Umgänge och umgängesresor..

[Meibla]

Lika bra att varna på en gång att det här kanske blir ett både långt och rörigt inlägg.

Jag startade en tråd här för 5 år sedan om inte mer, om att pappan till mina barn inte ville veta av minstingen. Den tråden skapades innan minstingen var född och ptja, han har ju träffat honom och sådär, men det har inte varit något ordentligt och regelbundet umgänge öht.

För lite mer än 3 år sedan flyttade jag tillbaka hem, 25 mil ifrån där pappan bor, och lovade då honom att jag skulle stå för resorna och köra upp barnen till honom när det var hans helger, vilket jag har gjort.

Umgänget har som sagt inte varit det minsta regelbundet och han har tagit dem när det passat honom, allt ifrån varannan helg i ett par månader till en gång på ett halvår. De gångerna han hade dem förra året kan jag nästan räkna på en hand. Kan även tilläggas att han inte varit här och hälsat på dem en enda gång under de 3 åren vi har bott här nere.

Jag har tjatat mig blå för att han ska börja ta dem mer regelbundet, utan större framgång, han har oftast väldigt många anledningar och bortförklaringar till varför han inte kan ta dem. Allt från att han måste jobba varenda helg och inte kan få tag i någon barnvakt, trots att han numera har en sambo, till att han ska iväg på kryssningar, tatuera sig, konserter och gud vet allt. Man vet aldrig när han vill/kan/orkar ha barnen med andra ord.

Det känns lite som att pappan verkar tro att barnen är någon slags leksak som man kan plocka fram och leka med när man har tråkigt, för att sedan lägga undan dem tills nästa gång man får tråkigt.

Nu har vi även haft en utredning på BUP med den lille, där de kom fram till både det ena och det andra, bland annat att han måste ha mycket struktur och rutiner hela tiden, vilket pappan vägrar se, för han se ju inte problemen hos sig. Vilket är ganska naturligt, de är ju aldrig hos honom.

Uppepå det, så har dottern konstaterad mjölkproteinallergi, vilket pappan vägrar inse själva "problemet" med det med. När jag tog upp det med honom sist, så fick jag svaret; "Men om hon äter det de gångerna hon är här gör nog ingenting"

Nu till själva saken jag vill komma fram till.
Kan jag, trots att jag har lovat, vägra att köra upp dem till honom? Dvs att han får komma ner hit och hämta/träffa dem? För jag är inte det minsta sugen på att köra 100 mil på en helg bara för att HAN kommer på 2 dagar innan att han vill ha upp dem..

Och hur gör jag för att han ska förstå att det inte funkar att bara ta dem när det passar honom?

Jag varken kan eller vill släppa iväg barnen, speciellt då inte den lille, om det inte finns någon struktur och regelbundhet i det hela och när han inte tar problemen på allvar.

Det blev visst väldigt rörigt men hoppas ni förstår vad jag menar iaf

 

[Kamomilla]

Sv: Umgänge och umgängesresor..

Kontakta familjerätten i din kommun, förklara det som du ser som problem och be om ett samarbetssamtal.

 

[mino]

Sv: Umgänge och umgängesresor..

Alltså, om man skalar bort ditten och datten som har med barnens relation till sin pappa att göra så blir det som jag ser det följande två förutsättningar av relevans kvar:

- Du har flyttat 25 mil från pappan.
- Pappan ändrar överenskommelser om umgänge med kort varsel.

Där kan jag tycka att det i första hand ligger på dig att ta barnen till pappan eftersom det är du som har flyttat ifrån orten. Jag anser inte (vet dock inte vad som gäller formellt) att du kan vägra köra dem som nån sorts straff för att han beter sig illa och är en dålig pappa. Men det är inte rimligt att du ska behöva ändra dina planer med kort varsel för att vara pappan till lags. Där måste pappan kunna ge bättre besked, detta borde kunna förhandlas fram via familjerätten.

Eller är det så att du vill bryta umgänget helt pga att han inte sköter om barnen tillräckligt väl?

