Jag arbetade med telekommunikation – bredband, TV och VoIP. Det första mottot vi fick lära oss var i princip att kunden alltid har fel. Och ouch, så rätt de hade.
En dag ringer en kund in och är missnöjd då denne plötsligt inte har tillgång till krypterade kanaler. Hen hade enligt egen utsago försökt absolut allt och var relativt ovillig att felsöka problemet med mig – jag fick verkligen dra informationen ur kunden och ju längre tiden gick, desto mer missnöjd blev hen, dock utan att bli aggressiv. Jag inser ändå relativt snabbt efter att ha kollat i systemet att det här måste vara ett handhavandefel från kundens sida. Jag frågade lite försiktigt om kunden möjligen såg boxens serialnummer på kortet i boxen vid borttagande av hårddisken. Naturligtvis gjorde hen det, vad trodde jag egentligen? Jag ber tålmodigt kunden kolla igen och efter lite muttranden på andra sidan linjen kommer ett skamset "Du . . Jag hade nog satt in kortet fel väg ändå." Jag försökte hålla mig från att skratta och bad kunden stanna kvar med mig i telefon tills vi kollat att det var det enda problemet. Vips! Så kom kunden över krypterade kanaler igen.
En annan kväll ringde en frustrerad kund in – jag var den åttonde kundtjänstmedarbetaren denne sökt hjälp hos under några månaders tidsspann och det lyste rött överallt i systemet, vilket indikerar ett olöst problem, dessutom med en intern notifikation om att kunden kunde bli rejält otrevlig. Great. Kunden kunde inte komma åt rätt kanaler på sin streamingtjänst och jag började felsöka. Men, något kändes fel. Jag funderade ett tag och frågade kunden vilka program kunden faktiskt kunde se – vilket visade sig vara barnprogram. Okej, då började kugghjulen rulla. Jag bad hen logga in på hens streamingtjänst och kolla om hen hade bockat av barnspärren, vilket inte hade gjorts. Hen grät nästan av lättnad och jag var "den första vettiga hen fått prata med" och tackade för att jag löst problemet i säkert tio minuter innan hen la på.
Sedan var det alltid kul när kunderna hade blivit lovade någonting genom ren aggressivitet och man satt där och bara "De i butiken har ljugit dig rätt upp i ansiktet." För att de var rädda. De brukade kräva att jag skickade sms till dem där jag förklarade situationen och trodde inte att jag skulle våga, men det hände då och då att jag fick göra detta. Och kunder som tyckte att jag fysiskt skulle komma och lösa deras problem. Ledsen, men jag är inte fibertekniker och rör inget som har med DSL/ADSL att göra.
När kollegan var i fullt sjå med att genomföra ett IPERF-test (mäta fibern fram till uttaget för att leta efter brott) så sade hen till kunden att "Jag håller på att felsöka, det tar uppskattningsvis ett par minuter så vänta kvar!" så skrek kunden "Men kan du inte göra annat än att vara trevlig?!"
Eh, jo. Hen gjorde ett IPERF-test åt dig, din otacksamma fan.
En dag ringer en kund in och är missnöjd då denne plötsligt inte har tillgång till krypterade kanaler. Hen hade enligt egen utsago försökt absolut allt och var relativt ovillig att felsöka problemet med mig – jag fick verkligen dra informationen ur kunden och ju längre tiden gick, desto mer missnöjd blev hen, dock utan att bli aggressiv. Jag inser ändå relativt snabbt efter att ha kollat i systemet att det här måste vara ett handhavandefel från kundens sida. Jag frågade lite försiktigt om kunden möjligen såg boxens serialnummer på kortet i boxen vid borttagande av hårddisken. Naturligtvis gjorde hen det, vad trodde jag egentligen? Jag ber tålmodigt kunden kolla igen och efter lite muttranden på andra sidan linjen kommer ett skamset "Du . . Jag hade nog satt in kortet fel väg ändå." Jag försökte hålla mig från att skratta och bad kunden stanna kvar med mig i telefon tills vi kollat att det var det enda problemet. Vips! Så kom kunden över krypterade kanaler igen.
En annan kväll ringde en frustrerad kund in – jag var den åttonde kundtjänstmedarbetaren denne sökt hjälp hos under några månaders tidsspann och det lyste rött överallt i systemet, vilket indikerar ett olöst problem, dessutom med en intern notifikation om att kunden kunde bli rejält otrevlig. Great. Kunden kunde inte komma åt rätt kanaler på sin streamingtjänst och jag började felsöka. Men, något kändes fel. Jag funderade ett tag och frågade kunden vilka program kunden faktiskt kunde se – vilket visade sig vara barnprogram. Okej, då började kugghjulen rulla. Jag bad hen logga in på hens streamingtjänst och kolla om hen hade bockat av barnspärren, vilket inte hade gjorts. Hen grät nästan av lättnad och jag var "den första vettiga hen fått prata med" och tackade för att jag löst problemet i säkert tio minuter innan hen la på.
Sedan var det alltid kul när kunderna hade blivit lovade någonting genom ren aggressivitet och man satt där och bara "De i butiken har ljugit dig rätt upp i ansiktet." För att de var rädda. De brukade kräva att jag skickade sms till dem där jag förklarade situationen och trodde inte att jag skulle våga, men det hände då och då att jag fick göra detta. Och kunder som tyckte att jag fysiskt skulle komma och lösa deras problem. Ledsen, men jag är inte fibertekniker och rör inget som har med DSL/ADSL att göra.
När kollegan var i fullt sjå med att genomföra ett IPERF-test (mäta fibern fram till uttaget för att leta efter brott) så sade hen till kunden att "Jag håller på att felsöka, det tar uppskattningsvis ett par minuter så vänta kvar!" så skrek kunden "Men kan du inte göra annat än att vara trevlig?!"
Eh, jo. Hen gjorde ett IPERF-test åt dig, din otacksamma fan.
hastighetsgarantin var 50% av vad man betalade för, när man körde med nätverkssladd! Ingen garanti när man körde trådlöst, han hade alltså bättre uppkoppling än vad man I normalfallet har med sladd
