Tips inför ev RR köp

[MiniLi]

Hur sugen är du på att träna med hunden? Du nämner spår och sök, men på vilken nivå?
Jag tror inte du ska tänka att en RR kommer vilja träna mer än din sällskapshund.. Nu vet jag såklart inte riktigt hur den hunden är, men de flesta RR "tränar" mest när de känner för det själva och på sitt eget sätt..
Jag har haft två RR, men då jag under några år var väldigt aktiv i rasföreningen så hade jag iaf då bra koll på rasen. Är inte aktiv längre, men har ju många vänner med RR.

Min erfarenhet är att det är härliga hundar men som verkligen inte passar vem som helst. De kan såklart skilja sig åt en del i temperamentet men det är inte alls ovanligt med hundar som gillar att ställa till med hyss. De har ett visst aktiveringsbehov (inte jättestort, när jag jämför med mina brukshundar) men kan vara väldigt svåra att tillfredsställa eftersom de är så självständiga och egensinniga.
Min ena RR var mycket hellre ute på rymmen och "patrullerade" skogen än att göra någon slags organiserad träning med mig. Ibland vill de träna, ibland inte. Med RR får man räkna med att 99% av träningen går till motivationsarbete, det blir väldigt lite precisionsjobb.

Vår RR öppnar låsta dörrar (och rymmer gärna), bryter sig ut ur stålburar, bryter sig in i skafferiet och skäl all mat hon kommer över och går loss totalt i liknande situationer. Tänk om man hade kunnat få upp det drivet på tävlingsplan, haha!

Jag upplever att de behöver ganska mycket fysisk motion, men de gillar mest att springa lösa. Dock kan de vara opålitliga med inkallningen. Min RR kom 9 av 10 gånger utan problem, tills hon bestämde sig för att hon inte ville mer. Då struntade hon fullständigt i mig. Och då har vi tränat MASSOR!
Hon avskydde att springa kopplad bredvid cykeln eller att springa kopplad när man joggar, det tyckte hon var meningslöst och tråkigt och blev som en stoppkloss istället..

Nu tycker jag att det är underbara hundar, men man ska veta vad man riskerar att få för slags hund. Och såklart vara oerhört noga med mentaliteten.

 

[MiniLi]

Tack för informativt och bra svar! Men hittills har jag mest fått veta vad de INTE vill Göra. Vad tycker de om att göra med sin matte? Gosa älskar jag, har inga problem med att ha hunden i min säng och att motionera mycket och länge är en del av min livsstil.

De gillar att ligga och sola i värmen, att ligga i soffan och sängen och mysa, att röja i skogen, att busa med andra hundar, att äta mat.. Hitta på otyg
De kan tycka att träning är jätteroligt, men troligen mest sporadiskt. Du kan lika gärna få vända och åka hem igen för att hunden inte var på humör den dagen.

 

[Sansa]

Haha @MiniLi det låter som jag om jag vore hund.

 

[isafore]

Halvt OT men jag tycker att alla beskriver RR som en hemsk ras när man läser på forum. Så hemsk kan den väl inte vara, folk köper ju RR efter RR.

De RR jag träffat har varit trevliga. Lugna, glada och nöjda av att mysa i soffan och springa i skogen. Spårat har dom tyckt varit roligt och varit bra på. I mina ögon har de jag träffat på varit utmärkta för någon som vill träna litegrann för skojs skull. En hel del integritet och ja, något reserverade, men med socialisering och en fast hand inga problem..

 

[Sansa]

@isafore precis den uppfattning jag har och precis det jag eftersöker. En hund att träna med när och om det är kul. Men mestadels gos, bus och enormt mycket kärlek.

 

[Sansa]

Min hund jag har nu är oerhört reserverad mot människor. Bryr sig inte nämnvärt om någon annan än de hon känner väl. Däremot är
Hon enormt tillgiven oss i familjen och främst mig som är hennes försteledare.

 

[Lena Furberg]

De jag känner som har/har haft RR, har bytt ras när de velat börja träna mer aktivt, då RR:n helt enkelt inte varit intresserad.

De jag känner som trivs med rasen håller på med drag, viltspår och fjällvandringar :-)

 

[ephyra]

Den RR jag har träffat mest var väldigt jobbig och tålamodskrävande som unghund, men nu är han en supertrevlig herre som helst ligger inne på golvet framför brasan Regnar det vägrar han gå ut, han är måttligt intresserad av att busa med andra hundar/människor/för sig själv och ser mest besvärad ut och går till sin bädd istället. Det är en himla härlig, lugn och trevlig hund som utan problem knatar genom stan i slakt koppel, men ingen man tar till bruksplanen direkt.

