Sv: Tervueren eller Vit Herdehund
Åh vad roligt
Då börjar jag med att berätta hur mina vita herdar är
Beya, 5,5år tik.
Min första egna hund. När jag köpte henne var jag främst ute efter en kamrat att gå långa promenader med, gå lite småkurser i vardagslydnad och eventuellt gå på några utställningar. La fram mina krav till uppfödaren jag fastnat för och bad henne välja valp åt mig.
Jag fick den ultimata familjehunden!
ALLTID glad, lagomt med energi, nöjd bara hon får vara med. Älskar barn! Hon är den här hunden som ALLA faller för. Hon tycker om att arbeta och spår är hennes passion här i livet. Som unghund hade vi vissa problem med reservation och vissa karlar kunde hon vara rent ut sagt livrädd för. Men med en hel del socialträning gick det till slut över, idag kan hon dra sig undan vissa människor men inte pga rädslor som det var förr, snarare så att hon helt enkelt inte förstår deras "språk" då hon är väldigt signalkänslig. Dock händer detta ytterst sällan, oftast är det med viftande svans hon hälsar på folk
När det kommer till lydnadsträning får vi däremot kämpa då hon lätt blir uttråkad. Trickträning och sådant som det hela tiden händer något nytt är alltid kul däremot
Troja, 3år tik.
När det var dags för en till hund stod jag länge och velade mellan en till viting eller australian shepherd. Hade nu fått upp mitt intresse för lydnad och ville ha en hund som höll ut bättre än min andra
![Wink ;) ;)]()
Men när uppfödaren till min första vita tog en kull av en, för mig, väldigt spännande kombination kunde jag inte säga nej
![Big Grin :D :D]()
Denna gång visste jag vad jag ville ha. Och redan från första dagen uppfödaren la upp första bilden på valparna, bara några timmar gamla, visste jag att det var jag och "den gröna" tiken. I och med att jag vid det här laget blivit god vän med uppfödaren så hade jag lyxen att få träffa valparna redan vid 3v ålder, en gång till vid 6v och sen när den skulle hämtas vid 8v. Bandet mellan oss blev starkare för varje gång. Konstig kanske, men sant.
Jag har inte ångrat mitt val av valp en enda sekund.
Här fick jag precis vad jag ville, en hund med både utseende och hjärna.
Troja är en sån hund som ÄLSKAR att arbeta. Spelar mindre stor roll VAD vi gör, bara vi gör något. Ställer ut henne med fina resultat, tävlar och tränar lydnad, kommer ta itu med brukset nästa år, kanonbra spårhund, mycket energi och väldigt lyhörd. Hon är den enda av mina hundar som jag nästan alltid har lös på promenader. Hon håller sig nära och har alltid stenkoll på mig.
Trots all energi så har hon en tydlig OFF-knapp inomhus.
Många tycker att hon kan vara lite väl intensiv, hon naggar gärna på folk när hon blir uppspelt, men hon menar inget ont med det
![Stick Out Tongue :p :p]()
För MIG är hon den perfekta hunden.
Rent generellt rasmässigt så upplever jag att rasen är livlig, samarbetsvillig, vänlig och väldigt flockbunden.
Sen har jag märkt att vissa kan bära på en del stress, en del visar överdrivna rädslor och lite väl mycket reservation mot människor.
Men jag tror att det till störst del beror på understimulering och taskig social/miljöträning som valp/unghund.
Du är välkommen att ösa på med frågor om det är något speciellt du undrar över. Jag kan säga mycket positivt om rasen och då inte enbart utgå från mina hundar, har många vänner runtom i hela landet med vita herdar
![Smile :) :)]()