TW! Psykisk och fysisk ohälsa

Jag vet att jag har skrivit tidigare men jag blir för ledsen av att läsa om det och jag har inget minne av vad jag har skrivit pga ECT-relaterad minnesförlust. Jag antar att jag bara behöver ett ställe att kräka ur mig på eftersom jag är så otroligt ensam. Visserligen till största delen självvalt men ändå.

1. Feldiagnosticerad BPD i tonåren som så många andra ångestfyllda, högpresterande flickor. Genomgått DBT som hjälpte mycket med känsloreglering trots allt.
2. Komplex PTSD på grund av hur jag blev behandlad av PERSONAL (inklusive kurator och BUP) under högstadietiden.
3. Sent diagnostiserad autism (22 år), som så många andra flickor.
4. Kronisk, svår depression och årstidsbunden depression.
5. Kronisk insomnia.
6. Utmattning sedan... 1 eller 2 år? Pluggade på universitet, ensamstående mamma samt drabbades av allvarlig lunginflammation som gjorde att jag hamnade efter 4 veckor i skolan - helt kört.
7. Kronisk ångestsyndrom.

Och så kroppsligt.
1. Kronisk förstoppning, något som började i samband med utmattningen. Har avbokat två kolonoskopier pga livrädd.
2. Magsår som gör att jag kräks upp cirka hälften av allt jag äter och dricker. Detta sedan... 3 år kanske?
3. Brist på järn, B12 och folsyra.
4. Återkommande, E X T R E M magsmärta, högt upp mellan revbenen. Kommer oregelbundet men anfall slutar alltid i att jag svimmar av smärtan. Håller i sig cirka 30-60 minuter. Njursten och gallsten hittad men tydligen för små för att vara orsaken.

Medicinlistan:
1. Tranylcypromine. Den enda antidepressiva som hållt mig någorlunda stabil men som nu har fuckat mitt blodtryck så mycket att jag är sängbunden. Svimmar i snitt 3 gånger om dagen. Blodtrycket i liggande 60/40, omätbart vid uppresning.
2. Oxascand för ångest.
3. Zopiklon för insomning.
4. Quetiapin för att behålla sömnen.
5. Mängder med olika laxerande samt klyx, som inte hjälper allt.
6. Omeprazol för magsåret.
7. B12, järn, folsyra.
8. Theralen och melatonin för att behålla sömnen.

Så.. jag har genomgått två episoder av ECT varav båda hjälpte otroligt mycket men inte förrän sista fick jag Tranylcypromine som har hållit mig stabil. Söndertrasade tänder och stor minnesförlust har varit väldigt väldigt värt det. Alltså, jag kunde på riktigt känna glädje!!!!!!

Men nu har jag då fått så mycket biverkningar av den medicinen så jag är sängliggande 90% av dagen. Vad som lett till vad är väl lite dubbelt men nu är jag, såklart, på väg djupare och djupare in i depression igen. Förutom årstiden så även att mitt liv liksom.. rinner ur mina händer? Jag kan inte duscha utan hjälp, så det händer liksom en gång var 14e dag typ. Jag som alltid duschat varrrrrrjjjjeeee dag. Jag kan inte städa. Kan inte laga mat eller baka, som jag verkligen älskar och som ger mig glädje. Ingenting. Jag kan inte göra någonting.

Så alternativet är ju att sänka dosen ännu mer, men då kommer effekten inte hålla mig stabil ändå. Så rådvill. Ingen mer antidepressiv medicin att ta till. Har gått igenom hela apoteket sedan 12 års ålder. Vad fan ska jag göra?

Mina övriga fysiska problem är utredda upp och ner och hit och dit, min läkare på VC är fantastisk. Men.. man ser problemen, de är liksom inte psykiska, både VC och i vissa fall akuten har liksom tydliga, medicinska bevis på att det är såhär jag har det. Men, man hittar ingen orsak. Så det symtomlindras såklart men det hjälper inte så mycket. Men man hittar inte en diagnos, man hittar inte VARFÖR min kropp stänger ner.

Jag är så trött så trött och jag bara önskar att jag kan få vakna imorgon, resa mig ur sängen och laga en god middag. Jag har inga stora krav. Snälla Gud, Allah, Satan eller statsministern, låt mig bara få laga mat.
 

