Tom på ord..

[Cydonia]

Det här är kort och gott en tråd för att jag behöver skriva av mig och få fleras syn på saken i fråga..

Kortfattat så är min och min pappas relation körd i botten, pga flera faktorer så bor jag tyvärr i nuläget inneboende hos honom och hyr alltså mitt gamla rum. Jag äger huset på papper.
Vi lever dock helt separata liv.
Han har den senaste tiden haft en period där han drar hem ragg från krogen, utsatta kvinnor i olika åldrar som alla haft sin beskärda del av problem (av dom jag sett). Han har själv problem med både det ena och det andra, såväl fysiska och psykiska och har haft det i många år. Allt går i perioder, och allt går indirekt ut över mig och mitt liv.

När han förra veckan tog hem en kvinna som hade diverse missbruk, där kanyler var en stor inblandad faktor, och jag dagen efter hittade använda kanyler, nedblodade papperstussar, samt blodfläckar på golven (som jag fick städa upp) så blev jag förbannad och sa ifrån att sånt här vill jag fanimig inte ha i vårt hem. Att jag får städa upp hans krossade glas och utspillda ölburkar är en sak, att städa upp en okänd människas blod och kanyler vilket riskerar både min egen, min pojkväns samt hans egen hunds hälsa är fan inte acceptabelt.

Sedan dess har det varit relativt lugnt, men så i helgen släppte han lös totalt och har kraschat halva huset samt var tvungen att åka in till akuten igår och sy och..ni förstår kanske själva.
Hur som haver så är det inte detta jag skriver av mig om, utan det gäller personen som varit med honom denna helg och som är på ovanvåningen med honom i nuläget, är en liten tjej född -92.
Jag är hans dotter, och är endast ett år äldre... hon skulle kunna vara min lillasyster.. känner mig äcklad och förbannad.
Hon har även missbruksproblem (bl.a. kanyler även här) vilket jag konfronterade honom med inatt men fick ingen relevant respons. Men fick alltså nu reda på att hon också är yngre än mig då jag hittade ett sjukhusarmband i badrummet som tillhör henne, med personnummer på..

Jag känner mig.. tom på ord. Förbannad och äcklad.
Hon gör vad fan hon vill, men att min pappa tar hem en så ung och vilsen tjej gör mig rasande..och jag vet inte vem jag ska vända mig till, eller om jag ens har något att säga om saken.
Dom båda är vuxna och kan bestämma själva.. men för fan..

 

[SoffiProppi]

Sv: Tom på ord..

Oj! Jag vet inte vart jag ska börja... Stor kram till dig först och främst!

Hade jag varit i din situation hade jag nog klampat in och tvingat dem bägge ur huset under polishot (alltså hota med att ringa efter polis). Sen bytt lås och satt ultimatumet att antingen söker han hjälp med missbruket eller så är relationen far-dotter slut. Jag hade aldrig accepterat sånt beteende, men förstår att det är jättesvårt. Jag kan inte ens föreställa mig vad du går igenom

Har du någon du kan prata med? Vart i Sverige bor du?

 

[Cydonia]

Sv: Tom på ord..

Jag har ställt mina ultimatum, jag har tagit hundratals mils avstånd, och jag har skrikit och bönat om att få hjälpa, men till slut så orkar man inte längre.. man ger upp och försöker se genom fingrarna. Du blir tyst, oengagerad.

Jag önskar att han dog, så att han försvinner. Det är en fruktansvärt egoistisk tanke, men jag kan inte få undan den.
Då kan jag ta min tid till att läka, men sedan är det över, då kan man gå vidare.
Som det är nu så kommer jag inte undan, han är min pappa, och han kan vara så otroligt givmild och omtänksam, men alla de stunder av hatfyllda ord och tomma självömkande löften tar till slut över.

Jag har tyvärr ingen äldre vuxen i min närhet som jag vill lägga tyngd på med detta, alla som är nära nog att nämnas vet precis vad som pågår men har tagit avstånd för länge sedan.
Fick remiss från läkare (sökte mig dit av annat ärende) till psykolog för några veckor sedan, har träffat denna två gånger sedan dess men det gör väl varken till eller från hittills. Om något så är det skönt att få diskutera sin individuella situation med någon, även om det alltid finns folk som har det så otroligt mycket värre..

 

[Blueberry]

Sv: Tom på ord..

Jag beklagar verkligen, vilken tragisk situation

Eftersom du äger huset, så tycker jag att du kan sälja det och flytta därifrån.
Vill han bo kvar får han köpa det, annars får han lösa sin situation på något annat sätt.

