Tävla med kastrerad 2017

[Wingates]

Försök en gång till:

Dom där "alla insatta hundmänniskorna" kanske vet något, men då har de väl en lättåtkomlig faktabas att ty sig till?
Jag är INTE en av de väldigt insatta hundmänniskorna, och undrar ärlig:
Vilka är bieffekterna av kastration och hur stor frekvens har de?
En tendens att lägga på hullet och att utveckla mindre tydliga eventuella sekundära könskaraktärer gäller för samtliga djurraser vid kastrering, så det är inte det jag undrar över.

Finns det inga källor, så blir det bara hörsägen. Normalt brukar man kunna belägga såpass starka påståenden som att de flesta kastrerade djuren får hälsoproblem av just det ingreppet, med någon form av källa.

Jag håller på med husdjursavel inom två typer av djur, får och häst. Att välja avelsdjur ÄR svårt. Men samtidigt så kan du väl inte mena att alla 4-6-8 valparna i en kull borde föröka sig? Det mest sannolika är väl att en eller två valpar är kandidater till avelsdjur? Dessutom så tar man väl mer en en kull med samma kombination, för att verkligen få en möjlighet att se utfallet?
Om man hela tiden hoppar mellan alla möjliga kombinationer av hanar och honor, då förstår jag att man vill behålla "allt", man gör det också väldigt svårt både att avla bort oönskade egenskaper och att stärka önskade egenskaper. Att nå avelsmässiga resultat tar många generationer av planerad avel. Jag har redan nästa, och nästnästa betäckning i åtanke när jag betäcker mina hästar, och har tänkt igenom vilka linjer, med vilka egenskaper jag vill satsa på.

Och inte ska man väl kastrera så tidigt så att man inte kan se vartåt individerna utvecklas? Det gör man inte med hästar t.ex., om man misstänker att det är ett ämne för godkänd hingst. Men på de flesta föl ser man t.ex. en mindre bra (även om den inte är "dålig" i betydelsen skadlig) exteriör inom några veckor från födseln, och då kan man lika gärna kastrera så snart som möjligt, alltså vid ett års ålder.

Rent avelsmässigt kan det vara bra att spara hela kullen intakt och sedan avla på t.ex helbröderna till en superfin hane istället för att enbart använda en hane i matadoravel. Det gör att att man t.ex minskar risken för sjukdomar etc.
Så har man iaf pratat i min ras angående sjukdomar som DCM. Det förutsätter ju att en hunden är frisk och klarat alla tester men t.ex inte alls är lika meriterad.
I min ras bör dessutom avelsdjuren vara så gamla så möjligt iom att sjukdomen kan debutera sent

 

[Sol]

Jag gissar att om en såld valp verkar bli kullens mest lovande avelsmaterial så tar uppfödaren kontakt med valpköparna och påbörjar en diskussion om hurvida de skulle kunna tänka sig att använda hunden i avel och vad som isåfall skulle behöva göras (hälsotester, MH, BPH, utställningar, vad som nu passar rasen). Är ägarna öppna och villiga till att göra det som behövs för att sedan kunna låna ut (mot betalning) sin hane till avel så är ju det fantastiskit. Är de inte det, eller hunden redan blivit kastrerad, så finns det inget mer att göra.

Fast den diskussionen måste ju föras innan valparna säljs. Vill uppfödaren ha en reserv bland sålda valpar måste hen fråga spekulanterna redan innan om de är öppna för avel om valpen utvecklas bra. Det går inte att komma efteråt, visst kan man ha tur, men då är man inget vidare på avelsplanering i min mening. Diskussionen måste finnas innan valpen säljs så att köparna är med på det hela redan från början.

 

[Wingates]

Jag tycker att det är mycket begärt att kräva att hanhundar ska vara icke-reaktiva när de omges av löptikar (samt all annan stimuli stadsmiljön kräver) året runt. Det kanske inte är hundarna det är fel på utan miljön? Här snackar vi inte hanar som gnäller och drabbas av matleda någon gång per år pga. en löptik utan hanar som omges av löptikar hela tiden och till slut slutar äta, blir kassa i kistan mm. De kanske klarar av att bara granntiken löper 2 ggr/år men inte av att alltid ha löptikar runt sig. Sedan kanske det handlar om typ av hund också. Arbetande hundar som har en uppgift att sköta kanske kan fokusera på sin arbetsuppgift för att driften att jobba är så stark att de lättare kan koppla bort andra störningsmoment. Sällskapshundar? Not so much, där har man ju skapat hundar som inte ska behöva arbeta aktivt och som antagligen då kan bli svårare att få att "stänga ute" störningsmoment. De kanske inte har någon drift som kan konkurrera ut könsdriften (och jag menar då inte att de är hypersexuella på något sätt)?