Kollade lite i FASS och hittade detta:
”Oavsett dos av MAO-hämmare ska följande livsmedel undvikas eller intas endast i små mängder från och med dagen innan, under och upp till 14 dagar efter behandling med Tranylcypromine Glenmark.

Följaktligen måste patienter varnas att undvika följande livsmedelsgrupper vilka har ett högt tyramininnehåll: alla mogna och lagrade ostar, alkoholhaltiga drycker (särskilt rött vin), viss alkoholfri öl, proteinlivsmedel som inte är färska eller vars tillagning involverat hydrolys, jäsning, inläggning eller hängning, lagrat kött, fisk och fågel, alla fermenterade sojaprodukter, surkål, koncentrerat jästextrakt och även bondbönor som innehåller levodopa, samt bananskal”

Är det nåt läkaren pratat om?
Det är ju en tanke att dina magproblem kan orsakas av tyramin.
Obs! Jag kan inget om det men det kan ju vara värt att kolla upp, kanske du behöver hjälp av en som kan kost.
 
Kollade lite i FASS och hittade detta:
”Oavsett dos av MAO-hämmare ska följande livsmedel undvikas eller intas endast i små mängder från och med dagen innan, under och upp till 14 dagar efter behandling med Tranylcypromine Glenmark.

Följaktligen måste patienter varnas att undvika följande livsmedelsgrupper vilka har ett högt tyramininnehåll: alla mogna och lagrade ostar, alkoholhaltiga drycker (särskilt rött vin), viss alkoholfri öl, proteinlivsmedel som inte är färska eller vars tillagning involverat hydrolys, jäsning, inläggning eller hängning, lagrat kött, fisk och fågel, alla fermenterade sojaprodukter, surkål, koncentrerat jästextrakt och även bondbönor som innehåller levodopa, samt bananskal”

Är det nåt läkaren pratat om?
Det är ju en tanke att dina magproblem kan orsakas av tyramin.
Obs! Jag kan inget om det men det kan ju vara värt att kolla upp, kanske du behöver hjälp av en som kan kost.
Ja, det är supernoga med kosten. Om man tror att det blir svårt så får man inte börja med medicinen. Jag äter som tur är ingenting av det som är "förbjudet", jag är ganska kräsen.
 
Quetiapin har jag också haft, tyckte den var otäck.

Det finns ju en möjlighet att dina biverkningar beror på att medicinerna krockar. Alla interaktioner finns inte listade och sen är det ju väldigt individuellt hur ens kropp tål olika kombinationer.

Om du är på väg ner i depression igen så verkar ju inte antidep medicinen hjälpa?

Jag har själv PTSD och sekundär depression, för mig hjälper inte antidep (har iofs inte provat så många). Om depressionen beror på/ingår i PTSDn behöver man nog behandla PTSDn först, tänker jag.
 
En rent spontan reflexion - du har B12 och folsyra (också ett B-vitamin) på medicinlistan. B-vitamin-brist kan ge en hel del skumma symtom.

Sen funderar jag på dina magsår - har de kollat upp så du inte har Helicobakter Pylori (bakterie som orsakar magsår hos vissa)? Magsår kan ge smärta högt upp i bukhålan.

Har de utrett ME/CFS?

Jag spånar vilt här.
Instämmer med den frågeställningen.
 
En rent spontan reflexion - du har B12 och folsyra (också ett B-vitamin) på medicinlistan. B-vitamin-brist kan ge en hel del skumma symtom.

Sen funderar jag på dina magsår - har de kollat upp så du inte har Helicobakter Pylori (bakterie som orsakar magsår hos vissa)? Magsår kan ge smärta högt upp i bukhålan.


Instämmer med den frågeställningen.
Tänkte också på b12, en del kan ju inte ta upp det via magen, så om magen bråkar kanske inte b12-tabletterna funkar.
 
Nytt läkarbesök och lite ändringar i medicinlistan igen. Stilnoct i stället för Zopiklon. Öka dosen av Quetiapin från 100 mg till 500 mg. Öka dosen Tranylcypromine trots att jag svimmade nästan varje dag när jag provade den dosen sist.. fortsatt sjukskriven.

Läkaren pratade om kontakt med habiliteringen. Jag var lite för uppe i ångest av medicinändringen så jag hörde inte riktigt på. Vad kan habiliteringen göra..?
 
