- Svar: 8
- Visningar: 1 024
Jag vet att jag har skrivit tidigare men jag blir för ledsen av att läsa om det och jag har inget minne av vad jag har skrivit pga ECT-relaterad minnesförlust. Jag antar att jag bara behöver ett ställe att kräka ur mig på eftersom jag är så otroligt ensam. Visserligen till största delen självvalt men ändå.
1. Feldiagnosticerad BPD i tonåren som så många andra ångestfyllda, högpresterande flickor. Genomgått DBT som hjälpte mycket med känsloreglering trots allt.
2. Komplex PTSD på grund av hur jag blev behandlad av PERSONAL (inklusive kurator och BUP) under högstadietiden.
3. Sent diagnostiserad autism (22 år), som så många andra flickor.
4. Kronisk, svår depression och årstidsbunden depression.
5. Kronisk insomnia.
6. Utmattning sedan... 1 eller 2 år? Pluggade på universitet, ensamstående mamma samt drabbades av allvarlig lunginflammation som gjorde att jag hamnade efter 4 veckor i skolan - helt kört.
7. Kronisk ångestsyndrom.
Och så kroppsligt.
1. Kronisk förstoppning, något som började i samband med utmattningen. Har avbokat två kolonoskopier pga livrädd.
2. Magsår som gör att jag kräks upp cirka hälften av allt jag äter och dricker. Detta sedan... 3 år kanske?
3. Brist på järn, B12 och folsyra.
4. Återkommande, E X T R E M magsmärta, högt upp mellan revbenen. Kommer oregelbundet men anfall slutar alltid i att jag svimmar av smärtan. Håller i sig cirka 30-60 minuter. Njursten och gallsten hittad men tydligen för små för att vara orsaken.
Medicinlistan:
1. Tranylcypromine. Den enda antidepressiva som hållt mig någorlunda stabil men som nu har fuckat mitt blodtryck så mycket att jag är sängbunden. Svimmar i snitt 3 gånger om dagen. Blodtrycket i liggande 60/40, omätbart vid uppresning.
2. Oxascand för ångest.
3. Zopiklon för insomning.
4. Quetiapin för att behålla sömnen.
5. Mängder med olika laxerande samt klyx, som inte hjälper allt.
6. Omeprazol för magsåret.
7. B12, järn, folsyra.
8. Theralen och melatonin för att behålla sömnen.
Så.. jag har genomgått två episoder av ECT varav båda hjälpte otroligt mycket men inte förrän sista fick jag Tranylcypromine som har hållit mig stabil. Söndertrasade tänder och stor minnesförlust har varit väldigt väldigt värt det. Alltså, jag kunde på riktigt känna glädje!!!!!!
Men nu har jag då fått så mycket biverkningar av den medicinen så jag är sängliggande 90% av dagen. Vad som lett till vad är väl lite dubbelt men nu är jag, såklart, på väg djupare och djupare in i depression igen. Förutom årstiden så även att mitt liv liksom.. rinner ur mina händer? Jag kan inte duscha utan hjälp, så det händer liksom en gång var 14e dag typ. Jag som alltid duschat varrrrrrjjjjeeee dag. Jag kan inte städa. Kan inte laga mat eller baka, som jag verkligen älskar och som ger mig glädje. Ingenting. Jag kan inte göra någonting.
Så alternativet är ju att sänka dosen ännu mer, men då kommer effekten inte hålla mig stabil ändå. Så rådvill. Ingen mer antidepressiv medicin att ta till. Har gått igenom hela apoteket sedan 12 års ålder. Vad fan ska jag göra?
Mina övriga fysiska problem är utredda upp och ner och hit och dit, min läkare på VC är fantastisk. Men.. man ser problemen, de är liksom inte psykiska, både VC och i vissa fall akuten har liksom tydliga, medicinska bevis på att det är såhär jag har det. Men, man hittar ingen orsak. Så det symtomlindras såklart men det hjälper inte så mycket. Men man hittar inte en diagnos, man hittar inte VARFÖR min kropp stänger ner.