Du gör helt rätt i att vara egoistisk nu.

Jag hade ringt polisen omedelbart och berättat att "någon knarkar i mitt hus", de har uppenbarligen alla bevis på plats och verkar sprättlätt att ta dem på bar gärning. Om du gör det varje gång kommer det bli ganska besvärligt för din pappa att fortsätta på det här sättet, och han kommer att tvingas sluta eller flytta sin "hobby" till bortaplan. Då slipper du se eländet.

 

[AgentCarter]

Sv: Tom på ord..

Du ska inte ta hand om andras kanyler dessutom med tanke på blodsmitta, om du ska torka upp efter andra som du vet använder kanyler ska du minst använda handskar.

Annars håller jag helt med blåbäret. Din pojkvän har ingenstans att bo där ni kan vara så länge?

 

[SoffiProppi]

Sv: Tom på ord..

Eftersom du äger huset, så tycker jag att du kan sälja det och flytta därifrån.
Vill han bo kvar får han köpa det, annars får han lösa sin situation på något annat sätt.

Du gör helt rätt i att vara egoistisk nu.

Jag hade ringt polisen omedelbart och berättat att "någon knarkar i mitt hus", de har uppenbarligen alla bevis på plats och verkar sprättlätt att ta dem på bar gärning. Om du gör det varje gång kommer det bli ganska besvärligt för din pappa att fortsätta på det här sättet, och han kommer att tvingas sluta eller flytta sin "hobby" till bortaplan. Då slipper du se eländet.

tiiotiio

 

[Cydonia]

Sv: Tom på ord..

Huset ska säljas, det har han iof sagt i flera år nu, men nu har jag tagit ett mindre lån åt honom i mitt namn så att han ska kunna renovera huset och sedan sälja till våren.
Det här är hans sista chans, så är inte huset ute på marknaden till våren tar jag tag i skiten själv. Vet dock inte om jag orkar bo kvar så länge till, blir nog andrahand tills vidare.
Jag har över 150.000kr låsta i huset, vilka jag skulle behövt mer än en gång under året...går på knäna.

Polisanmäla låter kanske som en bra sak, men min pappa har redan skit hos polisen och då han efter sex års tid nu äntligen kommer kunna stå skriven på sin egen bostad/bil/lån etc nu till vintern, så vill jag inte riskera något så att han får den tiden förlängd-vilket kommer runt och biter mig i svansen.

Men att han tar hem en liten tjej (som verkligen ser ung ut), ung nog att vara en lillasyster till mig fick bägaren att fyllas över känns det som.
Känner mig så jädra äcklad...
Jag sjukanmälde mig från jobbet idag, orkade inte, kroppen bar inte, känner mig bara utmattad och orkeslös mentalt som fysiskt. Obehaglig känsla..

Tackar för värmande ord och pepp! Bara att få skriva av sig lite och veta att andra människor tar sig tid att läsa ger verkligen otroligt mycket.

 

[SoffiProppi]

Sv: Tom på ord..

Hmm, förstår. Bor din pappa i huset på "heltid" eller har han annat boende? Har du någonstans du kan bo så länge? Jag lånar gärna ut min soffa åt dig som finns i Karlstad, men antar att risken är stor att du bor någon annanstans (annars är det bara att höra av sig!!).

Förstår att du sjukanmälde dig, det hade jag också gjort. Knivigt läge med polisen, men förstår hur du resonerar. Det är ju bra ifall han kan stå på egna ben så du slipper ansvara för hans skit.

Men som sagt, en stor kram till dig! Hoppas verkligen att det kommer lösa sig!

 

[Cydonia]

Sv: Tom på ord..

Jag bor tyvärr i Stockholm, men tanken uppskattas ändå något enormt!!
Han bor här på heltid, det är hans hus men jag står på alla papper och lån.
Önskar nästan att man vore 16-17 igen då man bara hade kläder att packa ihop och hyra ett rum hos någon tills vidare, men "tyvärr" så har man ju samlat på sig en del saker efter flera års boende själv/med pojkvän, så det är i princip ett helt bohag exklusive soffa som ska med vid flytt..

Idag fick jag ett ryck och skrev ett sms till honom när jag var i stallet.
Visste att han hade samma tjej hemma ikväll och skrev precis hur jag känner; att jag ville att han skulle veta att de båda gör precis vad de vill, men att jag tycker det är riktigt vidrigt hur han kan ta hem en så ung och trasig tjej.
Fick då till svars att jag är egoistisk och klagar på "vad han än gör", att han tycker om henne och att det är vad som räknas, att jag inte vill låta honom ha någon att tycka om etcetc, med något annorlunda formulering då..