Nytt läkarbesök och lite ändringar i medicinlistan igen. Stilnoct i stället för Zopiklon. Öka dosen av Quetiapin från 100 mg till 500 mg. Öka dosen Tranylcypromine trots att jag svimmade nästan varje dag när jag provade den dosen sist.. fortsatt sjukskriven.

Läkaren pratade om kontakt med habiliteringen. Jag var lite för uppe i ångest av medicinändringen så jag hörde inte riktigt på. Vad kan habiliteringen göra..?
Habiliteringen kan hjälpa dig hantera/fungera med autismen, om det är det du behöver och vill ha hjälp med.
Det andra hjälper de inte till med alls.
Bli inte förvånad om du blir bollad mellan psyk och hab och till slut inte får hjälp nånstans, det är så det funkar när man har autism + nån annan psykiatrisk åkomma. Ingen vill ta vårdansvar för helheten eftersom autism anses vara huvuddiagnosen och alla ens problem anses bero på den. :heart
 
Jag vill börja med att be om ursäkt till er som skrivit och orkat läsa igenom all negativitet. Jag har inte orkat svara och jag har så dåligt samvete för det. Jag vill också bara säga att jag är ingen rakt igenom negativ eller otacksam person, det här råkade bara bli mitt utlopp och då kom liksom allt det där negativa jag inte berättar för någon annan med.

Jag har valt att helt sluta med Quetiapin, utan diskussion med läkaren först. Jag har ju haft den för att få sammanhängande sömn och det har absolut hjälpt nästan jämt. Men med baksidan att jag är otroligt trött varje dag. Jag tycker nog det har blivit bättre efter att jag slutade med den.

Höjningen av tranylcypromine har varit tuff, som väntat.. lågt blodtryck (ner mot 70/40 som värst) i kombination med väldigt hög puls (upp mot 200). Försöker hitta "rätt" intervaller för att ta den men det är svårt.

Och så... någon slags insikt. Jag har ju haft otroliga självmordstankar och även planer. Har byggt på mig ett lager av tidigare mediciner som tillsammans med nya som jag vet är liksom "garanterad" död så länge jag inte blir hittad i tid. Mitt problem har varit att jag är så övervakad jämt så jag får aldrig tillfälle.

Samtidigt har jag verkligen verkligen kämpat. Tänkt ibland under ljusa stunder att jag SKA tillbaka till mina studier på universitet, hur svårt ska det vara att klara 2.5 år till, det är bara 2.5 år till mitt absolut drömjobb.
Och igår slog det mig att det går inte. Jag kan inte fortsätta såhär. Det är inte realistiskt att tro att jag ska klara av ett familjeliv och heltidsstudier. Jag har dels blivit för skadad efter hängningsförsöket och dels då sätter min autism stopp. Jag klarar inte av heltid.

Om jag ska ha något slags liv någon gång så måste jag acceptera att jag inte längre kan göra normala saker. För mig är det inte realistiskt att både handla och laga mat samma dag. För det är inte värt att bränna ut sig på det och sen vara sängbunden tre dagar för att ta igen sig. Jag måste också hitta en aktivitet som jag gillar/är rogivande/ utan att det kostar på batteriet.

Jag älskar ju egentligen att laga mat och baka. Laga mat gör jag ändå ganska ofta med behöver hjälp med förberedelse och disk. Det är någon jag tycker så pass mycket om att det inte tar helt slut på både batteri och extra batteri.
Förut gillade jag att måla men förberedelserna är för mycket nu. Jag ska någon dag försöka påbörja att pussla för det har jag också tyckt mycket om. Och att läsa! Jag har faktiskt nyligen läst ut sista Kepler-boken och det tog ingen energi alls! Men jag har svårt att hitta nya böcker, helst bokserier, som jag skulle gilla.

Idag får jag hjälp att handla. Det behöver verkligen, verkligen städas. Jag ska öva på att bara göra en enda sak.. känns så frustrerande när jag alltid varit en all-in person. Inte ens ett rum i taget kan jag göra längre. Det är verkligen EN sak. Jag tänkte börja med att städa handfatet.
 
Inte behöver du ha dåligt samvete för att du inte svarat. :heart
Hoppas du mår bättre snart!
Jag är rätt deppig, tänkte skriva mer men orkar inte. Vi får ta hand om oss. :heart
 
En liten uppdatering igen.

