Sv: Travfolkets snacktråd!
ja, det är nästan chocken som är det värsta.. och de andra frågade lite snabbt om jag var OK, självklart svarar man "ja". sen gick allt så snabbt, de körde in hästen till ATG, jag fick dra den tunga vagnen hem, ingen stannade hos mig, utan de åkte bara iväg.. och då blev jag arg på dem. sen ledsen. och när hästen kom hem igen så fick jag för första gången riktigt se skadan.. och då började man lipa igen.. för då insåg man lite mer. jag var helt inställd på att köra, började sela en häst men de andra tyckte inte det. dels för att det var en unghäst och dels för att det blåste som in i norden. och när vi snackade om det så insåg jag att jag nog inte var kapabel till det just då, för då brast det för mig igen.. kroppen och huvuvdet var helt slut, man fick en jobbig klump i bröstet bara av att ta in en häst från hagen liksom..
men jag antar att det släpper snart.. för just nu är det bara massa tankar som snurrar omkring. och det värsta är att cheferna är iväg på semester och kommer hem på onsdag, så himla typiskt.
så imorgon ska jag köra.. tyvärr är den snällaste inte igång, men jag får väl köra den snällaste av unghästarna.
jag vill köra och känner mig taggad, men jag tror inte man kommer vara så tuff när tillfället väl kommer.
tack för kramen!