En hund måste alltid ses ur den kontext den befinner sig i. Allt kanske inte är svart eller vitt?

Fast nog ska de klara av att hundarna i grannskapet löper utan att gå ner sig. Inga normala hanar jag känner beter sig på det sätter du beskriver.

 

[Tonto]

Fast nog ska de klara av att hundarna i grannskapet löper utan att gå ner sig. Inga normala hanar jag känner beter sig på det sätter du beskriver.

Vår Dalmatiner slutar äta när det är ett par tikar som löper. Oacceptabelt enligt mig. Har funderat på om det är för att man avlar på utseende snarare än arbetsegenskaper som detta inträffar, idiotiskt i sådana fall. Aussien kan hälsa på löptik utan att göra mer än att smacka på läpparna om han råkar lukta på en löpkissfläck.

 

[Sol]

Fast nog ska de klara av att hundarna i grannskapet löper utan att gå ner sig. Inga normala hanar jag känner beter sig på det sätter du beskriver.

Området jag jobbar i är ett väldigt hundtätt område. Vi klipper klor på >200 hundar/mån och då klipper ju inte vi klorna på alla hundarna i området. "Grannskapet" handlar alltså om några hundra hundar. Plus alla de som åker till området för att rasta sig själva och sina hundar (populärt grönområde).

 

[Wingates]

Vår Dalmatiner slutar äta när det är ett par tikar som löper. Oacceptabelt enligt mig. Har funderat på om det är för att man avlar på utseende snarare än arbetsegenskaper som detta inträffar, idiotiskt i sådana fall. Aussien kan hälsa på löptik utan att göra mer än att smacka på läpparna om han råkar lukta på en löpkissfläck.

Så kan det säkert vara och jag tycker det är väldigt tråkigt. Ammo blir väääldigt intresserad när det luktar löptik och står gärna och dregglar i fläcken, men det är liksom inga problem att bryta honom och han kan gå på promenad med löptik utan bekymmer.

 

[Wingates]

Området jag jobbar i är ett väldigt hundtätt område. Vi klipper klor på >200 hundar/mån och då klipper ju inte vi klorna på alla hundarna i området. "Grannskapet" handlar alltså om några hundra hundar. Plus alla de som åker till området för att rasta sig själva och sina hundar (populärt grönområde).

Ja? Jag bor i ett väldigt hundtätt område med, jag tycker ändå vi ska avla på hanar som funkar med kulorna kvar. De får ju vara intresserade och så, men de ska inte bli så påverkade att de slutar äta eller inte kan tänka på annat.

 

[Tonto]

Området jag jobbar i är ett väldigt hundtätt område. Vi klipper klor på >200 hundar/mån och då klipper ju inte vi klorna på alla hundarna i området. "Grannskapet" handlar alltså om några hundra hundar. Plus alla de som åker till området för att rasta sig själva och sina hundar (populärt grönområde).

Alltså här har varenda jäkel hund. Jag träffar minst 10 hundar på en 30 minuters promenad. Min Aussie beter sig inte som en grisig karl för det.

 

[Alexandra_W]

Varför förutsätts det att kastrerad = problemhund?

Jag är för kastrering. Blev det efter att pga tumör fått kastrera en äldre hane. Som var extremt välfungerande som fertil. Aldrig minsta problem på något vis. Ändå upplevde jag livet med kastrerad hane som behagligare. Inte lättare - behagligare.

Och jag har svårt tro tex min nuvarande skulle på något vis haft ett bättre eller lyckligare liv okastrerad. Avelsmaterial är han oavsett inte, för hög och foderallergisk. Men att han är en utmärkt trevlig och vettig brukshund som föräldrarna inte behöver skämmas för visar tex hans MH.

Han är kastrerad lika lite pga problem eller beteende som min femåriga valack som gick som hingst tills han var tre år och aldrig var till minsta besvär för någon. Men han ska inte i avel, så varför ska han ha sin könsdrift kvar. Han har ett bättre liv utan den.

 

[Tonto]

Varför förutsätts det att kastrerad = problemhund?

Jag är för kastrering. Blev det efter att pga tumör fått kastrera en äldre hane. Som var extremt välfungerande som fertil. Aldrig minsta problem på något vis. Ändå upplevde jag livet med kastrerad hane som behagligare. Inte lättare - behagligare.

