Tips på lämplig hund till mindre gård med häst?

[Skogsstjärnan]

Ny på forumet så har inte koll på hur detta funkar men jag ger det ett försök.
Jag och sambon planerar att skaffa en till hund framöver när vi skaffat (och landat ordentligt) på gård. Med gård menar jag egentligen bara hus, ett litet stall och hagmark mm, vi har alltså inte planer på någon form av lantbruk.
Önskemål:
*Kräver inte någon vidare pälsvård (räcker med den hund vi har).
*Något större/medelstor så den kan följa med på joggingturer/ridturer.
*Fungerar med andra djur såsom häst, katt och eventuellt höns (och andra hundar).
*Låg jaktinstinkt, iaf så pass låg att den går att hantera/tränas bort utan större ansträngning.
*Vi har inget emot vakt-egenskaper, men vi räknar med att vi kan träna in en önskvärd nivå av vaktskall som upphör när vi tackat för varningen.

Förhoppningsvis lär vår vardag och fritidsintressen vara lagom för att aktivera hunden. Följa med ut till djuren på gården, skogspromenader, till kompisar, ut på stan mm. Vi är intresserade av agility/parkour, rallylydnad och spår. Vi tänker skaffa valp och gå valp/grund/lydnadskurser mm.

Sambon har funderar på dalmatiner men vi har hört att rasen har en del sjukdomsrisker? Dobbermann har också kommit på tal men jag har inte erfarenhet nog av rasen för att avgöra om den jaktinstinkt jag läst att de har är "hanterbar", alltså att det går att lära den att inte springa efter vilda djur, oavsett kopplad eller ej. Hunden vi har nu har noll jaktlust, vilket förhoppnignsvis kan hjälpa valpen vid inlärning.

Förstår att det allra mesta går att träna fram/bort, men vill gärna se till att det finns goda förutsättningar, och framför allt att vi inte råkar skaffa en hund som inte blir tillräckligt aktiverad hos oss.

Har vi alldeles för orimliga krav/önskemål? Har inte koll på raser utöver "de vanliga". När jag sökt på "hundar utan jaktinstinkt" har nästan bara små eller långhåriga hundar kommit upp. Tacksam får tips!

 

[Sel]

Ny på forumet så har inte koll på hur detta funkar men jag ger det ett försök.
Jag och sambon planerar att skaffa en till hund framöver när vi skaffat (och landat ordentligt) på gård. Med gård menar jag egentligen bara hus, ett litet stall och hagmark mm, vi har alltså inte planer på någon form av lantbruk.
Önskemål:
*Kräver inte någon vidare pälsvård (räcker med den hund vi har).
*Något större/medelstor så den kan följa med på joggingturer/ridturer.
*Fungerar med andra djur såsom häst, katt och eventuellt höns (och andra hundar).
*Låg jaktinstinkt, iaf så pass låg att den går att hantera/tränas bort utan större ansträngning.
*Vi har inget emot vakt-egenskaper, men vi räknar med att vi kan träna in en önskvärd nivå av vaktskall som upphör när vi tackat för varningen.

Förhoppningsvis lär vår vardag och fritidsintressen vara lagom för att aktivera hunden. Följa med ut till djuren på gården, skogspromenader, till kompisar, ut på stan mm. Vi är intresserade av agility/parkour, rallylydnad och spår. Vi tänker skaffa valp och gå valp/grund/lydnadskurser mm.

Sambon har funderar på dalmatiner men vi har hört att rasen har en del sjukdomsrisker? Dobbermann har också kommit på tal men jag har inte erfarenhet nog av rasen för att avgöra om den jaktinstinkt jag läst att de har är "hanterbar", alltså att det går att lära den att inte springa efter vilda djur, oavsett kopplad eller ej. Hunden vi har nu har noll jaktlust, vilket förhoppnignsvis kan hjälpa valpen vid inlärning.

Förstår att det allra mesta går att träna fram/bort, men vill gärna se till att det finns goda förutsättningar, och framför allt att vi inte råkar skaffa en hund som inte blir tillräckligt aktiverad hos oss.

Har vi alldeles för orimliga krav/önskemål? Har inte koll på raser utöver "de vanliga". När jag sökt på "hundar utan jaktinstinkt" har nästan bara små eller långhåriga hundar kommit upp. Tacksam får tips!

Varför inte en trevlig labrador eller golden?
Dalmatiner kan säkert passa också men personligen tycker jag att de kan vara lite skarpa.

Dobermann skulle jag slopa av listan direkt, det är en krävande brukshund med starka drifter.

 

[Skogsstjärnan]

Varför inte en trevlig labrador eller golden?
Dalmatiner kan säkert passa också men personligen tycker jag att de kan vara lite skarpa.

Dobermann skulle jag slopa av listan direkt, det är en krävande brukshund med starka drifter.

Vi är rätt trötta på pälsvård så vet inte om vi orkar med en golden med underull mm, men förstår att rasen annars bör passa oss bra! Inser att labrador faktiskt kan vara aktuell, men har läst att de fäller något förskräckligt Men en sådan nackdel är ju iofs inte så farlig. Tack för tips, ska kolla upp dessa lite mer.

 

[Sel]

Vi är rätt trötta på pälsvård så vet inte om vi orkar med en golden med underull mm, men förstår att rasen annars bör passa oss bra! Inser att labrador faktiskt kan vara aktuell, men har läst att de fäller något förskräckligt Men en sådan nackdel är ju iofs inte så farlig. Tack för tips, ska kolla upp dessa lite mer.

Labradorer fäller absolut något Gräsligt - men glöm inte bort att alla korthåriga hundar gör det också och att de inte ens har fällperioder utan det är alltid. 24-7 365 dagar om året och håret hamnar överallt, inkluderat i ens hälar och under naglarna om man har otur!

En mindre, men sportig och kavat hund hittar ni ju i dvärgschnauzer också annars. Lite pälsvård men långt emellan.
Finsk lapphund?
Jag försöker komma på någon i den slanka, sportiga utsidan ni verkar gilla i och med dalmatiner och dobermann men kan inte komma på någon sådär på rak arm.

 

[Kajsalisa]

Ny på forumet så har inte koll på hur detta funkar men jag ger det ett försök.
Jag och sambon planerar att skaffa en till hund framöver när vi skaffat (och landat ordentligt) på gård. Med gård menar jag egentligen bara hus, ett litet stall och hagmark mm, vi har alltså inte planer på någon form av lantbruk.
Önskemål:
*Kräver inte någon vidare pälsvård (räcker med den hund vi har).
*Något större/medelstor så den kan följa med på joggingturer/ridturer.
*Fungerar med andra djur såsom häst, katt och eventuellt höns (och andra hundar).
*Låg jaktinstinkt, iaf så pass låg att den går att hantera/tränas bort utan större ansträngning.
*Vi har inget emot vakt-egenskaper, men vi räknar med att vi kan träna in en önskvärd nivå av vaktskall som upphör när vi tackat för varningen.

Förhoppningsvis lär vår vardag och fritidsintressen vara lagom för att aktivera hunden. Följa med ut till djuren på gården, skogspromenader, till kompisar, ut på stan mm. Vi är intresserade av agility/parkour, rallylydnad och spår. Vi tänker skaffa valp och gå valp/grund/lydnadskurser mm.

Sambon har funderar på dalmatiner men vi har hört att rasen har en del sjukdomsrisker? Dobbermann har också kommit på tal men jag har inte erfarenhet nog av rasen för att avgöra om den jaktinstinkt jag läst att de har är "hanterbar", alltså att det går att lära den att inte springa efter vilda djur, oavsett kopplad eller ej. Hunden vi har nu har noll jaktlust, vilket förhoppnignsvis kan hjälpa valpen vid inlärning.

Förstår att det allra mesta går att träna fram/bort, men vill gärna se till att det finns goda förutsättningar, och framför allt att vi inte råkar skaffa en hund som inte blir tillräckligt aktiverad hos oss.

Har vi alldeles för orimliga krav/önskemål? Har inte koll på raser utöver "de vanliga". När jag sökt på "hundar utan jaktinstinkt" har nästan bara små eller långhåriga hundar kommit upp. Tacksam får tips!

En kortklippt storpudel låter perfekt för er tycker jag, under all päls finns den slanka kroppen ni verkar gilla och dessutom fäller dom ingenting.
Visst får man lägga någon timme på att raka ner hunden några gånger om året om man vill slippa pälsvård men det kan det vara värt för er del då rasen stämmer in på allt ni söker i övrigt.

Annars tycker jag dalmatiner också stämmer in bra på vad ni söker. Kanske något svårare att hitta en mentalt bra dalmatiner än en srorpudel men det finns bra dalmatiner med

 

[dobbis]

Dalmatiner var det 1a jag tänkte på.

 

[Murray]

Lagotto? Vår funkar utmärkt som gårdshund med övriga djur, ingen jakt alls och markerar vid nya ljud men inte särskilt vaktig i övrigt. Jag tyckte tex labbe var lite för stor, men 15 kg kändes lagom tåligt i stallet. Står att de har mycket pälsvård men vi har gjort det enkelt för oss och kör med trimmer då och då under sommarhalvårer, fäller inget och gör inget särskilt annars.

 

[Wingates]

Dobbermann har också kommit på tal men jag har inte erfarenhet nog av rasen för att avgöra om den jaktinstinkt jag läst att de har är "hanterbar", alltså att det går att lära den att inte springa efter vilda djur, oavsett kopplad eller ej. Hunden vi har nu har noll jaktlust, vilket förhoppnignsvis kan hjälpa valpen vid inlärning

Dobermann har rejäl jaktlust, det är trots allt greyhound i dem.
Det går att lära dem gå lösa men det krävs mycket jobb.
Samt att även om den lär sig att inte jaga gårdens djur så kan den mycket väl klippa grannens katt etc. De är rätt bra på att skilja med mellan sina och främmande djur sas.

Det är dessutom en bruksras som inte nöjer sig som gårdsvar om den är rastypisk. Den behöver jobba för att må bra.
Många dobbisar vaktar mer än nått enstaka skall med - och även om det går att träna bort så kan det vara en hel del jobb.
Det är alltså inte en jätteskällande ras men de skäller en hel del när de väl larma.

 

[Lingon]

Ny på forumet så har inte koll på hur detta funkar men jag ger det ett försök.
Jag och sambon planerar att skaffa en till hund framöver när vi skaffat (och landat ordentligt) på gård. Med gård menar jag egentligen bara hus, ett litet stall och hagmark mm, vi har alltså inte planer på någon form av lantbruk.
Önskemål:
*Kräver inte någon vidare pälsvård (räcker med den hund vi har).
*Något större/medelstor så den kan följa med på joggingturer/ridturer.
*Fungerar med andra djur såsom häst, katt och eventuellt höns (och andra hundar).
*Låg jaktinstinkt, iaf så pass låg att den går att hantera/tränas bort utan större ansträngning.
*Vi har inget emot vakt-egenskaper, men vi räknar med att vi kan träna in en önskvärd nivå av vaktskall som upphör när vi tackat för varningen.

Förhoppningsvis lär vår vardag och fritidsintressen vara lagom för att aktivera hunden. Följa med ut till djuren på gården, skogspromenader, till kompisar, ut på stan mm. Vi är intresserade av agility/parkour, rallylydnad och spår. Vi tänker skaffa valp och gå valp/grund/lydnadskurser mm.