Jag mår bättre! Fysiskt är det fortfarande rätt tufft och mitt immunförsvar är riktigt dåligt. Men jag mår bättre psykiskt!

Jag lagar mat varje dag och jag klarar av att städa och hålla rent på en lite mer än acceptabel nivå. Jag har börjat läsa igen och det som förvånat mig nästan mest - jag klarar av att kolla på serier. Det har varit helt omöjligt under typ två år. För mycket intryck och dålig koncentrationsförmåga. Men nu har jag kollat klart på typ 4 miniserier och jag har sett säkert 5-6 dokumentärer.

Det är långt kvar, jag har ingen aning om hur framtiden ser ut och om jag kan komma "tillbaka" men på något sätt så har jag för första gången på.. år, ljusglimtar i livet som faktiskt gör att jag känner att mitt liv är värt något. Jag har inte konstanta självmordstankar. Faktiskt inga destruktiva sådana tankar alls. Tanken kommer såklart, men inte impulser. Jag har till och med kunnat bli lämnad utan övervakning ett flertal gånger, i flera timmar.
 
Ett tips angående koloskopin, jag fixade inte heller att göra en och avbokade ett antal gånger. Till slut skrevs en remiss att jag skulle sövas. Tyvärr fungerade det inte första gången, men har nu blivit ombokad igen för att sövas. Kanske något att be om?
 
Habiliteringen kan hjälpa dig hantera/fungera med autismen, om det är det du behöver och vill ha hjälp med.
Det andra hjälper de inte till med alls.
Bli inte förvånad om du blir bollad mellan psyk och hab och till slut inte får hjälp nånstans, det är så det funkar när man har autism + nån annan psykiatrisk åkomma. Ingen vill ta vårdansvar för helheten eftersom autism anses vara huvuddiagnosen och alla ens problem anses bero på den. :heart
Fast så är det inte alls, självklart kan vissa ha svårt att få hjälp men det där är långt långt ifrån allas erfarenheter. Jag har varit hos båda två i många många år utan problem. Så jo, skulle säga att bli förvånad om ingen av dom vill ta ansvar. Psykiatrin hanterar psykiska sjukdomar och habiliteringen hjälper en hantera livet. Självklart kan dock inte habiliteringen göra så mycket om man mår för dåligt för att gå där då dom inte är någon psykiatri, dom kräver att man mår hyfsat okej och klarar av att ändra om i sitt liv.
 
Ett tips angående koloskopin, jag fixade inte heller att göra en och avbokade ett antal gånger. Till slut skrevs en remiss att jag skulle sövas. Tyvärr fungerade det inte första gången, men har nu blivit ombokad igen för att sövas. Kanske något att be om?
Jag har klarat mig rätt hyfsat med att överdosera laxeringsmedel så det har legat långt ner på prislistan att ta tag i det. Men nu börjar det nog bli dags, när orkar börjar infinna sig! Jag ska ta kontakt med vårdcentralen igen och diskutera saken, känns otroligt avlägset att klara koloskopin i vaket tillstånd.
 
Fast så är det inte alls, självklart kan vissa ha svårt att få hjälp men det där är långt långt ifrån allas erfarenheter. Jag har varit hos båda två i många många år utan problem. Så jo, skulle säga att bli förvånad om ingen av dom vill ta ansvar. Psykiatrin hanterar psykiska sjukdomar och habiliteringen hjälper en hantera livet. Självklart kan dock inte habiliteringen göra så mycket om man mår för dåligt för att gå där då dom inte är någon psykiatri, dom kräver att man mår hyfsat okej och klarar av att ändra om i sitt liv.
Tack för att du skrev det! Hittills har jag tackat nej till hab i och med min bristande ork, men min uppfattning har varit att det inte skulle vara fråga om att avsluta kontakten med psykiatrin. Det är ju som du säger, dom som sköter min medicinering och mina psykiska sjukdomar. Det gör väl inte hab?
 
