"En hipster skulle knappast erkänna sig som en hipster - detta skulle innebära att hipsterns identitet som individuell och unik hotas [säger vem?]. Den amerikanske komikern Joe Mande har uttryckt det som att "alla hipsters uppfattar sig själva som speciella och unika. De bara råkar manifestera sin exklusivitet genom att bete och klä sig på exakt samma sätt". Hipstern tar avstånd från sin tids -ismer och föraktar kollektivet; de är vidare vanligen ointresserade av politik, till skillnad från många andra subkulturer som punk eller hip hop. En hipster intellektualiserar dock gärna mode och försöker uppvärdera grafisk formgivning till konst. En hipster "konsumerar coolhet", gärna via klädkedjor som American Apparel och Urban Outfitters,[3][4] även om de mest "unika" och svårtillgängliga varorna som eftertraktas mest införskaffas via internetbaserade auktionshus, exempelvis Ebay"
Jag skulle vilja påstå att mitt bostadsområde är överbefolkat av dessa män mellan 30 och 40 i nån typ av fas. Jobbar gärna med nåt halvkreativt, köper baguetter för 75kr/st, jobbar med media/mäklare/frilansjournalister.
De är liksom alltid på den senaste trenden, men har alltid bakat surdegsbröd om man frågar. Lever för trendlistor men förnekar det intensivt. Döper barnen till Poppy - för det hette farmors mor inte för att det är trendigt