Sambon har funderar på dalmatiner men vi har hört att rasen har en del sjukdomsrisker? Dobbermann har också kommit på tal men jag har inte erfarenhet nog av rasen för att avgöra om den jaktinstinkt jag läst att de har är "hanterbar", alltså att det går att lära den att inte springa efter vilda djur, oavsett kopplad eller ej. Hunden vi har nu har noll jaktlust, vilket förhoppnignsvis kan hjälpa valpen vid inlärning.

Förstår att det allra mesta går att träna fram/bort, men vill gärna se till att det finns goda förutsättningar, och framför allt att vi inte råkar skaffa en hund som inte blir tillräckligt aktiverad hos oss.

Har vi alldeles för orimliga krav/önskemål? Har inte koll på raser utöver "de vanliga". När jag sökt på "hundar utan jaktinstinkt" har nästan bara små eller långhåriga hundar kommit upp. Tacksam får tips!

Jag tänker direkt på labbe. Stallet jag red i senast hade en. Han gick ofta lös på gården. Var klok runt hästarna, trevlig mot oss som hade häst där men hade ett ganska mörkt djupt skall när han vaktade. Underbar hund!

 

[MML]

Jag tänkte också på labrador, om ni hittar en bra uppfödare med vettiga labbar åt DP-hållet. D. v. s. inte de stora, grova showlabbarna, och inte de väldigt energiska jaktlabbarna, utan de där som är mitt emellan i både fysik och temperament

 

[Capybara]

Jag har alla dina önskemål (och liknande livvstil) förutom att det spelar 0 roll för mig att hunden fäller. Vi har idag en gammal corgi. Det är egentligen en toppenbra gårdshund och han följer gladeligen med mig på kortare ridturer, men det är onekligen så att han har för korta ben för mina friluftsönskemål. Vi skaffar nu golden som nästa hund och jag hoppas och tror att det blir bra.

 

[Maniac123]

1. Dalmatiner fäller MYCKET mer än en labbe

En bra dalmatiner kan säkert passa, om ni är beredda på att täcka den när det är blött eller kallt ute. Ni måste också göra mycket noga research innan ni bestämmer er för vilken uppfödare/kull ni vill köpa ifrån. Rasen är extremt spretig och det finns alla typer av hundar. Mina hundar går tex öht inte ihop med andra djur, medan många andra gör det. Jaktinstinkten varierar kraftigt även om rasen ska ha låg till ingen jaktinstinkt.
En av mina hundar är en skäll-idiot, helt fruktansvärd på att skälla är hon. Men överlag är det inte en ras som skäller mer än varnar med enstaka skall.
Båda mina hanar har krävt ett mer meningsfullt arbete än att bara gå på en gård, de vill JOBBA. Medan tikarna absolut INTE vill jobba, de vill helst ligga på soffan under en filt.

Dalmatinern skulle överlag vara nöjd med att leva ett sånt liv som ni erbjuder, men som sagt, gör en ordentlig research för att ni själva inte ska bli missnöjda.

 

[Inte_Ung]

Jag har upptäckt att det är bra med hundar som inte fryser när man har gård.
Vi hade schäfer, fungerade fantastiskt.
Egentligen så vill jag ha Ungersk Vizsla, men de fryser så fruktansvärt.
Så nästa hund blir nog en Dansksvensk gårdshund eller en kines med päls på.

 

[Kajsalisa]

Jag har upptäckt att det är bra med hundar som inte fryser när man har gård.
Vi hade schäfer, fungerade fantastiskt.
Egentligen så vill jag ha Ungersk Vizsla, men de fryser så fruktansvärt.
Så nästa hund blir nog en Dansksvensk gårdshund eller en kines med päls på.

