Tips på lämplig hund till mindre gård med häst?

[Kajsalisa]

Det lät ju helt okej ändå!

Ja jag tror som sagt en storpudel skulle passa er perfekt

 

[Skogsstjärnan]

Dobermann har rejäl jaktlust, det är trots allt greyhound i dem.
Det går att lära dem gå lösa men det krävs mycket jobb.
Samt att även om den lär sig att inte jaga gårdens djur så kan den mycket väl klippa grannens katt etc. De är rätt bra på att skilja med mellan sina och främmande djur sas.

Det är dessutom en bruksras som inte nöjer sig som gårdsvar om den är rastypisk. Den behöver jobba för att må bra.
Många dobbisar vaktar mer än nått enstaka skall med - och även om det går att träna bort så kan det vara en hel del jobb.
Det är alltså inte en jätteskällande ras men de skäller en hel del när de väl larma.

Greyhounds är vi vana vid - det är inget vi är sugna på. Tack för varningen

 

[Skogsstjärnan]

Jag tänker direkt på labbe. Stallet jag red i senast hade en. Han gick ofta lös på gården. Var klok runt hästarna, trevlig mot oss som hade häst där men hade ett ganska mörkt djupt skall när han vaktade. Underbar hund!

Låter härligt, har sett flera som har labrador i liknande livsstil som den vi söker!

 

[Skogsstjärnan]

Jag tänkte också på labrador, om ni hittar en bra uppfödare med vettiga labbar åt DP-hållet. D. v. s. inte de stora, grova showlabbarna, och inte de väldigt energiska jaktlabbarna, utan de där som är mitt emellan i både fysik och temperament

Visste inte att det finns mittemellan-sort, vad spännande!

 

[Skogsstjärnan]

Jag har alla dina önskemål (och liknande livvstil) förutom att det spelar 0 roll för mig att hunden fäller. Vi har idag en gammal corgi. Det är egentligen en toppenbra gårdshund och han följer gladeligen med mig på kortare ridturer, men det är onekligen så att han har för korta ben för mina friluftsönskemål. Vi skaffar nu golden som nästa hund och jag hoppas och tror att det blir bra.

Spännande, håller tummarna!

 

[Skogsstjärnan]

1. Dalmatiner fäller MYCKET mer än en labbe

En bra dalmatiner kan säkert passa, om ni är beredda på att täcka den när det är blött eller kallt ute. Ni måste också göra mycket noga research innan ni bestämmer er för vilken uppfödare/kull ni vill köpa ifrån. Rasen är extremt spretig och det finns alla typer av hundar. Mina hundar går tex öht inte ihop med andra djur, medan många andra gör det. Jaktinstinkten varierar kraftigt även om rasen ska ha låg till ingen jaktinstinkt.
En av mina hundar är en skäll-idiot, helt fruktansvärd på att skälla är hon. Men överlag är det inte en ras som skäller mer än varnar med enstaka skall.
Båda mina hanar har krävt ett mer meningsfullt arbete än att bara gå på en gård, de vill JOBBA. Medan tikarna absolut INTE vill jobba, de vill helst ligga på soffan under en filt.

Dalmatinern skulle överlag vara nöjd med att leva ett sånt liv som ni erbjuder, men som sagt, gör en ordentlig research för att ni själva inte ska bli missnöjda.

Fäller de ännu mer?? Ja, vi har hört att det gäller att var noggrann vid val av uppfödare osv. De flesta vi pratat med har avrått oss från att skaffa dalmatiner men sambon står fast. Jag kan säga att jag joggar då inte på vinterhalvåret och jag vågar inte påstå att jag regelbundet motionerar, så jag är också rädd att hunden inte kommer få den aktivitet den behöver. Tack för råd!

 

[Skogsstjärnan]

Kolla på dom mindre spetsarna dom har funktionspäls som schäfern.
Du har ju allt ifrån den lugna sävliga eurasiern till den lite vildare japanska som exempel

Eurasier är nog inte helt fel. Så fort de har lång päls vill jag tänka bort dem, men läste att de inte tovar så lätt. Att borsta då och då har vi inget emot, men att krångla med tovor har vi tröttnat på

 

[Skogsstjärnan]

Kees! Visst, mycket päls men tycker de är så himla trevliga. Bra storlek, roliga och snälla hundar. Min vän har sina lösa. Hon tränar och tävlar med sina också, men det tror jag inte gemene Keesägare gör?

