Tips på lämplig hund till mindre gård med häst?

[Wingates]

Jag håller med! Det här låter som att TS vill ha en schäfer men inte vet om det. Än.

Jag tycker inte det låter som att TS vill ha brukshund.
Schäfer kan ju med ha rejäl jaktlust fö.

 

[Maniac123]

Jag lever nog ungefär det livet som ni önskar. Köpte min gård 2021 och bor där med min vuxna dotter, fyra hästar, två hundar och två katter. Har betesmark och skog, använder enbart skogen för att få egen ved, så driver inget lantbruk utan har ett annat jobb.

Vi har två isländska fårhundar - en som vi haft sen valp och som flyttade in redan hösten 2021 och en omplacering som flyttade in i september i år. Omplaceringen var ett djurskyddsfall, så hon har väl vissa issues relaterat till det och har nog inte fått en dags träning i sitt liv förrän hon flyttade hit, men bortsett från det är de fantastiska gårdshundar!

De är kanske lite i minsta laget om man vill ha en stor hund - tiken väger 14 kg och hanen 18 kg - men de är absolut inte för små för att kunna hänga med på ridturer och/eller joggingrundor (och jag tycker de är precis lagom stora)! Fysiskt orkar de "hur mycket som helst", mentalt älskar de att vara med sina människor och sin flock och att vara ute på sin gård. De är vakna och alerta, håller koll på allt runtomkring och vet precis vad som händer i omgivningen. Larmar med skall mot inkräktare som framförallt är bilar, okända människor samt rovfåglar (de ska skydda nyfödda lamm mot rovfåglar i sitt ursprungliga användningsområde). De har relativt lätt till skall så man bör lära valpen "när får jag låta och när ska jag vara tyst", vilket dock fungerat bra i vårt fall.

Jag upplever att våra hundar blir tillräckligt aktiverade av en dag ute på gården när de hänger med oss i det vi gör - stängslar, klyver ved, hämtar ved i skogen, fixar i stallet osv. Men de backar aldrig för ytterligare en runda i skogen, en tur till stranden osv. Och så länge de får sin aktivering så är de lugna inne!

Jag upplever dem som smarta, lättlärda hundar. Det innebär att de lär sig ALLT - även de mindre bra sakerna - och om de inte får en arbetsuppgift av sina människor kan de hitta på en egen I våra hundars fall innebär det att de åtagit sig att hålla luftrummet rent från fåglar och hanen är även "kattpolis", dvs han ser till att katterna inte gör saker de inte får (som att hoppa upp och stjäla mat från spisen, till exempel, som en av katterna gärna gör i obevakade ögonblick).

Båda våra hundar har haft lätt att anpassa sig till ett liv med andra djur i hushållet och på gården. De är vänner med katterna och har bra känsla för hästarna - inte rädda men har vett på att hålla ett hälsosamt avstånd. Vallar om jag ber dem om det trots att de inte är tränade för det (dvs de hjälper mig att flytta hästar mellan hagar).

Pälsen är perfekt anpassad för isländskt klimat och långa dagar ute - dubbelpäls med värmande underull och vattenfrånstötande täckhår gör att de i stort sett alltid är varma och torra längst in vid huden. Smuts "glider av" när pälsen torkar och borstar gör jag kanske varannan vecka - de blir i princip inte toviga. Dock fäller de rejäla mängder 2 ggr om året - då borstar jag för att slippa dammsuga så mycket!

Viltintresset är måttligt - hanen kan gå lös i skogen, medan tiken inte gör det ännu (har inte befäst någon vettig inkallning på henne än). Båda går lösa på vår inhägnade gård och jag upplever att det är viktigt för dem att få göra det.

Rasens nackdel är, som jag ser det, att de inte gillar att bli lämnade ensamma och lätt utvecklar separationsångest. Det har varit jobbigt med vår hane (han som vi haft sedan han var valp), men det har blivit mycket bättre sedan tiken flyttade in, det funkar bra att lämna dem tillsammans. Men det är något att tänka på och något att träna på från början.

Med en "vanlig" uppväxt med valpkurs, lite vardagslydnad osv samt att faktiskt få bo på gård och hänga med sina människor tycker jag att isländsk fårhund är den perfekta gårdshunden. Dessutom så vänliga, så kärleksfulla och trivsamma att vara med.

Jag tänkte också på islänning när jag läste vad TS söker

 

[Hermelin]

Jag tycker inte det låter som att TS vill ha brukshund.
Schäfer kan ju med ha rejäl jaktlust fö.

Fast jag såg att både spår och annan träning fanns med i planeringen.