Fast så är det inte alls, självklart kan vissa ha svårt att få hjälp men det där är långt långt ifrån allas erfarenheter. Jag har varit hos båda två i många många år utan problem. Så jo, skulle säga att bli förvånad om ingen av dom vill ta ansvar. Psykiatrin hanterar psykiska sjukdomar och habiliteringen hjälper en hantera livet. Självklart kan dock inte habiliteringen göra så mycket om man mår för dåligt för att gå där då dom inte är någon psykiatri, dom kräver att man mår hyfsat okej och klarar av att ändra om i sitt liv.
Jag går på en neuropsykiatrisk mottagning (inom psykiatrin), de behandlar inte annat än neuropsykiatriska diagnoser så jag får inte nån hjälp för min PTSD och depression. De har erbjudit en kurs om ADHD, som jag gjorde bara för att de ska se att jag gjort den. I övrigt erbjuder de gruppbehandling för autism.
Behandling för PTSD får jag icke. Detta pga min ”komplexa problematik”. De har remitterat mig till en mottagning specifikt för PTSD men de ansåg också att jag har för komplexa problem så de bollade tillbaks mig till neuropsyk för att få behandling för ADHD och autism. Inte PTSD.

Bra för dig att du fått hjälp.
 
Tack för att du skrev det! Hittills har jag tackat nej till hab i och med min bristande ork, men min uppfattning har varit att det inte skulle vara fråga om att avsluta kontakten med psykiatrin. Det är ju som du säger, dom som sköter min medicinering och mina psykiska sjukdomar. Det gör väl inte hab?
Precis, dom har inte med det psykiatriska att göra och fokuserar mest på att man ska kunna göra vardagen och livet lättare. Lära sig att hantera autismen tex. Det är absolut inget att vara rädd för att söka hjälp hos dom, man måste dock också orka ta till sig den och framförallt vilja få till en förändring och då är dom väldigt hjälpsamma.
 
Jag går på en neuropsykiatrisk mottagning (inom psykiatrin), de behandlar inte annat än neuropsykiatriska diagnoser så jag får inte nån hjälp för min PTSD och depression. De har erbjudit en kurs om ADHD, som jag gjorde bara för att de ska se att jag gjort den. I övrigt erbjuder de gruppbehandling för autism.
Behandling för PTSD får jag icke. Detta pga min ”komplexa problematik”. De har remitterat mig till en mottagning specifikt för PTSD men de ansåg också att jag har för komplexa problem så de bollade tillbaks mig till neuropsyk för att få behandling för ADHD och autism. Inte PTSD.

Bra för dig att du fått hjälp.
Det beror nog på väldigt vilken läkare man har, jag har fått dbt tex trots att jag inte har personlighetsstörningar eller tillhör den gruppen, det går framåt med psykiatrin sakta men säkert. Man måste såklart ha lite tur och ha en läkare som slåss lite för en.

Men det är många som får bra hjälp av både psykiatrin och habiliteringen, autismen sätter inte alltid stopp för hjälpen utan öppnar ofta upp för mer möjligheter.
 
Jag går på en neuropsykiatrisk mottagning (inom psykiatrin), de behandlar inte annat än neuropsykiatriska diagnoser så jag får inte nån hjälp för min PTSD och depression. De har erbjudit en kurs om ADHD, som jag gjorde bara för att de ska se att jag gjort den. I övrigt erbjuder de gruppbehandling för autism.
Behandling för PTSD får jag icke. Detta pga min ”komplexa problematik”. De har remitterat mig till en mottagning specifikt för PTSD men de ansåg också att jag har för komplexa problem så de bollade tillbaks mig till neuropsyk för att få behandling för ADHD och autism. Inte PTSD.

Bra för dig att du fått hjälp.
Jag tillhör också npf-mottagningen och fått och får mycket hjälp av dom med min depression och ångest. Gått till samma psykolog där i snart fem år för att få hjälp med det psykiska.
Tycker den mottagningen alltid varit guld värd för mig.
Har dock ej fått annan hjälp än medicin mot min adhd där, men å andra sidan haft diagnosen i snart 20 år så har väl inget behov av det. Äter inte medicin för det heller längre.
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Hur många handläggare krävs det för att förstå att man inte orkar mer? Sedan december 2023 har jag bollats mellan Arbetsförmedlingen...
Svar
2
· Visningar
457
Senast: IngelaH
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok 2016 var året då jag äntligen fick ett hem. Tidigare hade jag bara haft bostäder, högst osäkra sådana och med resultatet att jag fick...
Svar
0
· Visningar
2 417
Senast: Magiana
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp