Har en liten kille på 2,5 år snart. Har en sambo som inte är pappan men endå superbra med sonen...det har flutit hyffsat fram tills nu. Pluggar heltid och känner att det är detta jg vill göra,har bra betyg och trivs med livet efter att ha varit sjukskriven ca ett år. Fick börja jobba i sommras och sedan har det flutit på.
Men nu,sonen är helt upp och ner,trots trots trots, skrik och gap hela dagarna,vägrar äta,skriker efter godis (hos pappa han är hos varannan helg får han jämt godis,här bara lördag) slår sönder saker hela tiden,säger man "nej" får han utbrott utan dess like.
Försöker vara konsekvent men efter 50 utbrott per dag orkar man inte.
Sömnen, ja han sover inte alls,från att för 2 veckor sedan bara lägga sig "godnatt-puss och kram" VÄGRAR han sova,går upp och tänder (jag drar ut lamporna (utom nattlampan) smyger då upp för att leka,smyger då upp,går jag in i rummet tror han att det är en lek.
Enda sättet att få honom att somna hyffsat tidigt är att hålla fast honom,krama vänligt men bestämt,dock är det en timmes brottning,gråt,ilska skrik efter godis,dricka,glass,katten,illern,sambon,nallen och jag vet inte allt och det vet nog inte han heller.
Pallar inte med detta,börjar ligga efter i studierna,efter att haft VG,MVG på allt försov jag mig igår somnade över tagentborde,omprov idag och efter bara 8 tiommars sömn på hela veckan såg jag helt enklet inte vad som stod...fattar inte vad som hände bara storlipade och kunde inte ens läsa,allt bara snurrade runt. Sonen somnar inte förän klockan 2 på natten,får ställa klockan på 5 för att kunna plugga men det är ju ohållbart, att han skall göra något själv en timme funkar inte,han kan göra något 5 min sedan blir han arg och antingen hittar på nåt jävulskap eller blir arg för att det inte funkar som han tänkte sig....
Vad gör man? Försöker sätta gränser och vara konsekvent men det GÅR INTE,och det hjälper inte...jag får aldrig sova och jag orkar inte...Nu har ambon inte vart hemma på hela veckan så jag har inte haft någon hjälp,annars jobbar han konstiga tider (14-23) så han kan inte hjälpa mig...
Nu i helgen skall jag sova och plugga och på Onsdag åker han till mina föräldrar tills på lördag,orkar inte ha honom hemma för stunden föränn jag sovit,för jag känner att jag är sjukt nära att vilja klappa till honom (vilket jag inte gjort) men jag orkar verkligen inte i längden...
Vad gör man för att orka och för att han öht skall sova?
Känner mig som världens sämsta mamma just nu, försöker planera dagarna så jag skall hinna md att bara ge honom tid innan han lägger sig men numera blir det aldrig så,antingen går nåt sönder,han blir arg eller så bråkas det bara de timmarna jag har honom...
Vad gör man? Hur hanterar man detta? Hans pappa går inte att prata med annars hade jag försökt få lite avlastning där men det går inte tyvärr....
Men nu,sonen är helt upp och ner,trots trots trots, skrik och gap hela dagarna,vägrar äta,skriker efter godis (hos pappa han är hos varannan helg får han jämt godis,här bara lördag) slår sönder saker hela tiden,säger man "nej" får han utbrott utan dess like.
Försöker vara konsekvent men efter 50 utbrott per dag orkar man inte.
Sömnen, ja han sover inte alls,från att för 2 veckor sedan bara lägga sig "godnatt-puss och kram" VÄGRAR han sova,går upp och tänder (jag drar ut lamporna (utom nattlampan) smyger då upp för att leka,smyger då upp,går jag in i rummet tror han att det är en lek.
Enda sättet att få honom att somna hyffsat tidigt är att hålla fast honom,krama vänligt men bestämt,dock är det en timmes brottning,gråt,ilska skrik efter godis,dricka,glass,katten,illern,sambon,nallen och jag vet inte allt och det vet nog inte han heller.
Pallar inte med detta,börjar ligga efter i studierna,efter att haft VG,MVG på allt försov jag mig igår somnade över tagentborde,omprov idag och efter bara 8 tiommars sömn på hela veckan såg jag helt enklet inte vad som stod...fattar inte vad som hände bara storlipade och kunde inte ens läsa,allt bara snurrade runt. Sonen somnar inte förän klockan 2 på natten,får ställa klockan på 5 för att kunna plugga men det är ju ohållbart, att han skall göra något själv en timme funkar inte,han kan göra något 5 min sedan blir han arg och antingen hittar på nåt jävulskap eller blir arg för att det inte funkar som han tänkte sig....
Vad gör man? Försöker sätta gränser och vara konsekvent men det GÅR INTE,och det hjälper inte...jag får aldrig sova och jag orkar inte...Nu har ambon inte vart hemma på hela veckan så jag har inte haft någon hjälp,annars jobbar han konstiga tider (14-23) så han kan inte hjälpa mig...
Nu i helgen skall jag sova och plugga och på Onsdag åker han till mina föräldrar tills på lördag,orkar inte ha honom hemma för stunden föränn jag sovit,för jag känner att jag är sjukt nära att vilja klappa till honom (vilket jag inte gjort) men jag orkar verkligen inte i längden...
Vad gör man för att orka och för att han öht skall sova?
Känner mig som världens sämsta mamma just nu, försöker planera dagarna så jag skall hinna md att bara ge honom tid innan han lägger sig men numera blir det aldrig så,antingen går nåt sönder,han blir arg eller så bråkas det bara de timmarna jag har honom...
Vad gör man? Hur hanterar man detta? Hans pappa går inte att prata med annars hade jag försökt få lite avlastning där men det går inte tyvärr....