Hennes har olika linjer men tycker alla är trevliga.

Dem får jag läsa på mer om!

 

[Skogsstjärnan]

Jag lever nog ungefär det livet som ni önskar. Köpte min gård 2021 och bor där med min vuxna dotter, fyra hästar, två hundar och två katter. Har betesmark och skog, använder enbart skogen för att få egen ved, så driver inget lantbruk utan har ett annat jobb.

Vi har två isländska fårhundar - en som vi haft sen valp och som flyttade in redan hösten 2021 och en omplacering som flyttade in i september i år. Omplaceringen var ett djurskyddsfall, så hon har väl vissa issues relaterat till det och har nog inte fått en dags träning i sitt liv förrän hon flyttade hit, men bortsett från det är de fantastiska gårdshundar!

De är kanske lite i minsta laget om man vill ha en stor hund - tiken väger 14 kg och hanen 18 kg - men de är absolut inte för små för att kunna hänga med på ridturer och/eller joggingrundor (och jag tycker de är precis lagom stora)! Fysiskt orkar de "hur mycket som helst", mentalt älskar de att vara med sina människor och sin flock och att vara ute på sin gård. De är vakna och alerta, håller koll på allt runtomkring och vet precis vad som händer i omgivningen. Larmar med skall mot inkräktare som framförallt är bilar, okända människor samt rovfåglar (de ska skydda nyfödda lamm mot rovfåglar i sitt ursprungliga användningsområde). De har relativt lätt till skall så man bör lära valpen "när får jag låta och när ska jag vara tyst", vilket dock fungerat bra i vårt fall.

Jag upplever att våra hundar blir tillräckligt aktiverade av en dag ute på gården när de hänger med oss i det vi gör - stängslar, klyver ved, hämtar ved i skogen, fixar i stallet osv. Men de backar aldrig för ytterligare en runda i skogen, en tur till stranden osv. Och så länge de får sin aktivering så är de lugna inne!

Jag upplever dem som smarta, lättlärda hundar. Det innebär att de lär sig ALLT - även de mindre bra sakerna - och om de inte får en arbetsuppgift av sina människor kan de hitta på en egen I våra hundars fall innebär det att de åtagit sig att hålla luftrummet rent från fåglar och hanen är även "kattpolis", dvs han ser till att katterna inte gör saker de inte får (som att hoppa upp och stjäla mat från spisen, till exempel, som en av katterna gärna gör i obevakade ögonblick).

Båda våra hundar har haft lätt att anpassa sig till ett liv med andra djur i hushållet och på gården. De är vänner med katterna och har bra känsla för hästarna - inte rädda men har vett på att hålla ett hälsosamt avstånd. Vallar om jag ber dem om det trots att de inte är tränade för det (dvs de hjälper mig att flytta hästar mellan hagar).

Pälsen är perfekt anpassad för isländskt klimat och långa dagar ute - dubbelpäls med värmande underull och vattenfrånstötande täckhår gör att de i stort sett alltid är varma och torra längst in vid huden. Smuts "glider av" när pälsen torkar och borstar gör jag kanske varannan vecka - de blir i princip inte toviga. Dock fäller de rejäla mängder 2 ggr om året - då borstar jag för att slippa dammsuga så mycket!

Viltintresset är måttligt - hanen kan gå lös i skogen, medan tiken inte gör det ännu (har inte befäst någon vettig inkallning på henne än). Båda går lösa på vår inhägnade gård och jag upplever att det är viktigt för dem att få göra det.

Rasens nackdel är, som jag ser det, att de inte gillar att bli lämnade ensamma och lätt utvecklar separationsångest. Det har varit jobbigt med vår hane (han som vi haft sedan han var valp), men det har blivit mycket bättre sedan tiken flyttade in, det funkar bra att lämna dem tillsammans. Men det är något att tänka på och något att träna på från början.

Med en "vanlig" uppväxt med valpkurs, lite vardagslydnad osv samt att faktiskt få bo på gård och hänga med sina människor tycker jag att isländsk fårhund är den perfekta gårdshunden. Dessutom så vänliga, så kärleksfulla och trivsamma att vara med.

Det här lät ju helt underbart Sambon lär nog fortfarande rösta på dalmatiner men jag börjar luta starkt mot isländsk fårhund, tack för tips!

