Sv: Tonår
*kl*
Vad hemska ungar alla verkar ha!
Själv har jag, vad jag minns, haft ett utbrott på mina föräldrar, och då var jag typ nio. Och det var mycket kortvarigt, med rasande föräldrar och säkert rumsarrest som resultat.
Men det där med att man "glömmer" saker, är det verkligen så vanskligt? Känner igen mig i det så mycket. Det är mycket som händer, mycket att tänka på, prioriteringslistan är inte alltid så himla klar, så man glömmer helt enkelt att badrumsgolvet är fullt med hästkläder som ska tas om hand.
Själv känner jag mig som en duktig tonåring. Blir mest irriterad på min mamma, främst, men ibland även pappa. Det blir dock inte värre än att jag muttrar ngt (inte så otrevligt) och går iväg, alt. blir det kylig stämning ett litet tag. Är inte ute o festar o super, trots att många av mina kompisar inte är främmande för detta. Jag sköter det mesta (förutom rummet då o då
), hästar, hund och skolarbete.
Nej ish, nu blev detta mest ett skrytinlägg, men jag kan ju säga att jag lider med många av er föräldarar, många av ungarna (skolkamraterna...) jag träffar dagligen är rent ut sagt helvetiska.
Ang. dig Snuffsan, så tror jag mer att din dotter har kommit i ngn slags mellanfas mellan barnår och tonår, då man är livrädd för att verka töntig/barnslig. Fast det verkar ju mest vara minnesproblem hon har iofs. Kanske ska kolla henne hos ngn läkare?
*kl*
Vad hemska ungar alla verkar ha!
Själv har jag, vad jag minns, haft ett utbrott på mina föräldrar, och då var jag typ nio. Och det var mycket kortvarigt, med rasande föräldrar och säkert rumsarrest som resultat.
Men det där med att man "glömmer" saker, är det verkligen så vanskligt? Känner igen mig i det så mycket. Det är mycket som händer, mycket att tänka på, prioriteringslistan är inte alltid så himla klar, så man glömmer helt enkelt att badrumsgolvet är fullt med hästkläder som ska tas om hand.
Själv känner jag mig som en duktig tonåring. Blir mest irriterad på min mamma, främst, men ibland även pappa. Det blir dock inte värre än att jag muttrar ngt (inte så otrevligt) och går iväg, alt. blir det kylig stämning ett litet tag. Är inte ute o festar o super, trots att många av mina kompisar inte är främmande för detta. Jag sköter det mesta (förutom rummet då o då
), hästar, hund och skolarbete. Nej ish, nu blev detta mest ett skrytinlägg, men jag kan ju säga att jag lider med många av er föräldarar, många av ungarna (skolkamraterna...) jag träffar dagligen är rent ut sagt helvetiska.
Ang. dig Snuffsan, så tror jag mer att din dotter har kommit i ngn slags mellanfas mellan barnår och tonår, då man är livrädd för att verka töntig/barnslig. Fast det verkar ju mest vara minnesproblem hon har iofs. Kanske ska kolla henne hos ngn läkare?
Med tillhörande stånkande och stönande: man kunde ju lika gärna be henne bestiga Mount Everest som att lägga strumporna i tvättkorgen.