Jag svarade då tillbaka att det är väl självklart att han ska få ha någon att tycka om!! (att han haft två långa förhållanden efter min mamma, som tagit slut pga honom, verkar inte räknas nu?) men att ta hem en drog-och alkoholmissbrukande liten 21-åring är mer gubbsjukt än omtänksamt.
Det fick jag dock inget svar på..

Nu när jag kom hem så hörde jag dom sitta och prata osammanhängande på övervåningen, tjejen har helt klart problem.. pratar endast om hur sjuuuuk hon är, hur kåt hon är, hur hon måste "ha något", samt hur man kan ta livet av sig.
Sedan frågade min pappa om hon "hade något mer", varpå hon svarade "nej jag hade inge mer", "tog förut", samt "men om vi ska köpa mer av Nettan och.." innan min pappa hyschade henne då han tyvärr hörde att jag kommit hem..

Det är sån jävla bullshit att han inte tar samma skit som henne, jag blir ännu mer förbannad eftersom han stått och blåljugit mig rakt upp i ansiktet för bara några nätter sedan om att han totalt slutat med allt sånt nu!!

Aaaargh!!

 

[AgentCarter]

Sv: Tom på ord..

Men varför ringer du inte polisen? Varför är du förälder åt din förälder?
Din pappa är en vuxen man som har tagit helt fel beslut och du är helt enkelt medberoende.

Du måste ta tag i det här, hitta ny bostad, lägg ut huset till försäljning och bryt kontakten med din pappa.

Eftersom trots de fina stunderna ibland är det ingen person som får dig att må bra eller hur?

Det begås lagbrott hemma hos dig, du hjälper faktiskt en ung tjej att hamna ännu mer i skiten genom att bara tiga och låta det gå.

Tyvärr.

 

[Blueberry]

Sv: Tom på ord..

Ring polisen, berätta vad som händer.
Gå upp och filma kanylerna och de andra "spåren" när de inte är hemma, så att du har bevis.

Jag förstår att det är jobbigt, men eftersom du inte gör något åt det och eftersom inget förändras av sig självt så verkar det som att du ändå bara verkar gilla läget? Ring 112, om de sitter där uppe och knarkar så är ett pågående brott.

 

[Centaur]

Sv: Tom på ord..

Oj vad du är medberoende....

Förstår att det är jättesvårt när det är din pappa, men du måste sätta hårt mot hårt här. Det enda du gör nu är att underlätta hans missbruk!

Kasta ut honom eftersom huset är ditt! Ring polisen, berätta att din knarkande farsa ockuperat ditt hus.

 

[Philosophia]

Sv: Tom på ord..

Är du enbart medlåntagare eller står du även som ägare/delägare till huset? Det är lite oklart eftersom du skriver att du äger huset på pappret men senare skriver att det är hans hus.

 

[kolblakkur]

Sv: Tom på ord..

Äger du huset på pappret måste det juridiskt vara ditt hus? Be honom ta över lånen snarast sedan flyttar du. De 150.000 är inte värt det här. Du måste bort från honom, lämna honom åt hans öde.

 

[Cydonia]

Sv: Tom på ord..

Äger du huset på pappret måste det juridiskt vara ditt hus? Be honom ta över lånen snarast sedan flyttar du. De 150.000 är inte värt det här. Du måste bort från honom, lämna honom åt hans öde.

Han kan inte stå på lånen, han kan inte stå på något, det är det stora problemet just nu och har varit de senaste 6 åren.
Efter årsskiftet så ska denna dom förhoppningsvis upphävas, då skrivs allt över på honom igen..

Till er med hårda ord om att jag inte gör något åt problemet: om ni själva hade växt upp i en liknande familj så skulle ni förstå att man till slut inte orkar göra något. Varken mentalt eller fysiskt så ORKAR man inte.
Med det sagt så har jag dock aldrig gett upp helt, jag har alltid saker på gång och jag har fanimig ALDRIG skyllt något i mitt liv på min uppväxt.
Jag har dragit igång flera större saker den senaste veckan då det får var nog nu, en gång för alla, och faktiskt bett om hjälp.. förhoppningsvis så leder detta till stora förändringar. Men först och främst så måste jag härifrån, innan allt sker...

