Sv: Tråd för värdelöst vetande del 30
kl
*spottar ur mig*
Det är som att sälja sin själ till djävulen, att medvetet gå med på att bli sparkad, förnedrad, misstrodd och sårad. Att få orden slängda i ansiktet, nervärderingen, spottad på, avskydd, att inte vara värld skiten under någons skor. Man får inte ens prata, för man pratar inte rätt. Man säger inte rätt. Man gör aldrig rätt. Man ska brytas ner till man ligger i en hög på golvet med tårarna rinnandes och då brytas ner lite till, tills man är helt undergiven helt desperat och fast i en beroendesituation där man gör nästan vad som helst för den hjälpen.
Då kommer tystnaden...tystnaden som gör att magen känns som taggtråd, man försöker ringa men inget svar, total tystnad....
Han har gjort det igen, han har lurat in mig i en beroendesituation och jag gick på det igen...han har ändrat sig igen och ställt sina krav....som alltid i princip omöjliga krav, förnedrade som alltid....och jag min dumma jävel gick på det en gång till...men nu är det fan i mig sista gången! När jag löst detta ska han ut ur mitt liv för gott! Det är inte värt det längre...