Försök att få kontakt med ägare till RRs och ta del av deras erfarenheter är mitt bästa tips om ni fortfarande är osäkra på rasvalet

 

[machafuko]

Tack för informativt och bra svar! Men hittills har jag mest fått veta vad de INTE vill Göra. Vad tycker de om att göra med sin matte? Gosa älskar jag, har inga problem med att ha hunden i min säng och att motionera mycket och länge är en del av min livsstil.

Tänker bara att det är bättre att anpassa valet av hundras efter din vardag och inte tvärtom? Med det lägger jag ingen värdering kring huruvida RR är fel eller inte. Det var bara en tanke.

 

[Sansa]

Tack alla! Var precis på hundfältet där jag bor och träffade lämpligt nog en RR och dess ägare och vi satte oss och pratade en lång stund. Det var en härlig, lugn och avslappnad hund. Det hon hade gjort när han var valp var att socialisera mycket och vänja honom med mycket liv och rörelse. Den enda aktivitet de gjorde var att gå skogspromenader, och det älskade han. Det kom en rottishane förbi när vi satt där och RR sprang och lekte en stund innan rottisen sprang vidare. Om 1,5 timme är det dags att hälsa på valpen... Så vi får se hur det blir.

 

[machafuko]

Tack alla! Var precis på hundfältet där jag bor och träffade lämpligt nog en RR och dess ägare och vi satte oss och pratade en lång stund. Det var en härlig, lugn och avslappnad hund. Det hon hade gjort när han var valp var att socialisera mycket och vänja honom med mycket liv och rörelse. Den enda aktivitet de gjorde var att gå skogspromenader, och det älskade han. Det kom en rottishane förbi när vi satt där och RR sprang och lekte en stund innan rottisen sprang vidare. Om 1,5 timme är det dags att hälsa på valpen... Så vi får se hur det blir.

Lycka till i alla fall! Inga frågor är dumma, så fråga ut dem

 

[Sansa]

Jag har en låååååååång lista med frågor @machafuko

 

[Killaloe]

De RR jag träffat har varit trevliga. Lugna, glada och nöjda av att mysa i soffan och springa i skogen. Spårat har dom tyckt varit roligt och varit bra på. I mina ögon har de jag träffat på varit utmärkta för någon som vill träna litegrann för skojs skull. En hel del integritet och ja, något reserverade, men med socialisering och en fast hand inga problem..

Jag är nog beredd att hålla med dig här! De tikarna jag har träffat har varit supermysiga hundar men med en räv eller två bakom öronen såklart. Dessa har dock bott hos engagerade ägare som är påhittiga och inte måste träna hund enligt formulär 1A, utan väldigt duktiga på att anpassa sin träning. De flesta är även Vch vilket ju vore en omöjlighet om de var totalt omotiverade.

Sen så tror jag att en del i den trevligheten hos mina bekantas RRar beror till stor del på att dessa är otroligt väl socialiserade sedan unga åldrar och har umgåtts med olika typer av hundar (framförallt den ena är väl kanske lite väl präglad på retrievrar ) samt att de såklart är väldigt trevliga mentalt från början.

Den enda som jag upplever som väldigt svår är en hane som är otroligt förarbunden och som icke gillar andra hundar (förutom sin flock). Samt att samtliga hundar jag vet gärna käkar katter till frukost och det är väl inte helt lämpligt i ett bostadsområde

 

[TantAgda]

Jag har en RRtik som blir 7 år snart.
Återkommer lite senare med mina erfarenheter då jag har mer tid att skriva!

 

[Sansa]

Åh tack snälla för era svar! Är på väg att titta på henne nu... Nervös, förväntansfull och lite rädd återkommer!

 

[isafore]

Lycka till! Vill höra allt

 

[machafuko]

Lycka till! Vill höra allt

Precis. Observera ALLT

 

[TantAgda]

Så, nu ska vi se -som sagt, Ebun är 7 år i år och min första hund.
Hon var en utmaning som valp och unghund!
Passivitet var inte riktigt hennes grej, då stod hon på bakbenen och bet mej i händer och armar -blåmärken fanns alltid de första 2 åren!
Men som flera redan skrivit, en utmaning att motivera till att faktiskt göra nåt av all energi, förutom att kuta omkring i skogen då!