Och visst har schäfern jaktlust. Men inte som en jakthund. Och eftersom TS vill träna lydnad så går det att hantera. Det är i alla fall min, inte särskilt ringa, erfarenhet av schäfer.

 

[Kajsalisa]

Jag vill gärna kunna jaga litet med den och den behöver varken vara lugn eller tyst.
En råtthund hade varit fint men labrador blir också bra.
De kan hämta sjöfågel i vattnet, vilket vi har mycket nytta av.

Någon av alla terriers kanske passar alt en retriver då ,jag tycker bättre om flattarna än labradorer

 

[Wingates]

Fast jag såg att både spår och annan träning fanns med i planeringen.

Och visst har schäfern jaktlust. Men inte som en jakthund. Och eftersom TS vill träna lydnad så går det att hantera. Det är i alla fall min, inte särskilt ringa, erfarenhet av schäfer.

Jo men som TS beskriver det låter det mer som hen vill ha en gårdsvar som går att träna med snarare än en brukshund som också kan gå på gården.
Det finns en massa raser som kan passa, förstår inte den här vurmen för att ha brukshundar som gårdsvar som finns överallt.
Gillar man utseendet på schäfer passar ju tex en leonberger bättre eller någon av sennenhundarna.

@Skogsstjärnan Schapendoes kanske kan passa med?

 

[Johanna1988]

Tycker flera i tråden kommit med bra förslag på ras, jag vill bara inflika som någon sa att Dalmatiner är ENORMT spretig, och jag har faktiskt inte träffat på en enda trevlig än, alla har haft svåra sjukdomar eller otroligt ostabila mentalt ( de har tagits bort för att vara aggressiva helt enkelt). Så som någon skrev ovan, var VÄLDIGT noga med uppfödare och linjer om ni väljer Dalmatiner....

 

[co-SMAD4]

Känner inte någon Dalmatin uppfödare så kan inte tipsa mer specifikt än att välja med omsorg. Finns en del sjukdomar som kan uppträda som du skriver. Jag hade kollat så att föräldrarna är HD röntgade och undersökta för DCM, sunda linjer med bra mentalitet. Tror det är viktigt att hitta en seriös uppfödare.

 

[Kajsalisa]

Tycker flera i tråden kommit med bra förslag på ras, jag vill bara inflika som någon sa att Dalmatiner är ENORMT spretig, och jag har faktiskt inte träffat på en enda trevlig än, alla har haft svåra sjukdomar eller otroligt ostabila mentalt ( de har tagits bort för att vara aggressiva helt enkelt). Så som någon skrev ovan, var VÄLDIGT noga med uppfödare och linjer om ni väljer Dalmatiner....

Jag har träffat trevliga dalmatiner samtliga vuxna tikar som varit lugna och vänliga både mot människor och djur
Men har läst och hört om dom sämre exemplen också bland annat blev en hund jag var dagmatte åt pang bom biten av en mötande dalmatinerhane.

 

[A.K.L]

Tipsar också om isländsk fårhund. Perfekta gårdshunden som är klok med andra djur. Super sociala och vänliga som älskar alla. Min har också stor will to please, hon älskar att träna olika hundsporter utöver att vakta gården och gå långa promenader. Vi har tränat rallylydnad, tricks, nosework/spår och dragträning. Just min har lite högre energinivå och måste få daglig mental träning och/eller rejäl promenad för att må bra. Men vet vissa som lever som rena gårdshundar och det funkar. Friska och sunda som lever länge, pigga och ''valpiga'' oftast upp i hög ålder. Pälsvården är obefintlig och pälsen tovar knappt om ens något, fäller ur 2 gånger per år sedan inget alls. Däremot just min har stort viltintresse, men vet att det är vanligare att dom inte har det. Dom flesta jag känner med islänning har sina lösa på gården utan inhägnad. Men hon går ändå i långlina och lyssnar fint på inkallning, bara jag som inte vågar chansa med alla vildsvin här! Separationsångest är vanligt inom rasen som någon skrev här, men just min har faktiskt inga problem med att bli lämnad ensam trots lite träning på det. Hon skäller lite när man precis åker sedan går hon och lägger sig. Jag tycker också att dom flesta islänningar har en stabil och trygg mentalitet, det är inte vanlig med osäkerhet eller rädslor.

