Terrier som jagar bilar

[Xxx99]

Jag har en liten norfolkterrier som jagar bilar och även skäller ut de tills de har åkt ifrån henne. Anledningen till varför är lite oklar det är svårt att se om hon gör det för att hon blir rädd eller för att hon tycker att det är roligt. För att lösa problemet har jag både haft kontakt med uppfödaren och gått en grundkurs i lydnad. Uppfödaren säger att jag ska byta från sele till halvstryp och sedan börja gå med henne längs vägen oavsett om hon gör utfall eller inte och helt enkelt bara gå åt andra hållet när hon börjar dra mot bilen och sedan belöna hennes efter att hon har gått ned i varv oavsett om det tar sekunder eller en halvtimme. Ledarna på kursen säger att jag ska bära henne när jag går förbi vägen och börja arbeta på ett "träningsbart avstånd" som de kallar det alltså när hon inte blir så uppstressad att hon inte kan lyssna på mig och successivt arbeta mig närmare vägen. Det ska tilläggas att hon inte har några problem alls när vi är i stan när det kommer bilar hela tiden men så fort det bara kommer någon/några bilar i taget blir hon hysterisk. Hon är likadan när det gäller cyklar och mopeder. Hunden är en så länge bara 6 månader.

 

[glittermoln]

Jag hade skvallertränat på allt hon reagerar på.

 

[Xxx99]

Okej! Visst är det när man "belönar" så fort det kmr exempelvis en bil? Isåfall är det något vi har provat men hon går upp i stress så pass mycket att hon inte vill ha godisen förrän exempelvis bilen har passerat, hon märker den liksom inte trots att man håller den under näsan på henne. Ska tilläggas att jag provat diverse godis som blodpudding, korv och olika köpegodis. Känner mig lite hjälplös helt ärligt

 

[Snurrfian]

Okej! Visst är det när man "belönar" så fort det kmr exempelvis en bil? Isåfall är det något vi har provat men hon går upp i stress så pass mycket att hon inte vill ha godisen förrän exempelvis bilen har passerat, hon märker den liksom inte trots att man håller den under näsan på henne. Ska tilläggas att jag provat diverse godis som blodpudding, korv och olika köpegodis. Känner mig lite hjälplös helt ärligt

Jag skulle lyssna på tränarna, håll träningsbart avstånd, belöna innan hon går upp i stress och hon fortfarande är mottaglig för godis, eller leksak.

 

[Valptass]

Okej! Visst är det när man "belönar" så fort det kmr exempelvis en bil? Isåfall är det något vi har provat men hon går upp i stress så pass mycket att hon inte vill ha godisen förrän exempelvis bilen har passerat, hon märker den liksom inte trots att man håller den under näsan på henne. Ska tilläggas att jag provat diverse godis som blodpudding, korv och olika köpegodis. Känner mig lite hjälplös helt ärligt

Tar hon inte godis så är ni på tok för nära. Hon kommer inte att vara förmögen att lära sig någonting när hon är i det tillståndet, så att hitta ett träningsbart avstånd och jobba därifrån är viktigt.

Det är svårt med hundar som reagerar på passerande bilar. Hunden lär sig fort att beteendet den utför, skällandet, väldigt effektivt åstadkommer precis det den vill – att bilen försvinner. Att bilen hade kört förbi ändå förstår inte hunden. Så försök undvika situationer där hunden känner sig tvingad att ta till det oönskade beteendet, dels blir den förstärkt i att den hittat en bra strategi för att hantera de jobbiga bilarna eftersom hunden ju upplever att det får bort bilarna när de kör förbi, och dels är det inte schysst att låta den bli så stressad på regelbunden basis.

Observera att anledningen till att hon klarar alla bilar i stan kan vara att hon blir så överväldigad av stress och/eller rädsla att hon stänger av. Hon kanske alltså upplever det som ännu hemskare än en enstaka bil! Det är inte ovanligt, så ha det i åtanke.

Jag skulle lyssna på tränaren i första hand. Lär dig läsa din hund och se hur hon visar att det börjar bli jobbigt/för svårt. Gå inte närmre än hon klarar av. Försök få till så många lyckade situationer som möjligt, och försök undvika att det slår över för henne så mycket det går. Försök vända känslan i henne så att bilar blir något positivt istället för något stressande, så kan ni sedan jobba fram det beteende du hellre vill ha. Lycka till, jag vet att det är svårt och att det kan kännas hopplöst i början. Håll ut!

 

[TinyWiny]

Ge henne en uppgift. Min hund var sådan när han kom hit (då nästan sju månader gammal). Han kastade sig efter bilar och vrålade på landet men brydde sig inte alls i stan. Han upptäckte bilarna innan mig 9 gånger av 10 då jag är hörselskadad så jag började berömma och gav godis när han reagerade (första spetsningen av öronen alternativt att han vände sig om) och satte honom sedan mellan mina ben där han var trygg så att han satt där iallafall några sekunder innan bilen körde förbi, ju längre tid desto bättre. I början försökte han på alla vis krångla sig ur och då satt jag på huk och höll om bröstet på honom. Numera (tre år snart) säger han till när det kommer bilar, framförallt bakifrån och han svänger också in på min vänstersida där han vet att han ska vara då. Han lärde sig snabbt men det återkom då och då så han var närmare 1,5 år innan jag slutade sätta honom mellan mina ben när bilar kom och istället bara kortade kopplet och fortsatte gå.

 

[glittermoln]

Okej! Visst är det när man "belönar" så fort det kmr exempelvis en bil? Isåfall är det något vi har provat men hon går upp i stress så pass mycket att hon inte vill ha godisen förrän exempelvis bilen har passerat, hon märker den liksom inte trots att man håller den under näsan på henne. Ska tilläggas att jag provat diverse godis som blodpudding, korv och olika köpegodis. Känner mig lite hjälplös helt ärligt

Ja precis, eller så fort hunden noterar bilen snarare. Tar hon inte godisen är ni för nära. Du kan ju experimentera några gånger för att hitta ett ungefärligt avstånd där hon kan kommunicera. Jag skulle även se till att ha ett riktigt starkt belöningsord för att hunden dels lättare ska bryta och ta belöning och dels för timingens skull.

 

[Fruentimber]

Okej! Visst är det när man "belönar" så fort det kmr exempelvis en bil? Isåfall är det något vi har provat men hon går upp i stress så pass mycket att hon inte vill ha godisen förrän exempelvis bilen har passerat, hon märker den liksom inte trots att man håller den under näsan på henne. Ska tilläggas att jag provat diverse godis som blodpudding, korv och olika köpegodis. Känner mig lite hjälplös helt ärligt

Vill du testa skvallerträning men är osäker på hur man gör råder jag dig att ta kontakt med en tränare för hjälp. Det är lätt att göra fel.

 

[Happimess]

Jag har en liten norfolkterrier som jagar bilar och även skäller ut de tills de har åkt ifrån henne. Anledningen till varför är lite oklar det är svårt att se om hon gör det för att hon blir rädd eller för att hon tycker att det är roligt. För att lösa problemet har jag både haft kontakt med uppfödaren och gått en grundkurs i lydnad. Uppfödaren säger att jag ska byta från sele till halvstryp och sedan börja gå med henne längs vägen oavsett om hon gör utfall eller inte och helt enkelt bara gå åt andra hållet när hon börjar dra mot bilen och sedan belöna hennes efter att hon har gått ned i varv oavsett om det tar sekunder eller en halvtimme. Ledarna på kursen säger att jag ska bära henne när jag går förbi vägen och börja arbeta på ett "träningsbart avstånd" som de kallar det alltså när hon inte blir så uppstressad att hon inte kan lyssna på mig och successivt arbeta mig närmare vägen. Det ska tilläggas att hon inte har några problem alls när vi är i stan när det kommer bilar hela tiden men så fort det bara kommer någon/några bilar i taget blir hon hysterisk. Hon är likadan när det gäller cyklar och mopeder. Hunden är en så länge bara 6 månader.

Tycker tränaren har vettiga åsikter, uppfödarens strategi är inget att hänga i granen.
Jag hade EXAKT samma problem med min hund (även med den här detaljen att det gick bra mitt i stan där det hände lite för mycket för att kunna reagera på _en_ bil).
Jag fick bort det helt genom att använda mig av träningsbart avstånd och belöna att hon stannade kvar vid min sida med slakt koppel. I början innebar det i praktiken att jag tryckte upp en näve med gott godis i käften på henne och höll kvar tillräckligt länge för att lusten att springa efter bil/cykel/moped släppte. Tränade parallellt mycket fokusövningar och att hon skulle kunna ta kontakt med mig på uppmaning i olika miljöer fulla av distraktioner. Nästa steg blev att förekomma genom att läsa av omgivningen hela tiden, och om det kom en cykel en bit bort bad jag om hennes uppmärksamhet, belönade, fortsatte belöna hennes uppmärksamhet eller hennes stillhet tills cykeln var förbi. Samtidigt fick hon gärna slänga en blick på cykeln, så hon uppmärksammade dennes existens, men inte "låsa" fokus på den (för då var risken stor att hon drog efter) utan då bad jag om uppmärksamhet igen.
Nu är vi på nivån att hon ofta tittar på cykeln när den swishar förbi och sen söker kontakt med mig (för belöning, vilket hon får). Kommer det racercyklar i högt tempo nära oss försöker jag vara proaktiv och få hennes uppmärksamhet innan cykeln närmar sig.

 

[Happimess]

Observera att anledningen till att hon klarar alla bilar i stan kan vara att hon blir så överväldigad av stress och/eller rädsla att hon stänger av. Hon kanske alltså upplever det som ännu hemskare än en enstaka bil! Det är inte ovanligt, så ha det i åtanke.

Lite OT, och jag vet ju inte vad som gäller i TS fall, men min hund agerade förut exakt likadant (drog på bilar hemma på gatan men inte i stan) och jag såg inga som helst tecken på stress, rädsla eller blockering. Överväldigad av intryck möjligtvis, men inte så att det behöver vara negativt. Likadant med en vs flera personer; en enstaka person kan vara superläskigt, men hon kan lugnt sitta och vänta på spårvagnen med mig med massor av folk runtomkring, och då till och med vara nyfiken och vilja fram till dem.