 

[Meibla]

Sv: Umgänge och umgängesresor..

Jag har ju inte haft för avsikt att ha det som straff, snarare det att det inte fungerar alls för den lille att åka upp och vara med pappan nån gång då och då med väldigt oregelbundna mellanrum.

Vi har haft otaliga samarbetssamtal under åren, även innan den lille var född, utan någon framgång alls. Han lovar och lovar, men sen händer det liksom inget mer.

Självklart vill jag inte bryta umgänget helt, han får mer än gärna träffa barnen, det har jag inget emot, men det skulle underlätta väldigt mycket för framförallt den lille om han fick träffa pappan här hemma istället för att köras 25 mil bort, till ett "främmande" ställe där han ska sova en hel helg och där inte rutinerna är i närheten av vad han är van vid. Iaf i början. En inskolning av att vara med pappa typ.

Jag har ju som sagt kört upp dem till honom under de senaste 3 åren, när han orkat/velat/kunnat ta dem, och hade det skett regelbundet hade jag inte haft problem med det.

 

[Meibla]

Sv: Umgänge och umgängesresor..

Vi har och har haft kontakt med familjerätten och de är väl insatta i problemen. Dock står vi och stampar på ruta ett när det gäller samarbetssamtalen, vi kommer ingenstans alls. Så det händer inte mycket mer på den fronten.

 

[Petruska]

Sv: Umgänge och umgängesresor..

Utifrån vad du skriver, hade jag i dina kläder meddelat pappan att jag inte tänker köra barnen till honom eftersom han inte kan ge klara besked i rimlig tid om när de ska dit. Vill han träffa dem är han välkommen att besöka er eller att hämta dem, förutsatt att han gör det vid i förväg bestämda tidpunkter.

Du har ingen som helst juridisk skyldighet att köra barnen dit därför att du har lovat det - och du lovade väl inte att köra dem när pappan råkade vara på det humöret, utan regelbundet enligt schema - och som jag ser det har du inget moraliskt ansvar att hålla hans föräldraskap under armarna, som du gör nu.

Jag är övertygad om att barn märker om kontakten med pappan sker på grund av pappans eller mammans engagemang, så du räddar inte heller deras fadersrelation på det sätt man skulle önska sig. Det kan du inte för du är du, inte deras pappa.

 

[mino]

Sv: Umgänge och umgängesresor..

Förlåt, men detta blir väldigt rörigt och det är svårt att förstå hur du resonerar.

Detta är min åsikt: Du kan inte lägga dig i hur pappan sköter dem på sin tid. Att han sköter dem dåligt är kanske priset du får betala om du vill att de ska ha kontakt med sin pappa, dvs det minst dåliga av två onda ting? Detta kan ju bara du avgöra. Ur mitt perspektiv som inte alls har insyn så skulle jag nog tycka att en oengagerad och okärleksfull förälder gör mer skada än nytta i sina barns liv. Om den lilla är för liten att skickas iväg är det kanske bättre att hen är stannar hos dig och bara de stora skickas iväg. Den lilla kanske gradvis kan börja umgås med sin pappa när hen blir lite äldre. Vad säger pappan om det?

Det du däremot kan kräva är att pappan tex minst en månad i förväg signalerar om när han ska ha barnen och att han får hitta barnvakt om han inte kan (vad gör farmor och farfar tex?). Du ska inte lösa hans problem på hans tid.

 

[Meibla]

Sv: Umgänge och umgängesresor..

Jag resonerar såhär

Den lille, han blir 5 i mars, har autism, (vilket vi nu äntligen fått en diagnos på efter flera års problem) och har stora problem om man inte har struktur och rutiner och förbereder honom på precis allt. Dessutom har han en hel del andra svårigheter som gör att man måste vara med hela tiden och även där krävs det samma rutiner och strukturer som han är van vid och inga spontana saker. Pappan ser inte alls problemet.

Dottern har mjölkproteinallergi, inte heller där ser han problemet utan anser att hon kan äta och dricka precis som alla andra under de gånger han har barnen.. Så jo, där borde jag kunna lägga mig i hur han sköter dem.