Dansk svensk fryser ju dom jag träffat har stått och skakat i stall vintertid trots täcke och powder puff har inte ens päls utan hår

 

[Inte_Ung]

Dansk svensk fryser ju dom jag träffat har stått och skakat i stall vintertid trots täcke och powder puff har inte ens päls utan hår

Jag har träffat flera som jag upplevt som köldtåliga.
Men där stöp antagligen den teorin.

Schäfer igen då.
Antagligen.

 

[Kajsalisa]

Jag har träffat flera som jag upplevt som köldtåliga.
Men där stöp antagligen den teorin.

Schäfer igen då.
Antagligen.

Kolla på dom mindre spetsarna dom har funktionspäls som schäfern.
Du har ju allt ifrån den lugna sävliga eurasiern till den lite vildare japanska som exempel

 

[Inte_Ung]

Kolla på dom mindre spetsarna dom har funktionspäls som schäfern.
Du har ju allt ifrån den lugna sävliga eurasiern till den lite vildare japanska som exempel

Jag vill gärna kunna jaga litet med den och den behöver varken vara lugn eller tyst.
En råtthund hade varit fint men labrador blir också bra.
De kan hämta sjöfågel i vattnet, vilket vi har mycket nytta av.

 

[Sleepan]

Kees! Visst, mycket päls men tycker de är så himla trevliga. Bra storlek, roliga och snälla hundar. Min vän har sina lösa. Hon tränar och tävlar med sina också, men det tror jag inte gemene Keesägare gör?

Hennes har olika linjer men tycker alla är trevliga.

 

[Roheryn]

Ny på forumet så har inte koll på hur detta funkar men jag ger det ett försök.
Jag och sambon planerar att skaffa en till hund framöver när vi skaffat (och landat ordentligt) på gård. Med gård menar jag egentligen bara hus, ett litet stall och hagmark mm, vi har alltså inte planer på någon form av lantbruk.
Önskemål:
*Kräver inte någon vidare pälsvård (räcker med den hund vi har).
*Något större/medelstor så den kan följa med på joggingturer/ridturer.
*Fungerar med andra djur såsom häst, katt och eventuellt höns (och andra hundar).
*Låg jaktinstinkt, iaf så pass låg att den går att hantera/tränas bort utan större ansträngning.
*Vi har inget emot vakt-egenskaper, men vi räknar med att vi kan träna in en önskvärd nivå av vaktskall som upphör när vi tackat för varningen.

Förhoppningsvis lär vår vardag och fritidsintressen vara lagom för att aktivera hunden. Följa med ut till djuren på gården, skogspromenader, till kompisar, ut på stan mm. Vi är intresserade av agility/parkour, rallylydnad och spår. Vi tänker skaffa valp och gå valp/grund/lydnadskurser mm.

Sambon har funderar på dalmatiner men vi har hört att rasen har en del sjukdomsrisker? Dobbermann har också kommit på tal men jag har inte erfarenhet nog av rasen för att avgöra om den jaktinstinkt jag läst att de har är "hanterbar", alltså att det går att lära den att inte springa efter vilda djur, oavsett kopplad eller ej. Hunden vi har nu har noll jaktlust, vilket förhoppnignsvis kan hjälpa valpen vid inlärning.

Förstår att det allra mesta går att träna fram/bort, men vill gärna se till att det finns goda förutsättningar, och framför allt att vi inte råkar skaffa en hund som inte blir tillräckligt aktiverad hos oss.

Har vi alldeles för orimliga krav/önskemål? Har inte koll på raser utöver "de vanliga". När jag sökt på "hundar utan jaktinstinkt" har nästan bara små eller långhåriga hundar kommit upp. Tacksam får tips!

Jag lever nog ungefär det livet som ni önskar. Köpte min gård 2021 och bor där med min vuxna dotter, fyra hästar, två hundar och två katter. Har betesmark och skog, använder enbart skogen för att få egen ved, så driver inget lantbruk utan har ett annat jobb.