Nackdelen är väl att dom har lätt till skall och vill vakta gården. Min larmar tydligt så fort någon rör sig runt gården, människor som vilda djur. Å andra sidan tycker jag det är bra när man bor långt ute på landet, så man vet om någon kommer och att dom håller vilda djur borta. Så lite skällande måste man räkna med, men dom är väldigt lättlärda hundar så ser inga problem med att lära in tyst kommando. Jag upplever att man behöver ha en tydlig och konsekvens uppfostran på dom. Vissa besitter mer självständighet än andra. Min är av mjukare typen men kan bli väldigt stressad och flamsig utan tydliga ramar och instruktioner i träningen. Men när jag skaffade min hade jag inte så mkt erfarenhet av hundträning, och det blev bra ändå.

 

[Maniac123]

Tycker flera i tråden kommit med bra förslag på ras, jag vill bara inflika som någon sa att Dalmatiner är ENORMT spretig, och jag har faktiskt inte träffat på en enda trevlig än, alla har haft svåra sjukdomar eller otroligt ostabila mentalt ( de har tagits bort för att vara aggressiva helt enkelt). Så som någon skrev ovan, var VÄLDIGT noga med uppfödare och linjer om ni väljer Dalmatiner....

Tänker också att det beror lite på hur man lever sitt liv. Min hane skulle förmodligen beskrivas som jäkligt otrevlig för en barnfamilj som har barnens kompisar rännandes in och ut ur huset, eller har en väldigt stor umgängeskrets och socialt liv med middagsbjudningar varje helg. Men för mig är han perfekt och precis vad jag vill ha. Jag bor lantligt och är lite av en enstöring ( ). Han vaktar ORDENTLIGT, vilket jag ser som ett plus, och jag kräver inte att han ska släppa in de få främlingar som kommer hem till oss, för vid de tillfällena kan jag stänga in honom i ett annat rum. Han är världens enklaste att ha med sig överallt för han är galet miljöstark och skiter blanka fan i folk runt omkring oss, så länge de inte inkräktar på hans eller min integritet. Han är mycket duktig på att sortera när han behöver markera och inte. Han skulle förmodligen slakta varenda levande väsen som trängde sig på honom, men han behöver inte hälsa på kreti o pleti i det liv vi lever och han utsätts inte för situationer där han skulle kunna vara potentiellt farlig. Han är också enormt enkel att lämna ensam hemma vid behov.

Min springer är en jättetrevlig hund, rent objektivt. Men hon passar egentligen inte mig och mitt liv alls. Så, rätt hund på rätt plats. Tyvärr är det många som köper dalmatiner som inte vet vad de har i kopplet. Och många uppfödare som förskönar rasen

 

[Maniac123]

Tänker också att det beror lite på hur man lever sitt liv. Min hane skulle förmodligen beskrivas som jäkligt otrevlig för en barnfamilj som har barnens kompisar rännandes in och ut ur huset, eller har en väldigt stor umgängeskrets och socialt liv med middagsbjudningar varje helg. Men för mig är han perfekt och precis vad jag vill ha. Jag bor lantligt och är lite av en enstöring ( ). Han vaktar ORDENTLIGT, vilket jag ser som ett plus, och jag kräver inte att han ska släppa in de få främlingar som kommer hem till oss, för vid de tillfällena kan jag stänga in honom i ett annat rum. Han är världens enklaste att ha med sig överallt för han är galet miljöstark och skiter blanka fan i folk runt omkring oss, så länge de inte inkräktar på hans eller min integritet. Han är mycket duktig på att sortera när han behöver markera och inte. Han skulle förmodligen slakta varenda levande väsen som trängde sig på honom, men han behöver inte hälsa på kreti o pleti i det liv vi lever och han utsätts inte för situationer där han skulle kunna vara potentiellt farlig. Han är också enormt enkel att lämna ensam hemma vid behov.

Min springer är en jättetrevlig hund, rent objektivt. Men hon passar egentligen inte mig och mitt liv alls. Så, rätt hund på rätt plats. Tyvärr är det många som köper dalmatiner som inte vet vad de har i kopplet. Och många uppfödare som förskönar rasen

Sen kan jag ju tillägga att han inte representerar majoriteten av rasen. Jag har, och har haft, fler dalmatiner som inte alls är så tuffa och skarpa. Men jag köpte rasen för att jag ville ha de här egenskaperna. Historiskt sett så är de vakthundar. Min hane är en import där de har bevarat de mer ursprungliga egenskaperna. I Sverige idag försöker man avla fram hundar som passar bättre i det svenska samhället. Nackdelen är att många gånger får de fram veka hundar men med skärpan kvar. Det är inga roliga hundar. Men det finns absolut många jättetrevliga och stabila hundar också, man behöver ”bara” hitta rätt.

 

[_Zacke_]

Någon av alla terriers kanske passar alt en retriver då ,jag tycker bättre om flattarna än labradorer

Flattar är väldigt trevliga men där finns väl också en del sjukdomar(cancer?).