Jag är så trött så trött och jag bara önskar att jag kan få vakna imorgon, resa mig ur sängen och laga en god middag. Jag har inga stora krav. Snälla Gud, Allah, Satan eller statsministern, låt mig bara få laga mat.
1. Feldiagnosticerad BPD i tonåren som så många andra ångestfyllda, högpresterande flickor. Genomgått DBT som hjälpte mycket med känsloreglering trots allt.
2. Komplex PTSD på grund av hur jag blev behandlad av PERSONAL (inklusive kurator och BUP) under högstadietiden.
3. Sent diagnostiserad autism (22 år), som så många andra flickor.
4. Kronisk, svår depression och årstidsbunden depression.
5. Kronisk insomnia.
6. Utmattning sedan... 1 eller 2 år? Pluggade på universitet, ensamstående mamma samt drabbades av allvarlig lunginflammation som gjorde att jag hamnade efter 4 veckor i skolan - helt kört.
7. Kronisk ångestsyndrom.
Och så kroppsligt.
1. Kronisk förstoppning, något som började i samband med utmattningen. Har avbokat två kolonoskopier pga livrädd.
2. Magsår som gör att jag kräks upp cirka hälften av allt jag äter och dricker. Detta sedan... 3 år kanske?
3. Brist på järn, B12 och folsyra.
4. Återkommande, E X T R E M magsmärta, högt upp mellan revbenen. Kommer oregelbundet men anfall slutar alltid i att jag svimmar av smärtan. Håller i sig cirka 30-60 minuter. Njursten och gallsten hittad men tydligen för små för att vara orsaken.
Medicinlistan:
1. Tranylcypromine. Den enda antidepressiva som hållt mig någorlunda stabil men som nu har fuckat mitt blodtryck så mycket att jag är sängbunden. Svimmar i snitt 3 gånger om dagen. Blodtrycket i liggande 60/40, omätbart vid uppresning.
2. Oxascand för ångest.
3. Zopiklon för insomning.
4. Quetiapin för att behålla sömnen.
5. Mängder med olika laxerande samt klyx, som inte hjälper allt.
6. Omeprazol för magsåret.
7. B12, järn, folsyra.
8. Theralen och melatonin för att behålla sömnen.
Så.. jag har genomgått två episoder av ECT varav båda hjälpte otroligt mycket men inte förrän sista fick jag Tranylcypromine som har hållit mig stabil. Söndertrasade tänder och stor minnesförlust har varit väldigt väldigt värt det. Alltså, jag kunde på riktigt känna glädje!!!!!!
Men nu har jag då fått så mycket biverkningar av den medicinen så jag är sängliggande 90% av dagen. Vad som lett till vad är väl lite dubbelt men nu är jag, såklart, på väg djupare och djupare in i depression igen. Förutom årstiden så även att mitt liv liksom.. rinner ur mina händer? Jag kan inte duscha utan hjälp, så det händer liksom en gång var 14e dag typ. Jag som alltid duschat varrrrrrjjjjeeee dag. Jag kan inte städa. Kan inte laga mat eller baka, som jag verkligen älskar och som ger mig glädje. Ingenting. Jag kan inte göra någonting.
Så alternativet är ju att sänka dosen ännu mer, men då kommer effekten inte hålla mig stabil ändå. Så rådvill. Ingen mer antidepressiv medicin att ta till. Har gått igenom hela apoteket sedan 12 års ålder. Vad fan ska jag göra?
Mina övriga fysiska problem är utredda upp och ner och hit och dit, min läkare på VC är fantastisk. Men.. man ser problemen, de är liksom inte psykiska, både VC och i vissa fall akuten har liksom tydliga, medicinska bevis på att det är såhär jag har det. Men, man hittar ingen orsak. Så det symtomlindras såklart men det hjälper inte så mycket. Men man hittar inte en diagnos, man hittar inte VARFÖR min kropp stänger ner.
Jag är så trött så trött och jag bara önskar att jag kan få vakna imorgon, resa mig ur sängen och laga en god middag. Jag har inga stora krav. Snälla Gud, Allah, Satan eller statsministern, låt mig bara få laga mat.