Vi har två isländska fårhundar - en som vi haft sen valp och som flyttade in redan hösten 2021 och en omplacering som flyttade in i september i år. Omplaceringen var ett djurskyddsfall, så hon har väl vissa issues relaterat till det och har nog inte fått en dags träning i sitt liv förrän hon flyttade hit, men bortsett från det är de fantastiska gårdshundar!

De är kanske lite i minsta laget om man vill ha en stor hund - tiken väger 14 kg och hanen 18 kg - men de är absolut inte för små för att kunna hänga med på ridturer och/eller joggingrundor (och jag tycker de är precis lagom stora)! Fysiskt orkar de "hur mycket som helst", mentalt älskar de att vara med sina människor och sin flock och att vara ute på sin gård. De är vakna och alerta, håller koll på allt runtomkring och vet precis vad som händer i omgivningen. Larmar med skall mot inkräktare som framförallt är bilar, okända människor samt rovfåglar (de ska skydda nyfödda lamm mot rovfåglar i sitt ursprungliga användningsområde). De har relativt lätt till skall så man bör lära valpen "när får jag låta och när ska jag vara tyst", vilket dock fungerat bra i vårt fall.

Jag upplever att våra hundar blir tillräckligt aktiverade av en dag ute på gården när de hänger med oss i det vi gör - stängslar, klyver ved, hämtar ved i skogen, fixar i stallet osv. Men de backar aldrig för ytterligare en runda i skogen, en tur till stranden osv. Och så länge de får sin aktivering så är de lugna inne!

Jag upplever dem som smarta, lättlärda hundar. Det innebär att de lär sig ALLT - även de mindre bra sakerna - och om de inte får en arbetsuppgift av sina människor kan de hitta på en egen I våra hundars fall innebär det att de åtagit sig att hålla luftrummet rent från fåglar och hanen är även "kattpolis", dvs han ser till att katterna inte gör saker de inte får (som att hoppa upp och stjäla mat från spisen, till exempel, som en av katterna gärna gör i obevakade ögonblick).

Båda våra hundar har haft lätt att anpassa sig till ett liv med andra djur i hushållet och på gården. De är vänner med katterna och har bra känsla för hästarna - inte rädda men har vett på att hålla ett hälsosamt avstånd. Vallar om jag ber dem om det trots att de inte är tränade för det (dvs de hjälper mig att flytta hästar mellan hagar).

Pälsen är perfekt anpassad för isländskt klimat och långa dagar ute - dubbelpäls med värmande underull och vattenfrånstötande täckhår gör att de i stort sett alltid är varma och torra längst in vid huden. Smuts "glider av" när pälsen torkar och borstar gör jag kanske varannan vecka - de blir i princip inte toviga. Dock fäller de rejäla mängder 2 ggr om året - då borstar jag för att slippa dammsuga så mycket!

Viltintresset är måttligt - hanen kan gå lös i skogen, medan tiken inte gör det ännu (har inte befäst någon vettig inkallning på henne än). Båda går lösa på vår inhägnade gård och jag upplever att det är viktigt för dem att få göra det.

Rasens nackdel är, som jag ser det, att de inte gillar att bli lämnade ensamma och lätt utvecklar separationsångest. Det har varit jobbigt med vår hane (han som vi haft sedan han var valp), men det har blivit mycket bättre sedan tiken flyttade in, det funkar bra att lämna dem tillsammans. Men det är något att tänka på och något att träna på från början.

Med en "vanlig" uppväxt med valpkurs, lite vardagslydnad osv samt att faktiskt få bo på gård och hänga med sina människor tycker jag att isländsk fårhund är den perfekta gårdshunden. Dessutom så vänliga, så kärleksfulla och trivsamma att vara med.

 

[Hermelin]

Jag har träffat flera som jag upplevt som köldtåliga.
Men där stöp antagligen den teorin.

Schäfer igen då.
Antagligen.

Jag håller med! Det här låter som att TS vill ha en schäfer men inte vet om det. Än.