 

[Valptass]

Lite OT, och jag vet ju inte vad som gäller i TS fall, men min hund agerade förut exakt likadant (drog på bilar hemma på gatan men inte i stan) och jag såg inga som helst tecken på stress, rädsla eller blockering. Överväldigad av intryck möjligtvis, men inte så att det behöver vara negativt. Likadant med en vs flera personer; en enstaka person kan vara superläskigt, men hon kan lugnt sitta och vänta på spårvagnen med mig med massor av folk runtomkring, och då till och med vara nyfiken och vilja fram till dem.

Visst är det så, ibland är det bara när något är ensamt och verkligen sticker ut som det blir läskigt/spännande/obehagligt. I TS fall är det förstås omöjligt för oss att svara på hur det ligger till. Men det kan vara bra att veta att hundar som verkar lugna när de är omgivna av stressorer kan må sämre än de ser ut att göra. Det är alltid bra att vara medveten om

 

[Xxx99]

Tack för alla goda svar! Jag har kört på att försöka vända känslan till något positivt så som många beskrev det och börja på träningsbart avstånd. Men då kmr nästa fråga hur har ni gjort i situationer där det omöjligt går att undvika? Vi måste nämligen passera en väg där det kmr bilar för att kunna gå på promenad som är längre än 10 min:/

 

[Xxx99]

Ge henne en uppgift. Min hund var sådan när han kom hit (då nästan sju månader gammal). Han kastade sig efter bilar och vrålade på landet men brydde sig inte alls i stan. Han upptäckte bilarna innan mig 9 gånger av 10 då jag är hörselskadad så jag började berömma och gav godis när han reagerade (första spetsningen av öronen alternativt att han vände sig om) och satte honom sedan mellan mina ben där han var trygg så att han satt där iallafall några sekunder innan bilen körde förbi, ju längre tid desto bättre. I början försökte han på alla vis krångla sig ur och då satt jag på huk och höll om bröstet på honom. Numera (tre år snart) säger han till när det kommer bilar, framförallt bakifrån och han svänger också in på min vänstersida där han vet att han ska vara då. Han lärde sig snabbt men det återkom då och då så han var närmare 1,5 år innan jag slutade sätta honom mellan mina ben när bilar kom och istället bara kortade kopplet och fortsatte gå.

Jag har gjort på liknande sätt men istället lyft upp henne. Har dock fått höra att det kan ge signal till hunden att det här är något att vara rädd för men det har varit ända sättet att stoppa beteendet när hon är nära bilen.

 

[TinyWiny]

Jag har gjort på liknande sätt men istället lyft upp henne. Har dock fått höra att det kan ge signal till hunden att det här är något att vara rädd för men det har varit ända sättet att stoppa beteendet när hon är nära bilen.

Att ge trygghet i en situation som hunden tycker är skrämmande är aldrig någonsin fel. Däremot ska man inte förstora känslan genom att oja sig och dutta utan man ger trygghet lugnt, på ett sätt som gör att hunden förstår att människan är trygghet och att hos människan är man alltid alltid trygg. Jag ser tusen gånger hellre att min hund vänder sig till mig och eventuellt försöker ta sig upp i famnen (10 kilo hund) om han blir rädd än att han lär sig att rädslor får han hantera bäst han kan själv och därmed ökar risken att han springer i blindo alternativt vänder det inåt om han blir rädd.

 

[Xxx99]

Lite OT, och jag vet ju inte vad som gäller i TS fall, men min hund agerade förut exakt likadant (drog på bilar hemma på gatan men inte i stan) och jag såg inga som helst tecken på stress, rädsla eller blockering. Överväldigad av intryck möjligtvis, men inte så att det behöver vara negativt. Likadant med en vs flera personer; en enstaka person kan vara superläskigt, men hon kan lugnt sitta och vänta på spårvagnen med mig med massor av folk runtomkring, och då till och med vara nyfiken och vilja fram till dem.

Jag upplever det på samma sätt hon verkar först lite osäker men sedan finner hon sig i situationen och verkar inte särskilt stressad utan börjar söka kontakt och slappna av.

 

[Snurrfian]

Tack för alla goda svar! Jag har kört på att försöka vända känslan till något positivt så som många beskrev det och börja på träningsbart avstånd. Men då kmr nästa fråga hur har ni gjort i situationer där det omöjligt går att undvika? Vi måste nämligen passera en väg där det kmr bilar för att kunna gå på promenad som är längre än 10 min:/

Med en sån liten hund, tagit upp i famnen och burit tills träningen ger resultat.

 

[Rialavargen]

Om hunden gör utfall mot bilen, och sedan kör bilen iväg har hunden lyckats att få iväg det som gör hunden upprörd. Kan du försöka träna med någon som kan köra en bil i närheten av dig och att du och föraren har lite ögonkontakt. Då kan du befästa fint beteende under kontrollerde former.

 

[Rialavargen]

Samt att du kan sätta dig ned. Jag har en corgi och jag sitter ofta ned om han är upprörd.