 

[MML]

Flattar är väldigt trevliga men där finns väl också en del sjukdomar(cancer?).

Cancer är vanligare hos flattarna än hos golden och labbe, men de seriösa uppfödarna gör allt de kan för att använda friska hundar och fortsätta få ner cancerfallen i rasen. Det senaste jag hörde var att antalen cancerfall hos flatte sjunker, medans de ökar hos golden, men jag vågar inte lova att det stämmer.

Å andra sidan är både höft- och armblågsdysplasi betydligt vanligare hos både labbe och golden, än hos flatten. Jag (som har flatte) har därför landat i att det är en riskbedömning som man behöver göra - risken för ledproblem v. s. risken för cancer.

Med det sagt - flatten är ju inte uppdelad på så sätt som golden och labbe. Jag upplever att de generellt inte är lika "extrema" som jaktlabbe och jaktgolden, men helt klart åt det mer energiska hållet. Jag tror därför att det kan vara svårt att hitta en flatte som är nöjd och tillfreds med att i huvudsak vara gårdshund. Det hänger nog därför på hur mycket man är villig att träna med hunden. Är TS intresserad av att träna/aktivera hunden ganska mycket utöver "hänga med på gården" och hänga med på löptur, så tror jag absolut att en flatte kan stämma in på (de flesta) av önskemålen

 

[Kajsalisa]

Flattar är väldigt trevliga men där finns väl också en del sjukdomar(cancer?).

Ja tyvärr

 

[Emiro]

Ny på forumet så har inte koll på hur detta funkar men jag ger det ett försök.
Jag och sambon planerar att skaffa en till hund framöver när vi skaffat (och landat ordentligt) på gård. Med gård menar jag egentligen bara hus, ett litet stall och hagmark mm, vi har alltså inte planer på någon form av lantbruk.
Önskemål:
*Kräver inte någon vidare pälsvård (räcker med den hund vi har).
*Något större/medelstor så den kan följa med på joggingturer/ridturer.
*Fungerar med andra djur såsom häst, katt och eventuellt höns (och andra hundar).
*Låg jaktinstinkt, iaf så pass låg att den går att hantera/tränas bort utan större ansträngning.
*Vi har inget emot vakt-egenskaper, men vi räknar med att vi kan träna in en önskvärd nivå av vaktskall som upphör när vi tackat för varningen.

Förhoppningsvis lär vår vardag och fritidsintressen vara lagom för att aktivera hunden. Följa med ut till djuren på gården, skogspromenader, till kompisar, ut på stan mm. Vi är intresserade av agility/parkour, rallylydnad och spår. Vi tänker skaffa valp och gå valp/grund/lydnadskurser mm.

Sambon har funderar på dalmatiner men vi har hört att rasen har en del sjukdomsrisker? Dobbermann har också kommit på tal men jag har inte erfarenhet nog av rasen för att avgöra om den jaktinstinkt jag läst att de har är "hanterbar", alltså att det går att lära den att inte springa efter vilda djur, oavsett kopplad eller ej. Hunden vi har nu har noll jaktlust, vilket förhoppnignsvis kan hjälpa valpen vid inlärning.

Förstår att det allra mesta går att träna fram/bort, men vill gärna se till att det finns goda förutsättningar, och framför allt att vi inte råkar skaffa en hund som inte blir tillräckligt aktiverad hos oss.

Har vi alldeles för orimliga krav/önskemål? Har inte koll på raser utöver "de vanliga". När jag sökt på "hundar utan jaktinstinkt" har nästan bara små eller långhåriga hundar kommit upp. Tacksam får tips!

Du beskriver en nedklippt briard! lämnas in hos frisören 3 gg per år, sen ingen pålsvård och fäller inte.
Bästa rasen!

 

[Emiro]

Ny på forumet så har inte koll på hur detta funkar men jag ger det ett försök.
Jag och sambon planerar att skaffa en till hund framöver när vi skaffat (och landat ordentligt) på gård. Med gård menar jag egentligen bara hus, ett litet stall och hagmark mm, vi har alltså inte planer på någon form av lantbruk.
Önskemål:
*Kräver inte någon vidare pälsvård (räcker med den hund vi har).
*Något större/medelstor så den kan följa med på joggingturer/ridturer.
*Fungerar med andra djur såsom häst, katt och eventuellt höns (och andra hundar).
*Låg jaktinstinkt, iaf så pass låg att den går att hantera/tränas bort utan större ansträngning.
*Vi har inget emot vakt-egenskaper, men vi räknar med att vi kan träna in en önskvärd nivå av vaktskall som upphör när vi tackat för varningen.

