Sv: Träningshelgen i Tripphult
Eftersom jag bara fick två suddiga bilder så har jag skrivit om min helg istället
Miraklet i Tripphult.
Först det viktigaste
Ceasar satt i en bilbur och var tyst större delen av helgen. Ibland tjöt han och tuggade lite på ett hörn av golvet, men det var mest när Bumsan var ute. Han satt i en bur och var tyst FLERA TIMMAR I STRÄCK! Jag övervägde allvarligt att antingen flytta till Tripphult eller stjäla Jadizas bil, bur och rottweiler. Inget mindre än ett mirakel. Bukefolket tror att jag har lurat dem med att "han är sååååååååå jobbig".
Nu till resten av helgen
Resan Det gick bättre än väntat att ta sig dit. Bortsett från att ceasar lät lite på tåget så gick det smidigt och lätt trots att tåget var fullt och jag hade jätteryggsäcken. Jadiza plockade upp mig och vi lastade hennes bil så full med mat och hundar att den nästan släpade i backen.
Hem var värre, tåget var försenat med 50 minuter och jag var där 40 minuter tidigt. Det regnade. Hundarna varvåta, trötta och besvärliga och matte var ännu tröttare (och luktade nog illa), tåget var fullproppat med folk och bagage överallt. Jag klev på i fel ände av vagnen och fick tråkla mig fram. Ceasar blev arg på en hund som stack in näsan i kupen och skrämde Brutus så att Brutus inte ville ligga nära Ceasar. Fick stå halva spårvagnsresan hem. Ryggsäcken kändes dubbelt så tung som på ditvägen och min rygg värkte. Fick för mig att jag tappat nycklarna och övervägde att bara gå och lägga mig i källaren om så var fallet.
Lägret Var jättekul och bjöd på trevligt sällskap, många diskussioner, skratt och dramatik. Den första delen av dramatiken stod Yorkann för, hon blev påkörd av ett rattfyllo och hamnade på sjukhus istället, mycket trist.
Vi hade så enormt mycket god mat att vi gott hade kunnat stanna en hel vecka utan att gå hungriga. Det var nästan löjligt hur mycket mat som var över vid varje måltid. För att inte tala om när vi skulle hem och vi hade allmän utdelning av förrådet! Vi hade supertur med vädret och de första dropparna föll när det bara var några timmar kvar. Vad det gällde goda hundtränings råd fanns det många kunskapskällor att ösa ur. Förutom att träna hund hans det med att skratta, grilla över lägereld, skvallra om bukefalister och i förekommande fall dricka alkoholhaltiga drycker. Helgens största dramatik stod "Liten 82" för när hon gick vilse och var borta under flera timmar. Vi fick larma SOS! Stackaren hade fått sig en ofrivillig långpromenad på sådär 4 timmar. I bakfyllan.
Ceasar fick egentligen inte göra så mycket. Mest att vara med tillsammans med andra människor och hundar, vilket i hans fall är precis vad han behöver. Han uppförde sig betydligt bättre än vad jag räknade med. Jag har insett att jag nog bör hantera hans stress på samma sätt som skällandet. Att helt enkel stoppa det eftersom han an kan inte stoppa det på egen hand. Så jag KAN lyfta upp honom, hålla fast honom och helt enkelt se till att han lugnar ner sig.
Men det viktigaste av allt var att han var tyst! GIvetvis inte hela tiden, men under större delen av tiden så var han faktiskt snäll och tyst i sin bur. Det känns som ett mirakel. Det är ju inte alls säkert att det håller i sig, och att sova i fält i tre dar enbart för att han ska vara tyst är kanske inte en rimlig lösning i längden. Men det ger hopp!
Brutus fick efter tre månader av passivitet äntligen lite uppmärksamhet. Hans uppförande är jag inte fullt lika nöjd med. Han höll långa monologer från sitt tält "mammooooowaaauu" och var allmänt stressad. Jag vet att det inte är det optimala för honom att plockas in/ut med ojämna mellanrum eftersom han inte kopplar av emellan. Men det kan inte hjälpas. Han fick köra lite lydnad och och köra två spår. Det andra spåret spårade han som en gud! Det var inte så långt och han har nog aldrig spårat bättre. han bara tuffade rätt på. Han fick ett enda tappt och hittade det igen så fort jag halat in honom. Jag är mäkta stolt över honom! (IPOfolket skulle få magsår om de såg hans spårstil, men för mig kvittar det var han har nosen och om han han slår som en full huggorm. Det är bara för aktivering).
Platsliggningen gick fint, men det syns att han inte är bekväm eftersom han slickar sig runt munnen och tittar åt alla håll. Jag börjar tro att det är mig han reagerar på och inte de andra hundarna. För ligger det gör han stabilt.
Vi var ute i skogen och "lekte sök" han fick leta efter två gömda figuranter. Det har han inte gjort mer än sporadiskt på flera år, men han tycker det är kul. Han vill hellre använda synen och hörsen än nosen dock. Tack ni som ställde upp riskerade fingrarna!
Jag fick lite klarhet i mina funderingar om hans kamplust. Han är korad med obetydlig socialkamplust vilket var den enda överaskningen på korningen. Jag har helt enkelt inte varit säker på att det stämmer, men sista tiden har jag börjat tveka igen eftersom han fått mindre och mindre lust att kampa med mig. Det har dämpat lite av drivet i lydnaden eftersom godis inte är riktigt lika kul som trasan. Men med Tomas så gick han igång utan bara **** och när jag satt fast en lina på trasan så att han kan kampa med mig på avstånd så tyckte han att det var roligt med mig med. :-)
Dessutom fick han lite apporteringsdrillning. Han har ju som ni läst tidigare sug på apporten med spottat ut den lika snabbt. Precis som om det är DET momentet går ut på. Metoderna var lite tuffare än min klicker och korv och jag som är så extrem fjantig när det gäller andra och mina hundar såg nog lite "men vad GÖR HAN MED MIN LILLA HUND" ut men ett par minuter senare så fjantade Brutus mycket,mycket malligt runt med apporten i munnen. Så nu gäller det helt enkelt för mig att våga ställa krav och dra upp honom mera i aktivitet . Att bli både gladare och argare.
Escodobe Uppförde mig rätt hyfsat, även om jag fick lite scenskräck för lydnaden.Det var kul att sova i tält trots att jag frös som en gnu sista natten. Behöver helt enkelt en bättre sovsäck. Sov bra första natten och andra nattens sömnproblem(för er som inte vet har jag svåra sömn och minnesproblem) handlade mer om kyla(ylletäcke hjälpte inte), fulla människor som förde oväsen och en liten hund som ville mucka med den stora och matte om var i tälten han skulle sova än något annat.
Minnet fungerade rätt hyfsat förutom när jag trampade rätt över ett helt gäng shotsglas, glömde sätta på hunden sele och spårlina när jag skulle spåra, packade ner påsen med tyget till snitslarna istället för snitslar och lite andra småmissar. *s*
Jag hade helt enkelt roligt trots att jag inte kände en kotte. Jag ska defintivt åka med igen nästa år. Om jag inte drar igång en träff härnere med.
Tack alla som medverkade! Det var superskoj att se alla människor och hundar.