 

[Skogsstjärnan]

Jag håller med! Det här låter som att TS vill ha en schäfer men inte vet om det. Än.

Haha vi får väl se!

 

[Skogsstjärnan]

Jo men som TS beskriver det låter det mer som hen vill ha en gårdsvar som går att träna med snarare än en brukshund som också kan gå på gården.
Det finns en massa raser som kan passa, förstår inte den här vurmen för att ha brukshundar som gårdsvar som finns överallt.
Gillar man utseendet på schäfer passar ju tex en leonberger bättre eller någon av sennenhundarna.

@Skogsstjärnan Schapendoes kanske kan passa med?

Dessa får jag läsa på mer om, tack för tips!

 

[Skogsstjärnan]

Tipsar också om isländsk fårhund. Perfekta gårdshunden som är klok med andra djur. Super sociala och vänliga som älskar alla. Min har också stor will to please, hon älskar att träna olika hundsporter utöver att vakta gården och gå långa promenader. Vi har tränat rallylydnad, tricks, nosework/spår och dragträning. Just min har lite högre energinivå och måste få daglig mental träning och/eller rejäl promenad för att må bra. Men vet vissa som lever som rena gårdshundar och det funkar. Friska och sunda som lever länge, pigga och ''valpiga'' oftast upp i hög ålder. Pälsvården är obefintlig och pälsen tovar knappt om ens något, fäller ur 2 gånger per år sedan inget alls. Däremot just min har stort viltintresse, men vet att det är vanligare att dom inte har det. Dom flesta jag känner med islänning har sina lösa på gården utan inhägnad. Men hon går ändå i långlina och lyssnar fint på inkallning, bara jag som inte vågar chansa med alla vildsvin här! Separationsångest är vanligt inom rasen som någon skrev här, men just min har faktiskt inga problem med att bli lämnad ensam trots lite träning på det. Hon skäller lite när man precis åker sedan går hon och lägger sig. Jag tycker också att dom flesta islänningar har en stabil och trygg mentalitet, det är inte vanlig med osäkerhet eller rädslor.

Nackdelen är väl att dom har lätt till skall och vill vakta gården. Min larmar tydligt så fort någon rör sig runt gården, människor som vilda djur. Å andra sidan tycker jag det är bra när man bor långt ute på landet, så man vet om någon kommer och att dom håller vilda djur borta. Så lite skällande måste man räkna med, men dom är väldigt lättlärda hundar så ser inga problem med att lära in tyst kommando. Jag upplever att man behöver ha en tydlig och konsekvens uppfostran på dom. Vissa besitter mer självständighet än andra. Min är av mjukare typen men kan bli väldigt stressad och flamsig utan tydliga ramar och instruktioner i träningen. Men när jag skaffade min hade jag inte så mkt erfarenhet av hundträning, och det blev bra ändå.

Tack för bra info! Ja de låter ju väldigt passande för oss. Håller med om att skall och varningar kan uppskattas ibland, så länge vi lyckas lära den att tystna när vi ber om det.

 

[vilde]

Jag har upptäckt att det är bra med hundar som inte fryser när man har gård.
Vi hade schäfer, fungerade fantastiskt.
Egentligen så vill jag ha Ungersk Vizsla, men de fryser så fruktansvärt.
Så nästa hund blir nog en Dansksvensk gårdshund eller en kines med päls på.

Samma med labrador, han vi hade kunde gå ute hela dagen även i ruskväder vintertid och visade inga tecken på att frysa. Som du skriver, stort plus, nästan nödvändigt om man bor på en gård. I Skåne kanske bör sägas så det är sällan extrema temperaturer men mycket blåst och regn och kring noll vintertid.

 

[Skogsstjärnan]

Tänker också att det beror lite på hur man lever sitt liv. Min hane skulle förmodligen beskrivas som jäkligt otrevlig för en barnfamilj som har barnens kompisar rännandes in och ut ur huset, eller har en väldigt stor umgängeskrets och socialt liv med middagsbjudningar varje helg. Men för mig är han perfekt och precis vad jag vill ha. Jag bor lantligt och är lite av en enstöring ( ). Han vaktar ORDENTLIGT, vilket jag ser som ett plus, och jag kräver inte att han ska släppa in de få främlingar som kommer hem till oss, för vid de tillfällena kan jag stänga in honom i ett annat rum. Han är världens enklaste att ha med sig överallt för han är galet miljöstark och skiter blanka fan i folk runt omkring oss, så länge de inte inkräktar på hans eller min integritet. Han är mycket duktig på att sortera när han behöver markera och inte. Han skulle förmodligen slakta varenda levande väsen som trängde sig på honom, men han behöver inte hälsa på kreti o pleti i det liv vi lever och han utsätts inte för situationer där han skulle kunna vara potentiellt farlig. Han är också enormt enkel att lämna ensam hemma vid behov.