Och jag har svårt tro tex min nuvarande skulle på något vis haft ett bättre eller lyckligare liv okastrerad. Avelsmaterial är han oavsett inte, för hög och foderallergisk. Men att han är en utmärkt trevlig och vettig brukshund som föräldrarna inte behöver skämmas för visar tex hans MH.

Han är kastrerad lika lite pga problem eller beteende som min femåriga valack som gick som hingst tills han var tre år och aldrig var till minsta besvär för någon. Men han ska inte i avel, så varför ska han ha sin könsdrift kvar. Han har ett bättre liv utan den.

Problemet är väl att djuren idag mår dåligt av sin könsdrift och att man borde avla för att de inte ska må dåligt av något så naturligt som könsdrift.

 

[Sol]

Alltså här har varenda jäkel hund. Jag träffar minst 10 hundar på en 30 minuters promenad. Min Aussie beter sig inte som en grisig karl för det.

Dessa hundar beter sig inte som grisiga karlar. Deras magar kraschar eller så slutar de äta. Det är det vanligaste vi ser hos våra kunders hundar.

 

[Wingates]

Varför förutsätts det att kastrerad = problemhund?

Jag är för kastrering. Blev det efter att pga tumör fått kastrera en äldre hane. Som var extremt välfungerande som fertil. Aldrig minsta problem på något vis. Ändå upplevde jag livet med kastrerad hane som behagligare. Inte lättare - behagligare.

Och jag har svårt tro tex min nuvarande skulle på något vis haft ett bättre eller lyckligare liv okastrerad. Avelsmaterial är han oavsett inte, för hög och foderallergisk. Men att han är en utmärkt trevlig och vettig brukshund som föräldrarna inte behöver skämmas för visar tex hans MH.

Han är kastrerad lika lite pga problem eller beteende som min femåriga valack som gick som hingst tills han var tre år och aldrig var till minsta besvär för någon. Men han ska inte i avel, så varför ska han ha sin könsdrift kvar. Han har ett bättre liv utan den.

Alltså jag är ingen fanatisk motståndare till kastrering, jag ser vissa nyttor med det men jag tror det är en farlig väl att gå avelsmässigt om vi börjar kastrera hundar till höger och vänster utan orsak.
Din hund är ju aldrig intressant för avel iom allergi, så då gör det ju eg ingenting att han är kastrerad (förutom att om hela kullen blivit kastrerad så vet vi inte hur könsdriften hos dem är, teoretiskt alltså).
Problemet är ju t.ex om alla syskon till min hund blir kasterade, då riskerar vi att ha missat avel på en massa dcmfria hundar (vilket vi inte vet förrens de kommer upp i ålder) bara för att "hundarna mår bättre av att kasteras".

 

[Alexandra_W]

Problemet är väl att djuren idag mår dåligt av sin könsdrift och att man borde avla för att de inte ska må dåligt av något så naturligt som könsdrift.

Fast varför förutsätta de mår dåligt?
De kan ha ett enklare och behagligare liv som kastrerade utan att på minsta vis må dåligt som intakta.

Men även den mest välfungerande hanen, som min grey, så kastrerad så behövde man inte fundera på om det var nån tomte som släppt sin löptik lös på stranden/lekplatsen/etc. Normal rastning hemmavid var långkiss istället för skvättande. Aldrig några funderingar på om när löpet inföll när man var hundvakt åt tik osv.

Samma med hästar. En hingst behöver inte alls ha ett dåligt liv som hingst. Men en valack får ändå ett lättare liv då man slipper ta hänsyn till att förhindra oönskade avkommor.

Och jag tror knappast någon av mina saknat en könsdrift de aldrig någonsin skulle fått utlopp för.

Sen är jag helt enig med att vi inte ska avla på djur som inte kan hantera sin drift. (Haft en sån med)

 

[Alexandra_W]

Alltså jag är ingen fanatisk motståndare till kastrering, jag ser vissa nyttor med det men jag tror det är en farlig väl att gå avelsmässigt om vi börjar kastrera hundar till höger och vänster utan orsak.
Din hund är ju aldrig intressant för avel iom allergi, så då gör det ju eg ingenting att han är kastrerad (förutom att om hela kullen blivit kastrerad så vet vi inte hur könsdriften hos dem är, teoretiskt alltså).
Problemet är ju t.ex om alla syskon till min hund blir kasterade, då riskerar vi att ha missat avel på en massa dcmfria hundar (vilket vi inte vet förrens de kommer upp i ålder) bara för att "hundarna mår bättre av att kasteras".

Det där är ju givetvis en aspekt, särskilt med tanke på de raser som har smal avelsbas. Men - är genomsnittshundägaren som kastrerar intresserad av att övht använda sin hane i avel? Jag hade faktiskt inte varit det även om jag suttit på en utmärkt hane. Jag är helt enkelt inte intresserad av den biten.

Tillägg - och jag förstår problemet med att man vet inte hur könsdriften blir om alla kastreras. Men på de flesta borde man hinna se ändå? Jag kastrerade tidigt då han som sagt hade allergi och jag är pro kastrering. Så jag vet inte riktigt hur han blivit - han hann aldrig. Men han har en bror som helt ärligt är fullständigt kokobäng med en löptik i närheten. Så - kanske min också blivit det och man därmed missar att kombon föräldradjur blir kass rent så. Men de flesta kastreras ju efter de etablerat könsdrift.

 

[Wingates]

Det där är ju givetvis en aspekt, särskilt med tanke på de raser som har smal avelsbas. Men - är genomsnittshundägaren som kastrerar intresserad av att övht använda sin hane i avel? Jag hade faktiskt inte varit det även om jag suttit på en utmärkt hane. Jag är helt enkelt inte intresserad av den biten.

Jag tror nog endel skulle vara det ja, om man t.ex blev tillfrågad av sin uppfödare - skillnad mot att aktivt annonsera ut sin hane tänker jag. Men det är ju givetvis spekulationer från min sida - jag tänker bara att möjligheten är värd att spara hunden för.

 

[Tonto]

Dessa hundar beter sig inte som grisiga karlar. Deras magar kraschar eller så slutar de äta. Det är det vanligaste vi ser hos våra kunders hundar.

Då tycker jag att det är något fel på aveln som tillåter avel som skapar djur som har sådana allvarliga beteendestörningar att de inte kan fungera i ett normalt tillstånd.

 

[skogaliten]

Long-term health effects of neutering dogs: comparison of Labrador Retrievers with Golden Retrievers.
Hart BL1, Hart LA2, Thigpen AP2, Willits NH3.
Study shines spotlight on neutering: assumptions about a mainstay of companion animal practice are called into question.
Nolen RS.
Neutering dogs: effects on joint disorders and cancers in golden retrievers.
Torres de la Riva G1, Hart BL, Farver TB, Oberbauer AM, Messam LL, Willits N, Hart LA.
The effect of neutering on the risk of urinary incontinence in bitches - a systematic review.
Beauvais W1, Cardwell JM, Brodbelt DC.
Cutaneous MCTs: associations with spay/neuter status, breed, body size, and phylogenetic cluster.
White CR1, Hohenhaus AE, Kelsey J, Procter-Gray E.

Den veterinärmedicinska vetenskapen har producerat några tusen artiklar till om oönskade biverkningar/nackdelar med att kastrera hundar. Gå in i PubMed, leta fram dem, läs och lär!

Dina synpunkter på avelsarbete är precis lika oinformerade som ditt förnekande av allvarliga fysiska och psykiska biverkningar av kastrering. Du tycker att det räcker med ett par år för att bestämma om en hanhund kan användas i aveln eller ej. Ibland visar det sig att den medelmåttigaste hunden i kullen med bra härstamning får de bästa valparna. Sedan är det ju alltid fördelaktigt för den genetiska variationen om flera hundar i en bra kull får varsin kull, i stället för att kullens stjärna blir far eller mor till flera kullar.

Tack så mycket för länkar, ska titta i morgon.
Är det någon särskild välgjord studie som är bäst att börja med? Eller är någon av studierna rent av en metastudie?

Nej jag är inte oinformerad om avelsarbete, utan jag är oinformerad om hundavel.
Avel inom husdjur handlar så mycket om avelsmål av olika slag samt något slags "avelskultur", så aveln på får, häst hund eller katt fungerar av många skäl inte likadant.
Jag ser många märkligheter inom hundavel och hundhållning, inte minst att det importeras nya hundraser "hela tiden", som har svårt att finnas i en tillräcklig numerär för att det ska bli en vettig avelsbas med rimlig genetisk variation. Eller att det verkar vara omöjligt att stoppa avel med raser som i sin nuvarande utformning är uppenbart extremt ohälsosamma som kortnosar eller bulldoggar och styra dessa raser till större hälsa.

Det som verkar vara väldigt tydligt är att det "produceras" en rasande massa hundar ofta blandraser, som helt enkelt inte borde komma till. Se trådarna om oseriös avel.
Om en större andel hundar då inte var en del av avelsbasen p.g.a. kastrering så kanske den oseriösa aveln skulle minska?

Man kan ju t.ex. tänka sig ett scenario där okastrerade blandrashundar skulle få riktigt ruggigt höga försäkringspremier?

Men åter till min ursprungsfråga: Om en hanhund av något skäl kastrerats, t.ex. därför att den bor i en stressande stadsmiljö som @Sol nämner som exempel, varför ska den inte få ställas för att ge hela kullen och föräldrarna en merit?

 

[Liran]

Men åter till min ursprungsfråga: Om en hanhund av något skäl kastrerats, t.ex. därför att den bor i en stressande stadsmiljö som @Sol nämner som exempel, varför ska den inte få ställas för att ge hela kullen och föräldrarna en merit?

Svaret på den frågan är att SKK vill motverka okynneskastrering av hanhundar. Är det så att hunden är översexuell så ska den inte ha meriter som ger föräldrarna, syskonen och uppfödaren cred. Då ska den kastreras och utestängas från utställning. Vi är alla överens om att det är svårt att leva med en hanhund som stressas av löptikar, eller en tik med täta löp och svåra skendräktigheter, och att kastrering kan vara en lösning i de fallen. Men det allra bästa är ju om man undviker att avla fram hundar som har sådana besvär.

Det du skriver om små hundraser med minimal avelsbas håller jag med om, det borde gå att hitta "sin" ras bland de hundratals som redan finns i landet.

 

[skogaliten]

Svaret på den frågan är att SKK vill motverka okynneskastrering av hanhundar. Är det så att hunden är översexuell så ska den inte ha meriter som ger föräldrarna, syskonen och uppfödaren cred. Då ska den kastreras och utestängas från utställning. Vi är alla överens om att det är svårt att leva med en hanhund som stressas av löptikar, eller en tik med täta löp och svåra skendräktigheter, och att kastrering kan vara en lösning i de fallen. Men det allra bästa är ju om man undviker att avla fram hundar som har sådana besvär.

Det du skriver om små hundraser med minimal avelsbas håller jag med om, det borde gå att hitta "sin" ras bland de hundratals som redan finns i landet.

Äntligen ett riktigt bra svar på min ursprungsfråga! Det var just den här typen på motivering jag undrade över. Då förstår jag bättre.

Skulle en stor andel "översexuella" hundar, hundar som rent allmänt har svårt att leva med könsdrift och därför kastreras eller "okynnesavlivningar" (t.ex. för tidiga avlivningar p.g.a. beteende problem) kunna innebära något slags synlig "plump i protokollet", t.ex. att detta måste redovisas som avelsdata i något slags lämplig form, så att åtminstone de som läser på innan hundköp kan få en varning om att den här rasen eller den här linjen har sådana problem?

Om det föds x antal hundar i en ras, och fler än ett rimligt antal (beroende på ras) avlivas av annat än akut sjukdom eller olycksfall i tidig ålder, så borde ju det vara en intressant statistik att titta på.
Finns sådan statistik?

 

[Alexandra_W]

Äntligen ett riktigt bra svar på min ursprungsfråga! Det var just den här typen på motivering jag undrade över. Då förstår jag bättre.

Skulle en stor andel "översexuella" hundar, hundar som rent allmänt har svårt att leva med könsdrift och därför kastreras eller "okynnesavlivningar" (t.ex. för tidiga avlivningar p.g.a. beteende problem) kunna innebära något slags synlig "plump i protokollet", t.ex. att detta måste redovisas som avelsdata i något slags lämplig form, så att åtminstone de som läser på innan hundköp kan få en varning om att den här rasen eller den här linjen har sådana problem?

Om det föds x antal hundar i en ras, och fler än ett rimligt antal (beroende på ras) avlivas av annat än akut sjukdom eller olycksfall i tidig ålder, så borde ju det vara en intressant statistik att titta på.
Finns sådan statistik?

Nej det finns inte sådan statistik. Och finns heller inte statistik om allergi, andningsproblem, demodex eller liknande heller - som beroende på ras vore bra att få veta.

När det gäller kastrering så skrivs varför hunden kastreras. Men ingen kollar ju om anledningen är sann. Om jag kastrerar en bindgalen, översexuell hane för att minska problembeteenden men anger att anledningen till kastreringen är att jag ska skaffa en tik och det är bekvämare att inte ha en fertil hane och tik tillsammans så kommer det ju stå typ "tikar i familjen" som skäl och inte "pga problembeteenden och översexualitet"