Barnvakt kan han kanske få av sin mamma, men då bara till den stora, för hon klarar inte ut att ha båda barnen. Farfar vet jag faktiskt inte, pappan har inte så mycket kontakt med honom.

Att han skulle signalera en månad i förväg skulle vara kanon, jag tror dock inte det skulle fungera. Han är en sådan person som dels inte kan planera och gärna avblåser om det dyker upp nåt annat "roligare".

Och det är ju just det, jag vill att barnen ska få träffa honom, men inte på bekostnaden av att han inte kan ta hand om dem som de behöver, för det är väl barnens bästa som ska komma i första hand? Dvs, jag vill att han kommer hit och träffar dem här, till att börja med.

 

[Meibla]

Sv: Umgänge och umgängesresor..

Kanske skulle tillägga att själva diagnosen inte är mer än nån månad gammal, och lillens behov har både jag och bup förklarat för pappan.

 

[mino]

Sv: Umgänge och umgängesresor..

Men det låter ju som om du inte kan få pappan med på allt det där, det är därför jag menar att du måste välja mellan de minst onda tingen av det som faktiskt är realistiskt. Och pappan, även om han gör det dåligt, måste få vara vårdnadshavare den tid han har barnen, du kan inte kräva att du får bestämma vad som ska göras på hans tid. Om det han väljer att göra är dåligt för barnen, så dåligt att de far illa av det, då får du nog skippa pappan och sluta försöka samarbeta med honom, snarare än hoppas på att han ska ändra sig. Det låter ju som om du redan har försökt med det.

Jag tycker att du ska dokumentera alla brister hos pappan och förankra detta hos den kontakt ni har hos familjerätten (så att pappan inte kan försöka nåt i efterhand) och sen sluta att samarbeta med pappan om han inte samarbetar tillbaka. Gör det inte möjligt för honom att kunna välja och få dig att dansa efter hans pipa. Det verkar varken vara bra för barnen eller dig.

 

[Meibla]

Sv: Umgänge och umgängesresor..

Ah, jag som missuppfattade då

Allt hans krånglande och det han gör (eller inte gör snarare) har jag skrivit ner, så det finns på papper.
Jag vet dock inte hur bra det är om man slutar försöka samarbeta med honom, rent juridiskt?

 

[mandalaki]

Sv: Umgänge och umgängesresor..

Den lille, han blir 5 i mars, har autism, (vilket vi nu äntligen fått en diagnos på efter flera års problem) och har stora problem om man inte har struktur och rutiner och förbereder honom på precis allt. Dessutom har han en hel del andra svårigheter som gör att man måste vara med hela tiden och även där krävs det samma rutiner och strukturer som han är van vid och inga spontana saker. Pappan ser inte alls problemet.

Dottern har mjölkproteinallergi, inte heller där ser han problemet utan anser att hon kan äta och dricka precis som alla andra under de gånger han har barnen..

Kan inte råda dig tyvärr men: vad är det för ett praktarsel till pappa? Är han oförmögen att ta in information, har han också autism?

Jag blir galen när folk inte ser sina barns behov bättre än så.

 

[Meibla]

Sv: Umgänge och umgängesresor..

Den frågan har jag ställt mig otaliga gånger..
Han har inte autism vad jag vet, men barnens farfar och farbror har Asbergers och ADD så det finns ju drag i släkten iaf.

 

[Sjalen]

Sv: Umgänge och umgängesresor..

Kan inte råda dig tyvärr men: vad är det för ett praktarsel till pappa? Är han oförmögen att ta in information, har han också autism?

Jag blir galen när folk inte ser sina barns behov bättre än så.

Har man asperger etc. diagnoser så behöver man inte vara ett praktarsel bara för att man är dysfunktionell som förälder. Det går svårt att leva med de här personerna och är frustrerande att ha barn med dem men praktarsel...nope inte nödvändigtvis. De ser andra bitar i livet. Tyvärr.