Det händer ett och annat intressant när man jobbar med post också.
Tex har det flera gånger hänt att personer kommit ut till mig och bett mig ta med deras paket, post eller whatever som det tänker skicka för "du är ju redan här"... Eh, ja, jag är här och delar ut sådant som kommit till vårt kontor. Det du ska skicka kommer dessutom gå med Postnord som jag
inte jobbar på, så du får gå 50 meter till brevlådan helt på egen hand.
Jag har också varit med om att ett företag beställde någon typ av paket som absolut inte gick ner i deras minimala(!) brevlåda. Jag ställde mig då vid brevlådan, började sortera ut det som faktiskt gick ner i lådan och hade en tanke om att ta med resten tillbaka för att skicka det till ombud (vilket är hur vi ska göra när det inte går ner i lådan). Precis då kom dock en person som tydligt jobbade där, erbjöd sig att ta posten och fick därför allt direkt i handen. Nästa dag när jag kom till jobbet hade de ringt in till chefen och varit mycket(!) upprörda över att jag hade slängt posten på marken vid brevlådan...
Rent generellt är det faktiskt vanligt med pissusla brevlådor där inget större än max ett litet kuvert går i eller där man får stanna och fundera en stund på hur man alls öppnar den. Och att ägaren till brevlådan sedan blir arg när vi inte levererar post (som då alltså inte går att få ner i lådorna).
På ett annat ställe hade en mäklare ett postfack i porten bredvid sitt kontor. Det stod dels vanliga namnet på firman på facket och sedan ett annat som åtminstone hade något med bostäder att göra (det är väldigt, väldigt vanligt att företag får post i sjuttioelva olika namn har jag märkt...). Vid ett tillfälle började det komma post till ett helt annat företagsnamn. Det var baserat på namnet helt omöjligt att lista ut vad företaget pysslade med och sökningar på nätet gav inte heller några ledtrådar, så en hel del post fick gå tillbaka till avsändaren. Men så bestämde jag mig en dag för att ändå gå in till mäklarna och fråga där om brevet skulle till dem. Mötte en bitter mäklare precis i dörren och han svarade "Ja, såklart" Jag försökte då säga att det vore bra om de satte upp även det här namnet på postfacket så att vi vet vart breven ska. "Jamen det står ju blablabla (de andra företagsnamnen) på lådan!!" och så stormar han iväg.
Det är förövrigt lite intressant hur många som tycker att vi helt magiskt ska veta var de bor någonstans, och att Larsson självfallet(!) är inneboende hos Johansson trots att namnet inte står på dörren, men att Johnsson som bodde i lägenheten tidigare har flyttat ut för en vecka sedan (utan att göra adressändring eller beställa eftersändning).
Sedan ska man som brevbärare också magiskt veta namnen på alla personer överallt.
"Har du någon post till mig?" är en extremt vanlig fråga när man går in i ett höghus med 24 lägenheter eller mer
De säger alltså inget mer än så, ingen ledtråd om vad de heter.
Jag har också träffat otroligt trevliga personer i jobbet, såklart. Tex händer det ibland runt jul att vi brevbärare får julklappar, eller på hösten att personer med äppelträd på tomten frågar om vi vill ha några äpplen. Jag har fått choklad också, en dag när alla skolor i kommunen hade skolavslutning
Sedan är det vissa som frågar lite allmänt hur vi jobbar, hur saker fungerar och blir SÅ fascinerade när jag förklarar att vi faktiskt har noggranna rutiner att följa, har möjlighet att sortera posten innan vi ger oss ut på rundorna osv.
Vi fick sitta där nere och vänta i en halv evighet innan de kom bärande på tidigare nämnda alkis 
