :o men om du vill så finns jag ju ganska nära...
 
Sv: Umgänge?

Är hemma med en 7 månaders. Våra vänner har inga barn, eller också har dom barn i skol/tonåren, och dessutom bor alla inne i stan (5 mil). Det enda jag har att välja på i närmsta lilla samhälle är "kyrkis" en gång i veckan. Åker dit mest för att slå ihjäl lite tid. Är inte världens mest sociala människa, och tur är väl det när man är isolerad i skogen :p. Vi sysselsätter oss med hästar och fem hundar och diverse andra gårdsysslor. Bärsele är kanon!
 
Sv: Umgänge?

Men innan treårsåldern leker ju inte barn aktivt med varandra ändå, även om de kan sitta tillsammans. Så för lekandets skull behöver dom inte andra barn. Jag tycker och tror ändå att det är bra för små barn att lära sig umgås tillsammans, även om det absolut inte behöver handla om flera timmar varje dag, utan kanske någon gång per vecka.

En bekant till oss väntade av personliga anledningar till tvåårsåldern innan det blev aktuellt med dagis. Innan dess kunde våra söner inte umgås alls, då deras son aldrig tillbringat tid med andra barn, och således inte visste hur man umgicks med andra. Allt han gjorde, var för att få någon form av reaktion från både andra barn eller de vuxna i närheten. Han bet, slog, puttade, lämnade aldrig ifrån sig saker och ansåg allt som "sitt", även i andra barns hem. Fortfarande kan man inte lämna honom tillsammans med min son, eftersom den här äldste killen slåss och bits. Samma problem har de på dagis.

Jag tror att man bör göra allt med måtta. Kanske inte flänga iväg på alla aktiviteter som anordnas flera dagar i veckan. Första året gjorde jag som du, var i trädgården, pysslade hemma, grejade i stallet. Och sonen med hela tiden.

Men bara för att föräldrarna känner att de inte har det behovet att möta folk hela tiden, kanske barnen ändå vill träffa andra barn ibland? Öppna förskolan ser jag precis lika mycket för sönernas skull som för min egen.

Jag skulle inte vilja lämna min son på dagis i höst, när han är nästan 2.5 år, om jag inte hade en suck om hur han fungerar med andra barn.

Jag är imponerad över att du fixade att sitta vid datorn och ha barn samtidigt, kanske att jag skulle ha kunnat det med första. Men absolut inte med två barn. Nu måste vi ut. Oavsett om det bara är att gå till affären och handla, eller till lekparken. Tvååringen vill ut i luften, och min niomånadres har aldrig kunnat sitta längre än någon halvmeter ifrån mig. När jag gör någonting ute är i princip enda gången jag inte behöver bära honom.

Att ha tråkigt, det uppmuntrar ju uppfinnarindividen ;) (:crazy:). Men det är skillnad på att ha tråkigt någon dag (som ju kan vara nyttigt), mot att förgås i tristess och skrik (som det blir här om vi inte gör något).

IrpaSnirpa:
Nu är Saga bland de äldsta barnen, men jag vill ändå inte gå dit andra dagar än torsdagar för hon är ju fortfarande för liten för att finna det roligt att leka med äldre barn.

Hon kommer inte delta i andra barns lek förrän om flera år, när de är så här små är ju bara allt sorl och all rörelse tillräcklig. Precis som du säger är hon ju fortfarande liten, hon och Alvin måste väl vara i samma ålder? Alvin uppskattar fikastunden och sångstunden mest på ÖF, övrig tid får jag mest sitta med honom i knäet för han är lika otålig där som hemma.
 
Sv: Umgänge?

Vi var först ut med knodd så inga vänner. Närmsta bor 10 mil bort och hon har inget körkort.

Har vart på ÖF 1 gång, och nja, de som var där hade ju sina mammor och pappor som de pratade med och jag satt mest och titta på.

Har en bekant som jobbar på affären så jag kan gå dit (tar 1 timme) och prata med henne, köpa en påse nötter och gå hem igen.


Att jag inte har någon bil och grannar gör att jag blir väldigt låst här hemma, och min mamma gav mig diagnosen lappsjuka efter jag pratat med henne sist.

Vi ska dock flytta, och då kommer jag enklare kunna gå ner "på byn" och där vet jag dessutom att det finns fler mammor i min ålder (de på ÖF var nog minst 7 år äldre än mig).


Jag är inte specieltl blyg av mig men har svårt att börja prata, men jag övar varje dag, idag prata jag lite med en annan mamma som passa på att sätta soig bredvid mig och amma medans jag mata Rasmus på centrum. Vart dock väldigt illamående för hennes andra barn käka chips och jag vart super äcklad av chips när jag vart gravid och är de fortfarande ;)
 
Sv: Umgänge?

Det är så lätt att börja prata med andra mammor, finns ju alltid något att öppna ett samtal med. Att de har en snygg modell på vagn/barnets vackra ögon/ens egna kassa kondition som gör att man måste sätta sig en stund.

Jag pratar ofta med andra mammor här i stan, bara byter några ord. Det är trevligt, kravlöst när man inte känner att man "måste" umgås heller. Jag blir glad av sådant.

Men så är jag också ektremt lättpratat. Och tack och lov har jag den förmågan att kuna läsa av om folk vill prata eller inte. Jag vet själv hur stressande det kan vara att få någon babblig typ på halsen när man absolut inte har tid/ork, det gäller ju att kunna läsa av om folk uppskattar kontakten.
 
Sv: Umgänge?

Fast jag tycker de är lättare att prata med pensionärer än mammor, i alla fall här jag bor, man ser dem aldrig.

Det är knökt på alla dagis och hos alla dagmammor, "byn" är känd för att "alla" flyttar hit när de får barn.

Men man möter inte en enda mamma/pappa när man är på affären eller ute och går, alla lekparker står tomma. På ÖF så har alla redan en som de pratar med, och där börja kontakten oftast på FL.


Det ska bli så skönt att flytta här ifrån till ett ställe där (nästan) alla hejjar och är lätta att prata med :bump:
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 668
Senast: Enya
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 375
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
166
· Visningar
24 616
  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
23 228
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp