Jag vet egentligen inte vad som är sant och osant, men jag kan berätta om bl a en ganska "skum" händelse mellan mig och min häst.
Skulle fara ut och fika med en kompis, och passade på att fara förbi stallet och klappa lite på min häst.
Han mådde alldeles ypperligt bra, och vi fortsatte in på stan, fikade och for runt lite i affärer.
Plötsligt, som en kall dusch, så känner jag att jag bara måste åka till stallet, för nått har hänt!
Har en riktig obehagskänsla i maggropen, och hur jag visste att det var till stallet....fråga mig inte.
Kompisen tycker att jag är fånig, vi kom ju nyss därifrån, men jag propsar, och vi far dit.
Det visar sig att min häst har rullat fast i staketet, går inte att få lös, den har rivit upp rejäla sår på benen och i ansiktet, som senare måste sys.
Vi får nu lös hästen, och min undran är varför ingen har ringt mig, och får då veta att han nyss blivit funnen sådär.
Det läbbiga i historien är, att när min obehags känsla kom så hade alltså ingen hittat hästen än...
Jag har inte funderat så mycket på det egentligen, men jag har absolut lärt mig att lyssna på vad jag känner!