Sv: Tolka själv?
Det är det som då kallas för tolkkörning när man både kör och tolkar själv... det har tom förekommit som OS-gren förr i världen.
Har du en välkörd häst så kan du ju pröva att köra med tömmarna i vänsterhanden så att du kan använda högern för att hålla fast ordentligt i tolklinan så att man inte drar hästen i munnen.
.
Så det heter tolkköra, jag har alltid kallat det körtolka, men där ser man! Kul e de i allafall.
Så här har jag tolkat många gånger med min pålle; ett styck lydig Nsv hingst som i vanliga fall går i skogsarbete och gårdskörning.
Utrustning: Bröstsele, läderlinor och en lätt träsvängel i vilken jag satte ett lagom långt snöre och en tilltäljd pinne lätt att hålla i högerhanden men tillräckligt lång att kunna ha bägge händerna på den, när det är raktframkörning och man behöver vila högerarmen lite.
Tömmar: hålles i vänster hand, lätta vävribbtömmar, (enda gången jag använder sådana).
Sedan: Hoppla pålle!
Bekvämast är en fin mellantrav, med lite busgalopp i lössnö som grädde på moset eller i långkurvor (så man kommer ur dem någon gång), men väldigt lite på åkrar och defenetivt inte på inhägnat område, utan hållit till på små skogsvägar och byvägar var man möter två eller tre bilar högst, i alla fall gärna där det har kört en bil ett par gånger. Nerförsbackar är lite kul. Där skrittar antingen hästen, och man kommer upp jämsides med skidorna, eller så får man helt enkelt öka farten!
Antagligen helt livsfarligt och oansvarigt! Men sk-tkul!
Trillat? Javisst! Då släpps både töm och tolkhantag och ropas Ptroo! varvid pålle stannar 10 m bort tills matte borstat av snö, fixat skidbindningar och glidit fram.
Någon annan häst har jag aldrig prövat det här med, men så möter man bara en pålle som den här en gång i sitt liv...eller så är det för att jag är äldre nu, ja så kan det nog vara!