Det är hans hus i och med att han betalar majoriteten av utgifterna för både lån och återkommande månadskostnader, han köpte huset för 16 år sedan.
Men ja, juridiskt sett så äger jag det.
Jag skulle dock aldrig klara av alla utgifter själv. Därför har jag istället försökt göra min del med att hjälpa med pengar för att rusta upp huset inför försäljning och pusha honom att sälja.
Ja, det är fel. Jag vet att det är så sjukt jävla fel.
Denna människa är så otroligt manipulativ och tar alltid saker som "han gjort för mig" när jag var yngre som försvar när jag säger nej (åt att t.ex stå på det här lånet för renoveringen), jag har svår ångest och skuldkänslor varesig jag hjälper honom eller säger emot, skit får man i vilket fall som helst.

Min pojkvän stöttade mig till att börja gå hos en psykolog sedan några veckor tillbaka och jag försöker utnyttja varje minut hos honom..för min egen skull. Visst, det sker inget konkret men det är ändå rätt skönt att diskutera sitt liv med någon som faktiskt kan komma med relevant feedback..

Jag hatar att skriva det här, allt låter så jävla "tyck synd om mig", men det är inte vad jag vill framföra.
Vad jag vill är att få råd och hjälp, för ja; jag är en medberoende. Det har jag insett så sent som för någon dag sedan.
Efter ett helt liv med en förälder som misskött sig, en förälder med missbruksproblem som gick bort när jag var 4år, samt en riktigt falsk extraförälder med psykiska problem så har jag blivit medberoende, min personlighet och mitt liv har formats efter dessa jävla människor.
Det är ledsamt och frustrerande, men att erkänna är väl första steget i rätt riktning..

 

[Cydonia]

Sv: Tom på ord..

tillägg: Tjejen sov här natten till idag så dom kommer troligen stanna kvar här resten av helgen.
Men nu har jag bestämt mig, märker jag att dom håller på med annat än alkohol inatt så ringer jag polisen. Det här är fan inte mitt fel och jag borde inte känna mig skyldig för att jag gör rätt. Vore det en vän eller en okänd som gjorde detsamma i mitt hus så skulle jag inte ens fundera över att ringa eller inte.

Nu har jag bestämt mig..
Smög även upp till övervåningen i morse när dom var iväg och tog bilder på några av hennes "tillbehör" som låg helt öppna. Har även ett extra ögonvittne i form av min pojkvän.

Nu ska skiten bort!!!

 

[Ponsse]

Sv: Tom på ord..

Jag har aldrig varit i din situation och kan därför inte säga att jag förstår dig, men jag kan ändå tänka mig in i känslan att man inte orkar tillslut.

Om du märker att dom håller på med något annat tycker jag verkligen att du ska ringa polisen och be dom komma dit. Det kanske blir som en ögonöppnare får båda dom två? Både din pappa och tjejen behöver verkligen hjälp!!

Heja dig! Det är otroligt modigt och starkt av dig

 

[zassoo]

Sv: Tom på ord..

Fy fan vilken vidrig sits du är i Blev dock glad av ditt senaste inlägg, BRA att du bestämt dig för att agera! Jag tycker att du gör helt rätt, du MÅSTE tänka på dig själv i det här läget! Heja dig!

 

[Philosophia]

Sv: Tom på ord..

Han kan inte stå på lånen, han kan inte stå på något, det är det stora problemet just nu och har varit de senaste 6 åren.
Efter årsskiftet så ska denna dom förhoppningsvis upphävas, då skrivs allt över på honom igen..

Se till att du får tillbaka dina 150000 kr innan fastigheten skrivs över på honom. Det är väldigt mycket pengar.

Om det inte är möjligt för honom att betala dig dina pengar och/eller han inte kan överta lånen efter nyår så tycker jag att du ska ta tvinga igenom en försäljning själv. Det låter som om du skulle må mycket bättre om fick klippa banden med honom - antingen ett tag eller för gott. Även om han möjligen skulle kunna hävda dold samäganderätt eftersom han betalar för lån och andra omkostnader så står du som ägare och borde kunna tvinga igenom en försäljning av fastigheten om du skulle vilja det.

Tillägg: Jag tolkar det alltså som att din pappa inte står som lagburen ägare av juridiska och/eller ekonomiska skäl och att du fungerar som en "bulvan" för att han ska kunna ha huset kvar.

 

[Cydonia]

Sv: Tom på ord..

Tillägg: Jag tolkar det alltså som att din pappa inte står som lagburen ägare av juridiska och/eller ekonomiska skäl och att du fungerar som en "bulvan" för att han ska kunna ha huset kvar.

Du är korrekt.