Jaktidiot som ung och ja, inkallningen den finns- när hon själv vill. Har kompenserat upp det med att ha ett vansinnigt bra stoppkommando och så går jag till henne istället, för att komma till mej när jag säger det -"ja, kanske sen tänker Ebun då, om jag är färdig här borta.. " Och precis så är hon fortfarande
"Jag ska bara.." är ständigt närvarande i vår relation.

Hon landade och lugnade ner sig efter 2,5 år ungefär. Nu kan hon sova i sängen/soffan/ solen i dagar om omständigheterna kräver det.

Vi har försökt träna lydnad och tävla, för att jag vill det, vi spårar mycket för det är det bästa hon vet, vi har också tränat sök för att jobba på dom sociala bitarna men efter en kraftig stakningsskada går det inte längre. Hon blir livrädd bara jag sätter på henne tjänstetecknet.
Trots mycket social träning som liten så var det först när vi började träna sök som det riktigt släppte för henne. Hon var riktigt rädd för andra människor ett tag, vågade inte gå fram i koppellängd och äta godis ens. Men det har blivit mycket bättre med åldern. Nu hälsar hon gladeligen på främmande människor -faktiskt mer nyfiken på folk än vad kelpien är!

Det sammanfattar hennes mentalitet ganska bra.. tyvärr.. Saker fastnar och är i princip omöjliga att få bort. Hon har blivit skotträdd efter 2-3års ålder (tyvärr 1:a på skott på mh) och detta utvecklas bara till mer och mer ljudrädslor. Hon kan inte vara i stora folksamlingar längre för där har det smällt vid nåt tillfälle för flera år sedan. Hon kan heller inte vara i stan längre för det kopplar hon samman med raketer ( hade oturen att höra raketer på håll efter nyår i stan för flera år sedan).

Nu lever hon i en skyddad verkstad och jag anpassar mitt liv till viss del efter det.
Hon skulle vara ofantligt nöjd om hon fick vara en gårdshund med dagliga timslånga skogspromenader. Punkt. Men eftersom jag har en till nu (kelpie) så får hon hänga med till klubben och vara fikahund. Och spåra.

Massa svammel mest märker jag men jag hoppas du får ut nåt av det jag skrivit!

Om jag skaffar RR igen, vilket jag tror att jag kommer göra, så kommer jag vara ofantligt noga vad det gäller mentaliteten. De uppfödare som inte, mer eller mindre, tvingar sina valpköpare att göra mh/bph avskrivs direkt!

 

[TantAgda]

Just det, vill ju veta vilken kennel du är och hälsar på!

 

[Zoya]

Minns kanske tokigt men har inte @Zoya erfarenhet av RR?

Tack! Ja, jag har haft rasen sedan 1990 och födde upp fyra kullar mellan ären 1996-2003. Haft en paus i uppfödningen sedan dess av olika orsaker men har fortfarande två RR.

Till TS:

Många har svarat på ett bra sätt redan - särskilt @Lona och @MiniLi .
Tycker som vanligt att om den enda erfarenheten man har av en ras (oavsett vilken) att ens granne haft en eller att man brukar se en på promenaden ibland så kanske man ska ta deras åsikter med en liten nypa salt.

Jag skulle säga att dålig mentalitetet är numera ett mindre problem än allergier. För en 5-10 år sedan var mentalitet ett stort problem men numera är det faktiskt bättre. Viktigt att välja hund ur linjer som MH:ats eller BPH:ats med vettigt resultat. Allergier är ju svårare så där får man helt enkelt fråga och kolla hur uppfödaren svarar på frågan. Undviker man frågan eller inte kommer med ett vettigt svar så ja...
Dermoid sinus - spm är det defekt som man syftar på med "sjukdom i ryggraden" kan jämföras med ryggmärgsbråck ungefär och dessa valpar skall aldrig komma till nya ägare utan de tas bort vid födseln. Man ska som köpare således inte behöva vara rädd för att få en DS-valp.

RR är rätt dryga som valpar och unghundar och blir vuxna sent - vid typ 3-4 års ålder. Fram tills dess är det konsekvens och tålamod som gäller. Viktigt också att man socialiserar sin valp redan tidigt och utsätter den för allehanda situationer.

Tycker annars att dina förutsättningar låter super.

Fråga gärna om det är något särskilt du vill ha svar på