Tysta ner den där förbannade klockan...

[Praefatio]

Hur gör man?

Jag är 22 år fyllda nu och har hittat mannen som jag vill vara med för alltid, bilda familj och köpa den där gården med. Min karl är snart 30. Dessvärre bor vi än så länge bara i en etta, han har ströjobb som visserligen ger rätt bra inkomst men det är svajigt och jag är långtidssjukskriven på väg mot att bli student i sex (!) år. Inte en helt ultimat situation för barn än så länge, alltså.

Men min biologiska klocka har börjat ticka sedan jag träffade den här mannen för snart två år sedan. Och den tickar inte tyst, den yyyylar. Kommer ständigt på mig själv med att längta efter bebis, planera, titta på barnkläder, inreda barnkammare i huvudet, ha djupa funderingar vad gäller barnuppfostran, kolla på barnvagnsmodeller och blöjsorter... Så fort jag ser ett litet barn eller en gravidmage så går leendet från öra till öra och hela min kropp skriker: "Ge mig nuuuu, reproducera, bli gravid, beeebis!"

Jag har p-stav så det är lugnt så sett, ingen risk för medvetet eller omedvetet slarv. Den ska sitta i i två år till och sedan är min plan att sätta i ytterligare en som håller i tre år till, vartefter vi slutar med preventivmedel och börjar göra bebis. Då är jag 26-27 år och det känns rätt lagom med tanke på studierna.
Men hur gör man för att dämpa den där längtan? Det låter ju löjligt och roligt när man pratar om det så här men innerst inne så är det ju en längtan både fysiskt och psykiskt, det är ju naturliga grejer som jag inte kan styra över. Min instinkt säger att det är dags och även om det går lite i perioder så är det väldigt jobbigt när längtan är som störst. Jag vill ju egentligen inte ha barn just nu, jag har mig själv att tänka på och har dessutom alltid velat ha en okej trygg grund att stå på innan jag sätter en ny människa till världen. När man har de där perioderna så lyssnar varken hjärtat eller hjärnan speciellt mycket på det där förnuftet dock och då kan det nästan göra ont av längtan. Sambon har precis börjat inse att han också vill ha barn men han har inte samma drift som jag och känner sig inte lika jagad även om han pratar om det ibland.

Finns det några knep? Rent av något naturpreparat som kan dämpa? Fungerar t.ex. munkört även på människor?

 

[Calazirya]

Sv: Tysta ner den där förbannade klockan...

Beroende på vad du studerar så kan det kanske vara bra att ta pausen en bit in och skaffa barn ( om ni vill ). Många examen är lite av en färskvara så att om du ska plugga 6 år + få arbete + jobba så blir det lite mer än 5-6 år.

Jag menar för guds skull inte att man är gammal att skaffa barn efter 30 år, men iom att ni börjat prata om det nu så kan det vara något att också diskutera kring.

Jag gjorde så, skaffade första barnet en bit in i min utbildning, om det blir en 2:a så får den komma efter att jag jobbat in mig under ett par år kanske.

Nu var det ju inget direkt svar på din fråga egentligen, men men

 

[Praefatio]

Sv: Tysta ner den där förbannade klockan...

Nej, men det är aldrig dumt med lite input

Jag ska kika på de möjligheterna för att pausa studierna en bit in, men jag är inte hundra på om det går: Utbildningen är fem år lång och är uppdelad i tre års vanliga studier och två års masterstudier. Att ta en paus efter de tre åren och vänta lite med masterstudierna känns ju varken onaturligt eller ogörbart. Första året räknas inte in i dessa studier, för första året är det folkhögskolestudier som gäller, därav sex år som student. Det kan kanske rent av vara skönt att få vara mammaledig ett år när man har pluggat som en tok i fyra. Där sa du något!

Jag känner ju inte att jag har bråttom rent åldersmässigt än, men där emot så vet jag att min sambo känner lite press även om han till skillnad från mig inte har jättebråttom känslomässigt, han blir ju inte yngre som han uttrycker det. Fast om vi satsar på första barnet om fyra år så är ju han knappt 34 och det känns ju inte speciellt gammalt på något sätt.

Det är lite skönt att kunna skriva lite tankar och idéer, det känns så fånigt att snacka med sambon om såna här saker när vi båda vet att det ligger så långt in i framtiden. Han låter mig gärna längta och drömma men skulle tröttna ganska snart om jag kom med mina djupa utläggningar redan nu Och pratar jag med mamma så blir hon nästan för glad, hon älskar min sambo och längtar mer efter barnbarn än vad jag längtar efter egna barn, det har hon gjort ända sedan jag blev tonåring. Hon försöker att inte säga det rakt ut men hon hade gärna sett att jag tryckte ut min första i förrgår om det gick och tycker att det är sååå mysigt att jag äntligen har börjat längta och tänka. Fram tills för ett eller två år sedan så var jag övertygad om att barn, nej det var inte för mig.

 

[Calazirya]

Sv: Tysta ner den där förbannade klockan...

Är det 3 års studier = kandidatexamen + 2 år master så tror jag absolut att det är genomförbart att bryta mellan kandidat och master.

 

[Praefatio]

Sv: Tysta ner den där förbannade klockan...

Ja, kandidatexamen är det ju det heter.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Tysta ner den där förbannade klockan...

