Nej, inte jag heller. Att det inte sker här är säkert delvis pga. kvinnodominerat forum, även om jag har ett vagt minne om en transman som ville ha tips på namn - men det var väldigt längesedan. Och det var säkert framförallt kvinnor som svarade. Sedan hänger jag nog på för få mansdominerade forum där liknande rent teoretiskt skulle kunna ske för att säga om det förekommer eller ej.
Nja, kanske i teorin. Åtminstone i att manliga privilegier står i direkt motsättning till kvinnlig underordning, det blir ju en uppenbar clash. Så just den biten kan antagligen vara rätt svårsmält ibland, det tror jag med. Men jag skulle kanske inte kalla övrigt för ytterligare samverkande faktorer, fast nu kanske jag blir petig med orden. Anledningen till att jag inte vill kalla det så är nog för att jag läser det som ett centrerande av könsmaktsordningen som "det dominerande problemet", eller en enskild fråga, och andra maktordningar mer som separata aspekter eller faktorer som antingen kan påverka den ordningen eller hållas borta från den. Och jag förstår att du kanske inte har den avsikten, men det är så jag läser formuleringen. I och för sig kan det kanske verka naturligt att centrera just sexism som en slags enskild fråga om könsidentitet och könsroller i en tråd där vi pratar om specifikt sexism i yrkeslivet, men rent krasst är det ju från just diskriminering i yrkeslivet som intersektionalitet som begrepp till stor del härstammar. Ja, jag tänker på Crenshaw osv. Så jag vill varken gradera eller separera det. Hoppas detta är läsbart, det känns aningen abstrakt skrivet men jag vet inte riktigt hur jag kan beskriva det mer konkret just nu. Hade jag gjort det hade det nog blivit ett väldigt långt inlägg dessutom.
Du ska nog inte läsa orden på något detaljerat sätt alls pga. uttrycker mig utan tillgång till tillräckligt detaljerad terminologi.
Menade mest att peka på att det kan finnas en problematiserande och principiell skillnad mellan de paralleller som nämndes. Anledning till att trans-aspekten kan upplevas mer svårhanterlig inte bara för att den är nyare/ovan.Ja just det kan nog spontant ses som en skillnad. Och jag har onekligen en tendens att fastna för detaljer, så jag anade som sagt att det kanske inte låg någon sådan tanke bakom.Du ska nog inte läsa orden på något detaljerat sätt alls pga. uttrycker mig utan tillgång till tillräckligt detaljerad terminologi.
Jag tänker nog att iakttagelsen kan ha relevans i olika sammanhang, om fokuset är med prioritering på genusordningen i första hand beror väl på vad som i sammanhanget diskuteras. (Jag uppfattade inte tråden främst en fråga om sexism i yrkeslivet, utan om fenomenet "plainande" mot "egna gruppen")
De finns gott om den. På transform det är bara att det inte är cis män som hjälper. Och oftast kan trasnac redan använda sig av en hyvel. Men trans höjer varandra mycket.
Jag tror att de flesta inte har läst, diskuterat och tänkt tillräckligt mycket för att alls ha en välgrundad uppfattning om hur maktobalansen mellan könen förhåller sig till andra maktobalanser. Och att det också är helt orimligt att förvänta sig eller kräva av folk att vara så färdiga i sådana frågor.
Ja, det är väldigt påtagligt hur viktigt det är att styra kvinnor. Transmaskulina verkar öht inte existera (annat än som "stackars små tjejer som gör vad de kan för att fly förtrycket" )
Ja, så sett förstärker uppmärksamheten kring trans de konventionella könsrollerna. (Inte just transpersonerna, men kulturyttringen trans i sin helhet har trist nog den effekten.)
Nej, min upplevelse innifrån "kulturyttringen trans" är att den verkligen verkligen INTE stärker könsrollerna. Däremot gör "etablissemanget" det genom hur de bemöter, diskuterar och medicinerar trans"frågor".
För att förtydliga så är det alltså den transfobiska mainstreamdebatten som inte alls tar upp transmaskulina, det är TERFs som pratar om transmän som förvirrade småflickor och det är transhatarna som pratar om att de är otrygga med "män på damtoa" samtidigt som de totalt vägrar ta in att de med samma argument ska dela toa med Aidyan:
Handlar det inte också om vad folk känner sig hotade av? Kvinnor generellt hotas betydligt mer av att en "man" tar plats i kvinnliga rum, än att en "kvinna" tar plats i manliga. Kan också tänka mig att (cishetero-)män upplever det som mycket otäckare om en kvinnlig potentiell dejt visar sig ha snopp, än om en manlig kollega visar sig inte ha det.
Glöm inte att ni dessutom egentligen "bara" har andra diagnoser som autism egentligen (som om man inte skulle kunna ha både autism och vara trans, dessutom).
Kanske ska förtydliga att det inte riktigt var ett krav eller förväntning från min sida, utan ett svar på varför jag personligen inte vill separera maktordningar på det sättet. Jag ser det som att jag ger min åsikt utan att det behöver innebära att jag förväntar mig att alla andra ska tycka exakt likadant. Det är inte heller nödvändigtvis en välgrundad uppfattning i betydelsen att det alltid måste finnas ett tydligt svar på hur ett förtryck förhåller sig till ett annat, det är snarare ett aktivt förhållningssätt. Att jag inte vill separera alla de frågorna är mest ett försök att inte gå i fällan av det osynliggörande som lätt händer när det så gott som alltid finns ett dominerande perspektiv i varje enskild fråga när man betraktar dem "separat".
Jag menar, det är inte för att göra sig till som bla. SÄPO skriver om den ökade hotbilden mot transpersoner, och att läger för transbarn fått ställas in pga hot.
Har du missat att hotbilden mot gruppen ökat ganska radikalt på bara några år? Som jag skrev i något annat inlägg nyss så är det så pass att SÄPO noterar det i rapporter.
Så tänkte jag också för ett tag sedan. Sedan ändrades någon algoritm på Facebook, och jag började få upp inlägg med fullkomligt sinnessjuka mängder rent transhat i kommentarerna. Så även om hatarna procentuellt sett kanske inte är så många, så rör det sig ändå om väldigt, väldigt många, högljudda personer som inte verkar ha normala spärrar för vad man säger/skriver om sina medmänniskor.
Exakt.
