BuenoBull
Trådstartare
Jag vet för det första inte om tråden hamnar rätt, det handlar visserligen om barn men inte mitt barn. Jag tror att man kan få bättre svar här så provar, annars får moderator flytta den 
Det är en sak jag funderat på en del. Lite bakgrundsinfo: Min sambo (25 år) har två småbröder som är i åldrarna fem och tio. Enligt min uppfattning och enligt sambon själv så har de och har haft en ganska fri uppfostran, eller vad man ska kalla det. Vad jag menar är att sambon när han var liten, kanske tioårsåldern, t.ex. fick cykla runt i stan själv mycket och det har väl i allmänhet inte funnits så mycket regler hemma. Det äts en del snabbmat och det är ofta kakor, saft, läsk och godis i veckorna. Båda dessa barn är väldigt uppe i varv hela tiden och de låter mycket, måste alltid ha något att göra.
Nu på senaste tiden har tioåringen blivit väldigt, ska man kalla det bekväm? Han vill alltid att folk ska serva honom med saker. T.ex. när vi var iväg på fika hos deras morfar satt vi vid vardagsrumsbordet som är dukat med saft och kakor. Glas finns också på bordet men han vill ändå att någon annan ska hälla upp saft åt honom. Några av oss vuxna säger att han kan ju faktiskt ta själv och då vänder han sig till morfar och ber om samma sak. Morfar skämtar om att han isf vill ha en puss till påsk, då säger tioåringen att isf vill han inte ha saft.
En annan gång var han hemma hos oss och ville ha vatten. Han stod i köket och var fullt kapabel till att ta ett glas själv, vilket vi även då sa till honom men till slut gav min sambo honom ett glas med vatten.
Såhär är det med många saker väldigt ofta och särskilt har det blivit den senaste tiden. Kan inte minnas att han höll på så för bara ett halvår sedan. Är det här någon fas som är normalt för barn i den åldern? Andra 10-åringar jag vet är precis tvärtom, de vill och kan mycket själva och frågar inte om hjälp om det inte verkligen behövs. Det är absolut inget jag lägger mig i mer än att jag kan säga åt honom att ta för sig själv av vatten/saft/mat eller vad det nu är, och inget jag har diskuterat eller tänker ta upp med min svärmor, jag bara klurar.
För övrigt har han börjat få väldigt mycket attityd, särskilt mot lillebror vilket jag tycker är så synd för man ser verkligen hur lillebror ser upp till sin storebror. Men det kopplar jag direkt till åldern. Eller?
Jag är ganska precis nybliven mamma, har en dotter på sju månader så jag har verkligen ingen kunskap i detta. Vad är era erfarenheter? Är detta något ni känner igen hos era tioåringar? Är det något som är vanligt för mellanbarn, jag tänker att de kanske hamnar i skymundan lite? Nu bor ju inte min sambo där, såklart, sen många år tillbaka men...
Det är en sak jag funderat på en del. Lite bakgrundsinfo: Min sambo (25 år) har två småbröder som är i åldrarna fem och tio. Enligt min uppfattning och enligt sambon själv så har de och har haft en ganska fri uppfostran, eller vad man ska kalla det. Vad jag menar är att sambon när han var liten, kanske tioårsåldern, t.ex. fick cykla runt i stan själv mycket och det har väl i allmänhet inte funnits så mycket regler hemma. Det äts en del snabbmat och det är ofta kakor, saft, läsk och godis i veckorna. Båda dessa barn är väldigt uppe i varv hela tiden och de låter mycket, måste alltid ha något att göra.
Nu på senaste tiden har tioåringen blivit väldigt, ska man kalla det bekväm? Han vill alltid att folk ska serva honom med saker. T.ex. när vi var iväg på fika hos deras morfar satt vi vid vardagsrumsbordet som är dukat med saft och kakor. Glas finns också på bordet men han vill ändå att någon annan ska hälla upp saft åt honom. Några av oss vuxna säger att han kan ju faktiskt ta själv och då vänder han sig till morfar och ber om samma sak. Morfar skämtar om att han isf vill ha en puss till påsk, då säger tioåringen att isf vill han inte ha saft.
En annan gång var han hemma hos oss och ville ha vatten. Han stod i köket och var fullt kapabel till att ta ett glas själv, vilket vi även då sa till honom men till slut gav min sambo honom ett glas med vatten.
Såhär är det med många saker väldigt ofta och särskilt har det blivit den senaste tiden. Kan inte minnas att han höll på så för bara ett halvår sedan. Är det här någon fas som är normalt för barn i den åldern? Andra 10-åringar jag vet är precis tvärtom, de vill och kan mycket själva och frågar inte om hjälp om det inte verkligen behövs. Det är absolut inget jag lägger mig i mer än att jag kan säga åt honom att ta för sig själv av vatten/saft/mat eller vad det nu är, och inget jag har diskuterat eller tänker ta upp med min svärmor, jag bara klurar.
För övrigt har han börjat få väldigt mycket attityd, särskilt mot lillebror vilket jag tycker är så synd för man ser verkligen hur lillebror ser upp till sin storebror. Men det kopplar jag direkt till åldern. Eller?
Jag är ganska precis nybliven mamma, har en dotter på sju månader så jag har verkligen ingen kunskap i detta. Vad är era erfarenheter? Är detta något ni känner igen hos era tioåringar? Är det något som är vanligt för mellanbarn, jag tänker att de kanske hamnar i skymundan lite? Nu bor ju inte min sambo där, såklart, sen många år tillbaka men...