Förhoppningsvis lär vår vardag och fritidsintressen vara lagom för att aktivera hunden. Följa med ut till djuren på gården, skogspromenader, till kompisar, ut på stan mm. Vi är intresserade av agility/parkour, rallylydnad och spår. Vi tänker skaffa valp och gå valp/grund/lydnadskurser mm.

Sambon har funderar på dalmatiner men vi har hört att rasen har en del sjukdomsrisker? Dobbermann har också kommit på tal men jag har inte erfarenhet nog av rasen för att avgöra om den jaktinstinkt jag läst att de har är "hanterbar", alltså att det går att lära den att inte springa efter vilda djur, oavsett kopplad eller ej. Hunden vi har nu har noll jaktlust, vilket förhoppnignsvis kan hjälpa valpen vid inlärning.

Förstår att det allra mesta går att träna fram/bort, men vill gärna se till att det finns goda förutsättningar, och framför allt att vi inte råkar skaffa en hund som inte blir tillräckligt aktiverad hos oss.

Har vi alldeles för orimliga krav/önskemål? Har inte koll på raser utöver "de vanliga". När jag sökt på "hundar utan jaktinstinkt" har nästan bara små eller långhåriga hundar kommit upp. Tacksam får tips!

 

[Skogsstjärnan]

Labradorer fäller absolut något Gräsligt - men glöm inte bort att alla korthåriga hundar gör det också och att de inte ens har fällperioder utan det är alltid. 24-7 365 dagar om året och håret hamnar överallt, inkluderat i ens hälar och under naglarna om man har otur!

En mindre, men sportig och kavat hund hittar ni ju i dvärgschnauzer också annars. Lite pälsvård men långt emellan.
Finsk lapphund?
Jag försöker komma på någon i den slanka, sportiga utsidan ni verkar gilla i och med dalmatiner och dobermann men kan inte komma på någon sådär på rak arm.

Dvärgschnauzer är det vi redan har, räcker med en Vill ha något större som orkar hålla tempo på joggingturer och som inte får plats under en ardenner-hov Men du har ju rätt i att päls och fällning nog är något vi får räkna med. Låter lite intressant med finsk lapp!

 

[Tonto]

1. Dalmatiner fäller MYCKET mer än en labbe

En bra dalmatiner kan säkert passa, om ni är beredda på att täcka den när det är blött eller kallt ute. Ni måste också göra mycket noga research innan ni bestämmer er för vilken uppfödare/kull ni vill köpa ifrån. Rasen är extremt spretig och det finns alla typer av hundar. Mina hundar går tex öht inte ihop med andra djur, medan många andra gör det. Jaktinstinkten varierar kraftigt även om rasen ska ha låg till ingen jaktinstinkt.
En av mina hundar är en skäll-idiot, helt fruktansvärd på att skälla är hon. Men överlag är det inte en ras som skäller mer än varnar med enstaka skall.
Båda mina hanar har krävt ett mer meningsfullt arbete än att bara gå på en gård, de vill JOBBA. Medan tikarna absolut INTE vill jobba, de vill helst ligga på soffan under en filt.

Dalmatinern skulle överlag vara nöjd med att leva ett sånt liv som ni erbjuder, men som sagt, gör en ordentlig research för att ni själva inte ska bli missnöjda.

Håller med om pälsen. Har haft Dalmatiner och det var det vidrigaste jag varit med om i pälsväg. Hår överallt, fällde konstant, hår som borrar sig in i kläder, möbler och till och med huden som nålar.

 

[Skogsstjärnan]

En kortklippt storpudel låter perfekt för er tycker jag, under all päls finns den slanka kroppen ni verkar gilla och dessutom fäller dom ingenting.
Visst får man lägga någon timme på att raka ner hunden några gånger om året om man vill slippa pälsvård men det kan det vara värt för er del då rasen stämmer in på allt ni söker i övrigt.

Annars tycker jag dalmatiner också stämmer in bra på vad ni söker. Kanske något svårare att hitta en mentalt bra dalmatiner än en srorpudel men det finns bra dalmatiner med

Det lät ju helt okej ändå!

 

[Skogsstjärnan]

Lagotto? Vår funkar utmärkt som gårdshund med övriga djur, ingen jakt alls och markerar vid nya ljud men inte särskilt vaktig i övrigt. Jag tyckte tex labbe var lite för stor, men 15 kg kändes lagom tåligt i stallet. Står att de har mycket pälsvård men vi har gjort det enkelt för oss och kör med trimmer då och då under sommarhalvårer, fäller inget och gör inget särskilt annars.

Spännande, den får jag läsa på om!