Jag lägger mig inte i hur ni väljer att göra men precis som Cala har jag fått barn mitt i studierna. (Dessutom utan att ta paus, det kräver dock lite tur i själva tillverkningen.)
Min utbildning är 4,5 år lång och examen är en färskvara så det skulle gjort att barntillverkningen börjat tidigast något år efter examen. Vi valde därför att skaffa barn mitt i. Dottern föddes för knappt två veckor sen så vi lyckades pricka sommarlovet rätt bra Den här veckan har jag varit på två seminarier, har kvar en föreläsning på onsdag och en tenta nästa tisdag. Sen har jag lov. Planerar att bara vara föräldraledig i sommar och sen gå tillbaka när höstterminen börjar. Givetvis inte möjligt för alla att göra såhär, har man otur kan man inte plugga heltid fram till förlossningen heller.
Men nej, utbildning tycker jag inte du ska se som ett hinder. Dock skulle jag, om jag var du, försöka jobba upp en SGI först. Jag har jobbat ett par år mellan mina högskoleutbildningar och det gör viss skillnad i föräldrapenningen.

Lycka till, oavsett hur ni väljer att göra

 

[Praefatio]

Sv: Tysta ner den där förbannade klockan...

Vilken tur, snacka om välplanerad bebis! Grattis, förresten! Måste kännas jättehärligt. Tar du studielån då? Fungerar det ekonomiskt? Har pappan god inkomst? Det är ju framför allt det jag tänker på, det skulle kännas skönt att vara hyfsat stabil vad gäller hushållsekonomi innan man klämmer fram en unge. Har själv växt upp i en familj där vi nätt och jämnt hade råd med ett mål mat om dagen och det livet vill jag inte att min och min kärleks barn ska behöva uppleva...

SGI har jag redan, så den biten är lugn, jag hann jobba ett par år innan jag blev sjuk så jag är fullt berättigad till sjukpenning.

 

[LadyCovergirl]

Sv: Tysta ner den där förbannade klockan...

Tack så mycket

Jag tar studielån men det får jag ju inte nu på sommaren. Förhoppningen är att kunna jobba lite under hösten, har jobbat parallellt med studierna tidigare vilket har funkat bra. Dock inte lika mycket jobb som tidigare men kanske 40-50 timmar per månad.
Pappan har inte hög inkomst men han har iaf mer i föräldrapenning än jag har i studiemedel Skämt åsido så har vi ju inte haft barn så länge att jag vågar uttala mig om vad det kostar. Jag lär helamma ett tag till och då kostar ju i princip bara blöjor och kläder. (Förutom större inköp som spjälsäng, barnvagn och dyl men det måste inte heller kosta multum.)
Pappan kommer vara föräldraledig med föräldrapenning aug 2011 till nov 2012. Jag lär ta fullt studiemedel, inkl. några hundralappar i tilläggsbidrag för barn. Därefter tillkommer barnbidrag, ev. bostadsbidrag samt förhoppningsvis lite lön till mig. Vi bor dyrt men det är inte lätt att hitta billigt boende i Malmö-Lund-trakten Oavsett så klarar vi oss utan att leva knapert.

Ni får väl räkna på vad ni har för inkomster och utgifter i dagsläget och sen försöka räkna på ungefär vad ett barn skulle kosta. En sak att ha i åtanke är att om du inte vill/kan amma så kommer det ju kosta mer eftersom bebisen då behöver ges ersättning, bröstmjölk har ju fördelen att den är gratis. I övrigt så kan ju kostnaden skena nästan hur mycket som helst om man skulle vilja det men det finns också mycket goda möjligheter att hålla nere den (Köpa begagnat, låna, ärva som exempel.)

 

[Armani__]

Sv: Tysta ner den där förbannade klockan...

Känner igen mig så mycket i det du skriver, den längtan och glädjen när man ser små bebisar och gravidmagar! Och av en slump (omedvetet slarv från min sida ska jag väl säga..) så råkade vi bli gravida och har en pojke på ett år nu, han blir faktiskt ett idag till och med
detta var verkligen en lycklig slump som kom precis lägligt. Jag hade bestämt mig för att jobba ett år till (22 år, precis som du är nu) och sedan sätta mig vid skolbänken igen. Nu blev det ett år som föräldraledig först för att sedan ta tag i studierna denna höst istället, nu 24 år gammal.

Känner även igen mig i det du skriver om att du vill ha en fast inkomst och en trygg grund att stå på innan det blir barn. Jag kände precis som du och gör egentligen fortfarande. Nu har min sambo fast jobb och jag jobbade upp min SGI under året.
Har egentligen inga tips till dig att komma med eller hur man dämpar den där längtan efter bebis. Ville mest dela med dig om hur det blev för oss och hur vi löste det och ändrade lite i planerna =)

 

[Skogstrollet]

Sv: Tysta ner den där förbannade klockan...

Jag läser en treårig kandidatexamen nu och är inne på min tredje termin som avslutas nu i början på juni. Får barn i juli och planerar vara hemma en termin (min utbildning startar terminsvis så tämligen enkelt att välja själv hur länge jag vill vara hemma). Är sugen redan nu på att komplettera med en master och då är tanken att OM vi vill ha ett barn till få det innan jag tar min slutgiltiga examen.
Jag har också arbetat innan och får en fp som är, rätt rejält, högre än CSN.

Kruxet är att min utbildning är så rolig att jag egentligen inte vill ta en paus () men samtidigt vill jag kunna fokusera helt på bebis den första tiden. Funderade ett tag på att köra 50/50 studier/f-ledigt, men jag tror det blir bättre så här.

Barn är väl egentligen som billigast de första åren plus att vi bor i ett generöst land med föräldrapenning, tilläggslån (csn) och barnbidrag.