Jäklar vilken ridtur vi hade idag...
Så fort jag satt upp hann vi skritta typ en meter, sen började hon småtrava och takta. Helt galet pigg, jag behövde bara snudda tyglarna så tolkade hon det som full fart. Jag har aldrig upplevt henne så här! Jag känner mig väldigt trygg på henne, men idag började jag vissa stunder få lite obehagskänslor i magen då det kändes som att jag faktiskt inte riktigt hade kontroll över tempot
Tog galoppen i uppförsbackar, det bara dundrade till så vek hon i huvudet i bogen och pep iväg. Galoppera på raksträckor var det inte tal om. Men svårast att hålla var hon ändå i traven, frieser som hon är
Huvudet i grantopparna, susande i öronen och frambenen vevande som hamsterhjul.
På hemvägen kände jag att "shit, nu är det kört, hon sticker". Jag som hade tänkt försöka samla henne lite och rida lite sidvärts och jobba lite nu när hon hade fått springa av sig. Nope, det fick bli skritt på långa tyglar hela sista halvtimmen, för det var bara då hon tog ut steget, spände av och slutade springa. Jag fick hålla skänklarna rätt ut och bara hänga med i gunget utan att göra någonting som kunde påminna om framåtdrivande hjälp.
Alltså... jag är ju glad att hon är pigg och glad, kanske har lite vårkänslor, hon har fast och tinad, mjuk mark under hovarna och lever upp. Klart hon ska få sträcka ut och busa lite efter den här äckliga vintern. Men gärna utan att kuta benen av sig och kanske också erkänna min existens där uppe på ryggen
Träffade ägaren sen när jag svettig stod och smorde prylarna. Hon frågade lite försiktigt hur pållan hade varit idag. Jag berättade att hon var
väldigt pigg.
Fick då veta att hästen har stått i en vecka