Min springer är en jättetrevlig hund, rent objektivt. Men hon passar egentligen inte mig och mitt liv alls. Så, rätt hund på rätt plats. Tyvärr är det många som köper dalmatiner som inte vet vad de har i kopplet. Och många uppfödare som förskönar rasen

Ja det låter som att rasen kräver att ägaren har ordentligt med kunskap och erfarenhet. Min sambo är mer hundvan än jag men jag befarar att ingen av oss skulle orka med den mängden träning och tålamod för att nå det resultat vi är ute efter. Skönt att de flesta är enade om att det kan vara svårt att hitta en som har bra mentalitet, då är det mindra risk att vi chansar. För hundens skull bör den kanske inte hamna hos oss då

 

[Skogsstjärnan]

Cancer är vanligare hos flattarna än hos golden och labbe, men de seriösa uppfödarna gör allt de kan för att använda friska hundar och fortsätta få ner cancerfallen i rasen. Det senaste jag hörde var att antalen cancerfall hos flatte sjunker, medans de ökar hos golden, men jag vågar inte lova att det stämmer.

Å andra sidan är både höft- och armblågsdysplasi betydligt vanligare hos både labbe och golden, än hos flatten. Jag (som har flatte) har därför landat i att det är en riskbedömning som man behöver göra - risken för ledproblem v. s. risken för cancer.

Med det sagt - flatten är ju inte uppdelad på så sätt som golden och labbe. Jag upplever att de generellt inte är lika "extrema" som jaktlabbe och jaktgolden, men helt klart åt det mer energiska hållet. Jag tror därför att det kan vara svårt att hitta en flatte som är nöjd och tillfreds med att i huvudsak vara gårdshund. Det hänger nog därför på hur mycket man är villig att träna med hunden. Är TS intresserad av att träna/aktivera hunden ganska mycket utöver "hänga med på gården" och hänga med på löptur, så tror jag absolut att en flatte kan stämma in på (de flesta) av önskemålen

Jag är rädd att träning snarare blir i perioder hos oss, så vardagen för hunden blir nog mest drälla på gården och hänga med på promenader. Sen ibland iväg på kurser och aktiviteter, men gissar att de flesta aktiva raser kräver mer än så.

 

[Skogsstjärnan]

Riktigt söt och stilig vovve!! @Emiro

 

[Sel]

Angående dalmatiner kan jag sälla mig till skaran som typ bara träffat på otäcka exemplar. Det är också den enda typ av hund som någonsin jagat mig när jag satt till häst. Den stack från gården och förföljde oss på riktigt allvar en god bit.

 

[Sel]

Dvärgschnauzer är det vi redan har, räcker med en Vill ha något större som orkar hålla tempo på joggingturer och som inte får plats under en ardenner-hov Men du har ju rätt i att päls och fällning nog är något vi får räkna med. Låter lite intressant med finsk lapp!

Där ser man! De är ju annars poppis som stallhundar av en anledning, kanske har ni en laid back variant om hen inte ens vill haka på en joggingtur!

 

[Skogsstjärnan]

Där ser man! De är ju annars poppis som stallhundar av en anledning, kanske har ni en laid back variant om hen inte ens vill haka på en joggingtur!

Han vill gärna, men intresset att "bara springa" är inte så stort, han vill hellre gå på upptäcktsfärd så det är svårt att be honom hålla tempo. Han är perfekt i skogen istället

 

[Sel]

Han vill gärna, men intresset att "bara springa" är inte så stort, han vill hellre gå på upptäcktsfärd så det är svårt att be honom hålla tempo. Han är perfekt i skogen istället

Lite som min shiba! Atletisk var hon i ungdomens glada dagar, men bara springa rakt fram sådär för springandets skull är aldrig intressant.
Skumt nog var det skojigt att springa med hästen.